Modern och omodern filmpolitik 8 oktober 2009

Förutsättningarna för filmproduktion ser helt annorlunda ut idag än för några år sedan. Statens filmpolitik måste hänga med i utvecklingen. Det är kontentan av den filmutredning som presenterades idag. Jag välkomnar en modernare syn på filmen. Men jag saknar, som så ofta, en skarp analys av Internets fördelar för spridning av kulturen.

Med Mats Svegfors i spetsen har utredningen gjort en grundlig översyn av den statliga filmpolitiken och kommit fram till flera intressanta slutsatser, bland annat att ett filmavtal är mycket svårt att få ihop och är ohållbart, eftersom bara biografen är representerat som visningsfönster i filmavtalet. Dagens filmscen ser annorlunda ut. Jag tror att han har rätt. Filmen behöver en statlig policy. Därför är rimligt att, som Svegfors föreslår, låta det statliga anslaget till filmstöd behandlas i budgetarbetet som andra kulturanslag.

Men de mest uppfriskande förslagen handlar om att modernisera stöden till filmen, där fokus ligger på att öppna filmstöden för andra visningsfönster än biografen och att stimulera digitalisering. Exempelvis ska förhandsstöden till filmproduktion nu kunna ges till film som har premiär i andra visningsfönster än biografen, flera andra stöd anpassas till digitalt format och en nationell satsning på digitalisering ska göras. Teknikutvecklingen skapar möjligheter. Det är glädjande att filmpolitiken delvis anpassas till det.

Utredningen föreslår också ett nytt produktionsstöd – Ny film – ska införas, för att stimulera nyskapande filmprojekt. Detta går i linje med regeringens förslag om en fond för nyskapande kultur som en fortsättning på Framtidens kultur och är mycket välkommet som ett sätt att finansiera nyskapande kulturprojekt.

Så finns det förstås delar som handlar om upphovsrätt och fildelning. Mats Svegfors markerade tydligt på presskonferensen att detta varit en viktig del av arbetet och utredningen fastslår att utgångspunkten ska vara att villkoren för producenter och konstnärliga upphovsmän ska förbättras. En tydlig fot sätts ned i utredningens motivering för att ta bort 5 mkr som idag satsas på åtgärder mot olovlig hantering av film: ”Arbetet mot bla.a. illegal fildelning är generellt viktigt, men det kan ifrågasättas om det ska vara en uppgift för filmpolitiken att ekonomiskt stödja den opinionsbildning som branschen själv bedriver.”

Den sista formuleringen kan bara applåderas. Självklart är det inte statens uppgift att bedriva opinionsbildning av detta slag. Men jag saknar en diskussion om vilka positiva effekter Internet och spridning av film kan ha. Den analys som görs handlar om problemen med illegal fildelning, att det länge saknats legala alternativ och att Ipred-lagen fungerat väl. Det föreslås att arbetet för att främja den legala filmmarknaden och motverka illegal hantering av film ska integreras i Filminstitutets utåtriktade verksamhet.

Bättre än så hade jag väntat mig. En utredning som handlar om film och presenteras 2009 måste på riktigt analysera Internets fördelar och hur vi kan uppmuntra spridning av film – inte bara se de problem som också. Dessutom är fildelning som teknisk metod kanske inte alls det som är dominerande om några år. Låt oss prata om Internet och vilka fördelar det har och hur det kan utnyttjas, istället för att fastna i problemen. I långa loppet kommer detta att leda till flera filmkonsumenter vilket även kommer produktionen till del.

Madeleine