jump to navigation

Eritrea-festivalen bör kritiseras och bojkottas 26 juli 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
1 comment so far

I helgen är det åter igen dags för den regimvänliga eritreanska kulturfestivalen vid Eggebygård i Spånga. Motdemonstrationer planeras på lördagen enligt SVT och Mitt i och jag hoppas att många har möjlighet att sluta upp.

För tre år sedan uppmanade jag till bojkott av festivalen tillsammans med Esayas Isak, bror till Dawit Isaak, och Nair Fesseha, företrädare för Svensk-eritreanska samarbetsorganisationen för demokrati och utveckling. Uppmaningen står fast.

Dawit Isaak är långt ifrån det enda offret för den eritreanska regimen. Flera journalister har dött under fruktansvärda förhållanden i eritreanska fängelser. Utanför festivalen demonstrerar varje år regimens motståndare, med porträtt på fängslade och försvunna. Be dem berätta! Du får höra hundratals historier lika fasansfulla som Dawit Isaaks.

Arbetet för Dawits frihet har varit en liberal hjärtefråga i många år. Den liberala stiftelsen Silc , där jag själv varit verksam, har givit ut boken ”Dawit och friheten”, och flera riksdagsledamöter har engagerat sig för att han ska friges. Även det svenska kulturlivet har engagerat sig allt mer. Dawit Isaak är inte bara den enda svenska samvetsfången, han är också en representant för den oberoende eritreanska journalistiken. Arbetet för Dawit är därför viktigt inte bara för hans rätt till frihet, utan för alla frihetstörstande människor i Eritrea.

Madeleine

Annonser

Ingenting är klart förrän Dawit är fri 5 september 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
1 comment so far

För 4000 dagar sedan arresterades den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak i sitt hem i Asmara av den eritreanska regimen. Trots att inget åtal väckts, ingen rättegång hållits och ingen dom fallit har Dawit sedan den dagen varit frihetsberövad. Hans öde är i första hand en tragedi för honom själv och hans familj. Men också ett prov på hur högt priset kan vara för dem som kämpar för allas vår rätt att uttrycka sin mening och hur orättvis världen är för dem som inte tillerkänns denna rätt.

4000 dagar är en enorm tidsrymd. 2001 var mina barn fortfarande små gubbängsgryn, jag var gift med deras far och arbetade på den liberala rörelsens biståndsorganisation Silc, Swedish International Liberal Center. Dit kom också de första samtalen om Dawits försvinnande från hans familj. Jag kommer ihåg vad jag gjorde då jag fick det första samtalet och också att jag inte kunde föreställa mig att han inte snart skulle vara fri. Samtidigt är jag idag stolt över att Silc omedelbart engagerade sig i hans frigivande. 

Tiden gick. Först fem år senare skulle jag bli kulturborgarråd. Den 23 september 2001 hade varken invasionen av Irak eller Afghanistan ägt rum. Polen och Tjeckien med flera länder i Central- och Östeuropa stod fortfarande utanför EU. Sverige hade ännu inte folkomröstat om euron. Namn som Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt eller Barack Obama var fortfarande obekanta för svensk allmänhet. Alla dessa händelser och oräkneliga fler har passerat under tiden Dawit suttit fängslad.

Engagemanget i Sverige har varit och fortsätter att vara stort för Dawits och yttrandefrihetens sak. Oräkneliga är de artiklar, blogginlägg, radio- och tv-program, upprop och manifestationer som uttryckt stöd för Dawit. Så även idag på den fyratusende fängelsedagen. På Twitter och Facebook har det idag inletts ett upprop där var och en kan visa sitt stöd för Dawit.

Vissa känner säkert trötthet när ännu en kampanj drar igång. Vad gör det för skillnad? Varför skulle den eritreanska regimen tänka om nu när den inte gjort det förr?

Min övertygelse är att opinionen gör all skillnad i världen. Den utgör en konstant huvudvärk för regimen i Eritrea som inget annat önskar än att Dawits öde glöms bort. Den sätter press på svenska myndigheter som förväntas göra allt i sin makt för att få Dawit fri. Den ger stöd och tröst åt Dawits anhöriga, vänner och meningsfränder. Den utgör ett varningens tecken för de regimer som överväger att fängsla svenska journalister. De vet i sådana fall vilken reaktion som är att vänta.

Alltså: #fyratusen #freedawit. Ingenting är klart förrän Dawit är fri.

/ Madeleine

Stöd här, Läs Leif Öbrink här, Expressen här.

Ikväll har Göteborg diktaturen som hyresgäst 30 mars 2012

Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
add a comment

Enligt GT/Expressen har Göteborgs kommun nu fattat beslutet att inte stoppa uthyrningen av lokaler i Gamlestadens medborgarhus till den eritreanska regimens ungdomsorganisation med hänvisning till mötesfriheten. Därmed är det fritt fram för representanter för Dawit Isaaks fångvaktare att sammanträda i en skattefinansierad lokal. Det är ledsamt att konstatera men Göteborgs kommun kommer ikväll att ha diktaturens Eritrea som hyresgäst.

I en demokrati har alla en grundlagsskyddad rätt att mötas fritt. Men mötesfriheten betyder inte att vem som helst ska få sammanträda i samlingslokaler som subventioneras eller ägs av det offentliga, lika lite som organisationsfriheten innebär att alla organisationer har rätt till offentliga bidrag. Ett grundläggande krav för uthyrning av våra gemensamt ägda eller finansierade samlingslokaler är att de organisationer som ska mötas där delar vårt samhälles grundläggande demokratiska värderingar.

Ungdomsorganisationen YPFDJ vars moderparti kan hållas ansvarigt för diktaturen och förtrycket i Eritrea samt frihetsberövandet av den svenske journalisten Dawit Isaak är utom alla tvivel en organisation som inte kan anses dela vår demokratis grundläggande värderingar.

I media har en del tjänstemän från Göteborgs kommun uttalat sig å kommunens vägnar. Vän av ordning undrar vad ansvariga politiker har för hållning i denna mycket principiellt viktiga fråga. Så länge de tiger får man anta att de delar sina tjänstemäns ställningstagande: Att det är fritt fram för vilken organisation som helst att hyra in sig i offentliga lokaler i Göteborg, till och med de som håller en svensk journalist bakom lås och bom för sin kamp för det fria ordet.

/ Madeleine

Eritreafestivalen genomförd och Eritrea angriper Dawit! 5 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: ,
3 comments

I helgen genomfördes en eritreansk kulturfestival på Järvafältet. Jag uppmanade Stockholmarna att bojkotta festivalen.  Jag skrev ett upprop tillsammans med Essayas Isaak och Nair Fesseha i Expressen. Detta kommenterades i SvDRapport och Dagens Eko.

Samtidigt publicerade Aftonbladet en intervju med presidentens rådgivare som visade att den eritreanska regeringen inte har för avsikt att vika sig.

Trycket på Eritrea måste öka.

Madeleine

Fotbollsförbundet måste ändra sig 13 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: ,
3 comments

När fotbollssupportrar aktivt tar ställning mot våld och gör ett fredligt ställningstagande för att samvetsfången Dawit Isaak ska släppas fri, så är Svenska fotbollförbundet där med boten. Politik!

Men att skrika nedsättande ord om domare, kvinnor, invandrare, homosexuella och göteborgare, är tydligen ok, och inte politiskt. Den som gått på fotbollsmatch vet ju att det sker hela tiden.

Det enda rimliga är att fotbollsförbundet ändrar sig.

Madeleine

Läs mer här: Expressen 1, 2, 3. DN

Uppdatering: Idag visar det sig att allsvenskans alla lag ställer upp bakom ÖIS kampanj för Dawit Isaak. Mycket hedervärt onekligen.

Dawit Isaaks redaktör bloggar på svenska 23 september 2009

Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags:
add a comment

Idag var det åtta år sedan Dawit Isaak och många andra eritranska journalister fängslades. Det var dödsstöten för den tidigare livfulla eritreanska pressen. Några få av alla dem som fängslades 2001 har kunnat fly landet, och några enstaka av dem har kommit till Sverige.

Semret Seyoum, som var redaktör för Setit, den tidning som Dawit arbetade på, är en av dem. Han är i Sverige sedan flera år och har precis börjat blogga. Det första inlägget handlar om just dagarna kring arresteringarna. Vi hoppas att han fortsätter. De svenska medierna har tappat fart sedan kraftsamlingen i våras.

Den bästa sammanställningen om Dawit på svenska finns fortfarande i Silc förlags bok Dawit och friheten som redigerades av Johan Karlsson och Rickard Sjöberg.

Erik Jennische

Eritreas förtryck måste bekämpas både här och där 12 augusti 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags:
74 comments

I samband med den Eritreafestival som genomfördes häromveckan har det uppstått en angelägen, om än inte angenäm, diskussion om det offentliga Sveriges förhållande till exilgrupper som stöder icke-demokratiska regimer i hemlandet.  Festivalen har nämligen fått 50 000 kr i stöd från Stockholms stad.

Festivalen genomfördes av en förening som finns här i Stockholm men hade till syfte att skapa en plattform för Eritreas regeringsparti PFDJ.

PFDJ är tillsammans med Eritreas president Isaias Afewerki ansvariga för att Eritrea ligger sist på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, och för att Amnesty anklagar landet för att hysa tusentals samvetsfångar, bland annat Dawit Isaak. Detta är självklart inte den typ vad evenemang som Stockholms stad ska bidra till.

Anledningen till att många eritreaner söker asyl i Sverige är att man får hysa vilka åsikter man vill här. Det blir då underligt när svenska skattemedel används till att bjuda in representanter för dem som bär skulden för att människor flyr. (Nedan finns det skrivelse som Cecilia Brink, M Inga-Märta Fröman, KD, och jag har lagt i kulturnämnden med uppdraget att kulturförvaltningen ska se över sina rutiner och undersöka förutsättningarna för att återkalla stödet.)

Under många år var jag generalsekreterare och sedan ordförande för den liberala biståndsstiftelsen Silc. Silc engagerade sig redan 2002 för Dawit Isaaks öde. Under åren har jag därför kommit i nära kontakt med eritreanska organisationer i Sverige som stödjer den eritreanska regeringen.

Jag har flera gånger frågat mig varför de utnyttjar de rättigheter de har glädje av i Sverige, till att motarbeta att landsmännen i Eritrea ska ha samma rättigheter. En av anledningarna ligger sannolikt i att förtrycket sträcker sig hela vägen hit, via ambassaden och den kontroll de har över eritreaner som bor i Sverige. I en rapport från Human Rights Watch i våras kan man få information om hur läget är i landet och hur hot och förtryck riktas även mot eritreaner i exil

Jag vägrar nämligen att tro att de eritreaner som var på festivalen, eller som organiserade den, verkligen är stolta över och stödjer den regering som förbjuder det fria ordet, och sätter människor i fängelse för deras åsikters skull.

Madeleine

DN

Skrivelse till kulturnämnden

Kräv tillbaka bidraget från Eritreafestivalen

Under de senaste veckorna har det uppmärksammats att kulturstöd har förmedlats till en festival som har till syfte att vara en politisk plattform för Isayas Afewerkis regeringsparti PFDJ i Eritrea. Detta är mycket beklagligt eftersom PFDJ är ansvarigt för det mycket omfattande förtrycket av mänskliga rättigheter i Eritrea.

(mer…)

Vi kräver tillbaka pengarna från Eritreafestivalen 1 augusti 2009

Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad.
Tags:
6 comments

I dag publiceras denna artikel av Madeleine på Expressens ledarsida med anledning av tidningens kritik mot stadens stöd till en regimvänlig Eritreafestival i Stockholm i helgen.

Stockholms stad: ”Vi kräver pengarna tillbaka”

Stockholms skattebetalare ska inte bidra till finansieringen av evenemang som försvarar förtryck av mänskliga rättigheter. Trots det har Stockholms stads kulturförvaltning fördelat 50 000 kronor till den Eritreafestival som genomförs i Stockholm i helgen. Expressen (30/7) har rätt i sin kritik av detta.

Kulturförvaltningen får nu i uppdrag att kräva tillbaka pengarna och se över sina rutiner för stödet. Riktlinjerna för kultur- och integrationsstödet säger att stöd ska ges till ”ideella verksamheter som i integrationssyfte främjar mänskliga rättigheter och demokrati”. Det betyder att stöd inte kan ges till verksamheter som försvarar förtryck eller förtryckarna.

Men det är precis vad festivalen gör. Var och varannan programpunkt handlar om den eritranska presidenten Isaias Afewerkis parti PFDJ. Det är Afewerki och PFDJ som är ansvariga för att Eritrea ligger sist på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, och tillhör den mest ofria katagorin i Freedom house frihetsindex.  Afewerki och PFDJ håller dessutom flera tiotal journalister fängslade sedan många år, däribland den svenske journalisten Dawit Isaak. Amnesty skriver i sin årsrapport att ”thousands of prisoners of conscience were held”.

Det överordnade målet med stadens kulturpolitik är att främja yttrandefriheten. Just därför har arrangörerna all rätt att genomföra evenemanget. De representanter för PFDJ som kommer hit, ska dock inte tro att de är bland vänner.

Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholms stad.

Festivalens program har bla följande punkter:
– ”Abdela Jabir eritreanska regeringens sändebud”. Han är också ordföranden för regeringspartiet PFDJs organisationskommitté.
– Eritreas ambassad
– Träff för PFDJ-medlemmar

Ur programmet för ungdomar:
– PFDJ/YPFDJ möte med ”Hedersgäst”
– YPFDJ mingel party,
– YPFDJ BRUNCH

Andra bloggar och medier om festivalen: jj.n, Högrelius, Ingarö, Hemlös, Lindrig huliganism, SvD. Kulturförvaltningen kommenterar festivalen här.

Erik

Nu har jag kryssat Olle Schmidt 5 juni 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
2 comments

Kulturpolitiken kommer att vara avgörande när vi formar framtidens Europa, inte för att det behövs en särskilt aktiv europeisk kulturpolitik, utan för att det är på EU-nivån som förutsättningarna för den fria kulturen till stor del kommer att bestämmas.

När jag nyss kryssade Olle Schmidt var detta det avgörande skälet. Olle röstade nej till ipred och nej till datalagringsdirektivet, och dessutom var Olles arbete i den liberala gruppen, ALDE, centralt för att vrida arbetet med telekompaketet i rätt riktning.

Det är på internet som kulturen sprids och konsumeras, som de politiska debatterna och arbetet pågår, som vi söker information och som det offentliga samtalet förs. När Europas politikers ryggmärg säger att detta är ett hot, och försöker hitta sätt att kontrollera människors användning av internet, behövs det Europaparlamentariker som tar strid för friheten på internet.

Men vad är väl kampen för frihet värd om den inte också leder till att man tar strid för dem som faller offer i kampen? Olle Schmidt är den Europaparlamentariker som mest har uppmärksammat Dawit Isaak. Tillsammans med Eva-Britt Svensson, som kandiderar för Vänsterpartiet, har de också lovat att åka till Eritrea i höst om de blir omvalda.

För oss som är aktiva i Folkpartiet har Olle dessutom varit en pålitlig ambassadör, och vi har märkt att han är en riktig arbetsmyra. Olles ansvar för att hålla medlemmarna informerade om arbetet och vilka som är de avgörande, har han också fullföljt med bravur. Om man inte vill informera spelar det ingen roll hur bra kommunikationsteknik som finns. Det arbetet ska löna sig.

Om jag hade fått kryssa flera kandidater, hade det blivit Fredrik Malm, Annika Beijbom, Per Altenberg och Maeliz Orrego.

Madeleine

Mannen framför stridsvagnarna ser ut som Dawit Isaak 4 juni 2009

Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags:
add a comment

Idag är de 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Bilden av den ensamma mannen som ställer sig i vägen för stridsvagnarna finns överallt i medierna och är kanske den starkaste bilden av enskilda människors kamp mot förtrycket som finns.

Om man tittar noga ser han ut som Dawit Isaak; rak i ryggen tar han sig rätten att ställa sig i vägen för militären.

Och precis som om Dawit har det spritts massor av rykten om vem denna person är, och vilka intressen han har representerat. Själv har han aldrig fått komma till tals. Och det är ingen som vet om han lever.

Härom veckan skrevs det en artikel på Newsmill om Dawit Isaak som hävdade att den liberala biståndsorganisationen Silc hade finansierat hans tidning Setit med amerikanska pengar, och att det var därför han var fängslad. Det fanns inte ett sant ord i artikeln var gäller Silc och Dawit Isaak. Idag skriver Silcs nuvarande och tidigare generalsekreterare, Gunilla Davidsson, Madeleine Sjöstedt och Erik Jennische, en artikel som dementerar ryktesspridningen. Silc har aldrig finansierat Dawit Isaak, men vi hade gärna gjort det.

En lämplig hyllning till alla som har tagit strid för yttrandefriheten, och som fortfarande gör det, är att besöka Nobelmuseets utställning ”Yttrandefrihet – var går gränsen?” Den har öppet hela sommaren och har en fin beskrivning både av yttrandefrihetens värde och porträtt på många personer som har tagit striden. Dawit Isaak har en särskild plats på utställningen bredvid den ryska journalisten Anna Politkovskaja.

Dawit på Nobelmuseet 2 Dawit på Nobelmuseet

Erik

DN om 20-årsdagen 1, 2, 3

Svd om 20-årsdagen 1.

Carl Bildt: Ta flyget direkt från Gaza till Asmara! 4 februari 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , , , , ,
5 comments

Idagarna har det blivit känt att Dawit Isaak är intagen på sjukhus i Asmara och att den svenska regeringen har skickat Sveriges ambassadör, som normalt är stationerad i Stockholm. Det finns all anledning att vara orolig för hans liv. (Svd, DN, DNMothugg, Freedawit)

Arbetet för Dawits frihet har varit en liberal hjärtefråga i många år. Stiftelsen Silc har givit ut den hittills enda boken om Dawit ”Dawit och friheten”, och flera riksdagsledamöter har engagerat sig för att han ska friges. Även det svenska kulturlivet har engagerat sig allt mer, och Teater utan hund har satt upp en pjäs om Dawit

UD har dock hela tiden hävdat att den rätta strategin är att arbeta i det tysta och att  inte flytta upp frågan till den högsta politiska ledningen. Nu måste man dock erkänna för sig själva att den förda strategin inte har fungerat. Det enda som är rimligt nu är att Carl Bildt själv börjar agera. Ta flyget direkt från Gaza till Asmara!

Dawit Isaak är inte bara den enda svenska samvetsfången, han är också en representant för den oberoende eritreanska journalistiken. Arbetet för Dawit är därför viktigt inte bara för hans rätt till frihet, utan för alla frihetstörstande människor i Eritrea.

Men arbetet för Dawit är också viktigt för att alla människor i Sverige som har flytt från förtryck ska veta att om de vill åka tillbaka för att arbeta för förändring och demokrati – precis som Dawit – så har de stöd från hela det svenska samhället i ryggen.

Madeleine

———-

intressant

Dags att öppna kulturens finrum för alla 30 oktober 2008

Posted by annaws in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , , ,
2 comments

I det senaste numret av tidningen Konstnären, skriver Madeleine och Sahar Almashta, ledamot i kulturnämnden, följande artikel.

När den världsberömda jazzmusikern Bebo Valdez avslutade en konsert, rungade applåderna världen runt. Men i hemlandet Sverige var det tyst.

Bebo Valdéz lämnade Kuba som stor och berömd artist på 60-talet, men lyckades inte förrän härom året slå igenom i Sverige, trots att han bott här i många år. Det finns många som Bebo Valdez. Journalisten, författaren och dramatikern Dawit Isaak, som sedan flera år sitter fängslad utan rättegång i Eritrea, är ett annat exempel. Isaak har först under de senaste åren blivit ett namn i Sverige, trots att han flyttade hit och verkade redan på 80-talet. Nelly Sachs levde i Sverige under många år men blev aldrig riktigt uppskattad i sitt hemland.

(mer…)

Yttrandefrihet i centrum på bokmässan 26 september 2008

Posted by annaws in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , , ,
add a comment

För en bokmässa är yttrandefrihet ett självklart och ständigt aktuellt tema. Vid bokmässan som just nu pågår finns en mängd intressanta seminarier och utställningar om yttrandefrihet och demokrati. Bland annat finns Stockholms stad representerat genom det europeiska projektet Shaharazad, som ger förföljda författare en fristad och möjlighet till större publik.

(mer…)