jump to navigation

En morgondag som redan är här 17 januari 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , , , ,
1 comment so far

Sedan det blev känt att barnkultursatsningen Palatset lider av ekonomiska bekymmer har en del kulturdebattörer velat måla fan på väggen: Det finns inget intresse bland företagen eller enskilda privatpersoner att finansiera kultur, den enda vägens kulturpolitik är offentlig finansiering!  I dagens SvD skriver exempelvis litteraturkritikern Annina Rabe: ”Enkelt uttryckt: om näringslivet inte ens vill skjuta till pengar till en till synes okontroversiell, behjärtansvärd och dessutom storslaget upplagd kulturverksamhet för barn, hur ska kulturen då kunna förväntas äska medel till mindre breda och bekväma projekt?”

Det är fullt förståeligt att den svåra ekonomiska situationen för Palatset blir ett tillhygge i den sedan länge så starkt ideologiskt präglade debatten om kulturens finansiering. Men det är synd när träden får skymma skogen.

Utvecklingen i Stockholm i stort pekar nämligen mot att allt fler privatpersoner och företag är villiga att satsa på kultur. Se exempelvis på konstscenen där antalet fristående institutioner vuxit dramatiskt de senaste 20 åren.

1987 slog Magasin 3 upp portarna ute i Frihamnen, 2006 öppnade Bonniers konsthall vid St Eriksplan, 2010 öppnade Fotografiska museet på Södermalm, 2011 öppnades Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken och ute i Värmdö är Björn Jakobsens bygge av Stockholms motsvarighet till Louisiana i full fart. Alla fantastiska satsningar som aldrig skulle ha blivit till om inte för enskilda personer med ett stort kulturintresse.

Icke-offentligt finansierade kulturverksamheter är alltså inget vi behöver fantisera om i en hypotetisk avlägsen framtid utan en verklighet som redan finns här – en helt naturlig del av alla stockholmares vardag.

Men på en punkt har Rabe rätt, nämligen att förutsättningarna för icke-offentliga aktörer att finansiera kultur kan bli mycket bättre. Det gäller såväl regelverket för företagens sponsring av kultur, företagens avskrivningsregler för inköpt samtidskonst, möjligheten för avdrag för privatpersoner och företag vid donationer till kultur som skattereglerna för Sveriges kulturstiftelser. Skulle Sverige ha regelverk som uppmuntrade privatpersoner och företag att finansiera kultur skulle tillströmningen av privata medel till kultursektorn med största sannolikhet öka dramatiskt.

En dimension av att införa regelverk som uppmuntrar icke-offentlig finansiering av kultur är givetvis att kulturen skulle kunna få större resurser att röra sig med. En annan, och minst lika viktig, är att kulturlivets oberoende från den offentliga makten skulle öka markant om antalet finansiärer blev fler.

Madeleine

Rekordstor satsning på det fria kulturlivet 11 oktober 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
add a comment

Imorgon presenterar Alliansen i stadshuset sitt förslag på budget för 2012. Jag är oerhört stolt över att bo i en stad, som i det finansiellt problematiska läget i världen just nu inte är ”dumsnål” och sparar in på kulturen. I årets budget höjs stödet till det fria kulturlivet med 15 miljoner kronor. När jag tillträdde som kulturborgarråd 2006 erhöll fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare 70,6 miljoner kronor per år. I och med årets budget har vi höjt den summan till 116 miljoner.

Stockholm har i botten stark ekonomi och därför kan årets budget, trots att det är en krisbudget, innehålla satsningar på kulturen. Det är unikt i Europa och världen idag. 

Madeleine


DN: Stockholms kultur får 15 nya miljoner

SvD om museerna

Rasmus Jonlund

Sven-Harry visar upp sina sju stipendiater 21 juni 2011

Posted by AmandaLövkvist in Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

Igår öppnade utställningen ”Sju stipendiater” på Sven Harrys konsthall i Vasaparken.  Jag  invigde den första utställningen, när konsthallen öppnade i mars i år. Det var konstnären Lars Kleen, som också tilldelades detta års stipendium som ställde ut då. Nu ställer stipendiaterna för de sex föregående åren ut. Alla sex är kvinnor, ovanligt och trevligt – könsfördelningen brukar annars vara skev åt andra hållet i konstvärlden.  Kulturlivet behöver många aktörer, och i alla tider har personer som Sven-Harry, som drivs av en personlig kärlek till konst varit viktiga. Trots det blev konsthallen i början ifrågasatt. Det fanns de som verkade tycka att riktig konst är kommunal eller statlig och att det var något suspekt med en konsthall för allmänheten grundat av en privatperson. Det är roligt att den debatten nu har fått ge vika för att man faktiskt ser till konsthallens innehåll.

Museet har öppet i sommar och är definitivt värt ett besök.

/Madeleine

Gåvor till kulturella ändamål bör vara avdragsgilla! 20 juni 2011

Posted by AmandaLövkvist in Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Flera läsvärda artiklar idag DN om kultursponsring. Kultursponsring bör vara avdragsgillt, om detta skrev Madeleine och riksdagsledamot Christer Nylander en debattartikel  i SvD tidigare i år. Det är dags att sätta ”procordiadomen” ur spel med hjälp av lagstiftning – låt företagarna själva avgöra affärsmässigheten! Värdet för den som sponsrar ligger i att man visar ett långsiktigt engagemang för kulturen. Vi måste ha en lagstiftning som gör det möjligt.

DN: Kultursponsring kräver nya regler

DN: Kultursponsring i andra länder

Allt fler lever på sin konst 16 juni 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , ,
2 comments

Det är svårt att försörja sig på sin konst. En ny undersökning från konstnärsnämnden om konstnärernas inkomster i Sverige visar dock att de kanske inte har det riktigt så illa som det ibland framställs. Det är dags att omvärdera synen på den fattige konstnären, säger Ingrid Elam, ordförande i Konstnärsnämndens styrelse.

Konstnärer förväntas ofta arbeta gratis eller för en symbolisk ersättning. Det finns en brist på förståelse för att konstnärer har samma rätt som andra yrkesgrupper att få betalt för sitt arbete. Som ett exempel gällande bildkonstnärer: under många år har till statliga som kommunala konsthallar runt om i Sverige blankt struntat i att betala konstnärer som ställer ut sina verk. Alla andra i konsthallarna har däremot fått betalt; städare, butikspersonal, producenter, kuratorer och chefer. Under år 2009 utarbetade konstnärernas riksorganisation och staten ett nytt avtal om utställningsersättning till konstnärer. Det är egentligen inte bindande för kommuner, men Stockholm följer ändå avtalet för att även konstnärerna ska ha betalt för det arbete de utför, och flera andra kommuner följer efter. Vi har även sett till att staden nu tillämpar 1%-procentsregeln gällande konstnärlig utsmyckning av alla ny-, om- och tillbyggnader i staden och det genererar naturligtvis beställningar till konstnärer. Att skapa tillväxt i kulturlivet är också syftet med incitamentstrukturen. Incitamentsstrukturen består bl a av kulturbonusen, stöd till marknadsföring av det fria kulturlivet genom Kulturdirekt, de s k livecheckarna som hjälper musikerna få betalt, samt fonden för Innovativ kultur för att gynna nyskapande och samverkan med näringslivet.

Det är glädjande att undersökningen visar att fler kan försörja sig på sin konst. Men det kan bli ännu bättre. I informations- och tjänstesamhället ökar efterfrågan på kulturella upplevelser, och den utvecklingen måste ske till konstnärernas fördel, de måste gå som vinnare ur den utvecklingen. Vi når dit genom en rad åtgärder, att göra det enklara och förmånligare för företag och privatpersoner att stödja konst och konstnärlig utveckling är ett exempel. Vi måste öka förståelsen för att konst  inte är en hobby, utan ett arbete som måste få kosta . Då ökar viljan att betala – både som konsument och via skattsedeln. Det är glädjande att vi tycks vara på väg åt rätt håll.

Rasmus Liberal: En procent till konst – en regel inget undantag

SvD: Allt fler lever på sin konst

SR: ”Dags att omvärdera synen på den fattige konstnären”

SR: Kvinnliga konstnärer skaffa färre barn

Alternativ till radio- och teveavgiften måste prövas 16 juni 2011

Posted by AmandaLövkvist in Internet och kulturen.
Tags: , ,
add a comment

Idag skriver Christer Nylander (FP) tillsammans med tre allianskolleger idag på DN Debatt om behovet att utreda ett alternativ till hur public service idag finasieras.

Mediepolitiken är viktig för rege­ringen och alliansen, och som en del i en väl fungerande mediemarknad värnar vi en stark radio och tv i allmänhetens tjänst, med ett tydligt uppdrag från medborgarna. Samtidigt behöver uppdraget anpassas för en ny tid med nya förutsättningar. Utifrån en helhetssyn på mediemarknaden vill vi ge alla aktörer goda möjligheter att utvecklas. När regeringen i dag fastställer direktiv och utser den kommitté som ska utreda uppdraget och villkoren för radio och tv i allmänhetens tjänst, är det med sikte på en ny tillståndsperiod som sträcker sig ända fram till 2020. En grundläggande uppgift för utredningen är därför att utgå från den snabba utveckling som har skett på medieområdet och forma uppdraget med hänsyn till morgondagens mediemarknad. Under de senaste två decennierna har branschen förändrats i grunden, och utbudet av programföretag, kanaler och plattformar är i princip obegränsat./…/

Läs hela debattartikeln på DN-Debatt

/Amanda

Internetpolitik för Stockholms tillväxt 10 juni 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Internet och kulturen.
Tags: , , ,
add a comment

Igår deltog jag i ett morgonseminarium på Stockholms handelskammare på temat  ”Stockholm – digital motor för Sverige?”. Alok Alström från Boston Consulting Group presenterade rapporten Sverige online, som tydligt visar hur viktig internet är för företagens ekonomi – och kanske framför allt när det gäller den internationella konkurrenskraften. Deltog gjorde också David Mothander, nordisk policyansvarig på Google och Wilhelm Arnör, vd på IT-företaget Decerno

Internet hjälper utbud och efterfrågan att mötas och gör därmed marknaden mer effektiv.Vad kan Stockholms stad göra för att ge det svenska näringslivet förutsättningar att stå sig väl i den konkurrensen? För mig handlar det först och främst om två saker:  Staden, som en av aktörerna på den digitala marknaden, skall vara en bra uppköpare av digitala tjänster, en duktig beställare, som driver utvecklingen framåt. För det andra att staden som ägare av stora massor digital information ser till att denna blir tillänglig i så stor utsträckning som möjligt. Det handlar om arkiv och ärendehantering, men även om bilder och litteratur. Det handlar om medborgarens rätt till information och om förverkligande av näringsfriheten. Sedan finns det naturligtvis ett bredare sysätt, det som handlar om platser, om kluster, om utbildningsnivå, bättre lärarkompetens – men det är snarare en fråga om att skapa en stödjande miljö – det är inte internetpolitik i den smala betydelsen av ordet.

För några år sedan tog vi fram en Folkpartiets internetpolitik där vi formulerar våra politiska utgångspunkter. Jag försöker använda kulturpolitiken som en plattform för att driva denna internetpolitik. Vi har till exempel gett stadsarkivet ett uppdrag som vi kallar Chydeniusinitiativet. Det handlar om hur man  förverkligar offentlighetsprincipen i dag, lite av ett lokal PSI-direktiv – men vi var först!

Tiden är förbi då folk hävdar att internet är en fluga, skämtade Alok Alström från BCG , men faktum är att många fortfarande har svårt att närma sig frågan. Jag upplever att intresset inom politiken är lågt, och mycket beror det nog på att man uppfattar den som tekniskt komplicerad. Det är den förvisso, men man kan visst hitta sätt att ta ideologiskt grepp och formulera sig i politiska termer. De flesta politikområden består ju av flera dimensioner, roller och en uppsjö av tekninska lösningar. (Se till exempel på trafiken och vägnätet – det handlar om allt från körkortsregler, till asfaltsförädling, investeringskalkyler, trafikregler och skattesatser). Skillnaden är att vi när det gäller just internet kanske inte lyckats spjälka upp frågan ännu, och gärna talar om allt på en gång.  Ju snabbare vi kommer över den tröskeln, desto större blir möjligheterna för Stockholm och Sverige att fullt uttnyttja de möjligheter till utveckling som verktyget som internet erbjuder. 

Alok Alström, Wilhelm Arnör, David Mothander och jag.

Beslut fattat om verksamhetsplaner och verksamhetsstöd 18 januari 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , , , , ,
6 comments

Idag hade kulturnämnden sitt första möte i sin nya sammansättning och vi har fattat beslut om verksamhetsplan 2011 för kulturförvaltningen och stadsarkivet (se föredragningslista). I den konkretiseras de satsningar på utställningsverksamhet, bibliotek och på det fria kulturlivet som vi slog fast i budgeten.

Uppdraget om utökad utställningsverksamhet gavs i budgeten och i VP ser vi hur det hela förverkligas i form av utökad utställningsverksamhet på Kulturhuset, Liljevalchs och Stockholms stadsmuseum. Tillskottet om 8 miljoner kommer stockholmarna till del 2011.

När det gäller stödet till det fria kulturlivet är den stora nyheten att vi dels tillför mer pengar, dels omfördelar medel från verksamhetsstöd till projektstöd. Projektstödet till det fria kulturlivet ökar från 6 till 10 miljoner varav 2 miljoner omfördelas från verksamhetsstödet och 2 miljoner är helt nya pengar. Syftet med de extra pengarna är att skapa ett system som är mer dynamiskt och premierar konstnärlig förnyelse i syfte att vitalisera kulturutbudet, sätta mer nyskapande krafter i rörelse, öka mångfalden för såväl utövare som publik, konstområde och geografisk spridning. 

Vi har också fattat beslut om fördelningen av verksamhetsstöd för 2011 för det fria kulturlivet, ett beslut som har fått uppmärksamhet i media. En del verksamheter får mer i stöd, en del får mindre, siffrorna kan ni se här. De flesta får dock oförändrat verksamhetsstöd. Faktum är att 96 % av medlen fördelas till samma verksamheter som förra året. Jag har fått frågor om hur jag ställer mig till att vissa får neddragningar. Jag vill poängtera att staden inte ”lägger ner” några verksamheter. De fria kulturverksamheterna är fristående, och stadens bidrag är bara en del av deras ekonomi, om än en viktig sådan.

Bedömningen av vilka verksamheter som bäst uppfyller de riktlinjer som kulturförvaltningen går efter görs av förvaltningen i samråd med referensgrupper. Tidigare hade vi en ordning där politiker utan erforderlig sakkunskap deltog i kvalitetsbedömningarna. Detta var ett olyckligt system som vi avskaffade när vi kom till makten i syfte att upprätthåla principen om armlängsavstånd. Det beslut om verksamhetsstöd, d v s den mer långsiktiga formen av bidrag, som nämnden tog idag omfattade 63 miljoner. Därutöver går tio miljoner till projektstöd och tolv miljoner går till incitamentsstrukturen, där bland annat kulturbonusen och Fonden för innovativ kultur ingår.

Kulturnämnden har även i stadens budget fått i uppdrag att inleda en översyn av verksamhetsstödet som helhet med målet att stimulera produktivitet, konstnärlig förnyelse och kvalitet. Det arbetet ska vara klart i vår och börja gälla nästa år. Det är viktigt att finna ett nytt kvalitetssystem som, med tillvaratagande av kriterierna ovan, gynnar förutsägbarhet och långsiktighet, men samtidigt inte dras med det inlåsningsproblem som det nuvarande dras med.

Sedan kommer vi till debatten om långsiktighet och kortsiktighet. Jag vill poängtera att de minskade anslag som vissa verksamheter fått beror på den individuella bedömningen av varje enskild verksamhet och inget annat. Långsiktighet är viktigt och verksamhetsstödet går som sagt även till 96 % samma som 2010. Men kulturförvaltningen har förutom riktlinjerna också ett uppföljningsansvar. Vi ska inte ha ett system där den som en gång kommit in i systemet alltid får lika eller ökat stöd. I så fall kan vi ju lägga ner all kvalitetskontroll, uppföljning och slopa riktlinjerna. Jag tror att såväl revisorer som medborgare skulle ha starka synpunkter på ett sådant system. 

/Madeleine

Ett nytt operahus för tillväxt i kulturen 17 januari 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , ,
7 comments

Att Sverige behöver diskutera behovet av en ny nationalopera visar tydligt den debatt som Christer Nylanders och min debattartikel har dragit igång. Det är en konstruktiv debatt, med flera seriösa förslag – om än med en aning prematura synpunkter om själva husets utformning. En diskussion är precis vad vi behöver. Så länge jag hållit på med kulturpolitik har frågan om ett nytt operahus diskuterats från och till. Nu bör vi fokusera på vad vi vill för att sedan hitta sätt att genomföra det.

Jag vill i alla hast kommentera några saker på vägen: (mer…)

Operadebatten fortgår 13 januari 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , ,
4 comments

Christer Nylanders och min debattartikel om ett nytt operahus satte fart på en debatt om hur och var ett operahus kan byggas och om hur det kan finansieras. Det är mycket bra. I måndags skrev Bengt Göransson i DN under rubriken ”Bjud upp direktörerna”. Idag publicerades min replik:

Bengt Göransson kommenterar 11/1 mitt och Christer Nylanders förslag om ett nytt operahus. Det är roligt att så många är överens om att det behövs, och att de flesta i grunden är positiva till att näringslivet måste vara med och bekosta det.  Men vi måste bort från gammalt s-tänkande som inte ledde till något nytt operahus och inse att ett nytt operahus är ett gemensamt ansvar för det offentliga och näringslivet. Därför duger det inte att bjuda med armbågen.

(mer…)

Stort stöd för kurdiska biblioteket 7 december 2010

Posted by AmandaLövkvist in Från huvudstad till världsstad, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , ,
add a comment

I lördags hade kurdiska biblioteket en stödgala på restaurang Darin i Hallonbergen. Stödgalan översteg förväntningarna, omkring tvåhundra personer kom för att visa sitt stöd och ge ekonomiskt stöd till biblioteket. Vi är glada att biblioteket ska flytta tillbaka till Stockholm (i januari öppnar biblioteket i Alviks medborgarhus, efter att i några år befunnit sig i Sundbyberg), och som stockholmare känner man sig stolt över att bo i en stad där så många människor samlas till stöd för en kulturarvsinstitution!

Och förresten – de har inte bara böcker på kurdiska utan även böcker om kurdiska språket, kulturen och om Kurdistan på svenska, engelska, franska, tyska. Och alla får låna!

/Amanda

Stor skillnad mellan kommunerna 3 december 2010

Posted by AmandaLövkvist in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

Läsvärd artikel i SvD igår om kulturstödet i olika kommuner och landsting, där bland annat Madeleine uttalar sig. Stockholm till hör de kommuner i länet och i landet som satsar absolut mest på kulturen.

–Det är väldigt bekymmersamt att det kan vara så snålt i kommuner i Stockholms län. Även kommuner som Danderyd och Vaxholm lastar över ansvaret för kulturen på länets övriga invånare, kommenterar Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd, FP, i Stockholm.

/…/

Enligt Madeleine Sjöstedt visar statistiken ännu en gång hur stora skillnaderna i kultursynen är mellan kommunerna i Stockholms län. Just därför ser hon det som farofyllt att regeringen inom några år planerar att överlåta statliga kulturpengar även till en så speciell region som Stockholms län.

–Risken är uppenbar att de snålaste kommunerna som ger minst pengar till kultur, blir de som gynnas mest om samverkansmodellen (koffertmodellen) med statliga kulturpengar genomförs här, menar hon.

Läs hela artikeln

/Amanda

 

Crowd Culture – var med och bestäm! 22 oktober 2010

Posted by AmandaLövkvist in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Ju fler olika sätt det finns att finansiera kultur, desto friare blir kulturlivet. Ett kulturliv som är helt beroende av en finansiär, vare sig det är det allmänna, näringslivet eller marknaden, har en mycket begränsad rörelsefrihet.  När det gäller kulturfinansierring så skall det vara ”många bäckar små”. Alla möjligheter skall undersökas.

Fonden för Innovativ Kultur genomför nu ett försök med Crowdculture! Crowdculture är en webbaserad tjänst där användare med en insats på 150 kronor under testperioden styr medel till nya kulturprojekt, pengarna matchas med resurser från offentlighet och näringsliv. Testet pågår i tre månader, det blir spännande att se vilka slutsatser som kan dras. Ett dynamiskt kulturliv är en förutsättning för ett dynamiskt samhälle. Man får inte vara rädd för att bryta ny mark, ge sig ut på isen.

Pop up art har poppat upp i Gallerian! 7 juni 2010

Posted by AmandaLövkvist in Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

I söndags invigde Madeleine utställningen Pop up art, som kommer att pågå i Gallerian fram till den 19 juni. Unga svenska konstnärer ställer ut och du har möjlighet att köpa ett av konstverken. Ett lovande samarbete mellan kultur och näringsliv, det är föredömligt av Gallerian att upplåta en yta åt kulturen på detta sätt!

Erik Modig från Art Concept Store, som är initiativtagare till det hela, sa något mycket tänkvärt när vi var  och besökte hans galleri för några veckor sedan: ”Människor kan lägga flera tusen på en soffa – och sedan sätter de upp en IKEA-plansch på väggen ovanför.” Och han har verkligen helt rätt. Tänk vilket uppsving det skulle bli för samtida konstnärer ifall vi började intressera oss för konst lika mycket som vi intresserar oss för möbler. Om vi kunde ha samma självförtroende när vi handlar konst som när vi handlar möbler – att köpa det man gillar, att lita på sin egen smak. Så gå dit och hitta något som skulle passa ovanför din soffa, förgyll ditt vardagsrum med riktig konst. Du får nog skynda dig, originalen går nog åt fort, men även reproduktioner säljs i begränsad upplaga i jättefin inramning.

Nedan ser ni de två konstverk som vann konstnärernas egen omröstning och kommer att skänkas till Daniel och Victoria i bröllopsgåva.

”Back” av Samuel Schultz, 1:a plats

”Alla var där” av Anna-Maria Hilbom, 2:a plats

Från höger: Madeleine och andrapristagaren Anna-Maria Hilbom

/Amanda

När kulturpolitik reduceras till organisationsreform 22 februari 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Internet och kulturen, Kultur för fler.
Tags: , , , , , , , , ,
1 comment so far

Kulturpolitiken blev: en organisationsreform.

Det är inte mycket kvar på mandatperioden nu, men säkert är att regeringens kulturpolitik har viktiga utmaningar för kulturlivet som fortfarande väntar på att bli hanterade. Det främsta exemplet på detta är utredningen Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet (SOU 2010:11)  som presenterades för kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth idag.

Vi i Stockholms stad tog ställning för den s k portföljmodellen som den presenterades i kulturutredningen. Utredningens förslag var att Stockholm skulle få ett undantag och inte behöva ingå i modellen. (Läs mer om vad vi tycker om själva reformen i stadens remissvar 1 och 2). Skälen till detta kvarstår: staten riskerar flytta över sin egen byråkrati till landstinget, landstinget tvingas bygga upp en struktur för uppgifter man inte tidigare haft, Sveriges största teater Stockholms stadsteater riskerar avbräck samt att staten tvingar fram en ny regional struktur i ett län som undanbett sig detta.  

Man önskar kulturministern ett bättre öde. För även om denna reform skulle drabba Stockholm, och kanske förstöra en del, så är rimligen inte frågan vem som fördelar kulturpengarna den viktigaste i kulturpolitiken. För samtidigt som kulturdepartementet har koncentrerat sig på att arbeta med organisationsfrågor, så har man missat många andra viktiga och spännande utmaningar som kulturpolitiken står inför. 

Här är några förslag som regeringen borde ha tagit initiativ till:

En viktig utmaning är att den svenska kulturpolitiken alldeles för länge har handlat om hur verksamhet ska finansieras, och inte om hur tillväxten i kulturlivet kan stärkas. Det finns flera sätt att förändra detta:

  • Om svenskarnas kulturintresse ökade skulle kulturens kraft stärkas över samhället, och verksamheternas ekonomi förbättras. Det behövs en nationell politik för tillväxt i kulturpolitiken. Utgångspunkten bör vara att kvalitetskulturen ska nå fler medborgare så att intäkterna från biljettförsäljning ökar, och att väljarna ställer krav på högre kulturstöd.
  • Under många år har moderaterna argumenterat för att medborgarna ska ta större ansvar för kulturpolitiken och att sponsring är en viktig väg för detta. Nu har de haft makten över både kulturdepartementet och finansdepartementet under flera år. Men ingenting har hänt! Var är avdragsrätten?
  • Pensionssystemet har slagit hårt mot kulturlivets ekonomi. Den reform som skulle förändra detta har redan tagits fram men tyvärr ännu inte genomförts.

Ett annat sorgebarn är Kungliga Operan. Byggnaden är för liten för att ta emot internationella gästspel. Scenmaskineriet är i akut behov av renovering. Och Operans ekonomi är i fritt fall. Dessa problem måste åtgärdas. En början kan vara att ge Operan och Dramaten i uppdrag att samarbeta om sina verkstäder och administration. Det skulle ge avsevärda pengar över till att producera scenkonst.

En annan av den svenska kulturpolitikens viktigaste uppdrag har länge varit att så många som möjligt ska ha tillgång till hela det svenska kulturarvet. Internet ger helt nya förutsättningar för att producera och sprida film, musik, teater, opera, litteratur, foto, arkiv etc. Men de politiska initiativen för att förverkliga detta har varit mycket få. Här kommer några exempel:

  • Alla statliga museer borde fått uppdraget att göra sina elektroniska arkiv tillgängliga via internet, och märka upp det upphovsrättskyddade materialet med Creative Commons-licenser.
  • Istället för att se hur upphovsrätten kan förändras för att bejaka spridning och produktion av kultur, har man infört ipredlagen för att skydda dem som fortfarande tror att CD- och DVD-skivor är framtiden.
  • Nationalscenerna borde fått uppdraget att sända alla sina uppsättningar via Folkets hus och parkers nätverk av digitala biografer på 85 platser i hela landet. Då hade de inte bara behövt sända från Metropolitan – vilket i sig är strålande – utan också från de scener som alla svenska skattebetalarna har betalt.
  • Kungliga Bibliotekets insamling i projektet kulturarw3 borde inte fått ta paus. Det borde istället blivit ett central uppgift i det nya uppdraget

Madeleine

Aspuddsbadet, den långa historien. 16 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
163 comments

Jag får många inlägg och brev om Aspuddsbadet. Självklart kan man vara kritisk mot beslutet att badet inte ska renoveras, utan rivas.

Frågan om Aspuddsbadet är på inga sätt ny, även om man lätt får den känslan i den pågående debatten. Redan för 23 år sedan genomfördes det som flera idag kräver. Då erbjöds, och accepterade badhusföreningen, precis samma avtal som de idag kräver. Badhusföreningen fick disponera badet till en hyra av 0 kronor mot att ”föreningen skall svara för allt underhåll såväl yttre som inre” (§ 13 i avtalet). Sedan dess har badet förfallit.

Inte heller för den nuvarande idrottsnämnden är frågan ny. Under två och ett halvt år har diskussionerna pågått som slutligen ledde till rivningsbeslutet. Undersökningar har gjorts, samtal har förts och alternativ undersökts. Inte för att vi absolut ville riva utan för att vi ville se om det ändå kunde finnas en lösning. För er som inte följt frågan så länge som idrottsnämnden gjort vill jag hänvisa till följande inlägg på den här bloggen här (27/11-2008),  här (19/12-2008), här (27/1-2009) och här (3/9-2009).

Politik handlar ofta om att prioritera. Som politiker måste vi förmå välja vad som kommer flest stockholmare till del med en ändlig summa pengar. Med oändliga resurser finns inga svåra val, men nu är tyvärr inte resurserna oändliga.

Stockholms simhallar är i behov av upprustning. Exempelvis behöver Farsta sim- och idrottshall, med 425 000 besök årligen, rustas upp redan nästa år.

En eventuell upprustning av Aspuddsbadet skulle kosta ca 14 miljoner. Vi har då haft att välja mellan att lägga dessa 14 miljoner på ett mindre badhus eller att lägga de på upprustning av något av de större.

Det är här politiken och prioriteringen kommer in. De som hellre vill att Aspuddsbadet än Farstabadet renoveras, har all rätt att kritisera mig. När det gäller rivningen av huset är det en naturlig konsekvens av att idrottsnämnden inte vill rusta upp det. Det är alltså en konsekvens av prioriteringar, och inte ett mål i sig.

Låt mig också klargöra ett par sakfrågor. Till att börja med har summan 14 mkr ifrågasatts. Denna summa har beräknats av oberoende konsulter och är den kostnad idrottsnämnden har att förhålla sig till. En hållning som kan tyckas stelbent, men som är lagreglerad för att förhindra korruption. Jag sitter inte själv och avgör vem som ska få byggkontrakt eller liknande, utan detta upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling.

Idrottsförvaltningen beskriver processen kring badet så här:

Du hittar tjänsteutlåtandet i sin helhet här.

”Aspuddens badhusförening har disponerat badhuset sedan 1987 efter att dåvarande fritidsnämnden beslutat stänga badhuset som tidigare drevs i kommunal regi. Motivet till stängningen var att badet och byggnaden redan då, 1986, var i behov av upprustning, och att nämnden prioriterade andra bad och simhallar med större utvecklingsmöjligheter. Aspuddens badhus har en femtonmeters bassäng, och en­dast ett omklädningsrum, där man har öppet olika dagar för herrar och damer. Tomten ger inte utrymme för tillbyggnader.

Avtalet mellan staden och badhusföreningen innebär att föreningen disponerar hela badet hyresfritt ”för att bl.a. ge allmänheten tillgång till bad” och att före­ningen har rätt att ta ut avgift av besökarna. Föreningen bekostar löpande drift­kostnader för t.ex. el, värme och vatten. Vidare stadgas i avtalet att ”föreningen svarar för allt underhåll såväl yttre som inre”.

Det sistnämnda är en väsentlig del i avtalet. Orsaken till att fritidsnämnden ville stänga badet 1986 var ju att man inte kunde prioritera ytterligare kostnader för badets drift och underhåll. Föreningen disponerar hela badet hyresfritt mot att man samtidigt övertog alla kostnader för fortsatt drift och underhåll.

Som redovisats utförligt i tidigare ärenden till idrottsnämnden har föreningen inte efterlevt denna del i avtalet och badet i sin helhet har idag ett kraftigt eftersatt under­håll, med akut behov av mycket omfattande upprustning för att skydda bygg­nadens bestånd och besökarnas säkerhet. I formell mening är detta också motivet till att idrottsnämnden genom förvaltningen sagt upp hyresavtalet, då föreningen inte uppfyllt sin del av avtalet.”

Här följer också en kort redogörelse för hur det ursprungliga avtalet ser ut och i vilken kontext det skrevs.

*  Som svar på en skrivelse där Aspuddens Badhusförening anmälde sitt intresse för driften av det nedlagda Aspuddsbadet, beslutade dåvarande fritidsnämnden 1986-10-28 att befullmäktiga förvaltningen att teckna avtal med Aspuddens Badhusförening för en period om tio år.

*  Enligt avtalet som gällde fr o m 1987-01-01 (§ 4) med ett års uppsägningstid och ett års förlängning  (§ 6) om ingen uppsägning sker (§ 5), skall ingen hyra utgå (§7).

*  Föreningen äger rätt att ta ut avgift av besökande och förvaltningens avgiftssättning skall då vara normgivande (§ 8).

*  Föreningen skall teckna avtal och svara för alla kostnader för el, värme, vatten, bortforsling av sopor mm (§ 11).

*  Föreningen skall själv anskaffa den utrustning som behövdes för verksamhetens bedrivande och själv svara för att utrustningen repareras och underhålles (§ 12)

*  Föreningen skall svara för allt underhåll såväl yttre som inre (§ 13).

*  Varje år i september månad med början år 1988, skall på initiativ av fritidsförvaltningen företas en gemensam besiktning av fastigheten. I protokollet skall antecknas alla de eventuella fel och brister som enligt detta avtal ska åtgärdas. I protokollet skall vidare noteras en tidpunkt då de i protokollet upptagna bristerna skall vara åtgärdade och efterbesiktning företagas. Har föreningen vid efterbesiktningen ej vidtagit åtgärder som angivits i protokollet eller kan

dessa ej godkännas ska föreningen beredas skälig tid att vidtaga rättelse och ny tid för besiktning fastställas. Har föreningen ännu inte vidtagit åtgärder enligt protokollet kommer förvaltningen att ombesörja åtgärden på föreningens bekostnad (§ 14).

*  Det åligger föreningen att för godkännande i förväg till förvaltningen anmäla omfattande underhålls- installations- och underhållsarbeten, att teckna brand- och skadedjursförsäkring, att svara för alla avgifter förenade med hyresförhållandet, att svara för städning och renhållning av fastigheten samt skötsel av markområdet, att svara för snöröjning, att bekosta reparation av skador förorsakade av inbrott eller inbrottsförsök, att svara för leverans av vatten till intilliggande barndaghem (§ 15).

*  Vid brand kommer inte byggnaden att återuppföras av förvaltningen (§ 16).

*  Förvaltningen fråntar sig all skada den skada som till följd av hyresgästförhållandet kan drabba tredje man (§17).

*  Ingen reklam får uppsättas på byggnaden, stängsel, staket eller markområde (§ 18).

*  Hyresrätten får ej utan förvaltningens medgivande överlåtasa till annan eller inskrivas (§ 19).

*  Vid avflyttning ska föreningen – om inget annat överenskommes – på egen bekostnad bortföra av föreningen utförd fast inredning, installationer mm.

Föreningen har därvid att på egen bekostnad åtgärda de fel och brister som uppstår eller framkommer vid nedmonteringen (§ 20).

*  Förvaltningen påtager sig enligt nämndbeslutet 1986-10-28 § 364 inga som helst kostnader i samband med övertagandet (§21).

*  I händelse av att föreningen får problem med att fullgöra sina åtaganden enligt detta avtal är förvaltningen beredd att diskutera eventuell hävning av avtaletunder löpande avtalsperiod.

Ovanstående punkter är direkt avskrivna från avtalet med badhusföreningen. Badet drevs av förvaltningen fram till mitten av 1980-talet och var slitet och i behov av underhåll redan då. Hyran sattes därför till noll kronor mot att föreningen svarade för alla kostnader för drift, skötsel och underhåll såväl ute som inne, dvs både det felavhjälpande underhållet som det planerade (med avseende på olika delars tekniska livslängd).

Att det i § 14 anges en årlig besiktning påkallad av förvaltningen var helt enkelt en möjlighet för förvaltningen att utifrån ett fastighetsägaransvar kunna tillse att anläggningen inte var farlig och därvid ha möjlighet att utifrån sin kunskap påpeka nödvändiga åtgärder. Att förvaltningen skulle gå in och ta på sig föreningens ansvar och göra kostnadskrävande upprustningsåtgärder (man visste ju redan 1986 i vilket skick anläggningen var), har aldrig varit på tal.

Även § 16 om att förvaltningen vid en eventuell brand inte kommer att återuppföra byggnaden vittnar om hur man redan då såg på anläggningen, d v s redan från början var det meningen att badhusföreningen skulle svara för alla kostnader och att förvaltningen inte heller skulle ha något med verksamheten att göra.

Således rörde det sig då som nu om en prioriteringsfråga. Processen är inte felaktig, många har blivit hörda och fått göra sin röst hörd, men sakfrågan finns det olika åsikter om.

Madeleine

Idrottspolitiken ligger fast – stockholmarna ska röra på sig mer 14 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , ,
4 comments

Idag har gruppledarna för majoriteten i Stadshuset presenterat sitt förslag till nästa års budget för Stockholms stad. Det är en budget som präglas av den lågkonjunktur som Sverige och nästan hela världen är inne i, och som till stora delar är ett resultat av förra årets finanskris. Deras presentation finns här: Budgetpresentation 2010.

Uppdatering: Gruppledarna skriver om budgeten på Newsmill.

Lågkonjunkturen och arbetslösheten leder till att kommunerna i Sverige får betydligt lägre skatteintäkter nästa år. Stockholms skatteintäkter minskar med ungefär 339 mkr. Och då ska man veta att konjunkturen inte drabbar Stockholm alls lika hårt som många andra kommuner.

Problemen på andra håll i landet gör dessutom att stadens bidrag till utjämningssystemet ökar med 138 mkr på två år, från 1 448 mkr 2008, till 1 586 mkr för 2010. Regeringens stödpaket till kommunerna som presenterades i statsbudgeten för några veckor sedan ger dock ett viktigt stöd till verksamheterna om 794 mkr.

Lågkonjunkturen gör förstås att budgetarbetet blir svårare, och prioriteringarna viktigare. I idrottsnämndens budget finns därför inte lika stora satsningar 2010 som tidigare år denna mandatperiod. Nyinvesteringarna minskar från rekordnivån 2008 på 325 mkr och 2009 på 300 mkr, till 250 mkr för 2010. Men utöver detta kommer ett omfattande reinvesteringsprojekt för simhallarna på ytterligare ca 60 mkr att beslutas under hösten. Investeringsnivån är alltså fortsatt hög. Däremot kommer verksamheterna att få hålla igen under året.

De politiska prioriteringarna ligger fast sedan tidigare år. Målet för vår politik är att stockholmarna ska röra på sig mer, engagera sig mer i idrottsrörelsens föreningar och därmed stärka folkhälsan och samhällsengagemanget. En viktig utmaning för nämndens arbete är att hitta metoder för hur de barn och ungdomar som inte motionerar idag ska börja göra det. Minst hälften av nyinvesteringarna i anläggningar ska gynna flickors och kvinnors idrottande.

Idrottsnämnden ska tillsammans med idrottsrörelsen fortsätta arbetet med att förbättra förutsättningarna för idrottsföreningarna att stärka sina egna intäkter. Vi ska också uppmuntra föreningar och entreprenörer att hitta nya områden vid anläggningarna där man kan skapa nya näringsverksamheter. Det kan gälla allt från café- och restaurangverksamheter till butiker och service.

Idrottsnämnden ska också undersöka förutsättningarna för att erbjuda utrymme i stadens idrottsanläggningar till de delar av Stockholms kulturliv vars verksamhet främjar deltagarnas motion, till exempel dans.

Under åren som kommer ska Stockholms stadion upprustas. Arbetet ska vara klart till 100-årsjubileet av OS 1912. Planeringen av jubileet stärker idrotten som en del av Stockholms attraktivitet. Upprustningsarbetet blir också ett tillfälle att sätta igång arbetet med att utveckla arenan och skapar en långsiktighet för friidrottens behov. Men så länge vi inte har funnit en arenalösning för Djurgården så kommer klubben självklart att fortsätta spela på stadion som idag.

Ett antal av stadens simhallar är i behov av omfattande upprustningar. Det arbetet inleds under 2010 och först ut är simhallarna i Farsta och Åkeshov. Vid upprustningar av idrottsanläggningar ska idrottsnämnden också utreda förutsättningarna för nya näringsverksamheter i fastigheterna.

Idrottsnämnden ska dessutom fortsätta arbetet med projektet ”Fritid för alla” så att utbudet av idrotts-, fritids- och kulturaktiviteter bättre kommuniceras och anpassas till barn som har funktionsnedsättning. Ett annat viktigt initiativ är att fler platser i staden möbleras med träningsredskap, ett slags utomhus-gym. Dessa ska kunna användas även av äldre, barn och människor med funktionshinder.

Detta är som ni ser de övergripande dragen i nästa års arbete. Vad budgeten kommer att leda till i detalj för verksamheterna är ännu osäkert. Det är nu idrottsförvaltningens uppgift att ta fram underlag för beslut i verksamhetsplanen som ska klubbas i december.

Madeleine

Ingen tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek 12 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
27 comments

Biblioteken är en av Stockholms stads viktigaste verksamheter. Det är också en verksamhet i snabb förändring efter de nya förutsättningar som bland annat teknikutvecklingen skapar. Därför har vi tagit initiativ till den biblioteksomvandling som skett under de senaste åren, bestående av ökade öppettider, moderniserade bibliotek och nya bibliotek. Biblioteken ska ligga där stockholmarna är och vara öppna när stockholmarna vill gå dit. I budgeten som presenteras på onsdag kommer vi att fortsätta satsa på att modernisera Stockholms bibliotek. Exempelvis kan det bli aktuellt med ett bibliotek vid Slussen, vilket nu ska analyseras.

För ett antal år sedan togs initiativ till att bygga en kompletterande byggnad till Asplunds bibliotek vid Odenplan. En formulering om detta fanns med redan i 2002  års budget och 2003 fick stadsbyggnadskontoret, markkontoret, fastighets- och saluhallskontoret samt kulturförvaltningen i uppdrag att göra en förstudie om förutsättningar och behov av ett nytt stadsbibliotek i Stockholm. Förstudien presenterades 2004, och 2005 fortsatte arbetet med att fördjupa förstudien.

Detta resulterade i att en arkitekttävling utlystes 2006. Tävlingen fick stor internationell uppmärksamhet och över 1100 deltagare inkom med bidrag. Under tävlingens gång hölls ett samråd, med en mängd remissinstanser och offentliga möten. En kvalificerad jury valde efter två tävlingsomgångar ut det vinnande förslaget, Delphinium. Förslaget har därefter bearbetats på olika sätt.

Ekonomiska kalkyler var en del av bearbetningen, men i slutet av 2008 stod det klart att det fanns risk för ökade kostnader för byggnaden. En arbetsgrupp under stadsledningskontorets ledning fick därför i uppdrag att under 2009 hitta en ansvarsfull finansiering av projektet. Gruppen har under året kontinuerligt rapporterat till finansborgarrådet och mig.

Jag kan nu konstatera att det inte finns någon ansvarsfull finansiering av detta projekt. De ekonomiska kalkyler som vi från början fått presenterade för oss, har förändrats radikalt. Konsultföretaget Öhrlings Price Waterhouse Coopers har anlitats för att ta fram en riskanalys. Denna visar att kostnaderna är mycket osäkra, men bedöms vara betydligt högre än planerat. Den totala investeringskostnaden beräknades 2006 till att bli upp till 885 mkr. Idag ligger beräkningen på 1350 mkr. Inte heller finns säkra kalkyler för drift- och kapitalkostnader, men beräkningarna har rört sig upp till över 130 mkr per år, från betydligt lägre beräkningar tidigare. Detta är kostnader som skulle ha belastat biblioteksverksamheten framöver.

Som kostnadsläget och osäkerheten just nu ser ut för projektet, skulle det inte vara ansvarsfullt att gå vidare med en tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek. Det skulle innebära kostnader vi inte ens kan överblicka, något vi inte kunde ana från början.

Vi är mitt i ett sjudande arbete med att modernisera biblioteksstrukturen i Stockholm. Här skapas den moderna tidens biblioteksverksamhet. Till detta kommer det att behövas medel. Att koncentrera stora summor pengar till ett enda bibliotek riskerar att motverka dessa ambitioner. Den satsning som görs de kommande åren på Stockholms bibliotek, tillförsäkras nu medel som annars skulle ha gått till driften för en tillbyggnad vid Odenplan.

Madeleine

DN, SvD, Radio Stockholm, ABC

Aspuddsbadet rivs och ersätts med ny förskola 3 september 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , ,
241 comments

Om två veckor har idrottsnämnden och exploateringsnämnden möte. Då kommer vi att besluta att Aspuddsbadet ska rivas och att där istället kommer att byggas en förskola. Detta är slutet på en lång diskussion om Aspuddsbadets framtid.

Det viktigaste argumentet för varför staden inte vill finansiera en upprustning av badet är att många av stadens bad söder om Söder är i mycket stort behov av renovering. Pengarna kommer att nå betydligt fler stockholmare om man investerar dem där, än i Aspuddsbadet. Därför sades hyreskontraktet med Asbuddens badhusförening upp härom året, och kontraktet gick ut den sista januari i år. Sedan dess har badet varit stängt. (Historieskrivningen och dokumenten finns här.)

Under våren tillsatte idrottsförvaltningen en utredning för att undersöka vad det skulle kosta att renovera badet. Behoven är mycket stora och det går inte att fortsätta verksamheten som det är idag. Kostnaden för renoveringen skulle uppgå till ca 14 miljoner kronor. Badhusföreningen erbjöds då att hyra badhuset till en kostnad som skulle motsvara investeringen. Hyran beräknades till 1,2 till 1,4 miljoner kronor per år. Badhusföreningen har dock förklarat att den inte har möjlighet till det.

Staden har också varit villig att sälja badet. Det är dock ingen som har visat intresse av att köpa det.

Däremot är behovet av nya förskolor i Aspudden mycket stort. Det finns i området ett flertal förskolor som är inrymda i tillfälliga paviljonger. Men genom att bygga en barnskola på tomten där Aspuddsbadet ligger idag, skulle vi kunna finna en permanent lösning för flera av dessa förskolor. Läs mer om förskolesituationen i Aspudden på stadsdelsnämndordförande Abit Dundars blogg.

Madeleine

Pensioner inom kulturen ekonomiskt hot 3 september 2009

Posted by frankander in Demokrati och mänskliga rättigheter, Kultur för fler.
Tags: , , ,
7 comments

I dag skriver Madeleine på Dagens Samhälle om att det behövs ett nytt pensionssystem inom scenkonsten. Att som dansare pensioneras vid 41 och sångare vid 52, men har rätt att vara kvar i sin anställning till 67 skapar både brist på arbetstillfällen och orimliga villkor för scenkonstinstitutionerna.

Pensionssystemet innebär att varje institution, i motsats till att fördela kostnaden på ett större kollektiv, står för sina egna pensionspremier. Institutioner med många sångare och dansare anställda får varje år kraftigt ökade kostnader såväl i inbetalning som i anställda som inte längre är arbetsföra. Operan räknar med att detta system har kostat 17.1 miljoner kronor för åren 2007 och 2008, vilka inte kompenserats.

Den statliga utredning som nyligen presenterat ett förslag bör genomföras och institutionerna måste få behålla de pengar som det nya systemet sparar in.

/Simon