Eritrea-festivalen bör kritiseras och bojkottas 26 juli 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Dawit Isaak, eritrea, yttrandefrihet
1 comment so far
I helgen är det åter igen dags för den regimvänliga eritreanska kulturfestivalen vid Eggebygård i Spånga. Motdemonstrationer planeras på lördagen enligt SVT och Mitt i och jag hoppas att många har möjlighet att sluta upp.
För tre år sedan uppmanade jag till bojkott av festivalen tillsammans med Esayas Isak, bror till Dawit Isaak, och Nair Fesseha, företrädare för Svensk-eritreanska samarbetsorganisationen för demokrati och utveckling. Uppmaningen står fast.
Dawit Isaak är långt ifrån det enda offret för den eritreanska regimen. Flera journalister har dött under fruktansvärda förhållanden i eritreanska fängelser. Utanför festivalen demonstrerar varje år regimens motståndare, med porträtt på fängslade och försvunna. Be dem berätta! Du får höra hundratals historier lika fasansfulla som Dawit Isaaks.
Arbetet för Dawits frihet har varit en liberal hjärtefråga i många år. Den liberala stiftelsen Silc , där jag själv varit verksam, har givit ut boken ”Dawit och friheten”, och flera riksdagsledamöter har engagerat sig för att han ska friges. Även det svenska kulturlivet har engagerat sig allt mer. Dawit Isaak är inte bara den enda svenska samvetsfången, han är också en representant för den oberoende eritreanska journalistiken. Arbetet för Dawit är därför viktigt inte bara för hans rätt till frihet, utan för alla frihetstörstande människor i Eritrea.
Madeleine
Ingenting är klart förrän Dawit är fri 5 september 2012
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Dawit Isaak, eritrea, yttrandefrihet
1 comment so far
För 4000 dagar sedan arresterades den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak i sitt hem i Asmara av den eritreanska regimen. Trots att inget åtal väckts, ingen rättegång hållits och ingen dom fallit har Dawit sedan den dagen varit frihetsberövad. Hans öde är i första hand en tragedi för honom själv och hans familj. Men också ett prov på hur högt priset kan vara för dem som kämpar för allas vår rätt att uttrycka sin mening och hur orättvis världen är för dem som inte tillerkänns denna rätt.
4000 dagar är en enorm tidsrymd. 2001 var mina barn fortfarande små gubbängsgryn, jag var gift med deras far och arbetade på den liberala rörelsens biståndsorganisation Silc, Swedish International Liberal Center. Dit kom också de första samtalen om Dawits försvinnande från hans familj. Jag kommer ihåg vad jag gjorde då jag fick det första samtalet och också att jag inte kunde föreställa mig att han inte snart skulle vara fri. Samtidigt är jag idag stolt över att Silc omedelbart engagerade sig i hans frigivande.
Tiden gick. Först fem år senare skulle jag bli kulturborgarråd. Den 23 september 2001 hade varken invasionen av Irak eller Afghanistan ägt rum. Polen och Tjeckien med flera länder i Central- och Östeuropa stod fortfarande utanför EU. Sverige hade ännu inte folkomröstat om euron. Namn som Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt eller Barack Obama var fortfarande obekanta för svensk allmänhet. Alla dessa händelser och oräkneliga fler har passerat under tiden Dawit suttit fängslad.
Engagemanget i Sverige har varit och fortsätter att vara stort för Dawits och yttrandefrihetens sak. Oräkneliga är de artiklar, blogginlägg, radio- och tv-program, upprop och manifestationer som uttryckt stöd för Dawit. Så även idag på den fyratusende fängelsedagen. På Twitter och Facebook har det idag inletts ett upprop där var och en kan visa sitt stöd för Dawit.
Vissa känner säkert trötthet när ännu en kampanj drar igång. Vad gör det för skillnad? Varför skulle den eritreanska regimen tänka om nu när den inte gjort det förr?
Min övertygelse är att opinionen gör all skillnad i världen. Den utgör en konstant huvudvärk för regimen i Eritrea som inget annat önskar än att Dawits öde glöms bort. Den sätter press på svenska myndigheter som förväntas göra allt i sin makt för att få Dawit fri. Den ger stöd och tröst åt Dawits anhöriga, vänner och meningsfränder. Den utgör ett varningens tecken för de regimer som överväger att fängsla svenska journalister. De vet i sådana fall vilken reaktion som är att vänta.
Alltså: #fyratusen #freedawit. Ingenting är klart förrän Dawit är fri.
/ Madeleine
Arrangemang som hyllar regimen i Asmara är förkastliga 5 april 2012
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: demokrati, diktatur, eritrea, YPFDJ
7 comments
Den eritreanska diktaturens ungdomsorganisation Young People’s Front for Democracy and Justice (YPFDJ) kommer i helgen att arrangera en internationell konferens i Stockholm. Enligt Expressen kommer en av diktatorn Isaias Afewerkis närmaste män till konferensen, rådgivaren Yemane Gebreab.
Arrangemanget sker under stort hemlighetsmakeri och det råder fortfarande oklarheter kring var konferensen kommer att äga rum i staden. Enligt uppgifter i Expressen har YPFDJ hyrt in sig i den ideella föreningen Husby Träffs lokaler i Kista. Något Husvy Träff själv är förvånade över eftersom bokningen har gjorts i en privatpersons namn.
Det råder ingen tvekan om att Eritrea är en hårdnackad diktatur. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2011/2012 hamnar Eritrea på sista plats och organisationen kommenterar landets placering enligt följande: “It is no surprise that the same trio of countries, Eritrea, Turkmenistan and North Korea, absolute dictatorships that permit no civil liberties, again occupy the last three places in the index.” I organisationen Freedom House årsrapport Freedom in the World 2012 står följande att läsa om Eritrea under den talande rubriken Worst of the worst: ”The remaining worst-rated states are Equatorial Guinea, a highly corrupt regime with one of the worst human rights records in Africa; Eritrea, an increasingly repressive police state; Saudi Arabia, an absolute monarchy with severe social controls; Syria, a dictatorship in the midst of a bloody crackdown; and Somalia, a failed state. The two worst-rated territories in the survey are Tibet—under Chinese jurisdiction—and Western Sahara, which is controlled by Morocco.”
För den svenska allmänheten har Eritrea framförallt gjorts sig känt som landet som håller den svenske journalisten Dawit Isaak fången. Ytterst ansvarig för detta är Isaias Afewerkis och hans regim varav YPFDJ är en del.
Om det visar sig att YPFDJ – under eget eller något annat namn – hyr in sig i en samlingslokal för konferensens genomförande kommer jag inte tveka att peka på det olämpliga i detta. Som liberal försvarar jag allas rätt att fritt få mötas och yttra sin mening. Mötes- och yttrandefriheten är grundläggande rättigheter i en liberal demokrati. Dessa rättigheter tillhör inte endast demokratins försvarare utan även dess motståndare. Men låt mig vara tydlig: Alla arrangemang som försvarar och hyllar regimen i Asmara är förkastliga. Som kulturborgarråd och med bakgrund av mitt långa engagemang för mänskliga rättigheter anser jag det vara min skyldighet att kritisera och rikta ljus mot vad som händer i ett land som styrs av terror.
Madeleine
Ikväll har Göteborg diktaturen som hyresgäst 30 mars 2012
Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Dawit Isaak, eritrea, Göteborg
add a comment
Enligt GT/Expressen har Göteborgs kommun nu fattat beslutet att inte stoppa uthyrningen av lokaler i Gamlestadens medborgarhus till den eritreanska regimens ungdomsorganisation med hänvisning till mötesfriheten. Därmed är det fritt fram för representanter för Dawit Isaaks fångvaktare att sammanträda i en skattefinansierad lokal. Det är ledsamt att konstatera men Göteborgs kommun kommer ikväll att ha diktaturens Eritrea som hyresgäst.
I en demokrati har alla en grundlagsskyddad rätt att mötas fritt. Men mötesfriheten betyder inte att vem som helst ska få sammanträda i samlingslokaler som subventioneras eller ägs av det offentliga, lika lite som organisationsfriheten innebär att alla organisationer har rätt till offentliga bidrag. Ett grundläggande krav för uthyrning av våra gemensamt ägda eller finansierade samlingslokaler är att de organisationer som ska mötas där delar vårt samhälles grundläggande demokratiska värderingar.
Ungdomsorganisationen YPFDJ vars moderparti kan hållas ansvarigt för diktaturen och förtrycket i Eritrea samt frihetsberövandet av den svenske journalisten Dawit Isaak är utom alla tvivel en organisation som inte kan anses dela vår demokratis grundläggande värderingar.
I media har en del tjänstemän från Göteborgs kommun uttalat sig å kommunens vägnar. Vän av ordning undrar vad ansvariga politiker har för hållning i denna mycket principiellt viktiga fråga. Så länge de tiger får man anta att de delar sina tjänstemäns ställningstagande: Att det är fritt fram för vilken organisation som helst att hyra in sig i offentliga lokaler i Göteborg, till och med de som håller en svensk journalist bakom lås och bom för sin kamp för det fria ordet.
/ Madeleine
Inga skattepengar till Isaaks fångvaktare 29 mars 2012
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Dawit Issak, eritrea, Göteborg
add a comment
I ett fängelse i Eritrea sitter den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 2001 för sin kamp för det fria ordet. Om han fortfarande är i livet eller ej vet ingen idag. Ytterst ansvarig för Isaaks situation är Eritreas diktator Isaias Afewerki och hans parti PFDJ – Folkfronten för demokrati och rättvisa.
Nu har Expressen avslöjat att PFDJ:s ungdomsorganisation YPFDJ har hyrt lokaler av Gamlestadens medborgarhus av Göteborgs kommun – Isaaks egen hemkommun – för evenemanget ”Shalot European Tour”. Till arrangemanget är inga journalister eller meningsmotståndare välkomna. YPFDJ vill kunna hålla sitt propagandajippo ostört och utan insyn. Den starka opinion som finns i Sverige för Isaaks sak ska på detta sätt kvävas.
Det är givetvis ytterst olämpligt att Göteborgs kommun hyr ut en lokal, till råga på allt ett medborgarhus, till den eritreanska diktatorns ungdomsorganisation. Lika beklämmande är att ansvarig tjänsteman i Göteborg försvarar beslutet med att det råder mötes- och yttrandefrihet i Sverige. Att tala och mötas står givetvis alla fritt, men mötes- och yttrandefriheten innebär inte att det offentliga måste bereda plats för organisationer som kan ställas ansvariga för förtryck av sin egen befolkning och fängslandet av Dawit Isaak. Svenska skattemedel ska inte användas till att sprida den eritreanska regimens propaganda.
När en motsvarande händelse inträffade i Stockholm 2010 uppmanade jag alla stockholmare att bojkotta den eritrianska festivalen på Järvafältet – det bör ansvariga politiker i Göteborg också göra. Göteborgspolitikerna i Isaaks hemkommun måste uttrycka sin starka sympati för Isaak och sin ilska över evenemanget. I det ingår att inte hyra ut lokaler till hans gångvaktare.
/ Madeleine
Eritreafestivalen genomförd och Eritrea angriper Dawit! 5 augusti 2010
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Dawit Isaak, eritrea
3 comments
I helgen genomfördes en eritreansk kulturfestival på Järvafältet. Jag uppmanade Stockholmarna att bojkotta festivalen. Jag skrev ett upprop tillsammans med Essayas Isaak och Nair Fesseha i Expressen. Detta kommenterades i SvD, Rapport och Dagens Eko.
Samtidigt publicerade Aftonbladet en intervju med presidentens rådgivare som visade att den eritreanska regeringen inte har för avsikt att vika sig.
Trycket på Eritrea måste öka.
Madeleine
Inget mer stöd till diktaturkramare 6 november 2009
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Demokrati och mänskliga rättigheter, eritrea
4 comments
Stockholms stads kultur- och integrationsstöd ska främja demokrati och mänskliga rättigheter. Att kulturstöd i somras utbetalades till en festival med starka kopplingar till den eritreanska regimen är oacceptabelt och får aldrig hända igen. Nu sätter kulturförvaltningen igång ett ordentligt arbete för att säkra detta.
Kultur- och integrationsstödet ska främja demokrati och mänskliga rättigheter. Det måste vara självklart att de ansökandes inställning och evenemangets förhållningssätt till demokrati och mänskliga rättigheter är en förutsättning för att komma i fråga som mottagare av kulturstöd överhuvudtaget. Först därefter bör andra avväganden göras kring konstnärlig kvalitet etc.
När det i somras uppdagades att Eritreafestivalen hade fått pengar från kulturnämndens stödsystem, gav nämnden, efter ett initiativ från mig och mina allianskollegor, kulturförvaltningen i uppdrag att se över hur detta kunde hända, samt om det skulle vara möjligt att kräva tillbaka pengarna. Kulturförvaltningen gav detta uppdrag till den oberoende utredaren Anna Nilsdotter. Nilsdotters rapport är nu färdig och kommer upp på kulturnämndens bord den 17 november.
I rapporten konstaterar utredaren att kulturförvaltningen har handlat enligt gängse rutiner, men att praxis och riktlinjer behöver ses över. Det visar sig att det inom förvaltningen inte funnits kunskap om de arrangerande organisationernas förhållande till Eritrea och att det finns oklarheter kring hur organisationer och deras verksamhet ska bedömas. Utredaren beskriver tre problemområden.
Det första handlar om huruvida de sökandes organisation eller aktivitet ska bedömas vid beslut om stöd. Kulturförvaltningen har hittills sett till endast aktiviteten, men rapporten understryker vikten av att även se till den arrangerande organisationens värderingar och historia.
Det andra problemområdet fokuserar på omvärldsbevakning, där rapportförfattaren menar att det inom kulturförvaltningen saknats ordentlig omvärldsbevakning av organisationerna.
Det tredje området rör hur man ser på riktlinjerna, där det framgår att kultur- och integrationsstödet ska främja demokrati och mänskliga rättigheter.
I rapporten framgår att det inom förvaltningen finns olika syn på hur detta ska tolkas. Till sist konstateras i utredningen att det inte är möjligt att kräva tillbaka de pengar som utbetalats till Eritreafestivalen, då det inte har kommit fram att Eritreafestivalen gjort några fel i förhållande till sin ansökan, utan de har fått pengar för det de har sökt för.
Kulturförvaltningen tar utredningen på stort allvar. I sitt tjänsteutlåtande lägger förvaltningen fram fyra förslag om åtgärder för att säkra att en sådan här felaktig betalning inte kan göras igen: Kontroller av stödsökande organisationers värdegrund genom utökad omvärldsbevakning, operationalisering av riktlinjernas krav på integration, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, förtydligad praxis vad gäller likabehandling av alla organisationer och institutioner avseende krav som ställs om att i integrationssyfte främja mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och motverka utanförskap, rasism och diskriminering samt en översyn av rutinerna för hantering av projekt som genererar överskott.
Det är ett viktigt arbete som börjar. Inget mer stöd ska ges till diktaturkramare.
Madeleine
Inte heller SL borde stödja diktaturen 14 augusti 2009
Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: birgitta ohlsson, demokrati, eritrea
1 comment so far
Idag skriver Birgitta Ohlsson föredömligt om SL och Eritreafestivalen (Svd). Det är onekligen anmärkningsvärt att man inte kollar sin reklam noggrannare, utan låter en odemokratisk organisation annonsera för sina evenemang runt om i hela Stockholm.
Skulle SL tillåta reklam för evenemang som tog ställning för förtryck av mänskliga rättigheter i Sverige och var motsåndare till den svenska demokratin? Knappast. Då ska man inte göra det när det lägger andra länder heller.
(Läs mer om Madeleines agerande i samband med Eritreafestivalen här)
Erik
Carl Bildt: Ta flyget direkt från Gaza till Asmara! 4 februari 2009
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: asmara, carl bildt, Dawit Isaak, demokrati, eritrea, gaza, silc, yttrandefrihet
5 comments
Idagarna har det blivit känt att Dawit Isaak är intagen på sjukhus i Asmara och att den svenska regeringen har skickat Sveriges ambassadör, som normalt är stationerad i Stockholm. Det finns all anledning att vara orolig för hans liv. (Svd, DN, DN, Mothugg, Freedawit)
Arbetet för Dawits frihet har varit en liberal hjärtefråga i många år. Stiftelsen Silc har givit ut den hittills enda boken om Dawit ”Dawit och friheten”, och flera riksdagsledamöter har engagerat sig för att han ska friges. Även det svenska kulturlivet har engagerat sig allt mer, och Teater utan hund har satt upp en pjäs om Dawit
UD har dock hela tiden hävdat att den rätta strategin är att arbeta i det tysta och att inte flytta upp frågan till den högsta politiska ledningen. Nu måste man dock erkänna för sig själva att den förda strategin inte har fungerat. Det enda som är rimligt nu är att Carl Bildt själv börjar agera. Ta flyget direkt från Gaza till Asmara!
Dawit Isaak är inte bara den enda svenska samvetsfången, han är också en representant för den oberoende eritreanska journalistiken. Arbetet för Dawit är därför viktigt inte bara för hans rätt till frihet, utan för alla frihetstörstande människor i Eritrea.
Men arbetet för Dawit är också viktigt för att alla människor i Sverige som har flytt från förtryck ska veta att om de vill åka tillbaka för att arbeta för förändring och demokrati – precis som Dawit – så har de stöd från hela det svenska samhället i ryggen.
Madeleine
———-
Från huvudstad till världsstad 