Varför har vi infört kulturbonus? 26 augusti 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: DN, kulturbonus, kulturpolitik
trackback
Kulturen är storstadens syre. Hela vår politik går ut på att lägga grunden för att kulturen ska ta större plats och växa. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Hur får man då kulturen att ta större plats och kultursektorn att växa?
Antingen har man ett system för offentlig finansiering, som uppmuntrar att kulturen växer eller så har man det inte. Vi tror på det förra. Det är därför vi har ökat verksamhetsstödet – som bara de som uppnått högt ställda kvalitetskriterier har möjlighet att ta del av – från socialdemokraternas 54 miljoner per år 2006, till drygt 64 miljoner per år i år.
Ovanpå detta anslår vi dessutom 6 miljoner per år i kulturbonus, som går till dem som stärker sina intäkter och andelen barn och unga i publiken. Men det är viktigt att understryka: det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.
Varför är detta en bra politik? Vi tror på ett system där de som lyckas locka ny publik inte får mindre pengar utan istället uppmuntras genom att få en bonus. Förr var det så att om man hade lyckats öka sin publik och därigenom sina intäkter, så riskerade man att få minskat stöd. Det systemet motverkade den grundlägande idén med kulturpolitiken, nämligen att kulturen ska nå fler.
Enligt de rödgröna – understödda av DN kultur – är det fult att bedriva en verksamhet med hög konstnärlig kvalitet, samtidigt som man även lyckas locka fler människor att besöka teatern eller andra verksamheter. Att de rödgröna idag klargjort att de vid ett maktskifte kommer att skrota bonusen är ett klargörande för stockholmarna att denna elitism kan bli verklighet redan om några veckor.
Madeleine
Läs mer om kulturbonusen och vår kulturpolitik.
Den som föraktfullt talar om kulturelit är inte trovärdig när hon nämner kvalitet. Vad som borde vara självklart för varje kulturintresserad politiker är att ekonomiskt stöd ska vara till för den kultur som inte överlever utan. Den kultur som inte är lönsam i ekonomiska termer men omistlig för kulturlivet. Ska extra pengar utdelas efter resultat ska de naturligtvis tilldelas de seriösa satsningar som misslyckats med att nå den stora publiken. Det är nödvändigt att konstnärer tillåts misslyckas. Breddidrotten är livsviktig men utan elitsatsningar från samhällets sida skulle den snart förtvina av syrebrist. Här råder inga delade meningar. Varför ska det vara så svårt att förstå att samma förhållande gäller kulturen.
Hej Lars,
En liberal kulturpolitik går ut på att tillhandahålla ekonomiskt stöd till vissa kulturverksamheter som inte överlever utan detta. Det är av just den anledningen som vi kraftigt har ökat det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet med 10 miljoner, från 54 miljoner per år till drygt 64 miljoner. Men det är samtidigt viktigt att de som lyckas locka ny publik inte motverkas genom att få minskat stöd för detta. De ska få mer.
Jag håller helt med dig att det är nödvändigt att konstnärer tillåts misslyckas. Det är just därför vi har ett så stort verksamhetsstöd i Stockholm.
Vänligen
Jonas Uebel
Men genom att enbart ge stöd till den kultur som når flest så drabbas de som som inte lyckas med just detta. Om man för en kulturpolitik där enbart de som når publik framgång får bonus & stöd så leder ju det till en total urlakning där ingen vågar misslyckas och de redan kommersiellt etablerade som satsar på säkra kort tjänar storkovan.
En liberal kulturpolitik är liktydigt med en Broadway politik där det småskaliga och unika slås ut samt gör det omöjligt för alla de kulturarbetare som alltid kämpat hårt och vänt på vartenda öre för att överleva.
Hej Jürgen. Jag tror att du – precis som DNs kulturredaktion – har missuppfattat kulturstödets konstruktion. I Madeleines svar på DN i förra veckan skriver hon så här:
”I min föregångares sista kulturbudget 2006, fanns drygt 57 miljoner kronor för verksamhetsstöd till kultur. I år är budgeten drygt 64 miljoner, som fördelas efter samma kvalitetskriterier som 2006.
Utöver verksamhetsstödet, fördelar staden 6 miljoner kronor i kulturbonus till samma mottagare – som alltså redan klarat kvalitetskriterierna – utefter deras andel och ökning av egna intäkter och barn- och ungdomspublik.”
Det är precis för att verksamheter ska ha råd att misslyckas som kulturstödet finns. Din beskrivning av liberal kulturpolitik är stämmer inte alls med folkpartiets politik. Läs dessutom Jasenko Selimovics text om precis detta i Aftonbladet i förra veckan:
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article7676862.ab
Vänlig hälsning
Erik Jennische
Kultur- och idrottsroteln i Stockholms stadshus