jump to navigation

Varför kulturpolitik? 19 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Varför ska samhället lägga pengar på kultur?, är och har varit en av kulturpolitikens mest omdebatterade frågor. Igår gick frågan till mig i Kulturnyheterna, läs intervjun här.

För mig som liberal finns det framförallt två svar på frågan på vad som är kulturpolitikens mål.

Det första är att kulturen är en demokratisk rättighet. Den enskilda människans rätt att forma sitt eget liv och definiera sina egna livsmål är grunden i all liberal politik. Det är därför vi liberaler alltid betonar vikten av utbildning och bildning.

I mötet med olika kulturella uttrycksformer ges varje individ möjligheten att leva sig in i vad andra individer – i andra tider, på andra platser – tänkt, känt och levt. Andras erfarenheter ger en relief till det egna livet och det samhälle vi lever i – eller vad både livet och samhället skulle kunna vara. I mötet med det främmande sås också toleransens frö – att alla individer har rätten att själva definiera och sträva efter sina egna livsmål.

Att äga makten att uttrycka sig – med ord, bild, musik, tal – är att kunna meddela andra sin mening, sin syn på världen, sina livsvillkor och sina egna erfarenheter.

Eftersom människor strävar efter olika livsmål är kulturpolitikens uppgift att skapa en mångfald av frågeställningar och uttryck inom kulturen. Jag brukar säga att kulturpolitikens mål är att få människor att tänka själva – inte att de ska tänka ”rätt”.

Det andra svaret är att kulturen är en demokratisk nyttighet. Ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle är omöjligt att föreställa sig utan ett fritt kulturliv. I eller på tidningar, tv, radio, teaterscener, konsthallar, museer, gallerier, operahus och konserthus förs det offentliga samtalet, och det är genom yttrandefriheten det förs framåt. En förutsättning för att ett fritt samtal ska kunna äga rum är tankens och ordets frihet.

Att bena upp frågan på detta sätt är klargörande och välgörande för kulturpolitiken, men inte sällan okontroversiellt. Låt mig ge ett illustrativt exempel, som också togs upp i Kulturnyheterna igår.

2008 infördes ett bonussystem som ett komplement till stadens stöd till det fria kulturlivet. Det är en av de mest omdebatterade reformerna jag genomfört sedan jag blev kulturborgarråd 2006.

Bonusen innebär att en kulturverksamhet som lyckas nå fler får ett extra ekonomiskt stöd från staden. Tanken bakom detta är enkel: Det är ett centralt mål för kulturpolitiken att kulturen når så många som möjligt. Det ligger i kulturpolitikens intresse att en smal verksamhet som vanligtvis har en publik på tio lyckas nå två till.

Hotar bonusen kvaliteten? Nej, alla verksamheter som kan få bonusen har redan genomgått en kvalitetsprövning när de beviljades kulturstöd.

Jag och mina kritiker har inte varit oense om synen på kvalitet utan i synen på publiken.

/ Madeleine

Annonser

Skiljelinjen finns här Birgersson! 8 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

I allt mediebrus från Socialdemokraternas nyss avslutade kongress hördes inte mycket om kulturpolitiken. Inte mer än inslag om att den var frånvarande som debattämne i plenisalen, som exempelvis Naila Saleems inslag på Kulturnytt med den talande rubriken ”Kulturen i skymundan på S-kongress”.

I dagens DN plockar Susanne Birgersson upp tråden och konstaterar dystert: ”Några verkligt avgörande skillnader mellan regeringens och oppositionens politik är svåra att urskilja. Det var intrycket också efter S- kongressens beslut förra veckan.” Och fortsätter: ”Det spelar kanske inte så stor roll om kulturdepartementet rattas av en moderat eller sosse.”

Att säga att det inte finns några skillnader i kulturpolitik mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är givetvis att gå för långt. Det finns skillnader. Ibland avgörande sådana. Samtidigt är Birgerssons kulturpolitiska ton mer precis än vad som vanligtvis är fallet i den kulturpolitiska debatten där det från kulturmarxistiskt håll låter som om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) skulle ha gått fram som en lieman bland kulturens utgiftsposter.

Samtidigt kan man väl konstatera att den stora skiljelinjen i kulturpolitiken inte går mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Snarare är det Folkpartiet som sin kulturtillvända vana trogen ständigt ligger i debattens framkant. Den till alldeles nyligen kulturpolitiske talespersonen för FP tillika vice ordförande i kulturutskottet, Christer Nylander, höll fanan högt. När han bytte politiskt sakområde tidigare i vinter konstaterade han på sin blogg talande nog att ” Jag tycker själv att jag bidragit med en del, men får ärligt erkänna att jag inte fullt ut lyckats få gehör i alliansregeringen för de förändringar jag skulle vilja se.”

Om man tycker att meningsskiljaktigheterna saknas mellan regering och opposition går det betydligt hetare till i Stockholms stad. Här märks skillnaderna mellan en socialistisk och en liberal kulturpolitik på varje kulturnämnd. Samtidigt som vi år från år successivt utökat kulturbudgeten, framförallt med betoning på stadens bibliotek, har staden varit mycket tydlig med att kulturen inte ska vara förpassad till ett offentligt och/eller ett navelskådande reservat.

Att alla har rätt till kultur av hög kvalitet, det är en av grundbultarna i en liberal kulturpolitik. I kulturen hittar alla människor en utvecklingspotential. Antingen genom att ta del av teater, litteratur, film, dans, musik eller bildkonst. Eller genom eget skapande. Målet med en sådan politik är – till skillnad från socialisternas målsättning – att individen själv ska utvecklas och bilda sig. Odla sig själv.

Mångfald är därför ett liberalt ledord. Samhället måste ge goda förutsättningar till konstnärligt skapande oavsett om det gäller kioskvältare eller experimentell lyrik. Musikaler eller modern dansperformance. Rockkonserter eller konstmusik.

En förutsättning för mångfald är att kulturlivet ska vara oberoende. Därför är det oroväckande att allt för mycket kultur är så pass beroende av politiska beslut. En väg bort från detta är att stärka kulturlivets ickeoffentliga finansiering. Gör man detta som ett komplement och inte ett substitut till offentlig finansiering uppnår man också kulturell tillväxt.

En bit in på mandatperioden efter maktskiftet 2006 i Stadshuset infördes en kulturbonus i stödgivningen till det fria kulturlivet. Tanken med bonusen var att göra tvärtemot vad man gjort tidigare. Istället för att dra ned de offentliga stöden när bidragstagarna lyckades öka sina egna intäkter eller finna en sponsor tänkte vi tvärtom. Ok, du har lyckats få en stor publik att komma (ökade biljettintäkter). Ok, du har lyckats sänka dina kostnader genom att dela lokal med någon annan (ökade egenintäkter) Ok, du har lyckats hitta en sponsor (ökade egenintäkter). Bra! Det stimulerar vi genom att ge en extra bonus. Så växer kulturen. Bort med meningslösa nollsummeekvationer som bestraffar framgång.

Men skillnaden märks inte enbart i stadens bidragsgivning till externa parter. Det har den också gjort i stadens egna verksamheter. Ett exempel är Stockholms stadsbibliotek.

Efter maktskiftet 2006 kunde vi sätta stopp för Socialdemokraternas besparingspolitik på biblioteken. Siffrorna talar för sig själv. 2006 var anslaget 223 miljoner kronor per år, i år är de 292 miljoner kronor per år. Anslagsökningarna har dock varit kombinerade med en förändringsprocess inom Stockholms stadsbibliotek. Biblioteken ska flytta till mer attraktiva lägen där stockholmarna lätt kan nå dem, som exempelvis tunnelbanebiblioteken. De ska i större utsträckning ha öppet på kvällar och helger då stockholmarna har tid att besöka dem.

Ett annat exempel är Stockholms stadsteater. Under flera år har budskapet från fullmäktige till teatern varit tydligt: Anslaget från staden ska i större utsträckning läggas på den konstnärliga verksamheten och skapa mer teater för stockholmarna. Att pengarna ska läggas på konsten!

Detta har varit en mycket framgångsrik strategi. Sedan 2002 har publiken ökat med omkring 60 procent. Detta märks inte minst i biljettintäkterna. Som nu med omkring 70 miljoner kronor är större än någonsin.

Givetvis har utvecklingen inte enbart drivits av att Stadsteatern internt har prioriterat mellan olika kostnadsposter och på så sätt skapat en mer effektiv teater. Att Stadsteaterns anslag från staden har ökat från 196 till 220 miljoner kronor mellan 2006 och 2012 har givetvis gjort att teatern haft mer medel att bedriva teaterverksamhet för.

Våra meningsmotståndare beskyller dessa framgångar nedlåtande som att staden är ”intresserad av vinst” vilket är ett helt befängt påstående. Varje intjänad krona på Stadsteatern har gått tillbaka till teatern – till fler tjänster för skådespelare och fler föreställningar. År efter år. Det är kulturell tillväxt.

Även i yttrandefrihetsfrågor har vi sedan 2006 haft många tillfällen att sticka ut hakan i debatten. Staden har tydligt markerat att den inte accepterar några politiska urvalskriterier eller utrensningsdito i bibliotekens mediebestånd. Biblioteken ska vara en institution som får människor att tänka på egen hand, inte en institution där politiken ska få dem att tänka rätt.

Det här var något om skillnaderna mellan en socialistisk kulturpolitik och en liberal. Skillnaden mellan Moderaternas och Folkpartiets kulturpolitik får vi ta en annan gång.

/ Madeleine

Prata om arbete istället för bidrag! 30 januari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , , , ,
1 comment so far

Punkbandsmusikerns Nike Markelius inlägg om hur det är att vara arbetssökande i allmänhet och arbetssökande kulturskapare i synnerhet har spridits som en löpeld på sociala medier. På Facebook har texten nu delats 11.000 gånger, på Twitter 650 gånger. Reportaget är på samma gång en kritik av svensk arbetsmarknadspolitik som något av en appell om att staten borde garantera alla – eller i varje fall kulturskaparna – en försörjning för att förverkliga sig själva. Den ger också en mycket avklädd bild av vänsterns människosyn i hur Markelius beskriver de yrkespersoner vars arbete det är att vägleda henne tillbaka till yrkeslivet och en inkomst – ett totalt förakt.

Få är det som plockat upp den handske Nike Markelius kastat. Men igår gick Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand i skarp polemik i en artikel:”[D]et är inte en mänsklig rättighet att kunna leva på sin konst. Det är faktiskt inte det. Har man familj är det förbannat svårt; det är ingen skam att Nike Markelius inte har lyckats. Men det är inte heller Arbetsförmedlingens fel att hon har misslyckats.”

Jens gör en korrekt iakttagelse. Inget system fungerar perfekt och ibland har arbetslinjen tolkats väl tufft i relation till sjuka, det förefaller det inte att handla om här. Ingen har rätt att leva av andras inkomster för att i sitt yrkesliv förverkliga sig själv. Detta är inte heller poängen med arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan är inte och ska inte heller vara en försörjningsform för vissa yrkesgrupper utan en försäkring för den som förlorat sitt jobb i väntan på ett nytt. Det är helt rimligt att samhället ställer krav på att den som inte får ett jobb efter en viss tid inom sin egen arbetskategori är tvungen att söka andra typer av jobb.

Men nog om detta. Vore det inte för en gångs skull vara mer intressant – framförallt mer konstruktivt – att tala om hur vi skapar förutsättningar för kulturskaparna att leva av sitt konstnärskap istället för att ständigt diskutera hur de ska få bidrag när de inte kan försörja sig? För det saknas varken idéer eller exempel på hur förutsättningarna för kulturskaparna och kulturföretagen skulle kunna förbättras. Sedan jag blev borgarråd har detta varit den mest prioriterade frågan. Det första initiativet, växt-pengarna, togs redan 2007 och innehöll ett reformpaket samt ökade resurser om 10 mkr per år.

Lägg pengarna på den konstnärliga verksamheten. Stockholms stadsteater har genom att öka sina intäkter och se över sina kostnader skapat och frigjort resurser för det konstnärliga innehållet vilket både lett en större konstnärlig personal och mer teater för allmänheten. Skulle fler teatrar i Sverige arbeta på liknande sätt skulle vi både få mer teater och fler arbetstillfällen för de konstärliga arbetsgrupperna inom teatersektorn.

Betala konstnärerna skäligt. Konstnärernas Riksorganisation har förhandlat fram det så kallade MU-avtalet med staten. Avtalet innebär ett slags miniminivå för den ersättning som betalas ut till konstnärerna när de ställer ut. Stockholm var första kommun att börja tillämpa avtalet. Fler kommuner borde följa efter – ersättningarna många offentliga konsthallar och museer betalar de professionella konstnärerna är skamligt låga.

Mer konst i det offentliga rummet. Enprocentsregeln anger att en procent vid ny-, om- och tillbyggnad i avsättas för konstnärlig gestaltning. En bra regel som innebär att konsten inte glöms bort i det offentliga rummet. Stockholms stad antog regeln redan 1963. Även om det råder bristande kunskapsunderlag om förekomsten av regeln runtom i Sverige menar många att kommunerna som tillämpar den blir allt färre. Staden har också i de två senaste budgetarna höjt anslagen till Stockholm konst så att offentlig konst ska kunna placeras ut även i ”färdigbyggda” områden. Utvecklingen bör vändas och fler ta efter Stockholms exempel.

Skapa incitament för kulturlivet att öka sina intäkter. Stockholms stads kulturbonus innebär bland annat att de kulturaktörer som får kulturstöd från Stockholms stad och lyckas öka sin egenfinansiering genom exempelvis ökad biljettförsäljning belönas med en bonus. Bonusens storlek är kopplad till bland annat de egna intäkterna ökar. På så sätt skapas incitament för kulturaktörerna att nå fler och få en bättre ekonomi.

Gynna samordning av resurser. Som en del av Stockholms kulturnämnds växtpengar har medel delats ut till bland annat Kulturdirekt, en organisation som arbetar för att genom bland annat gemensam biljettförsäljning och annonsering underlätta mötet mellan kulturarrangörerna och kulturkonsumenterna. Fler organisationer som Kulturdirekt borde tillskapas runtom i landet. I den revidering av stadens kulturstöd som gjordes 2011 uppmuntras även samutnyttjande av lokaler så att mer pengar kan gå till kulturverksamheternas innehåll.

Detta är några exempel på hur staden arbetat de senaste åren för att skapa tillväxt inom kultursektorn och på så sätt skapa bättre förutsättningar för kulturskaparna att nå ut och leva på sin konst. Jämte vad en kommun kan göra finns det flera andra viktiga reformer. Exempelvis privatpersoners och företags möjligheter att göra avdrag vid donationer till kulturella ändamål, skattefriheten för stiftelser som ägnar sig åt kulturella ändamål, företagens möjligheter att göra avdrag för förstagångsinköp av samtida konst, sänkning av momsen på e-böcker, sponsringsreglerna för kultursektorn och flera andra förslag som skulle öka efterfrågan på kultur. Makten över dessa förslag har dock riksdag och regeringen, inte Sveriges kommuner.

/ Madeleine

Kulturbonusen fördelad 7 november 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags:
1 comment so far

För femte året delades Stockholms stads kulturbonus nyligen ut. Kulturbonusen är ett bonussystem som ska leda till att de kulturaktörer som beviljats kulturstöd från staden ska nå ut till fler barn och unga samt öka sina intäkter.

Målet med kulturpolitiken har sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturen varit att lägga om kulturpolitiken med målet att fler ska ta del av kvalitetskulturen och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet är ett led i detta. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom t ex intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta var förut. Eftersom vi även prioriterar kultur för barn och unga, gynnar bonusen också dem som ökar sin unga publik.

Ibland förekommer det kritik mot bonusen av somliga som inte har förstått konstruktionen. De hävdar att den gynnar verksamheter som inte håller någon konstnärlig kvalitet. Men det är viktigt att understryka: Det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.

Bonusen fördelas efter fyra parametrar – andel egna intäkter, ökning av de egna intäkterna, andel barn- och ungdom i publiken samt ökning av andelen barn och ungdom i publiken.

I årets kulturbonus var det 60 kulturaktörer som fick ta del av bonusen. Mest i bonus fick Orionteatern (250.000 kr) och Dansens hus (250.000 kr) tätt följda av Stockholms filmfestival (242.686 kr) och Selam (233.665 kr).

/ Madeleine

Hur bonusen fördelades i sin helhet kan du läsa nedan:

Verksamhet Bonus i Kr
Orionteatern AB 250000
Stiftelsen Dansens Hus 250000
Stockholms Filmfestival AB 242686
Selam 233665
Strindbergs Intima Teater 209001
Re:Orient 208301
Teater Tre 206880
AB Fasching Musikproduktion 199114
Z-dansproduktion / Zebra dans 192377
Teater Pero 174355
Örjan Andersson Dans AB 167467
Stiftelsen Färgfabriken 164811
Stiftelsen Kurdiska Biblioteket 164361
Mobile Art Production – MAP 152011
Biografteatern Rio / Framtidens Mötesplats AB 149202
Cirkus Cirkör 144134
Fotografins Hus 136003
Stiftelsen Strindbergsmuseet 133861
Dockteatern Tittut 132727
Judiska Museet Stockholm, Stiftelsen 125303
Boulevardteatern 123371
Teater Barbara 110795
Tempo Dokumentärfestival 106289
Stockholm Early Music Festival 103530
Folkets Bio Stockholm 100495
Stockholm International Jazz & Blues Festival AB 98802
Gunilla Heilborn Enskild Firma 96814
Zirkus Loko-Motiv 91945
Pantomimteatern 85036
Mittiprickteatern 79131
Pygméteatern 75778
Latinamerikanska Folkteatern 71713
Efter Lazarus (jur) Björn Elisson 69645
Moderna Dansteatern 69019
Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet 66348
Farhang Förening 66202
FRIM Föreningen för fri improviserad musik 65803
Föreningen för jazz på Glenn Miller Café 62184
Forum Jean Claude Arnault HB 61122
Folkoperan 61055
Teater Giljotin AB 60751
Teater Brunnsgatan Fyra 59526
Stiftelsen Hobby- och Leksaksmuseum 56798
Judiska Församlingen i Stockholm 54807
Intercult 51707
Stiftelsen Tensta Konsthall 51658
Teater De Vill 51186
Musikföreningen Fritz´s Corner 50054
CCAP 42414
Minna Krook & Co 38121
Fabula Storytelling 37311
Kulturföreningen Konsthall C 33484
Kammarmusikföreningen Tonande 26762
10TAL Evenemang 13826
Stiftelsen K.A. Almgren sidenväveri & museum 13043
Stiftelsen Finlands kulturinstitut i Sverige 12315
Candyland 11333
Claire Parsons Co. 10995
Moment 9788
CinemAfrica 8386

Kvalitet, frihet, bildning, tillväxt 3 maj 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

Idag uppmärksammar Dagens Nyheter Folkpartiets kulturgrupps inspel till det nya partiprogram som håller på att arbetas fram inom partiet. Jag är en av dem som suttit med i gruppen som arbetat fram programmet ”Kulturland Sverige” och tycker att det innehåller många bra förslag på hur kulturen kan växa, dess oberoende öka samt hur kulturpolitiken kan bidra till ökad bildning och gynna kvalitet. Helt enkelt, klassisk liberal kulturpolitik. Det är dessutom glädjande att många av förslagen innebär satsningar på kulturlivet i Stockholm.

En ständig kamp liberala kulturpolitiker för är den om det offentliga ska våga gynna konstnärlig och kulturell kvalitet. I det nya kulturpolitiska programmet återfinns därför förslaget att offentliga anslag eller bidrag ska vara kvalitetsdrivande – fria aktörer eller offentliga institutioner som höjer kvaliteten ska få ökade resurser. Ska Sveriges kulturinstitutioner ligga i internationell framkant gäller det att vi vågar satsa på kvalitet.

Både folkbibliotekens och skolbibliotekens roll i samhället måste lyftas. Folkbiblioteken bör i högre utsträckning lyfta fram kvalitetslitteraturen. Programgruppen är mycket tyglig med att skolbiblioteken ska vara bemannade och väl utrustade. För att få fart på digitaliseringen av den svenska bokskatten vill Folkpartiet se större offentliga stöd till digitalisering av äldre litteratur, förlagens så kallade backlist.

Inom utbildningspolitiken vill vi se satsningar på humaniora på våra universitet och högskolor samt se att humaniora i ökad utsträckning finns med på andra universitet och högskoleutbildningar.

I en liberal kulturpolitik är konstnärernas och kulturinstitutionernas frihet en mycket viktig fråga. Att det konstnärliga innehållet inte ska styras av politiker är en fråga jag drivit hårt i Stockholms stad. För att öka institutionernas frihet presenteras i programmet därför tanken om att en ny myndighetsform som garanterar avståndet mellan politik och konstnärligt innehåll bör utredas.

För att både öka kulturlivets oberoende från politiken och se till att kulturens plats i samhället växer återfinns även ett kulturekonomiskt paket i programmet, vilket jag tycker är mycket positivt: Sponsringsreglerna för kulturlivet ska tydliggöras, gåvor och donationer till kulturella ändamål ska göras avdragsgilla, skattereglerna för stiftelser som donerar medel till kulturella ändamål måste ändras. Jag hade därutöver gärna sett att även ett system liknande den kulturbonus vi har infört i Stockholms stad även blev nationell, alltså att fria aktörer som lyckas öka sin egenfinansiering får högre offentliga bidrag.

Inspelet ger tydliga besked om att ett nytt operahus och ett nytt nobelmuseum behöver byggas i Stockholm. Att Stockholm behöver en ny opera har jag och Christer Nylander (FP) (vice ordförande kulturutskottet) drivit på för tidigare, bland annat i en artikel på DN-debatt. Med bakgrund av den starka konstscenen i Stockholm föreslås även att en konstbiennal etableras av staten, Stockholms stad och privata finansiärer. Alla dessa förslag skulle lyfta kulturlivet i Stockholm ett snäpp till och placera staden på Europas kulturkarta.

Madeleine

Kulturnyheterna och kulturstödet 13 oktober 2011

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: ,
1 comment so far

 I SvT Kulturnyheterna i går berättades om satsningen på 15  miljoner till det fria kulturlivet i budgeten för 2012. Felaktigt påstods dock att stödet till det fria kulturlivet hade skurits ner förra året. Det stämmer inte då vi även 2011 höjde stödet. Då med 3 miljoner.

Det fria kulturlivet i Stockholm är stort och består av hundratals grupper – och det är inte samma grupper som får varje år och så skall det heller inte vara. De som får mindre bidrag än året innan är dock de som får all uppmärksamhet, medan hälsan tiger still…

2006 erhöll fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare 70,6 miljoner kronor per år. I och med årets budget har vi totalt höjt den summan till 116 miljoner.

Jonas

Storsatsning på Stockholmskulturen 12 oktober 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , , , ,
3 comments

Årets kulturbudget innebär en rejäl uppräkning för Stockholmskulturen. Totalt ökar kulturbudgeten med 32,5 miljoner vilket motsvarar hela 3,6 %. Stockholm har i botten stark ekonomi och därför kan årets budget, trots att det är en krisbudget, innehålla satsningar på kulturen. Det är unikt i Europa och världen idag. 

Vi satsar, som jag tidigare bloggat om 15 miljoner på det fria kulturlivet. När jag tillträdde som kulturborgarråd 2006 erhöll fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare 70,6 miljoner kronor per år. I och med årets budget har vi höjt den summan till 116 miljoner.

Vi lägger 3 miljoner på att stärka upp firandet av Strindbergsåret. Staden har kommit långt i förberedelserna inför Strindbergsåret. Vi har utsett en styrgrupp kring Stadsteaterns chef Benny Fredriksson bestående av Olle Zetterberg från Stockholm Business Region, Thomas Persson chef för Utbildningsförvaltningen och kulturdirektör Berit Svedberg. Strindbergsåret är inte bara en fråga för teatrar och bibliotek, utan för hela Stockholm. Stadsteatern har redan inlett samarbeten med skolor, bibliotek, organisationer, institutioner och personer. Ett exempel är Stadsteaterns samarbete med Sveriges radio. Det blir radioteater i Klara Soppteater med fri entré varje söndag hela 2012, från och med den 1 januari. Stadsteatern kommer att gestalta samtliga Strindbergs 64 pjäser och spela Strindberg på alla scener!

Staden kommer att satsa 2 miljoner på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Nästa år införs entréavgifter på museerna vilket kommer innebära ytterligare resurser in i museerna för att ytterligare höja kvaliteten. Utöver de extra 2 miljoner som satsas på utställningsverksamheten räknar vi med att avgifterna förstärker budgeten hos museet med 5 miljoner. Stadsmuseet ligger på den plats i staden – på Södermalmstorg vid Slussen – som kommer att genom gå stora förändringar under de kommande åren. Det innebär både stora utmaningar och stora möjligheter. Museet behöver rustats och museet behöver resurser för att aktivt delta i den föränderliga staden, dokumentera och berätta om dåtid och samtid. Därför väljer vi att göra denna satsning just nu.  Stockholm är en turiststad och Stadsmuseet och Medeltidsmuseet är populära besöksmål. Även Stadsmuseets stadsvandringar har varit enormt populära och ökat intresset för Stadsmuseet. Den nya entréavgiften skall vara utformad så att besökaren bara betalar vid sitt första besök under året – på så sätt kan museet och staden dra ekonomisk nytta av de ökande turistströmmarna.

Övriga pengar kommer att gå till att göra kulturen mer tillgänglig för stockholmarna och verka för att  kulturen tar mer plats i staden.

Madeleine

SvD: Miljoner till Strindbergsår

Årets kulturbonus fördelad 21 september 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: ,
6 comments

För fjärde året i rad utdelas kulturbonusen, som fördelas på toppen av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet, ut till teatrar, konsthallar, filmfestivaler och annan Stockholmskultur.

När jag tillträdde som kulturborgarråd var min ambition att lägga om kulturpolitiken med målen att fler ska ta del av kvalitetskulturen och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet är ett led i detta. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Jag tror på ett system för offentlig finansiering som uppmuntrar att kulturen växer och bonussystemet är en del av ett större paket för att skapa tillväxt i kulturlivet. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom t ex intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta var förut. Eftersom vi även prioriterar kultur för barn och unga, gynnar bonusen också dem som ökar sin unga publik.

Ibland förekommer det kritik mot bonusen av somliga som inte har förstått konstruktionen. De hävdar att den gynnar verksamheter som inte håller någon konstnärlig kvalitet. Men det är viktigt att understryka: det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.

Bonusen fördelas efter fyra parametrar – andel egna intäkter, ökning av de egna intäkterna, andel barn- och ungdom i publiken samt ökning av andelen barn och ungdom i publiken. Filmfestivalen, Fasching, Farhang och Romskt Kulturcenter tillhör dem som får högst bonus i år.

 Verksamhet Bonus i kr
Stockholms Filmfestival AB 245 485
AB Fasching Musikproduktion 224 565
Farhang Förening 215 805
Romskt Kulturcenter RKC 194 141
Weld 166 668
Teater Tre 165 109
Stiftelsen Kurdiska Biblioteket 163 593
(mer…)

Kulturbonusen en framgång 3 december 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
2 comments

Då jag tillträdde för fyra år sedan var en av mina mest prioriterade ambitioner att verka för ett växande kulturliv. Tillväxt är viktigt av många skäl. I ett gott samhälle kan människor mötas i de konstnärliga uttrycken, medborgarna kan uttrycka sig på olika sätt och kulturpolitiken säkrar förutsättningarna för yttrandefriheten och det demokratiska samtalet. En bra stad ska därför ha ett stort och livaktigt konst- och kulturliv av hög kvalitet och många ska känna sig välkomna att vara delaktiga och ta del av detta kulturliv. Ökad tillväxt gör det också möjligt för konstnärerna att pröva nya idéer, utveckla sin kreativitet och få betalt för sitt arbete. Tillväxt skapas genom att många bidrar till kulturens finansiering. Det offentliga ska ha en roll, men lösningen finns inte endast i höjda anslag utan det offentliga måste stimulera även andra att bidra. De s k växtpengar som inrättades 2007 är en åtgärd för att bredda kulturens finansiering. En viktig förutsättning för mig är att det inte finns någon motsats mellan hög kvalitet och möjligheten att nå flera.

Allianspartierna i Stadshuset anslog från början 10 miljoner kronor varje år i så kallade växtpengar (numera har de ökat). Syftet med dessa är just att stärka incitamenten för det fria kulturlivet (som erhåller verksamhetstsöd vilket bedömer kvaliteten) att öka sina intäkter, bland annat genom större publik och fler deltagare, så att kultursektorn i sin helhet växer. Grundpelarna i incitamentsstrukturen är; 5.5 mkr fördelas genom en så kallad kulturbonus till dem som ökar sina intäkter, 1 mkr avsätts i en fond för nyskapande kultur, 1.2 mkr ska stimulera EU-ansökningar och internationella samarbeten. Övriga delar är bland annat ersättning till konstnärer och ett marknadsförings- och biljettkontor för och i samverkan med det fria kulturlivet

Växtpengarna har nu utvärderats med intressanta resultat. Se här Utvärdering växtpengar

Utvärderingen avser åren 2007-2009. Eftersom t ex kulturbonusen delas ut först påföljande år (bonus utdelad 2008 avser jämförelse mellan 2006 och 2007. Detta innebär att den kulturbonus som utdelats i år är den första där systemet har haft en påverkan) är det svårt att dra alltför långtgående slutsatser av utvärderingen, men några trender går att se.

Synen på publiken och deltagarna är som sagt en viktig del i stadens kulturpolitiken. Här förefaller växtpengarna ha varit en framgång eftersom de uppfyllt sitt syfte. Under åren har verksamheternas egna intäkter ökat och inom flera verksamhetsområden, som teater, dans och film, har självfinansieringsgraden ökat med mera än 5 procent. Den totala publiken har under perioden ökat med 13.4 procent.

Nu kommer arbetet att gå vidare med att se över såväl växtpengarna som verksamhetsstödet i sin helhet så att staden bidrar till att uppmuntra kvalitet och konstnärlig förnyelse.

Madeleine

Svar till Aftonbladet 6 september 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

Idag svarar jag på Daniel Suhonens artikel i Aftonbladet om min och Jasenkos Selimovics kulturpolitik.

För Daniel Suhonen är kulturlivet viktigt för bygget av den socialdemokratiska välfärdsstaten, inte för konsten. Därför blir min partikollega Jasenko Selimovic’s betoning av kvalitet och min politik för tillväxt i det fria kulturlivet, så provocerande. Den bärande meningen i Suhonens attacker på oss (1/9) är att: “Nästan alla kultursektorns problem handlar om vikande anslag.”

Min utgångspunkt är att kulturpolitiken aldrig haft bättre förutsättningar än nu. Internet har gjort det enkelt för vem som helst att hitta den mest nischade kulturen, och sprida de egna kulturproduktionerna. Tillsammans med explosionen av kultur i medierna, i ideella och i vinstdrivande verksamheter, och faktumet att Sverige har blivit ett mångkulturellt land, utmanar det kulturpolitiken. Men svaret är inte pengar i första hand – även om de behövs – utan viljan att se det positiva i utvecklingen. (mer…)

Varför har vi infört kulturbonus? 26 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
4 comments

Kulturen är storstadens syre. Hela vår politik går ut på att lägga grunden för att kulturen ska ta större plats och växa. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Hur får man då kulturen att ta större plats och kultursektorn att växa?

Antingen har man ett system för offentlig finansiering, som uppmuntrar att kulturen växer eller så har man det inte. Vi tror på det förra. Det är därför vi har ökat verksamhetsstödet – som bara de som uppnått högt ställda kvalitetskriterier har möjlighet att ta del av – från socialdemokraternas 54 miljoner per år 2006, till drygt 64 miljoner per år i år.

Ovanpå detta anslår vi dessutom 6 miljoner per år i kulturbonus, som går till dem som stärker sina intäkter och andelen barn och unga i publiken. Men det är viktigt att understryka: det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.

Varför är detta en bra politik? Vi tror på ett system där de som lyckas locka ny publik inte får mindre pengar utan istället uppmuntras genom att få en bonus. Förr var det så att om man hade lyckats öka sin publik och därigenom sina intäkter, så riskerade man att få minskat stöd. Det systemet motverkade den grundlägande idén med kulturpolitiken, nämligen att kulturen ska nå fler.

Enligt de rödgröna – understödda av DN kultur – är det fult att bedriva en verksamhet med hög konstnärlig kvalitet, samtidigt som man även lyckas locka fler människor att besöka teatern eller andra verksamheter. Att de rödgröna idag klargjort att de vid ett maktskifte kommer att skrota bonusen är ett klargörande för stockholmarna att denna elitism kan bli verklighet redan om några veckor.

Madeleine

Läs mer om kulturbonusen och vår kulturpolitik.

DN Kultur styrs av ryggmärgsreflexen 26 augusti 2010

Posted by Erik in Kultur för fler.
Tags: , ,
1 comment so far

Igår och idag skriver DNs kulturkrönikörer Jonas Thente och Ingegärd Waaranperä syrliga kommentarer till fördelningen av Stockholms stads kulturbonus. Inte heller Maria Ljuslin som skriver på Newsmill har velat sätta sig in i hur verksamhetsstödet och kulturbonusen fungerar. Nedan kommer Madeleines svar i dagens pappers-DN.

”Obekväma” fick maximalt stöd förra året”- DN 26 augusti

Visst, Jonas Thente och Ingegärd Waaranperä, kittlar det skönt när ni kan vara syrliga, lite föraktfulla och samtidigt övertygade om att ni ställer er på kulturlivets sida?

Så varför kolla en bra story? Borgarbashing kräver ju bara tillgång till spaltutrymme. Nu är det Stockholms stads kulturbonus som ni ger slängar av sleven. Igår skrev Thente att bonusen är en förolämpning. Men hur fungerar då kulturbonusen?

(mer…)

Årets kulturbonus utdelad 25 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags:
2 comments

För tredje året i rad utdelas kulturbonusen, som fördelas på toppen av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet, ut till teatrar, konsthallar danskompanier, jazzklubbar och annan Stockholmskultur. Det är glädjande att nästan alla får bonus i år vilket är ett tecken på att hela kulturlivet går framåt.

Bonussystemet är ett steg i riktning mot en kulturpolitik där kulturen tar större plats. Årets resultat visar att uppmuntran fungerar och ger tillbaka en bonus till dem som arbetar målinriktat för att bredda sin publik. Sammanlagt fördelas dryg 6 miljoner kronor ut i bonus.

När jag tillträdde som kulturborgarråd var min ambition att lägga om kulturpolitiken med målen att fler ska ta del av kultur och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet leder till just detta.

Bonussystemet är en del av ett större paket för att skapa tillväxt i kulturlivet. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom t ex intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta var förut. Eftersom vi även prioriterar kultur för barn och unga, gynnar bonusen också dem som ökar sin unga publik.

Bonusutdelning 2010

Madeleine

Boulevardteatern ett föredöme 12 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
18 comments

I DN står idag att läsa att Boulevardteaternkommer att genomföra gör en kulturpolitisk manifestation för att uppmärksamma fria teatrars ekonomi, genom att anordna ett teatermaraton.

Under de fyra åren då jag har varit ansvarig för kulturen har vi tagit flera initiativ för att just skapa tillväxt i kultursektorn och få kultursektorn att växa. Det ska löna sig att producera mycket och kvalitativ kultur. Därför har vi infört ett bonussystem, där den som lyckas öka sina egna intäkter eller sin unga publik får en extra tilldelning på toppen av det kvalitetsäkrade grundstödet. Vi har även skapat en fond för nyskapande kultur tillika resurscentrum för kultur och näringsliv.

Samtliga reformer, som kritiserats av oppositionen, har genomförts med det uttalade syftet att få kulturen att växa och ta större plats i samhället. Boulevardteatern, som redan idag producerar mängder av teater, visar redan i vanliga fall att man är med på noterna: att det är viktigt att skapa mer kultur som drabbar fler Stockholmare.

(mer…)

Kulturpolitiken blir en valfråga, jodå! 8 april 2010

Posted by AmandaValentin in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen.
Tags: , , ,
add a comment

De rödgröna har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram en gemensam kulturpolitik. En sak de är överens om är att det ska vara fri entré på muséer, något man är böjd att hålla med om, vi har ju fri entré i Stockholm på stadens muséer; Medeltidsmuséet och Stadsmuséet. En annan sak de vill verka för är att det inte skall vara för dyrt att gå på kulturskolor i landet, men där ligger Stockholm bra till: den genomsnittliga terminsavgiften är 650 kr, med möjlighet till nedsättning för familjer som har låga inkomster, och syskonrabatt för de som har många barn (gratis fr.o.m tredje barnet). Så mycket mer konkret rörande den kommunala nivån finns ännu inte, men gruppen är ju nyss tillsatt.  

Det skall bli spännade att se vad de lyckas komma överens om!  Fast politikerbloggens sammanfattning av ambitionerna låter inte direkt som att de har bestämt sig för att ta ställning vare sig för eller emot något, utan bara vill erbjuda mer av allt som är gott och som går att formulera som en klatchig slogan: ”Partierna kommer även att verka för höjda ambitioner, ökad jämställdhet, mångfald och värnat oberoende inom kulturen, samt rimliga villkor för kulturskaparna.”

Vi får hoppas att de presenterar något med lite mer tuggmotstånd när de är klara. För kulturpolitiken blir en valfråga, jodå!

/Amanda

Kulturbonus ökar tillgängligheten 26 januari 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

SvD har under två dagar skrivit om den incitamentsstruktur, s k växtpengarna, som införts i Stockholm. Igår redovisades en undersökning bland det fria kulturlivet. Idag får jag kommentera undersökningen.

En av mina mest angelägna uppgifter som kulturborgarråd anser jag vara att få tillväxt i kulturlivet. Att kulturen i Stockholm tar större plats, når flera och blir den kraft den ska vara i storstadens utveckling. Detta är viktigt eftersom kulturen bär på de demokratiska ideal som jag vill värna, den driver samhället framåt genom att pröva gränser och upprätthålla yttrandefriheten, den bidrar också till det klimat av tolerans och kreativitet som gör Stockholm attraktivt som storstad. Men det är inte allena genom tillskott från offentliga medel som tillväxt skapas. Den måste komma från kulturlivet självt. Stadens uppgift är att stödja en sådan utveckling. Därför skapades incitamentsstrukturen.

Incitamentsstrukturen består bl a av kulturbonusen, stöd till marknadsföring av det fria kulturlivet genom Kulturdirekt, de s k livecheckarna som hjälper musikerna få betalt samt fonden för Innovativ kultur för att gynna nyskapande och samverkan med näringslivet. Se här, här, här, här och här.

Delar av kulturlivet tycker att den kraftiga uppräkning av av kulturstödet som skett under senare år endast skulle utgått i form av höjt verksamhetsstöd. Men då tappar man hela poängen. Kulturbonusen är i första hand till för stockholmarna. Om en verksamhet fått verksamhetsstöd för att producera kultur ska bonusen ge en extra stimulans att sprida den till flera. 

För mig kan det aldrig finnas en motsats mellan hög kvalitet, hög konstnärligthet och stor publik.

Madeleine

Svar till Waaranperä – vilka kraftuttryck har DN kvar när det blir allvar? 18 december 2009

Posted by Erik in Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
8 comments

DNs teaterrecensent Ingegärd Waaranperä publicerade igår en krönika om Stockholms stads reform av kulturstödet med hård kritik av Madeleine. Svaret från Madeleine fanns i papperstidningen idag. Men tidningen har inte bemödat sig med att publicera det på dn.se. Är inte det lite underligt med tanke på rätten till genmäle som finns i de pressetiska reglerna?

Nåväl, Twingly räddar dn.se denna gång. Nedan finns Madeleines svar.

Uppdatering 21 december: Nu finns Madeleines krönika på dn.se.

Erik

Svar till Ingegärd Waaranperä, DN 18 decemper 2009.

”Kulturnämnden stryper fria teatrarna” är DNs rubrik på några av de fria teatergruppernas upprop mot kulturnämndens reform av kulturstödet (DN 15/12).

Ingegärd Waaranperä beskriver sedan reformen (DN 16/12) som att ”teatern är i strykklass”, ” plötsligt en smäll på fingrarna”, ”småmynt på gatan för teatergrupperna att slåss om”.

Bakom DNs Orwellska nyspråk döljer sig faktumet att verksamhetsstödet till Stockholms fria kulturliv mellan budgetarna 2006 och 2010 har ökat från 60,6 till 64,9 mkr. Dessutom har kulturbonusen som fördelas över samma mottagare ökat från 0 till 6 mkr. Det innebär att stödet till fria grupper inom teater, dans, musik och film etc – kultur är ju inte bara teater –  har ökat med 17 procent. Strykklass?

(mer…)

Kulturstödet har höjts med 17 procent sedan 2006 15 december 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: ,
4 comments

Idag har jag träffat flera massmedier som undrar om stadens kulturstöd, och som har haft bilden att verksamhetsstödet har minskat. Vad som har hänt är att verksamhetsstödet 2010 ska fördelas på fler aktörer än tidigare, vilket innebär att några får lite mindre. Läs mer om det här.

Det viktiga är dock att kulturstödet har ökat dramatiskt sedan maktskiftet 2006. Höjningen av verksamhetsstödet och kulturbonusen, som ju fördelas till samma verksamheter, har ökat med hela 17 procent.



Varför är det inga reportrar som undrar över det?

Madeleine

Uppdatering 16/12: Sanna Rayman skriver om detta i dagens Svd. Uppdatering 17/12: Se också Rasmus Jonlund.

De säger att det minskar, men stödet ökar om man räknar rätt 15 december 2009

Posted by Erik in Kultur för fler.
Tags: , , ,
1 comment so far

Idag kommer kulturnämnden att bland annat fatta beslut om verksamhetsstödet till Stockholms fria kulturliv. Det har rönt uppmärksamhet hos bla DN, Kulturnytt och Svd. Här finns underlagen som motiverar besluten;

Kulturförvaltningens tjänsteutlåtande

Bilagan med fördelning av verksamhetsstödet

Bilden som medierna ger är att stödet har minskat när det egentligen har ökat. Problemet är att rapporteringen inget säger om att verksamheterna utöver sitt ordinarie stöd även får bonus, som räknas ut efter hur stor andel egna intäkter och barn- och ungdomspublik som verksamheterna har, och hur mycket de två faktorerna har ökat sedan året före.

Syftet med bonusen är att skapa incitament för de verksamheter som tar emot kulturstöd att öka sina egna intäkter och öka sin barn och ungdomspublik.

Bonusen betalas ut i efterhand, och har hittills betalats ut för år 2007 och för år 2008. Bonusen för 2009 fördelas senare i vår.  Inför 2010 har vi ökat den totala bonusen med 0,5 mkr till totalt 6 mkr.

Bonusen är tillsammans med fonden för innovativ kultur mm en del av växtpengarna som 2010 ökar från 10 till 11 mkr. Mer information om verksamhetsstödet och bonusen finns på kulturförvaltningens hemsida.

Erik

Oppositionens budgetar presenterade 28 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , , , ,
1 comment so far

Slopad kulturbonus och ännu mer pengar till fler lokaler. Det är den rödgröna kulturvisionen för Stockholm.Igår presenterade den rödgröna oppositionen sina budgetförslag för Stockholm, med en kraftig skattehöjning som flaggskepp. Nog känns det konstigt att i en ekonomiskt svår tid dra åt stockholmarnas hushållskassor istället för att stimulera konsumtion.

Men man kan höja ögonbrynen även över kultur- och idrottsbudgetarna. Det finns flera delar som förtjänar en kommentar. Den största kultursatsning Socialdemokraterna gör är att lägga 14 mkr extra på samlingslokaler. Jag blir häpen. Jag kan inte förstå hur kulturverksamhetens kvalitet kan ligga i fler eller större lokaler. För mig kommer alltid verksamhet att vara prioriterat framför lokaler. (mer…)