Socialdemokratisk Slussenkollaps 1 september 2011

Som jag skrivit om tidigare talar socialdemokraternas nya ledare ofta om ansvar. Hans vänner i Stockholm har en annorlunda tolkning av detta ords innebörd. När de byter ledare byter de också ut politiken! Det senaste exemplet på ansvar à la Karin Wanngård är att gå emot Slussenförslaget. Nu räcker det inte att återremittera, vilket var nog förra veckan, nu blir det ett nej. Ett förslag som diskuterats under många år som varit ute på otaliga remisser, som socialdemokraterna röstat ja till och som är helt nödvändigt för Stockholms framtid ska med en handviftning mot de dåliga opinionssiffrorna för S, slängas i papperskorgen. Jag skrev om detta här.

Delar av Slussen är avstängd då det är direkt farligt att vara där. Vattenfrågan med avtappningen från Mälaren är helt nödvändig att lösa – fråga alla de kommuner som har strandnära områden mot Mälaren och som riskerar översvämning – flera av den s-ledda. Det är svårt att hitta en stockholmare som inte anser att något måste göras åt Slussen. Och det så fort som möjligt.

Vi vet ju att socialdemokratin inte har något emot att låta den offenliga apparaten växa, men att låta nya generationer av tjänstemän börja från noll med samma frågor som generationer utrett i botten före dem strider mot allt sunt förnuft. Att utsätta Stockholmarna för ännu en långbänk är närmast ett hån som sätter ljuset på att ansvariga politiker, ofta s-märkta, under de år då frågan inte ens var akut orkade ta tag i den. Det är tack vare denna brist på ansvar vi står där vi är idag. Inspirerade av historiens misstag vill S vänta ännu ett tag…

De ekonomiska konsekvenserna för skattebetalarna är stora,  men de är inget mot de risker som ett omtag innebär för stockholmarna liv och lem men också för deras möjligheter att faktiskt kunna sköta sina jobb. En fungerande stad sköter sig inte av sig själv. Det vet alla vi som är politiker i Stockholm. Lokalpolitik handlar om att finna lösningar som påverka människors vardag på  ett alldeles påtagligt sätt. Därför pågår det många samtal mellan politikerna i Stadshuset, därför försöker de flesta av oss finna lösningar, därför intar partierna i Stadshuset sällan ståndpunkter som inte är väl genomtänkta och förankrade. Att sitta och rösta ja till förslag i miljardklassen, såsom S har gjort, törs jag säga att de andra av oss inte gör utan att ha rejält funderat över vilket ansvar det innebär.

Socialdemokraterna framför kritik mot det liggande förslaget på punkter som har framförts av andra partier, bland annat mitt eget, tidigare och som går att hantera i liggande förslag. De talar bland annat om siktlinjer och kulturell verksamheter. Ja, precis. Folkpartiet opponerade sig bl a mot bebyggelsen i de tidigare förslagen. Nu har dessa synpunkter inarbetats i förslaget och kulturell verkamhet är sedan länge planerad. Den kritik som just nu måste tas på största allvar är tillgänglighetsfrågorna. Snart kommer ett nytt Slussenförslag som tar ytterligare hänsyn till det senaste samrådet, där kommer dessa frågor att besvara. Det kommer inte socialdemokraterna ens att vilja diskutera.

Igår gick socialdemokraterna i Stockholm från att vara ett parti som aspirerar på att vara stadsbärande till ett parti som nöjer sig med oppositionsrollen. I delar av Söderort märks inte det enorma tapp av anhängare som skett i innerstaden.  Det är dessa medborgare i s-fästena i Söderort som man nu överger.

Nog för att innerstadens sköna vyer, och även dess väljare, är värda att värna men att så totalt bortse ifrån de hårt prövade söderortsbornas rätt att ta sig till jobbet med en fungerande tunnelbana lär nog uppröra t-banependlarna från Farsta, Skarpnäck , Högdalen och Sätra. Mina grannar i Gubbängen lär få vänta på bättring om s skulle få bestämma. Socialdemokraterna lämnar nu deras väl och ve vind för våg – de är inte längre med i arbetet att få Stockholms känsligaste kollektivtrafikpunkt att fungera på allra bästa sätt.

Som tur är står s ensamma. Se DN.

Madeleine