jump to navigation

Dagens tv-avgift kvar 19 juni 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Internet och kulturen.
Tags: , , , , ,
add a comment

Sedan Public service-kommittén lämnade sitt betänkande har frågan om framtidens finansiering av tv och radio i allmänhetens tjänst debatterats flitigt. Kommittén framhöll att en obligatorisk tv-avgift är förenlig med public service fortsatta oberoende. Huvudargument för att behålla dagens tv-avgift är därför ett ickeargument.

Den senaste tiden har buden varit många vad som gäller och vad som ska gälla för dagens tv-avgift. Svt:s VD och Radiotjänsts ordförande Eva Hamilton gav först beskedet av att reguljära sändningar via nätet inte skulle betyda att den som äger en smart mobiltelefon, surfplatta eller dator med internetuppkoppling skulle jagas på licenspengar av Radiotjänst. Det visade sig vara ett tomt löfte. Så fort Svt började med reguljär webbsändning kom tv-avgiften som ett brev på posten till landets alla internetanvändare. När Computer Sweden uppgavatt Radiotjänst börjat ta in avgift för dessa apparater skrev jag på Expressens debattsida, läs inlägget här.

Det finns en mycket rimlig lösning på detta jagande och andra problem förknippade med dagens avgiftsmodell. Public service-kommittén föreslog att dagens modell för tv-avgift skulle slopas och ersättas med en obligatorisk tv-avgift (eller som de också kallar det: tv-skatt). Fördelarna med en sådan lösning är många.

För det första. Varje samtal Radiotjänst ringer i sin uppdaterade avgiftsjakt gröper ur legitimiteten för public service. Kopplingen mellan innehav av en surfplatta och att använda surfplattan till att se på Svt är långt ifrån lika självklart jämfört med att ha en tv och se på Svt. Kanske inte i Eva Hamiltons eller Radiotjänsts ögon, men i vanliga människors ögon.

För det andra. Dagens avgiftsmodell där det är tv-mottagaren som avgör om man ska betala tv-avgift kommer alltid att innebära ett visst mått av kontroll på ett eller annat sätt. Ökända är Radiotjänsts tv-pejlingar och påringningar för att kontrollera tv-innehav. Med en avgiftsmodell som är obligatorisk blir kontrollerna överflödiga.

För det tredje. En avgiftsmodell där Radiotjänst är överflödig skulle innebära att kostnaderna för uppbörden skulle kunna minska med cirka 125 miljoner kronor per år, enligt public service-utredningen. En obligatorisk avgift skulle också innebära att avgiftsskolket försvann. Dagens skolk innebär ett bortfall på knappt en miljard kronor per år. Båda dessa effektiviseringar skulle antingen kunna gå till mer tv och radio i allmänhetens tjänst eller till sänkt avgift.

Den huvudsakliga invändningen mot en sådan modell handlar om att en obligatorisk tv-avgift skulle hota public service-företagens fortsatta oberoende.

Det är en adekvat fråga att ställa. En oberoende tv och radio som kan granska makten anser jag som liberal vara det absolut viktigaste uppdraget för public service. Det är tv och radio i demokratins och yttrandefrihetens tjänst. Men ett fortsatt oberoende kan förenas med en ny avgiftsmodell där medlen hålls vid sidan av statsbudgeten och därmed utom räckhåll för finansministern. Man skulle med andra ord få alla fördelarna med en effektivare och rättvisare avgiftsmodell samtidigt som oberoendet för public service även fortsättningsvis skulle kunna garanteras.

Propositionen Bildning och tillgänglighet – radio och tv i allmänhetens tjänst som presenterades av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) idag stänger dock möjligheten för en ny avgiftsmodell. Vi som väntar på en bättre, effektivare och mer rättvis avgiftsmodell får vänta till nästa decennium på chansen att avskaffa en förlegad och integritetskränkande tv-avgift. Regeringen hade chansen men tog den inte. Alla som har en dator, surfplatta eller smart mobiltelefon får fram till dess vänja sig vid Radiotjänsts uppbördsjakt.

/ Madeleine

Läs mer: Nya tv-avgiften dyrare för höginkomsttagare
Läs mer: Ett digitaliserat marknät gör det möjligt att sända fler kanaler

Annonser

Madeleine Sjöstedt i SvD kultur 12 april 2013

Posted by angusthlm in Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Idag publicerar SvD Kultur en replik på både Mats Söderlunds artikel ”Dags att införa Krut-avdrag” och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths ”Kom in i matchen nu Söderlund!”. Du kan antingen läsa artikeln genom att klicka här eller läsa den nedan.

/ Anders

”I en debattartikel om svensk kulturpolitik (2/4) gör poeten Mats Söderlund något ovanligt. Det handlar inte om den sedvanliga litanian (kulturen tycks alltid befinna sig nära döden). Det handlar inte om en förfasning över kulturpolitikens utveckling (som tycks finnas oavsett tid, rum och regering). Nej, det ovanliga är att Söderlund kommer med konkreta förslag.

Det är beklagligt att Söderlund dömer ut Skapande skola. En satsning som absolut handlar om kulturpolitik och som möjliggjort för barn och unga att i skolan komma i kontakt med professionell kultur. Av de förslag han lämnar är några inte särskilt angelägna medan andra redan har förverkligats eller är föreslagna att bli verklighet. Men det är synd att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) helt viftar bort hans idéer (6/4). Det finns tankar hos Söderlund som tål att utvecklas.

Söderlund ser ett behov av att kulturens finansiering breddas. Han ger till och med exempel på hur det kan ske. Det är uppfriskande. Den kulturpolitiska debatten handlar i allt för hög grad om hur tillgängliga resurser ska fördelas, när den borde handla om hur resurserna kan öka genom tillväxt.

Och här är den statliga kulturpolitiken märkligt idélös.

Kulturrådet konstaterade för en tid sedan att ”det (är) svårt att hitta något annat land som har en mer restriktiv skattelagstiftning än Sverige när det gäller att stimulera till privat stöd till kulturell verksamhet.” Så är fallet fortfarande. Inte undra på att DN:s Susanna Birgersson nyligen tänkte högt och skrev på ledarplats: ”Det spelar kanske inte så stor roll om kulturdepartementet rattas av en moderat eller sosse.”

Idéer om hur detta kan förändras är många. Införandet av en avdragsrätt för gåvor och donationer till kulturella ändamål. Förändrade regler för företag att sponsra kultur. Företags möjligheter att skriva av inköpt samtidskonst. Att lagrådsremissen om bland annat förändrade skatteregler för kulturstiftelser, som Folkpartiet varit starkt pådrivande för, blir verklighet.

Men allt handlar inte om skatteregler. Det handlar också om i vilken utsträckning de offentliga stöden gynnar eller missgynnar kulturens tillväxt. I dagens litteraturstöd ska stöd betalas tillbaka om den stödda kvalitetstiteln når för många läsare. I Litteraturutredningen föreslås ett tak för hur mycket ett förlag ska kunna få i stöd per år – alltså, att förlagen ska diskvalificeras för stöd efter ett visst antal kvalitetstitlar.

Tidigare i Stockholms stad drogs kulturstöden till de fria kulturaktörerna ned om de lyckades öka sina biljettintäkter enligt en märklig nollsummelogik. Nu är det tvärtom. Stadens bonussystem, där den som lyckas öka sina egna intäkter, får en extra tilldelning på toppen av det kvalitetssäkrade grundstödet. Detta är en stimulans för att nå fler som är helt i linje med de kulturpolitiska målen.

Med kulturen berikas och utvecklas både samhället och den enskilde individen. Därför är inställningen till dess tillväxt av fundamental betydelse. Ska kulturen och konsten förpassas till ett offentligt naturreservat eller ska den tillåtas växa utanför det offentligas gränser?

Madeleine Sjöstedt är kultur- och fastighets- borgarråd i Stockholms stad.”

Skiljelinjen finns här Birgersson! 8 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

I allt mediebrus från Socialdemokraternas nyss avslutade kongress hördes inte mycket om kulturpolitiken. Inte mer än inslag om att den var frånvarande som debattämne i plenisalen, som exempelvis Naila Saleems inslag på Kulturnytt med den talande rubriken ”Kulturen i skymundan på S-kongress”.

I dagens DN plockar Susanne Birgersson upp tråden och konstaterar dystert: ”Några verkligt avgörande skillnader mellan regeringens och oppositionens politik är svåra att urskilja. Det var intrycket också efter S- kongressens beslut förra veckan.” Och fortsätter: ”Det spelar kanske inte så stor roll om kulturdepartementet rattas av en moderat eller sosse.”

Att säga att det inte finns några skillnader i kulturpolitik mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är givetvis att gå för långt. Det finns skillnader. Ibland avgörande sådana. Samtidigt är Birgerssons kulturpolitiska ton mer precis än vad som vanligtvis är fallet i den kulturpolitiska debatten där det från kulturmarxistiskt håll låter som om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) skulle ha gått fram som en lieman bland kulturens utgiftsposter.

Samtidigt kan man väl konstatera att den stora skiljelinjen i kulturpolitiken inte går mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Snarare är det Folkpartiet som sin kulturtillvända vana trogen ständigt ligger i debattens framkant. Den till alldeles nyligen kulturpolitiske talespersonen för FP tillika vice ordförande i kulturutskottet, Christer Nylander, höll fanan högt. När han bytte politiskt sakområde tidigare i vinter konstaterade han på sin blogg talande nog att ” Jag tycker själv att jag bidragit med en del, men får ärligt erkänna att jag inte fullt ut lyckats få gehör i alliansregeringen för de förändringar jag skulle vilja se.”

Om man tycker att meningsskiljaktigheterna saknas mellan regering och opposition går det betydligt hetare till i Stockholms stad. Här märks skillnaderna mellan en socialistisk och en liberal kulturpolitik på varje kulturnämnd. Samtidigt som vi år från år successivt utökat kulturbudgeten, framförallt med betoning på stadens bibliotek, har staden varit mycket tydlig med att kulturen inte ska vara förpassad till ett offentligt och/eller ett navelskådande reservat.

Att alla har rätt till kultur av hög kvalitet, det är en av grundbultarna i en liberal kulturpolitik. I kulturen hittar alla människor en utvecklingspotential. Antingen genom att ta del av teater, litteratur, film, dans, musik eller bildkonst. Eller genom eget skapande. Målet med en sådan politik är – till skillnad från socialisternas målsättning – att individen själv ska utvecklas och bilda sig. Odla sig själv.

Mångfald är därför ett liberalt ledord. Samhället måste ge goda förutsättningar till konstnärligt skapande oavsett om det gäller kioskvältare eller experimentell lyrik. Musikaler eller modern dansperformance. Rockkonserter eller konstmusik.

En förutsättning för mångfald är att kulturlivet ska vara oberoende. Därför är det oroväckande att allt för mycket kultur är så pass beroende av politiska beslut. En väg bort från detta är att stärka kulturlivets ickeoffentliga finansiering. Gör man detta som ett komplement och inte ett substitut till offentlig finansiering uppnår man också kulturell tillväxt.

En bit in på mandatperioden efter maktskiftet 2006 i Stadshuset infördes en kulturbonus i stödgivningen till det fria kulturlivet. Tanken med bonusen var att göra tvärtemot vad man gjort tidigare. Istället för att dra ned de offentliga stöden när bidragstagarna lyckades öka sina egna intäkter eller finna en sponsor tänkte vi tvärtom. Ok, du har lyckats få en stor publik att komma (ökade biljettintäkter). Ok, du har lyckats sänka dina kostnader genom att dela lokal med någon annan (ökade egenintäkter) Ok, du har lyckats hitta en sponsor (ökade egenintäkter). Bra! Det stimulerar vi genom att ge en extra bonus. Så växer kulturen. Bort med meningslösa nollsummeekvationer som bestraffar framgång.

Men skillnaden märks inte enbart i stadens bidragsgivning till externa parter. Det har den också gjort i stadens egna verksamheter. Ett exempel är Stockholms stadsbibliotek.

Efter maktskiftet 2006 kunde vi sätta stopp för Socialdemokraternas besparingspolitik på biblioteken. Siffrorna talar för sig själv. 2006 var anslaget 223 miljoner kronor per år, i år är de 292 miljoner kronor per år. Anslagsökningarna har dock varit kombinerade med en förändringsprocess inom Stockholms stadsbibliotek. Biblioteken ska flytta till mer attraktiva lägen där stockholmarna lätt kan nå dem, som exempelvis tunnelbanebiblioteken. De ska i större utsträckning ha öppet på kvällar och helger då stockholmarna har tid att besöka dem.

Ett annat exempel är Stockholms stadsteater. Under flera år har budskapet från fullmäktige till teatern varit tydligt: Anslaget från staden ska i större utsträckning läggas på den konstnärliga verksamheten och skapa mer teater för stockholmarna. Att pengarna ska läggas på konsten!

Detta har varit en mycket framgångsrik strategi. Sedan 2002 har publiken ökat med omkring 60 procent. Detta märks inte minst i biljettintäkterna. Som nu med omkring 70 miljoner kronor är större än någonsin.

Givetvis har utvecklingen inte enbart drivits av att Stadsteatern internt har prioriterat mellan olika kostnadsposter och på så sätt skapat en mer effektiv teater. Att Stadsteaterns anslag från staden har ökat från 196 till 220 miljoner kronor mellan 2006 och 2012 har givetvis gjort att teatern haft mer medel att bedriva teaterverksamhet för.

Våra meningsmotståndare beskyller dessa framgångar nedlåtande som att staden är ”intresserad av vinst” vilket är ett helt befängt påstående. Varje intjänad krona på Stadsteatern har gått tillbaka till teatern – till fler tjänster för skådespelare och fler föreställningar. År efter år. Det är kulturell tillväxt.

Även i yttrandefrihetsfrågor har vi sedan 2006 haft många tillfällen att sticka ut hakan i debatten. Staden har tydligt markerat att den inte accepterar några politiska urvalskriterier eller utrensningsdito i bibliotekens mediebestånd. Biblioteken ska vara en institution som får människor att tänka på egen hand, inte en institution där politiken ska få dem att tänka rätt.

Det här var något om skillnaderna mellan en socialistisk kulturpolitik och en liberal. Skillnaden mellan Moderaternas och Folkpartiets kulturpolitik får vi ta en annan gång.

/ Madeleine

Sverige behöver ett nytt operahus 2 februari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , ,
1 comment so far

opera

Till och från har jag gett mig in i debatten om att Stockholm borde få ett nytt operahus. Inte minst genom denna debattartikel tillsammans med dåvarande vice ordförande för riksdagens kulturutskott Christer Nylander (FP). Igår aktualiserade Dagens Industri återigen frågan genom ett stort reportage i tidningens Weekendbilaga där jag själv blev intervjuad.

Stockholm behöver ett nytt operahus med moderna mått och modern teknik för att Sverige ska kunna ligga i scenkonstens framkant. Dagens scen i Operan är för liten och tekniken för omodern för att kunna ta emot avancerade uppsättningar från omvärlden och för att fullt ut kunna delta i det internationella utbytet. Detta samtidigt som Sverige har många stora operasångare.

Sockholms stad kan vara staten behjälplig med att få till stånd ett nytt operahus (eller som jag hellre kallar det: ett nytt scenkonsthus) genom att bland annat erbjuda en central plats i Stockholm. Det råder ingen tvekan om vad en sådan satsning skulle betyda för Stockholms kulturliv men frågan om en ny nationalscen är i första hand en nationell fråga och ligger som sådan i knät på kulturministern.

Dessvärre saknas viljan att bygga en ny opera i regeringen vilket i intervjun återigen bekräftades av Lena Adelsohn Liljeroth (M): ”Det ligger inte i korten att regeringen skulle bygga ett nytt hus nu. Vi ska först underhålla det hus vi har. Förr eller senare blir det ett nytt operahus, men där är vi inte ännu. Ett nytt hus står inte på agendan det kommande decenniet.”

/ Madeleine

Läs mer: Stockholm behöver en ny opera
Läs mer: Vi kan inte leva på drömmar

Björklund storsatsar på konstnärlig forskning 20 september 2012

Posted by angusthlm in Kultur för fler.
Tags: , , ,
3 comments

Idag presenterades budgetpropositionen och därmed kulturbudgeten för 2013. Den mest spännande kultursatsningen idag kom dock från utbildningsdepartementet. Idag skriver Dagens Nyheter om att regeringen ska storsatsa på att utveckla den konstnärliga forskningen i Sverige och särskilt i Stockholm.

”Det är en historisk satsning på den konstnärlig forskning. Nu tar vi ett första steg med dessa tre skolor som arbetar med scenkonst. Målet är en internationell högskola som har Stockholm University of Arts som arbetsnamn.”, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till DN.

Sammanlagt sex högskolor och universitet får dela på 40 miljoner kronor. I Stockholm ska tre av de konstnärliga högskolorna slås samman till en konstnärlig högskola: Stockholm University of Arts.

Operahögskolan, Stockholms dramatiska institut och Dans- och cirkushögskolan ges nu förutsättningar att gå samman. Något de tre högskolorna uttryckte i en skrivelse till utbildningsdepartementet tidigare i år. Målsättningen är att detta ska kunna bli verklighet första januari 2014. De tre högskolorna får sammanlagt 26 miljoner kronor ytterligare.

En sammanslagning är positiv då den både ge förutsättningar för en starkare konstnärlig forskarmiljö i Stockholm och då ett samarbete kring lokaler, teknik och administration kan frigöra resurser för verksamheten vid högskolorna.

Stockholm är och har länge varit en stad med ett rikt scenkonstliv. Förutom nationalscenerna Dramaten och Operan finns här också Stockholms stadsteater – Nordens största teater – och en rad fria teatergrupper. En satsning på konstnärlig forskning inom scenkonsten kommer att ytterligare att förstärka scenkonstens betydelse i staden.

De övriga miljonerna i satsningen tillfaller de tre lärosäten som har tillstånd att utfärda konstnärliga examina idag: Lunds universitet, Göteborgs universitet och Högskolan i Borås. Dessa får totalt sju miljoner kronor 2013, och 14 miljoner kronor 2012.

Lena Adelsohn Liljeroths (M) kulturbudget bjöd på få överraskningar. Skapande skola föreslås byggas ut till att även omfatta förskolan. Skapande skola föreslås få ytterligare 17 miljoner kronor per år. En redan sedan tidigare känd nyhet var att det nya Nobelcentret, Nobel Prize Center på Blasieholmen, föreslås få 30 miljoner kronor under tre år från och med 2018 då det nya centret planeras att stå klart.

Bidraget till Thielska galleriet föreslås höjas med en miljon kronor per år och galleriet får också motta en miljon kronor extra i en engångssatsning under 2013. Förhoppningsvis är det medel som kan hjälpa till att vända utvecklingen för Thielska och få institutionen att bli den publikmagnet det har potential att bli.

Avslutningsvis. Det är positivt att regeringen nu tar tag i frågan om scenkonstpensionernas framtida utformning och att arbetsmarknadens parter bör ta ansvar för att genom kollektivavtal reglera pensionsvillkoren. Såväl Svensk Scenkonst som Teaterförbundet har idag meddelat att de ser positivt på att regeringen uttrycker sig så tydligt om att frågan ska lösas.

/ Madeleine

Stöd inte Kinas propagandaspektakel Adelsohn Liljeroth – Aftonbladet 19 april 2008 21 april 2008

Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , , , , , , ,
2 comments

I lördagens Aftonbladet publicerades en något kortad version av denna artikel där Madeleine uppmanar Lena Adelsohn Liljeroth att stanna hemma från OS-invigningen. Den kommer att bli ett propagandaspektakel för den kinesiska regimen och sådant bör demokratiskt valda politiker inte delta i.

Stöd inte Kinas propagandaspektakel Adelsohn Liljeroth – Aftonbladet 19 april 2008

När den olympiska elden nu blivit den symbol som människorättsaktivister världen över vänder sig mot för att protestera mot den kinesiska regeringens förtryck, borde det stå klart även för den olympiska rörelsen hur skadad dess trovärdighet som fredsrörelse är.

Men SOKs ordförande Stefan Lindberg förklarar istället förvånat att det är ”oerhört tråkigt om den här klassiska starka symbolen som står för frihet, respekt och solidaritet skulle stoppas av människor som säger att de står för samma sak” (SvD 9/4).

(mer…)