TeliaSonera och de mänskliga rättigheterna 23 april 2012

Imorse satt jag i en radiodebatt tillsammans med Thomas Jönsson från TeliaSonera och diskuterade företagets agerande i flertalet postsovjetiska länder, däribland Vitryssland i vilket TeliaSonera har intressen. Man kan efter debatten enbart konstatera att ju mer TeliaSonera försöker förklara sig, desto oklarare blir det hur företaget tänkt. Jag hade hoppats på förklaringar kring hur man ser på gränserna mellan fri kommunikation och övervakning, relationer till oppositionen och strategier för samhällsansvar öven i länder med totalitärt styre. Tyvärr kan jag konstatera att TeliaSonera inte förefaller dela problembilden.

Jag tänkte försöka sätta min kritik av TeliaSonera i ett större sammanhang. Kampen för demokratin är och har alltid varit en mycket central fråga för Folkpartiet. Under hela 1900-talet har Folkpartiet enträget motarbetat alla auktoritära politiska strömningar i Sverige och varit tydligt med att Sverige i utrikespolitiken måste ta ställning för demokrati. Det är ingen slump att Folkpartiets symbol, blåklinten, härstammat från rösträttsrörelsen. Två liberala statsministrar, Karl Staaff och Nils Edén var ledande politiker och opinionsbildare i kampen för demokrati i Sverige. När de totalitära vindarna under mellankrigstiden blåste över Europa och det var på mode med såväl fascism som kommunism i Sverige gick Folkpartiet till val med en affisch vars text lydde ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” och med en bild på en man som sopar bort en svastika respektive hammaren och skäran. Affischen hänger väl synlig på min arbetsplats.

Detta arv förvaltas på många sätt vidare i dagens liberala rörelse. Folkpartiet är det mest EU- och eurovänliga partiet för att vi tror att ett europeiskt samarbete är förutsättningen för att sprida demokratin över vår kontinent. I omläggningen av det svenska biståndet har vi framhållit vikten av att det ska främja demokratins spridning runtom i världen – vilket det nu också gör. I debatten om svensk vapenexport har Folkpartiet varit drivande för att det införs ett demokratikriterium. Internationellt har den liberala rörelsens biståndsorganisation Swedish International Liberal Center, SILC, arbetat med att stödja demokrater i bland annat Kuba, Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Gällande just sistnämnda land kan det vara på sin plats att nämna det långvariga och omfattande arbete som SILC och Folkpartiet ägnat sig åt i landet. Dessutom, läs gärna Tobias Ljungvalls utmärka bok Kontroll om situationen i Vitryssland, utgiven på SILC förlag.

Helt enkelt. Folkpartiet har alltid och kommer alltid att ta ställning för demokrati och emot diktatur – oavsett om kraven på diktatur kommer från höger eller vänster, oavsett om situationen gäller Sverige eller något annat land ute i världen. Detta är ett skäl till varför jag är liberal.

Jag tycker dock att det är oerhört viktigt att påpeka att demokratins sak inte uteslutande är en fråga för politiker. Ska demokratin spridas och de auktoritära staterna motarbetas krävs att även andra delar av samhället tar ställning. Svenska företag måste ta ett ansvar när de gör affärer i auktoritära länder. Ett grundläggande ansvar enligt min mening är att de inte ska hjälpa en auktoritär stat som Vitryssland att förfölja oppositionella. Uppträder svenska företag på ett oetiskt sätt står det oss alla fritt som konsumenter att markera en avvikande åsikt genom att välja ett annat företag, att rösta med fötterna. Sådana val gör jag själv när jag handlar och det tycker jag även att Stockholms stad som är en av Sveriges största konsumenter bör göra.

/ Madeleine

Se inslaget i TV4 här
Läs artikeln i DN här
Läs artikeln i SvD här
Se inslaget i SVT här
Läs Helsingborgs Dagblads ledarartikel här
Lyssna på intervjun i Ekot här
Lyssna på debatten i P1-morgon här