Varför kulturpolitik? 19 augusti 2014
Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.Tags: konstpolitik, kulturbonus, kulturpolitik, kvalitet
add a comment
Varför ska samhället lägga pengar på kultur?, är och har varit en av kulturpolitikens mest omdebatterade frågor. Igår gick frågan till mig i Kulturnyheterna, läs intervjun här.
För mig som liberal finns det framförallt två svar på frågan på vad som är kulturpolitikens mål.
Det första är att kulturen är en demokratisk rättighet. Den enskilda människans rätt att forma sitt eget liv och definiera sina egna livsmål är grunden i all liberal politik. Det är därför vi liberaler alltid betonar vikten av utbildning och bildning.
I mötet med olika kulturella uttrycksformer ges varje individ möjligheten att leva sig in i vad andra individer – i andra tider, på andra platser – tänkt, känt och levt. Andras erfarenheter ger en relief till det egna livet och det samhälle vi lever i – eller vad både livet och samhället skulle kunna vara. I mötet med det främmande sås också toleransens frö – att alla individer har rätten att själva definiera och sträva efter sina egna livsmål.
Att äga makten att uttrycka sig – med ord, bild, musik, tal – är att kunna meddela andra sin mening, sin syn på världen, sina livsvillkor och sina egna erfarenheter.
Eftersom människor strävar efter olika livsmål är kulturpolitikens uppgift att skapa en mångfald av frågeställningar och uttryck inom kulturen. Jag brukar säga att kulturpolitikens mål är att få människor att tänka själva – inte att de ska tänka ”rätt”.
Det andra svaret är att kulturen är en demokratisk nyttighet. Ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle är omöjligt att föreställa sig utan ett fritt kulturliv. I eller på tidningar, tv, radio, teaterscener, konsthallar, museer, gallerier, operahus och konserthus förs det offentliga samtalet, och det är genom yttrandefriheten det förs framåt. En förutsättning för att ett fritt samtal ska kunna äga rum är tankens och ordets frihet.
Att bena upp frågan på detta sätt är klargörande och välgörande för kulturpolitiken, men inte sällan okontroversiellt. Låt mig ge ett illustrativt exempel, som också togs upp i Kulturnyheterna igår.
2008 infördes ett bonussystem som ett komplement till stadens stöd till det fria kulturlivet. Det är en av de mest omdebatterade reformerna jag genomfört sedan jag blev kulturborgarråd 2006.
Bonusen innebär att en kulturverksamhet som lyckas nå fler får ett extra ekonomiskt stöd från staden. Tanken bakom detta är enkel: Det är ett centralt mål för kulturpolitiken att kulturen når så många som möjligt. Det ligger i kulturpolitikens intresse att en smal verksamhet som vanligtvis har en publik på tio lyckas nå två till.
Hotar bonusen kvaliteten? Nej, alla verksamheter som kan få bonusen har redan genomgått en kvalitetsprövning när de beviljades kulturstöd.
Jag och mina kritiker har inte varit oense om synen på kvalitet utan i synen på publiken.
/ Madeleine
Viktiga förändringar i kulturstödet – replik i SvD 11 november 2011
Posted by davidlindberg in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: kultur, kulturpolitik, kulturstöd
add a comment
I går replikerade Madeleine på tidigare debattinlägg om kulturstödet i SvD.
Susin Lindholm tycker i SvD 3/11 att jag tar till ”fula knep” och att jag inte vill ha en hederlig och saklig debatt. Tyvärr tar förbundsdirektören i Sveriges Dramatikerförbund inte chansen att initiera just en saklig debatt när hon får möjligheten på kultursidan i en av Sveriges största tidningar. Det stannar vid ett konstaterande att kulturstödet är ”fluffigt” och att kulturen är underfinansierad. Det är oklart om Susin Lindholm tycker att dagens otydliga riklinjer är att föredra eller om det är några andra existerande riktlinjer hon jämför med? Några konstruktiva förslag på hur de föreslagna riktlinjerna borde förbättras lämnar hon tyvärr därhän.
Avseende finansieringen så konstaterar jag att fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare erhöll 70,6 miljoner kronor per år när vi tog över makten 2006. I och med årets budget har vi totalt höjt den summan till 116 miljoner, det vill säga ett ökat anslag med över 46 miljoner.
Sedan blir det nästan tragikomiskt när Claes Wahlin i SvD 8 /11 raljerar över att han vill se samrådssvaren och konspiratoriskt frågar vad som har ändrats i förslaget till kulturstöd efter samrådsgenomgången. Svaren på detta har sedan länge legat tillgängliga för envar på stadens hemsida under ”Insyn”. Där kan vem som helst läsa samtliga remissvar i sin helhet och i tjänsteutlåtandet står det tydligt vilka justeringar som gjorts efter remissomgången. Har man så starka synpunkter som Claes Wahlin så borde man, om man vill bli tagen på allvar, åtminstone bemöda sig att läsa förslaget. (mer…)
Storsatsning på Stockholmskulturen 12 oktober 2011
Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: bibliotek, budget, ekonomi, fri kultur, kulturbonus, kulturliv, kulturpolitik, satsning
3 comments
Årets kulturbudget innebär en rejäl uppräkning för Stockholmskulturen. Totalt ökar kulturbudgeten med 32,5 miljoner vilket motsvarar hela 3,6 %. Stockholm har i botten stark ekonomi och därför kan årets budget, trots att det är en krisbudget, innehålla satsningar på kulturen. Det är unikt i Europa och världen idag.
Vi satsar, som jag tidigare bloggat om 15 miljoner på det fria kulturlivet. När jag tillträdde som kulturborgarråd 2006 erhöll fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare 70,6 miljoner kronor per år. I och med årets budget har vi höjt den summan till 116 miljoner.
Vi lägger 3 miljoner på att stärka upp firandet av Strindbergsåret. Staden har kommit långt i förberedelserna inför Strindbergsåret. Vi har utsett en styrgrupp kring Stadsteaterns chef Benny Fredriksson bestående av Olle Zetterberg från Stockholm Business Region, Thomas Persson chef för Utbildningsförvaltningen och kulturdirektör Berit Svedberg. Strindbergsåret är inte bara en fråga för teatrar och bibliotek, utan för hela Stockholm. Stadsteatern har redan inlett samarbeten med skolor, bibliotek, organisationer, institutioner och personer. Ett exempel är Stadsteaterns samarbete med Sveriges radio. Det blir radioteater i Klara Soppteater med fri entré varje söndag hela 2012, från och med den 1 januari. Stadsteatern kommer att gestalta samtliga Strindbergs 64 pjäser och spela Strindberg på alla scener!
Staden kommer att satsa 2 miljoner på Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Nästa år införs entréavgifter på museerna vilket kommer innebära ytterligare resurser in i museerna för att ytterligare höja kvaliteten. Utöver de extra 2 miljoner som satsas på utställningsverksamheten räknar vi med att avgifterna förstärker budgeten hos museet med 5 miljoner. Stadsmuseet ligger på den plats i staden – på Södermalmstorg vid Slussen – som kommer att genom gå stora förändringar under de kommande åren. Det innebär både stora utmaningar och stora möjligheter. Museet behöver rustats och museet behöver resurser för att aktivt delta i den föränderliga staden, dokumentera och berätta om dåtid och samtid. Därför väljer vi att göra denna satsning just nu. Stockholm är en turiststad och Stadsmuseet och Medeltidsmuseet är populära besöksmål. Även Stadsmuseets stadsvandringar har varit enormt populära och ökat intresset för Stadsmuseet. Den nya entréavgiften skall vara utformad så att besökaren bara betalar vid sitt första besök under året – på så sätt kan museet och staden dra ekonomisk nytta av de ökande turistströmmarna.
Övriga pengar kommer att gå till att göra kulturen mer tillgänglig för stockholmarna och verka för att kulturen tar mer plats i staden.
Madeleine
Harry Potter-kurser kan också uppfylla grundläggande akademiska krav 1 juli 2011
Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.Tags: akademi, bildning, kulturliv, kulturpolitik, universitet, utbildningspolitik, yttrandefrihet
2 comments
Man undrade om man hörde rätt när Ekot i går meddelade att Svenskt Näringsliv föreslår att man skall motverka sk hobbykurser genom att studenter som väljer dem skall få sämre studiestödsvillkor.
För det första är det anmärkningsvärt hur de riktat in sig på just de humanistiska fakulteterna. Att ställa humaniora och naturvetenskap mot varandra och dra slutsatser om vad som är mest produktivt visar på en korkad och endimensionell bild av människan och samhället. Konstnärernas Riksorganisation skriver väl om det här. Om problemet är att ingenjörsyrket inte lockar tillräckligt många sökanden, så är det väl i den änden man ska börja.
För det andra så är det anmärkningsvärt att man vill styra universitetens innehåll genom att straffa de elever som väljer ”fel”. Den som föreslår något sådant vet uppenbarligen inte hur ett universitet fungerar eller vad det har för uppdrag. Ett universitet är inte ett företag, utan en statlig allmännyttig institution, vars själva syfte är att ge akademisk utbildning. Svenskt Näringsliv föreslår att man skall pröva tanken att kurser som inte uppfyller grundläggande akademiska krav inte ska berättiga till studiemedel. Men om man har konstaterat att en kurs inte uppfyller grundläggande akademiska krav, så ska den naturligtvis inte arrangeras över huvudtaget – lärarresurser, lokalresurser, studenternas tid och pengar ska inte ödslas på det och akademiska poäng ska inte utgå. Alla universitetens kurser ska uppfylla grundläggande akademiska krav!
De flesta som studerat vid universitet eller högskola, vare sig det handlar om naturvetenskap eller humaniora, har nog varit med om att en kurs de har valt har visat sig inte hålla måttet. Läraren var för dålig eller kraven var för låga. Men det gäller nog lika ofta kurser som vid första anblicken inte alls såg ut som några ”hobbykurser”. Det kan lika gärna gälla en a-kurs i grammatik, som en kurs om Harry Potter. En kurs på C-nivå i litteraturvetenskap om Harry Potter kan också mycket väl uppfylla grundläggande akademiska krav. Medan en kurs i biofysik kan misslyckas. Men Svenskt Näringsliv tror mer på att straffa studenterna än att uppmuntra lärare och universitet att göra ett bättre jobb. De tycker alltså att våra universitet och högskolor mycket väl kan få slösa sina och studenternas resurser på undervisning av låg kvalitet.
Sverige skall vara världsledande inom både humaniora och naturvetenskap. Utbildningspolitik måste handla om att ställa höga kvalitetskrav på högskolor och universitet, både när det gäller humaniora eller naturvetenskap. Riktigt snett går det när diskussionerna sedan börjar landa i om det är nyttigt att studera filosofi, allt tänkandes moder. Att förstå komplicerade tankevärldar och teoretiska förhållningssätt har varit alltför underskattat i Sverige. Här borde vi gå i motsatt riktning för att kunna konkurrera internationellt där detta djupare förhållningssätt till bildning är nödvändigt inom många yrkesområden. Om filosofi anses som onödigt vetande tar vi det slutgiltiga plasket ner i den provinsiella ankdammen. Kanske inser vi först då behovet av en filosofi-kurs för att lära oss tänka igen…
Svenskt Näringsliv tycker att man skall ge incitament till ”rätt yrkesval” och med det menar man utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning (sid 4 i rapporten), genom att straffa dem som väljer att läsa till lågavlönade yrken. ”Då får studenterna signaler om att utbildningen inte kommer att ge så stora chanser i framtiden”, säger nationalekonomen Malin Sahlén till ekot. Men jag tror att de som väljer att ägna sitt arbetsliv åt filosofi, konst och språk vet precis vad de gör. Och de har väl redan med det visat att ekonomi inte är det starkaste incitamentet för att bilda sig. Det finns andra drivkrafter. Som har ett omätbart värde för samhället.
/Madeleine
Replik i Aftonbladet 29 juni 2011
Posted by AmandaValentin in Kultur för fler.Tags: fri kultur, kulturliv, kulturpolitik, kulturstöd
2 comments
Idag replikerar Madeleine på Daniel Suhonen och Claes Wahlin i Aftonbladet, som riktat rena personangrepp mot såväl Madeleine som den opolitiske tjänstemannen Patrik Liljegren. Det ska fan vara kulturpolitiker – eller för den delen kulturtjänsteman, som Rasmus Jonlund uttryckte det.
Aftonbladets ”skribenter” Claes Wahlin och Daniel Suhonen gillar citationstecken för att förringa, grova formuleringar för att visa upp sig och letar efter fiender för att hata (Aftonbadet 14 juni och 22 juni).
För oss som gillar samtal lämnas liten förståelse då hannarna vill spänna musklerna inför varandra i formuleringsmanegen.
Låt mig bortse från invektiv och glåpord och prata om det viktiga kulturstöd som Stockholms stad förmedlar till stadens kulturliv. Under min tid som kulturborgarråd har detta ökat från 70 miljoner till 95 miljoner.
Gåvor till kulturella ändamål bör vara avdragsgilla! 20 juni 2011
Posted by AmandaValentin in Kultur för fler.Tags: ekonomi, finansiering, kulturliv, kulturpolitik
add a comment
Flera läsvärda artiklar idag DN om kultursponsring. Kultursponsring bör vara avdragsgillt, om detta skrev Madeleine och riksdagsledamot Christer Nylander en debattartikel i SvD tidigare i år. Det är dags att sätta ”procordiadomen” ur spel med hjälp av lagstiftning – låt företagarna själva avgöra affärsmässigheten! Värdet för den som sponsrar ligger i att man visar ett långsiktigt engagemang för kulturen. Vi måste ha en lagstiftning som gör det möjligt.
Alternativ till radio- och teveavgiften måste prövas 16 juni 2011
Posted by AmandaValentin in Internet och kulturen.Tags: finansiering, kulturpolitik, Kulturutredningen
add a comment
Idag skriver Christer Nylander (FP) tillsammans med tre allianskolleger idag på DN Debatt om behovet att utreda ett alternativ till hur public service idag finasieras.
Läs hela debattartikeln på DN-Debatt
/Amanda
Ett nytt operahus för tillväxt i kulturen 17 januari 2011
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.Tags: finansiering, kulturpolitik, Opera
7 comments
Att Sverige behöver diskutera behovet av en ny nationalopera visar tydligt den debatt som Christer Nylanders och min debattartikel har dragit igång. Det är en konstruktiv debatt, med flera seriösa förslag – om än med en aning prematura synpunkter om själva husets utformning. En diskussion är precis vad vi behöver. Så länge jag hållit på med kulturpolitik har frågan om ett nytt operahus diskuterats från och till. Nu bör vi fokusera på vad vi vill för att sedan hitta sätt att genomföra det.
Jag vill i alla hast kommentera några saker på vägen: (mer…)
Många vill ha nytt operahus 5 januari 2011
Posted by AmandaValentin in Från huvudstad till världsstad.Tags: kulturpolitik, Opera
2 comments
Igår skrev Madeleine tillsammans med Christer Nylander (FP) på DN debatt om hur vi kan få ett nytt operahus i Stockholm. Förutom att flera bloggare plockade upp tråden och utvecklade argumenten, gjorde även Radio Stockholm och ABC inslag.
/Amanda
ABC: FP: Bygg nytt operahus i Stockholm
Radio Stockholm: Folkpartiet vill ha ett nytt Operahus
Kulturbloggen: Folkpartiet villbjuda in näringslivet för att finansiera ett nytt Operahus i Stockholm
Mats Berglunds blogg: Skall vi ha en ny Stockholmsopera?
Teatermagasinet: Folkpartiet: bjud in näringlivet för att finansiera ett nytt operahus
Stort stöd för kurdiska biblioteket 7 december 2010
Posted by AmandaValentin in Från huvudstad till världsstad, Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: bibliotek, finansiering, kulturliv, kulturpolitik
add a comment
I lördags hade kurdiska biblioteket en stödgala på restaurang Darin i Hallonbergen. Stödgalan översteg förväntningarna, omkring tvåhundra personer kom för att visa sitt stöd och ge ekonomiskt stöd till biblioteket. Vi är glada att biblioteket ska flytta tillbaka till Stockholm (i januari öppnar biblioteket i Alviks medborgarhus, efter att i några år befunnit sig i Sundbyberg), och som stockholmare känner man sig stolt över att bo i en stad där så många människor samlas till stöd för en kulturarvsinstitution!
Och förresten – de har inte bara böcker på kurdiska utan även böcker om kurdiska språket, kulturen och om Kurdistan på svenska, engelska, franska, tyska. Och alla får låna!
/Amanda
Kulturbonusen en framgång 3 december 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: kulturbonus, kulturliv, kulturpolitik
2 comments
Då jag tillträdde för fyra år sedan var en av mina mest prioriterade ambitioner att verka för ett växande kulturliv. Tillväxt är viktigt av många skäl. I ett gott samhälle kan människor mötas i de konstnärliga uttrycken, medborgarna kan uttrycka sig på olika sätt och kulturpolitiken säkrar förutsättningarna för yttrandefriheten och det demokratiska samtalet. En bra stad ska därför ha ett stort och livaktigt konst- och kulturliv av hög kvalitet och många ska känna sig välkomna att vara delaktiga och ta del av detta kulturliv. Ökad tillväxt gör det också möjligt för konstnärerna att pröva nya idéer, utveckla sin kreativitet och få betalt för sitt arbete. Tillväxt skapas genom att många bidrar till kulturens finansiering. Det offentliga ska ha en roll, men lösningen finns inte endast i höjda anslag utan det offentliga måste stimulera även andra att bidra. De s k växtpengar som inrättades 2007 är en åtgärd för att bredda kulturens finansiering. En viktig förutsättning för mig är att det inte finns någon motsats mellan hög kvalitet och möjligheten att nå flera.
Allianspartierna i Stadshuset anslog från början 10 miljoner kronor varje år i så kallade växtpengar (numera har de ökat). Syftet med dessa är just att stärka incitamenten för det fria kulturlivet (som erhåller verksamhetstsöd vilket bedömer kvaliteten) att öka sina intäkter, bland annat genom större publik och fler deltagare, så att kultursektorn i sin helhet växer. Grundpelarna i incitamentsstrukturen är; 5.5 mkr fördelas genom en så kallad kulturbonus till dem som ökar sina intäkter, 1 mkr avsätts i en fond för nyskapande kultur, 1.2 mkr ska stimulera EU-ansökningar och internationella samarbeten. Övriga delar är bland annat ersättning till konstnärer och ett marknadsförings- och biljettkontor för och i samverkan med det fria kulturlivet
Växtpengarna har nu utvärderats med intressanta resultat. Se här Utvärdering växtpengar
Utvärderingen avser åren 2007-2009. Eftersom t ex kulturbonusen delas ut först påföljande år (bonus utdelad 2008 avser jämförelse mellan 2006 och 2007. Detta innebär att den kulturbonus som utdelats i år är den första där systemet har haft en påverkan) är det svårt att dra alltför långtgående slutsatser av utvärderingen, men några trender går att se.
Synen på publiken och deltagarna är som sagt en viktig del i stadens kulturpolitiken. Här förefaller växtpengarna ha varit en framgång eftersom de uppfyllt sitt syfte. Under åren har verksamheternas egna intäkter ökat och inom flera verksamhetsområden, som teater, dans och film, har självfinansieringsgraden ökat med mera än 5 procent. Den totala publiken har under perioden ökat med 13.4 procent.
Nu kommer arbetet att gå vidare med att se över såväl växtpengarna som verksamhetsstödet i sin helhet så att staden bidrar till att uppmuntra kvalitet och konstnärlig förnyelse.
Madeleine
Stödgala för kurdiska biblioteket 23 november 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: bibliotek, kulturliv, kulturpolitik
3 comments
Kurdiska biblioteket som startade 1997 är unikt. I Paris och London finns jämförbara boksamlingar, men Kurdiska biblioteket är ett bibliotek, öppet för alla. Biblioteket får stöd av staden och av kulturrådet, men även ett stöd direkt från stockholmarna är viktigt. Den 4 december hålls en stödgala – bara genom att kasta en blick på vilka som uppträder ser man tydligt att det finns ett stort engagemang. Här är inbjudan!
Madeleine
Budgeten presenterad 25 oktober 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: kulturpolitik, Stadsteatern
add a comment
I förra veckan presenterades de nya borgarråden och jag fick delvis nya uppgifter som kultur- och fastighetsborgarråd.
Idag presenterade vi budgeten för 2011. När det gäller kultur fokuserar budgeten på den publika verksamheten och kommer därför att komma stockholmarna till del direkt. I budgeten anslås 10 miljoner kronor i extra anslag till Stadsteatern samt 10 miljoner kronor för utställningsverksamhet i Kulturhuset, Liljevalchs och Stadsmuseet. Arbetet med att inrätta en internationell scen i Gasklockan går vidare och återfinns nu i budgeten.
– Kulturen fortsätter att ta plats, det är positivt för stockholmarna, säger Madeleine Sjöstedt (FP).
Tack vare sina många scener kan teatern erbjuda ett brett utbud av pjäser. Stadsteatern är teater av hög kvalitet för alla stockholmare.
Madeleine
Manifest för Stockholmskulturen 16 september 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.Tags: kulturliv, kulturpolitik
2 comments
I dag har SvD kultur en artikel med mig och Robert Mogert (S) om Stockholmskulturen. Samtidigt passar jag på att släppa Manifest för Stockholmskulturen, där vi visar hur vi under nästa mandatperiod kommer fortsätta arbeta för att kulturlivet i Stockholm skall växa och utvecklas.
Liberal kulturpolitik syftar till att garantera det fria ordet genom att skapa goda möjligheter för ett dynamiskt och oberoende kulturliv. Ett kulturliv som är helt beroende av staten, av kommersiella intressen eller av publiken är aldrig helt fritt och starkt – ett självständigt kulturliv måste stå på flera ben. En röd tråd i vår kulturpolitik är att Stockholms kulturliv skall växa och nå fler människor oftare. Teatrar, bibliotek, offentlig konst – allt detta är delar i en kulturell infrastruktur och ett samtal som vi vill att fler skall delta i.
I vårt Manifest för Stockholmskulturen ser du våra visioner för Stockholmskultur och hur vi praktiskt tänker arbeta för att uppnå dem. Kulturpolitik skall inte handla om att skyffla bidrag hit och dit, en kulturpolitiker måste våga ha visioner.
SvD: Tolv valfrågor till kulturens kombattanter
Manifest för Stockholmskulturen
Madeleine
Svar till Aftonbladet 6 september 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Kultur för fler.Tags: kulturbonus, kulturpolitik
add a comment
Idag svarar jag på Daniel Suhonens artikel i Aftonbladet om min och Jasenkos Selimovics kulturpolitik.
För Daniel Suhonen är kulturlivet viktigt för bygget av den socialdemokratiska välfärdsstaten, inte för konsten. Därför blir min partikollega Jasenko Selimovic’s betoning av kvalitet och min politik för tillväxt i det fria kulturlivet, så provocerande. Den bärande meningen i Suhonens attacker på oss (1/9) är att: “Nästan alla kultursektorns problem handlar om vikande anslag.”
Min utgångspunkt är att kulturpolitiken aldrig haft bättre förutsättningar än nu. Internet har gjort det enkelt för vem som helst att hitta den mest nischade kulturen, och sprida de egna kulturproduktionerna. Tillsammans med explosionen av kultur i medierna, i ideella och i vinstdrivande verksamheter, och faktumet att Sverige har blivit ett mångkulturellt land, utmanar det kulturpolitiken. Men svaret är inte pengar i första hand – även om de behövs – utan viljan att se det positiva i utvecklingen. (mer…)
Debatt på Trädgården under bron ikväll 2 september 2010
Posted by AmandaValentin in Från huvudstad till världsstad.Tags: kulturliv, kulturpolitik
add a comment
Ikväll är det debatt på Trädgården under bron kl 20.00 till 21.30. Debatten handlar om kultur-, nöjes- och klubbliv, hur kulturen placeras och bevaras i Stockholm och hur vi som stad bidrar till kulturella händelser. Välkomna!
/Amanda
Kulturdebatten är i full gång 2 september 2010
Posted by AmandaValentin in Från huvudstad till världsstad.Tags: kulturpolitik, kulturstöd
1 comment so far
SvD bloggar idag om kulturdebatten i Aftonbladet om Folkpartiets kulturpolitik. Underhållande läsning, saklig i stället för biblisk. Madeleine har bloggat om det här: Socialistisk ilska antar bibliska dimensioner. Men fortsättning följer…
/Amanda
Socialistisk ilska antar bibliska dimensioner 1 september 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.Tags: kulturpolitik
2 comments
Aftonbladet har låtit publiceras ett furiöst angrepp på Jasenko Selimovic och mig av Daniel Suhonen. I en av de mera intressanta delarna av artikeln anser han att Jasenko är Jesus och jag Paulus. Säkert är Daniel Suhonen mer Bibelförtrogen än jag, men hur han får ihop Paulus med epiteten ”skarprättare”, och ”grosshandlare” är för mig obegripligt.
(Erik Jennische känner sig för övrigt kränkt över att Suhonen inte hittade lämplig biblisk person att jämföra honom med. Kollegerna har försökt muntra upp med såväl Den helige ande som Johannes döparen).
Vad är då Suhonen han arg på? Att biblioteken får nya former och mer resurser, att demokratin utökas genom e-arkivet, att Stadsteatern fått kraftigt ökade anslag och en ny barn- och ungdomsscen, att det fria kulturlivet fått kraftigt ökade anslag, att fri entré gäller på Stockholms museer, att det fria kulturlivet fått en egen plats att marknadsföra sig på, en fond för innovativ kultur etc?
Suhonens exempel på en kulturovänlig politik är att utbyggnaden av Stadsbiblioteket stoppades och att evenemangsbolaget på Globen såldes till en privat intressent. Suhonens partikamrater i Stadshuset var varken emot det ena eller andra kan jag tipsa om.
Det finns flera tolkningar att göra av den stapel invektiv som Suhonen har åstadkommit, men de kommer inte att presenteras förrän i vårt svar till Aftonbladet. Svaret kommer att utgå från såväl de felaktigheter och inkonsekventa resonemang som Suhonen presenterar, som det ideologiska ursprunget till dessa. Alla som vill är förstås välkomna att ge förslag på hur vi ska prioritera i vårt svar.
Madeleine,
Låt dansmuseet vara kvar vid Gustav Adolfs torg 31 augusti 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: kulturliv, kulturpolitik
3 comments
Idag har jag skickat ett brev till generaldirektören för fastighetsverket, med en fråga om Dansmuseets framtid. Dansmuseet har efter elva år vid Gustav Adolfs torg fått meddelandet att de måste flytta – för att ge plats åt regeringens kontor! Stockholm behöver ett dansmuseum, nu när dans blir mer och mer populärt. Platsen invid Kungliga Operan – i vars källare museet startade – är mycket passande och museet med sitt café har betytt mycket för att skapa liv och rörelse på det tidigare lite undanskymda och folktomma torget.
Beslutet att säga upp kontraktet med Dansmuseet från Gustav Adolfs torg aktualiserar frågan om Statens Fastighetsverks prioriteringar i det riksintresse som är Stockholms innerstad och vilken långsiktig plan som finns för bevarandet av kulturfastigheter i staden. Att flytta publika kulturinstitutioner från gatuplan till förmån för stängda kontor är inte en bra lösning för Stockholm. Om behov av centalt belägna kontor skall gå för kulturinstitutioners behov så riskerar innerstaden att bli ett kontorsområde!
Hela brevet kan ni läsa här: Brev till fastighetsverket.
/Madeleine
Från huvudstad till världsstad 