jump to navigation

Miljöpartiet minskar kulturens andel av statsbudgeten 24 oktober 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: ,
add a comment

Inför valet drev Miljöpartiet – sin överbudsvana trogna – frågan att minst en procent av statsbudgeten ska läggas på kultur. Det är omkring 0,2 procentenheter mer än vad staten spenderar på kultur innevarande år.

Igår var det dags för S-MP-regeringens första kulturbudget. Skulle löftet infrias om att 1 procent av statsbudgeten ska gå till kultur?

Nej, så blev det inte. Och faktum är att regeringen Löfven (S) viker en mindre andel av statsbudgeten åt kultur jämfört med då Fredrik Reinfeldt (M) var statsminister och alliansen styrde landet.

Räknar man samma utgiftsområdena för kulturområdesövergripande verksamhet, teater, dans och musik, litteratur, läsande och språk, bildkonst, arkitektur, form och design, kulturskaparnas villkor, arkiv, kulturmiljö, museer och utställningar samt film inom utgiftsområde 17 uppgår dessa till 0,7975 procent av budgetförslaget för 2015. Samma siffra för dessa områden var för 2014 0,79789 procent.

Därmed har alltså Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare och Konstnärernas Riksorganisation rätt när de i Kulturnyheterna påstår att regeringen satsar en mindre andel av statsbudgeten på kultur än vad alliansregeringen gjorde: ”kulturbudgeten som helhet är en besvikelse. Både MP och V har i valrörelsen varit tydliga med att man vill att en procent av statsbudgeten ska gå till kulturen. Nu minskar man istället andelen i sin första budget.”

Det är sunt att vara relativt kritisk till måttet ”andel av budgeten”. Ett sådant mått innebär ju att en budget samtidigt kan öka väldigt mycket i kronor och ören samtidigt som det andelsmässigt blir mindre. Eller det omvända för den delen. Men det intressanta i det här sammanhanget är att vi har ett parti – Miljöpartiet – som är ansvarigt för kulturpolitiken och som tycker att ”kulturens andel av budgeten” är ett mycket viktigt mått att använda.

Alltså: Miljöpartiet gick till val på att öka kulturens andel av statsbudgeten. När de idag lägger fram sin första kulturbudget någonsin är den ambitionen som bortblåst. Istället har de i sitt förslag till budget för 2015 sänkt kulturens andel av statsbudgeten jämfört med 2014.

På vanlig svenska kallas det valsvek.

/ Madeleine

Miljöpartiet och kulturpolitik – ”Ja, vem vet?” 21 oktober 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , ,
add a comment

Vi är många som är undrande kring vad Miljöpartiet har för kulturpolitik – inte minst sedan det stod klart att Miljöpartiet med Alice Bah Kuhnke – numera miljöpartist – blir ansvarig för kulturpolitiken i Stefan Löfvens regering.

Även om dimmorna börjat skingra sig något sedan regeringen kommunicerat några kommande kultursatsningar – varav den mest uppmärksammade, delvis fria entréer på vissa statliga museer, är ett socialdemokratiskt vallöfte – finns det många frågetecken kring Miljöpartiets kulturpolitik.

När Alice Bah Kuhnke i en intervju i Kulturnyheterna igår bland annat fick frågan om den nationella kulturpolitiken återigen ska motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet var hennes svar: ”Ja, vem vet?”

En annan som liksom kulturministern inte vet heter Bertil Bäckström, chef på Kulturparken Småland/Smålands museum. I en mycket humoristisk insändare i Smålandsposten redovisar han hur han förgäves försökt att ta reda på vilka som sitter i den kulturpolitiska grupp som nyligen bildades för att ”styra upp deras [Miljöpartiets] kulturpolitik”. Varken på Miljöpartiets partikansli eller på partiets riksdagskansli kände någon till att någon sådan kulturpolitisk grupp överhuvudtaget fanns.

Sett i ljuset av några uppmärksammade kulturpolitiska utspel från Miljöpartiet är den externa rekryteringen av Alice Bah Kuhnke både förklarlig och en välsignelse.

I riksdagen motionerade miljöpartisterna Annika Lillemets och Valter Mutt 2012 att Karl XII-statyn i Kungsträdgården och Gustav II Adolf-statyn på Gustaf Adolfs torg skulle bort. På centrala platser i det offentliga rummet ska endast sådan konst som ”signalerar de värden vi nu värnar och värderar i vårt samhälle”, menade de två miljöpartisterna.

Även i Ronneby har Miljöpartiet intresserat sig för den offentliga konsten. Där har ett antal skulpturer föreställande nakna kvinnor väckt den lokala partiordföranden Lova Neckstens vrede: ”Fram för fler vågsurfande pingviner, fler lekande hundvalpar. Fram för fler perspektiv på tillvaron än massa nakna flickor och kvinnor och en arbetande påklädd man!”, som hon sammanfattade det själv.

I det sammanhanget blir Mats Berglunds (MP) förslag om att politiker – istället för sakkunniga från kulturlivet – ska ingå i de referensgrupper som har till uppgift att bedöma den konstnärliga kvaliteten på ett skevt sätt logiskt: Politikerna ska in och bestämma mer över konsten.

En intressant fråga som Alice Bah Kuhnke tidigare varit aktiv i under åren som chef för tankesmedjan Sektor3 är den om hur civilsamhällets icke-offentliga finansiering kan stimuleras.

Att bredda civilsamhällets – i vilket det fria kulturlivet ingår – finansierings är en tanke väl förankrad i en klassisk liberal idétradition där civilsamhällets oberoende från politiska beslut och den politiska makten är central. Med mer icke-offentliga finansiering stärks helt enkelt civilsamhällets – och kulturlivets – självständighet. Särskilt intressant blir detta när Alice Bah Kuhnke får förmånen att vara både kultur- och demokratiminister.

Att uppmuntra kulturlivets icke-offentliga finansiering är dock inte enbart en fråga om dess självständighet utan också en fråga om dess totala resurser. Med ökade biljettintäkter/försäljning eller donationer från privatpersoner, stiftelser eller företag skapas mer resurser för konsten och kulturskaparna – och givetvis i även för medborgarna.

Det finns onekligen mycket för Alice Bah Kuhnke att göra på området. För några år sedan konstaterade Statens kulturråd att ”Om man blickar utanför landets gränser är det svårt att hitta något annat land som har en mer restriktiv skattelagstiftning än Sverige när det gäller att stimulera till privat stöd till kulturell verksamhet.” Det handlar såväl om reglerna för sponsring, avdragsmöjligheter, donationer som momssatserna inom kultursfären.

Ett annat, och onekligen enklare, sätt än att ändra i skattelagstiftningen är att se till att de bidrag som det offentliga ger till kulturen uppmuntrar – och absolut inte hämmar – att kulturlivet ökar sina intäkter. Om en kulturaktör lyckas öka sina intäkter – exempelvis genom fler besökare – ska det givetvis inte innebära att man förlorar motsvarande belopp bidrag från det offentliga. I Stockholms stad införde Folkpartiet exempelvis en publikbonus med exakt denna innebörd: Lyckas en kulturverksamhet – som är kvalitetsgranskad – att nå ut till fler och därmed öka sina intäkter mottar man en bonus från staden. På det sättet skapas incitament för kulturverksamheterna och kulturen att växa.

Framtidsutsikterna för sådana reformer ser dock inte särskilt ljusa med bakgrund av att Socialdemokraterna leder regeringen och att hela regeringen bakbunden av Vänsterpartiet.

/ Madeleine

Miljöpartiet och bibliotekslagen 24 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , ,
2 comments

Igår presenterades det nya förslaget till bibliotekslag. Ett i mångt och mycket bra förslag även om man skulle önskat att regeringen hade gått lite längre på några punkter. Mer överraskande var dock Miljöpartiets starka reaktion på lagförslaget. Deras kulturpolitiska talesperson Tina Ehn ”sågade” igår förslaget i en intervju med Svt:s Kulturnyheterna.

Det är lätt att slentrianmässigt ”såga” saker i opposition och det verkar onekligen också vara lätt att tränga igenom mediebruset med sådana budskap. Miljöpartiet gör även i Stockholms stad titt som tätt några framryckningar i biblioteksfrågan och försöker trumfa alliansens bibliotekspolitik. När de själva tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade makten i Stadshuset var det dock annat ljud i skällan då man sänkte stockholmsbibliotekens anslag med 12 miljoner kronor. En nedskärning av biblioteksverksamheten som varade hela mandatperioden ut. Bibliotekens kräftgång fortsatte ändå till dess att Folkpartiet åter fick ansvar för kulturpolitiken efter valet 2006. Under dessa år har staden gjort det omvända vad Miljöpartiet & Co gjorde och istället ökat anslaget med omkring 69 mnkr.

Att Ehn säger att hon vill motverka biblioteksnedläggningarna runtom i landet klangar därför – utifrån ett Stockholmsperspektiv – falskt. När Kulturnyheterna frågar henne om hur mycket MP vill satsa på de kommunala folkbiblioteken kan hon inte ens svara:

”Jag har inga siffror just nu, men det är en uttalad politik. Vi har främst koncentrerat oss på folkbiblioteken, men det finns mycket att göra även kring andra bibliotek, säger hon.”

Eftersom Ehn inte kan svara får man ta sig en titt i Miljöpartiets höstbudgetmotion där de beskriver hur de vill utveckla kulturen och folkbiblioteken. Där hittar man på sidan 65 i tabellverket under utgiftsområde 17 (kultur) att Miljöpartiet vill satsa 20 mnkr på ”regionala bibliotekssatsningar”. Det skulle täcka Stockholms stads renoveringar av stadsdelsbibliotek 2013. Utspätt på 290 kommuner blir det 68.965 kronor per kommun. Men det är i alla fall inte minus för biblitoeken som det var när Miljöpartiet satt vid makten i Stockholm. Alltid något att glädjas över. (Om det har missats någon satsning från MP på folkbiblioteken får någon gärna upplysa om detta i kommentarsfältet.)

Kuriosa: Går man in och vill läsa om Miljöpartiets kulturpolitik på deras hemsida får man upp en bild på partiets kulturpolitiska talesperson – men inte Tina Ehn – utan Agneta Börjesson (MP). Hon slutade för ett bra tag sedan nu. Talande.

/ Madeleine

Nonsenskritik från Miljöpartiet 8 februari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , ,
2 comments

KulturhusetFasad, hela (retuscherad)Foto: Robert Blombäck

På förra kommunstyrelsen röstade en överväldigande majoritet ja till förslaget om sammanslagning av Kulturhuset och Stadsteatern. De enda partier som röstade nej var Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Om detta har SR:s Kulturnytt tidigare rapporterat om och idag även Svenska Dagbladets kulturdel samt SVT:s Kulturnyheterna.

Den huvudsakliga kritiken de två partierna har framfört är dels att en överföring av Kulturhuset till Stadsteatern skulle innebära att insynen för medborgarna respektive det demokratiska inflytandet skulle minska i Kulturhusets verksamhet eftersom Stadsteatern är ett bolag, dels att beslutet att slå samman de två kulturverksamheterna har skett på ett odemokratiskt sätt. Detta är rent ut sagt nonsenskritik.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet borde känna till att offentlighetsprincipen inte bara gäller en kommuns nämnder utan också dess bolag. Detta framgår om man läser Offentlighets- och sekretesslagens andra kapitel: ”Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndigheter.” Att Kulturhuset övergår till Stadsteatern påverkar alltså inte allmänhetens eller mediernas insyn i verksamheten.

Lika märklig är kritiken om det framtida demokratiska inflytandet i bolaget. Styrelsen för ett kommunalt bolag utses – precis som när det gäller en nämnd – av en kommuns folkvalda. Att det förhåller sig så borde Vänsterpartiet och Miljöpartiet veta eftersom de sammantaget har fyra representanter i Stadsteaterns styrelse. Stadens bolag styrs också av kommunfullmäktige på samma sätt som stadens nämnder, det vill säga genom stadens budget.

Märkligast av allt är dock kritiken om att själva beslutsprocessen inte har varit demokratisk eftersom de två partierna inte kände till förslaget förrän alliansen presenterade sitt budgetförslag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet borde efter 6 år i opposition vara mycket väl medvetna om att alliansen – på samma sätt som varje majoritet – inte förhandlar om sitt budgetförslags innehåll med oppositionen. Om de två partierna tycker annorlunda ser jag fram emot att få delta i utformandet av deras respektive budgetförslag nästa gång det är dags. Det skulle onekligen göra dem bättre, inte minst vad det gäller kulturen. Sedan budgetförslagen presenterades har förslaget passerat genom det demokratiska maskineriet i sedvanlig ordning: Debatt och beslut i budgetfullmäktige, beslut i kulturnämnden respektive Stadsteaterns styrelse, beslut i kommunstyrelsen och koncernledning. Och den 18 februari ska slutgiltigt frågan upp i kommunfullmäktige.

Nog om kritiken. Sammanslagningen av Kulturhuset och Stadsteatern kommer att stärka kulturens roll i City och utveckla de båda institutionernas kulturverksamheter. Med ca 360 miljoner kronor i offentliga anslag och en budget på ca 450 miljoner kronor (ungefärligt eftersom intäkterna varierar år från år) kommer den nya organisationen att ha starka ekonomiska muskler att utveckla kulturverksamheterna och hävda kulturens roll vid Sergels Torg. I och med att en organisation har hand om hela huset kan ytorna disponeras bättre till vinst för den publika verksamheten. Genom att samla alla konstarterna i huset i en och samma organisation skapas förutsättningar för ökat konstartsövergripande arbete och att strategiskt utveckla husets roll i Stockholms kulturliv. En förhoppning är också att en sammanslagning kan generera vissa samordningsvinster till fördel för den konstnärliga verksamheten.

Om det var något av detta eller allt sammantaget som gjorde att Miljöpartiets representant – Jimmy Mannung – i Stadsteaterns styrelse röstade för sammanslagningen vet jag inte, men det är i alla fall positivt att en av de miljöpartister som befinner sig närmst kulturverksamheterna vid Sergels Torg delar alliansens förslag. Ur Stadsteaterns styrelseprotokoll från den 14 december 2012 kan man läsa följande:

”Jimmy Mannung tyckte det utsända materialet är bra. Det är inget lätt beslut, det finns klara fördelar med förslaget, men även svårigheter. Två starka varumärken ska slås ihop, hur kan Kulturhusets varumärke bevaras. De spännande möjligheterna överväger och det blir styrelsens uppgift att se till att sammanslagningen blir så bra som möjligt.”

De senaste åren har varit mycket framgångsrika för både Stadsteatern och Kulturhuset. 2011 var exempelvis det bästa intäkts- och publikåret i Stadsteaterns historia och det bästa publikåret för Kulturhuset under hela 2000-talet. Med en sammanslagning ges förutsättningar för att de två institutionerna ska överträffa sig själva. Det är ledsamt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till det.

/ Madeleine

Miljöpartism är inte liberalism 30 augusti 2010

Posted by Teodor in Okategoriserade.
Tags: , ,
add a comment

I pågående valrörelse fylld av utspel och olika utvärderingar av politikers personliga moral kan det vara intressantare att titta på vad partierna faktiskt vill. Flest nya väljare verkar Miljöpartiet få. Det är inget fel i det, förutsatt att deras väljare faktiskt vet vad de röstar på, och för. Miljöpartiet har på många sätt utgett sig för att vara ett livsstilsliberalt parti med särskild miljöhänsyn. Så är det inte.

Miljöpartiet är faktiskt inte särskilt liberala alls. Efter att ha lyssnat på morgonens kulturnyt i P1 kan man konstatera att förslagen på kulturområdet är obefintliga och förvirrade. Detta är intressant eftersom kulturen är så betydelsefull för hur vi formar våra egna liv och hur vi formar våra åsikter om hur andra ska leva sina. För en livsstilsliberal är kulturpolitiken ett viktigt område.

Birgitta Ohlsson har redan visat på MPs nationellt inriktade politik och MP gillar att ta med sig politiken hela vägen in i våra kylskåp, har en diskutabel inställning till naturen och tycker att politiker är bättre lämpade än konsumenter att bestämma vad som ska gå på bio.

Och visst,  Clowner på äldreboenden  är inte hela världen, det är väl bara låta bli att släppa in dem på rummet när den dagen kommer. Och kanske kommer man kunna normfiffla sig undan den normkritiska myndighetens långa arm. Och visst kommer inte Stockholm gå under av att politiker bestämmer vad som ska visas på bio.

Men sammantaget ger det en obehaglig bild av ett parti som tycker sig veta bättre än dig och mig hur vi ska leva våra liv. Ett parti där värnandet om miljön många gånger bara blir en ursäkt för att tvinga på människor en livsstil ovanifrån, oavsett om det är miljövänligt i längden eller ej.

I Johan Folin och Andreas Vall’s redogörelse av Miljöpartiets politik kan man bland annat läsa att:

”Politiker ska se till att vi inte äter så mycket och att vi inte arbetar för mycket. Politiker ska ha åsikter om när vi ska dricka alkohol, vilka filmer vi ska se, hur vi väljer att resa och att vi bör välja trapporna hellre än hissen. Miljöpartiet föreslår till och med en särskild statlig myndighet som ska säkerställa att vi lever som de vill. ”

Man får väl hoppas att de som röstar på Miljöpartiet inser vad de gör. Kom inte till oss och gnäll när det är dina cykel- och biovanor den normkritiska myndigheten känner sig nödgad att se över.

/Teodor

Miljöpartiet mörkar sin kulturpolitik 24 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , ,
add a comment

Miljöpartiets clownutspel ska visa på partiets vilja att ge kulturskaparna ”bättre förutsättningar att verka” säger Esabelle Dingizian på Newsmill. Den bästa förutsättningen att verka borde vara att skapa möjligheter för kulturskaparna att få betalt för sitt arbete. Under den gångna perioden har dock MP röstat i emot alla sådana förslag i Stockholm.

Det av de första åtgärder ag gjorde som nyvalt kulturborgarråd i Stockholm var att lansera ett program för tillväxt inom kulturlivet. I många länder i Europa är kulturlivet en tillväxtsektor. De som gynnas av detta är naturligtvis alla vi kulturkonsumenter som får tillgång till mer konst och kultur, men framförallt kulturskaparna som kan få betalt för sitt arbete.

Om kultursektorn ska växa, vilket är önskvärt, måste det offentliga stödet till kulturlivet utformas så att det uppmuntrar en sådan utveckling – inte motverkar den. Sådana förändringar har vi genomfört i Stockholms stad sedan 2007. Varje år anslås ca 10 miljoner kronor i så kallade växtpengar.

Växtpengarna används till en kulturbonus som ger ett ökat anslag till dem som ökar sin publik och stärker sina intäkter, till livecheckar som ser till att musiker får betalt för sitt arbete, till stadens konstinstitutioner så att även de ska följa avtalet om utställningsersättningar som Konstnärernas riksorganisation och staten kommit överens om, till kulturverksamheter som söker EU-medel, till Kulturdirekt som kulturlivet inrättat för att skapa en gemensam marknadsföringskanal och till Fonden Innovativ kultur, vår kommunala variant av Framtidens kultur. Alla dessa insatser har Miljöpartiet röstat emot.

Min övertygelse är att den politiska styrningen över kulturlivet hämmar kultursektorns egen kraft att växa. ”Om ni gör på det sättet får ni inga bidrag” är en fras som inte är ovanlig inom kulturpolitiken. Politiker har under alltför lång tid velat vara alltför nära kulturen. Därför har vi i Stockholms stad avskaffat de rödgrönas biblioteksråd, där politiker skulle ge biblioteken goda råd, det politiskt tillsatta kulturstödsutskottet som förr bedömde vilka som skulle ha kulturstöd och vi har ökat de professionella referensgruppers makt i bedömningarna av kulturstödet. MP och deras röda allierade har röstat emot även alla dessa reformer.

Varje gång MP har haft möjlighet att främja kulturlivets tillväxt och självständighet har de istället följt sina röda kamrater och röstat nej. Så välkommen upp på vagnen MP. Det finns mycket att bevisa. Allt ni gjort hittills har gått i motsatt riktning – ökade regleringar och politisk klåfingrighet.

Madeleine

Den som vill spara på biblioteken ska rösta på oppositionen 18 januari 2010

Posted by Erik in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , ,
3 comments

Madeleine skriver idag också om oppositionens politik för bibliotekens i Stockholm (Tidigare idag har hon skrivit om oppositionens klåfingrighet i kulturpolitiken). Om man tittar på de budgetar som kulturnämnden har haft för biblioteken sedan 2001 så är det uppenbart att det är oppositionen man ska rösta på om man vill spara på biblioteken. Artikeln om oppositionens bibliotekspolitik finns på Newsmill.

Nettobudgeten för biblioteken i Stockholm de senaste åren visar tydligt vilka som har prioriterat biblioteken högst. Det är viktigt att komma ihåg när Carin Jämtin nu börjar prata om hur de ska vinna makten tillbaka (DN).

År Majoritet Nettobudget
2001 fp+m+kd 219
2002 fp+m+kd 235
2003 s+v+mp 234
2004 s+v+mp 222
2005 s+v+mp 223
2006 s+v+mp 223
2007 fp+m+kd 226,5
2008 fp+m+kd 226,5
2009 fp+m+kd 260,2
2010 Fp+m+kd 278,2

Kultur- och idrottsrotelns rapport om oppositionens kulturpolitik finns här:

Vad innebär oppositionens kulturpolitik?

Erik

Klåfingrighet i kulturlivet är ett vallöfte från oppositionen 18 januari 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
3 comments

Idag skriver jag en artikel på Politikerbloggen om oppositionens kulturpolitik. Artikeln grundar sig på ett antal skrivelser och särskilda uttalanden som S, V och MP har gjort i kulturnämnden under denna mandatperiod. Det är i dessa ”lappar” – som det kallas – som oppositionen har tillfälle att visa vad de själva skulle göra om de var i majoritet.

Ju mer man läser deras lappar desto klåfingrigare framstår de, titta själv i artikeln. Ett av mina löften inför nästa mandatperiod är att fortsätta arbeta för att kulturen ska stå fri från politisk styrning. Men att politiken ska garantera goda förutsättningar så att kulturen kan växa i såväl genomslag som kvalitet.

Rapporten om oppositionens kulturpolitik finns här:

Vad innebär oppositionens kulturpolitik?

Madeleine

Se även DNs artikel om socialademokraternas kampanjstart.

——

Uppdatering 22 jan: Idag har oppositionen i kulturnämnden svarat i en gemensam artikel på Politikerbloggen.

Oppositionens budgetar presenterade 28 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , , , ,
1 comment so far

Slopad kulturbonus och ännu mer pengar till fler lokaler. Det är den rödgröna kulturvisionen för Stockholm.Igår presenterade den rödgröna oppositionen sina budgetförslag för Stockholm, med en kraftig skattehöjning som flaggskepp. Nog känns det konstigt att i en ekonomiskt svår tid dra åt stockholmarnas hushållskassor istället för att stimulera konsumtion.

Men man kan höja ögonbrynen även över kultur- och idrottsbudgetarna. Det finns flera delar som förtjänar en kommentar. Den största kultursatsning Socialdemokraterna gör är att lägga 14 mkr extra på samlingslokaler. Jag blir häpen. Jag kan inte förstå hur kulturverksamhetens kvalitet kan ligga i fler eller större lokaler. För mig kommer alltid verksamhet att vara prioriterat framför lokaler. (mer…)