jump to navigation

Bättre villkor för Stockholms kulturarbetare 13 augusti 2007

Posted by Erik in Okategoriserade.
Tags: , , ,
trackback

För att Stockholms kulturliv ska vara levande och rikt måste villkoren för kulturarbetarna i staden vara bra. Den 30 juli skrev Madeleine en artikel i Svenska dagbladet för att presentera det uppdrag som kulturförvaltningen har fått. Uppdraget behandlades även av DN. Hela uppdraget följer direkt efter artikeln

——————————-

Svd 30 juli 2007

KONSTNÄRER MÅSTE BÖRJA JOBBA

Kultursektorn har fastnat i bidragsberoende. De stora förlorarna är de fria professionella kulturarbetarna.

Bidragsberoendet gör att tillväxten hålls tillbaka och kulturarbetarna inte får riktiga jobb. Tillväxt inom kultursektorn är nödvändigt för kulturens skull. Jobblinjen ska gälla även konstnärer och kulturarbetare.

Socialdemokraternas viktigaste­ kulturpolitiska löfte 2006 var att öka antalet statsunder­stödda konstnärer från drygt 150 till drygt 300. Det är en skrattretande låg ambition för att förbättra kultur­sektorn som arbetsmarknad, särskilt med tanke på att den höga arbetslösheten är runt 18 procent, inom de konstnärliga yrkena.

Det visar också på en fantasilös och omodern syn på konst­närer som hjälplösa och bidrags­beroende.

Men tyvärr dröjer även alliansregeringen med att presentera de konkreta åtgärder som behövs. Den utredning som offentliggjordes nyligen ska presentera förslag i slutet av 2008. Det är för lång tid. Redan nu borde exempelvis ett förslag komma för avdragsrätt för sponsring inom kulturen.

I väntan på det sjösätter Stockholm ett program för bättre villkor för konstnärer och kulturarbetare, så att kulturen kan utvecklas.

Det offentliga stödet till kulturen går, och ska gå till den kultur som inte är kommersiellt gångbar. Som liberal är det självklart att hålla fanan högt för ett högt offentligt kulturstöd.

Men bidragssystemet får inte utformas så att mottagarna blir beroende av det och slutar eller förhindras söka andra finansieringskällor. Politiken får aldrig ensam avgöra kulturens framtid.

Kultursektorns potential som tillväxtskapare är långt ifrån utnyttjad.

Den svenska kulturens andel av BNP är mindre än i många andra länder. Det finns alltså hinder för kulturens utveckling som måste rivas.

Det är dags att ta tillvara kulturens utvecklingsmöjligheter. Ett fritt och oberoende kulturliv är en självklar del av samhället. Det är grundläggande för det demokratiska samtalet och ett verktyg för människors möjlighet till bildning, personlig utveckling och kreativitet.

Tillsammans med moderaterna och kristdemokraterna i kulturnämnden ger jag Stockholms kulturförvaltning uppdraget att hitta lösningar för bättre villkor för kulturarbetarna.

Följande förslag kommer att utredas:

•Egna intäkter ska löna sig. Den som är duktig på att hitta ny, större publik och samarbeten med andra finansiärer ska premieras. Utöver det ordinarie verksamhetsstödet behövs därför ett bonussystem, som gynnar dem som lyckas öka sina intäkter.

•Konstnärer ska få skäligt betalt för sitt jobb. Staden ska vara en god arbetsgivare, som ger konstnärer skäliga löner. Konstnärer som anlitas av stadens institutioner ska dessutom alltid ha rätt till ett skrivet avtal.

•Många fria grupper av olika slag arbetar aktivt med marknadsföring, men många har ont om tid och resurser för att bygga långsiktiga strategier. Stockholms fria kulturliv ska därför erbjudas en fria gruppernas marknadsförare, som hjälper till att bygga upp kanaler för samordning, marknadsföring och biljettförsäljning.

•Stockholm ska delfinansiera EU-projekt. Om kulturprojekt i Stockholm får stöd av EU ska staden bidra till resten.

•Stockholm ska erbjuda Sveriges bästa förutsättningar för kulturexport. Export av Stockholmskultur gör att fler konstnärer kan öka sina intäkter. Goda exportmöjligheter lockar också fler konstnärer och kulturarbetare till Stockholm. Därför ska vi nu inleda en dialog med Sveriges exportinstitutioner, exempelvis Exportrådet och Svenska institutet, för att hitta konkreta åtgärder.

Stockholm inleder med detta ett omfattande arbete för bättre villkor för konstnärer av olika slag. Fler ska kunna försörja sig på sitt skapande.

MADELEINE SJÖSTEDT

Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholms stad (fp)

Uppdraget

Skrivelse till kulturnämnden

Förbättrade villkor för kulturlivet i Stockholm

Ett självständigt och oberoende kulturliv är en naturlig del av en huvudstad. Det är grundläggande för det demokratiska samtalet och bidrar till samhällsutveckling och ständig rörelse. Kulturen är ett verktyg för människors möjlighet till bildning, personlig utveckling och kreativitet. Därför är kulturens villkor och möjligheter avgörande för samhällets utveckling.

Stockholm har ett blomstrande kulturliv, i få städer lever kulturen som här. Institutioner och fria grupper erbjuder tillsammans ett enormt utbud av kultur. Exempelvis fanns förra året 57 teatersalonger, 53 museer och 129 gallerier.[1]

Kulturen står också för en betydande del av den ekonomiska tillväxten. En nyligen utgiven rapport från EU-kommissionen visar att kulturen spelar en viktig roll för den ekonomiska tillväxten. Den svenska ”kulturella och kreativa sektorn” står enligt rapporten för 2,4 procent av BNP, beräknat på siffror från 2003.

Förutsatt att sektorns bidrag inte har minskat sedan dess, innebär det att den bidrog med drygt 68 miljarder kronor till Sveriges ekonomi under 2006. I jämförelse med åtta av de andra vikigaste industriella sektorerna i medlemsländerna står sig den kulturella och kreativa sektorn väl. Kategorin ”datorer och relaterade verksamheter”, stod till exempel för endast 2,2 procent av Sveriges BNP.

Den svenska kulturens andel av BNP är, enligt EU-kommissionens rapport, dock mindre än i många andra länder. I våra nordiska grannländer Danmark och Finland kan vi exempelvis se att kulturen står för 3,1 procent av BNP. Likaså växer kultursektorn i EU snabbare än i Sverige. I EU:s medlemsländer var tillväxten inom kultursektorn mellan 1999 och 2003 i snitt 6,6 procent större än den procentuella ökningen av BNP, medan tillväxten i kultursektorn i Sverige bara var 2,6 procent större än den procentuella ökningen av BNP.[2]

Att Sverige har hamnat efter visar att det finns hinder för både kulturlivets utveckling och stockholmarnas tillgång till ett rikt kulturliv. I Stockholm kan tre övergripande problem urskiljas:

Kulturarbetare har svårt att försörja sig

Konstnärer och kulturutövare driver samhället framåt, men deras arbetsmarknad har hamnat efter. Många har svårt att försörja sig, trots att de arbetar hårt. I Stockholms län är ca 14 000 personer sysselsatta inom någon av kulturbranscherna. Samtidigt är arbetslösheten stor och arbetsmarknaden svår. Enligt arbetsförmedlingen ligger arbetslösheten bland landets kulturarbetare på 18 procent. [3]

De svenska kulturarbetarna har också, visar EU-kommissionens rapport, i större utsträckning ett annat jobb samtidigt för att försörja sig, än de europeiska kollegerna. 12,6 procent av de svenska kulturarbetarna jobbar med annat samtidigt, medan bara 6,6 procent i EU gör det.[4]

Det hänger tätt ihop med att konstnärer ofta förväntas arbeta gratis. En debatt om Moderna museet i vintras visade att alla inblandade i en konstutställning fick skäligt betalt – utom konstnären, som fick 3000 kronor. Samma sak förekommer dagligen vid offentliga institutioner och i det fria kulturlivet. Skrivna avtal saknas ofta.

Kulturen når för få

Samtidigt som kulturarbetarna kämpar, är det tydligt att långtifrån alla stockholmare tar del av den kultur som finns i staden. Kulturrådets senaste kulturbarometer visar att drygt hälften av stockholmarna besökt en konstutställning det senaste året och drygt 60 procent teater eller musikteater. [5]

Det är fler än i andra delar av landet. Men Stockholm kan inte heller jämföras med andra delar av landet. Här finns inte en teater och ett museum, utan ett enormt utbud av kultur. Med tanke på hur många teatrar, museer, konstutställningar och annat som finns i Stockholm, så är det mycket av utbudet som når alldeles för få.

Kulturen tar för liten plats i samhället

Till sist, tätt kopplad till de första problemområdena, kan vi se att kulturen ofta betraktas som en sektor vid sidan om allt annat, som fritidssysselsättning eller som en extra krydda, istället för att ta plats som en naturlig del i arbetsliv och stadsutveckling.

Kulturlivet spelar en viktig roll för en stads attraktivitet. Platser där kulturutövare etablerar sig, har en tendens att bli mer attraktiva och dra till sig fler invånare och mer liv. Ett brett och välmående kulturliv har ett värde i sig själv genom sin roll i ett demokratiskt samhälle i ständig utveckling. Men det skapar också tillväxt, göder turistnäringen och förstärker stadens roll på den nationella och internationella kartan.

Mål

Nu ska Stockholm ta klivet från huvudstad till världsstad. I den strategin är kultursektorn en viktig del. Stockholmarnas tillgång till kultur av hög kvalitet utmärker ett Stockholm på frammarsch. Kultursektorn ska ses som ett viktigt utvecklingsområde och konstnärer och kulturarbetare ska ha riktiga jobb. En förutsättning för det är att kulturen närmar sig nya målgrupper och att kultur och näringsliv hittar varandra, men också att politiken tar ett större ansvar. Bättre villkor för konstnärer och kulturarbetare är nödvändigt för kulturens skull.

Fler kulturarbetare ska kunna vara oberoende och försörja sig själva

Kulturarbetarnas ekonomiska villkor måste förbättras. Staden har en viktig uppgift att fylla genom att stödja ett rikt kulturliv. Det ansvaret ska fortsätta. Men stadens politiker kan och får inte ensamma avgöra kulturlivets framtid. Fler kulturutövare ska kunna försörja sig på sitt arbete och inte vara beroende av a-kassa eller tillfälliga bidrag från det offentliga. Det behövs fler riktiga jobb inom kultursektorn.

Ett ökat samarbete med näringslivet är ett viktigt sätt att komma dit. Staden ska uppmuntra och gynna entreprenörskap och aktivt publikarbete. Staden ska också agera som en föredömlig arbetsgivare.

Kulturen ska nå fler

Kulturen har och bör även i framtiden ha en viktig roll i samhället. En förutsättning för detta är att så många som möjligt känner sig delaktiga i kulturlivet. Ökad konsumtion av kultur inom kulturen genererar också fler jobb för kulturarbetare och därmed ekonomisk tillväxt inom en idag alltför outnyttjad sektor.

Kulturen måste därför nå fler. Fler stockholmare och turister ska möta kulturen i sin vardag och fler ska ta del av vad stadens institutioner och fria grupper har att erbjuda.

Kulturen ska involveras mer i samhällslivet – inte vara en egen sektor

Kulturen måste etablera sig bredare i samhället. Det gör att fler nås av kulturen, det stärker Stockholms attraktionskraft som bostadsort och turistmål och gör offentligt kulturstöd mindre ifrågasatt.

Kulturen ska vara en naturlig del av samhället som inkluderas i all verksamhet, exempelvis inom arbetslivet, inte stå som en fristående sektor som ett fåtal tar del av. Den ska finnas överallt och pågå jämt i stadens alla delar.

Idag har kulturen en viktig roll i skolor och förskolor men har ännu inte i så stor utsträckning tagit plats i företag, organisationer och offentlig planering. Genom att bredda kulturens plats kan företag, organisationer, kulturverksamheter och kulturkonsumenter få maximalt utbyte av varandra.

Uppdraget

För att öka förutsättningarna för kulturen att nå fler, att ta större plats i staden och för kulturarbetare att kunna försörja sig själva, behövs ett målmedvetet arbete. Kultur och näringsliv måste närma sig varandra och staden måste göra tydliga prioriteringar.

Kulturförvaltningen bör därför ta fram en plan för förbättrade villkor för konstnärer och kulturarbetare. I detta bör dels ingå åtgärder som förvaltningen inom sin ram kan vidta, dels förslag till åtgärder som kräver politiska beslut. Förvaltningen bör arbeta brett för att hitta förslag och åtgärder. I arbetet med att ta fram förslaget bör förvaltningen söka samarbete med exempelvis kulturutövare, branschorganisationer, näringslivsföreträdare eller andra som har kunskap och erfarenhet inom området.

Förslagen och åtgärderna kan ta olika lång tid att arbeta fram och bör därför presenteras kontinuerligt under arbetets gång. Vidare är det viktigt att de insatser som görs utvärderas på ett bra sätt. Dessa punkter bör särskilt beaktas i arbetet:

Egna intäkter ska löna sig – bonussystem i verksamhetsstödet

Det ska löna sig att vara duktig på att hitta såväl ny, större publik som samarbeten med andra finansiärer. Arbete för att öka intäkterna, såväl för institutionerna som för de fria grupperna, ska vara gynnsamt i fördelningen av stöd från staden.

Förvaltningen bör särskilt se över möjligheten att inrätta ett bonussystem utöver det ordinarie verksamhetsstödet, med en bonus till dem som lyckas öka sina intäkter. På det sättet finns ett tydligt incitament att öka de egna intäkterna. Bonussystemet ska inkluderas i de nya riktlinjerna för kultur- och integrationsstödet.

Vidare är det viktigt att möjligheten att söka stöd från staden inte begränsas för kulturverksamheter som bedrivs i företagsform. Förvaltningen bör se över rutinerna kring utdelning av stöd till olika organisationsformer och säkerställa att kulturföretag inte missgynnas.

Konstnärers rätt till lön – kulturstödet till konstnärerna

Konstnärer ska få skäligt betalt för sitt jobb. Staden ska vara en god arbetsgivare, som ger konstnärer skäliga löner. Konstnärer som anlitas av stadens institutioner ska alltid ha rätt till ett skrivet avtal.

Förvaltningen bör se över hur villkoren sätts när staden anlitar konstnärer. Just nu håller Konstnärernas riksorganisation på att förhandla fram ett avtal med staten om ersättningsvillkor vid utställningar hos statliga organ, som blir färdigt i september.

Riktlinjen bör vara att stadens institutioner ska följa detta avtal.

Lika viktigt är det att konstnärer som anlitas av fria aktörer får skäligt betalt. Förvaltningen bör se över hur ett system som garanterar att en viss del av stödet går direkt till konstnären, kan utformas. Det är rimligt att curators, konsthallar och liknande som får stöd av staden, ska kunna visa att konstnärerna får skäligt betalt för sitt jobb.

En fria gruppernas marknadsförare

Ett flertal fria grupper och kulturutövare har uttryckt en stark vilja att arbeta mer aktivt med marknadsföring, dels genom att nå ut till en större publik, dels genom att nå ut till skolor som vill använda kultur i undervisningen. Många gruppers begränsade ekonomiska utrymme gör dock att det ofta inte finns tid och resurser för att arbeta aktivt med detta. Förvaltningen bör därför se över möjligheten att inrätta en funktion som de fria gruppernas marknadsförare, vilken kan hjälpa till med att bygga upp kanaler för samordning och marknadsföring.

Resurscentrum för kultur och näringsliv

Många kulturutövare upplever möjligheterna till samverkan med näringslivet som svåra. Likaså har många företag inte funderat över möjligheten att samarbeta med kulturutövare och potentialen för privata donationer inom kultursektorn är långt ifrån fullt utnyttjad. Ändå är möjligheterna för samarbeten oändliga.

Det finns goda exempel på mötesplatser och partnerskapsprojekt mellan kultur och näringsliv, som Stockholm bör lära av och stärka. Förvaltningen bör därför undersöka hur en dialog på bästa sätt kan inledas med stat, landsting, arbetsförmedling, organisationer och andra intressenter om att starta ett resurscentrum för kulturarbetare.

Ett resurscentrum bör framförallt handla om att lära känna och stötta bra projekt som redan finns. En ny offentlig institution är inte lösningen för mötet mellan kultur och näringsliv. Förvaltningen bör därför se över vilka initiativ som redan finns och eventuella luckor. Några områden bör undersökas särskilt:

  • Mötesplatser och partnerskap för kulturutövare, företag och privata donatorer. Vid organiserade mötesplatser kan kulturutövare, företag och privata donatorer mötas för att se om de kan hitta beröringspunkter. Redan idag finns goda exempel på sådana mötesplatser. Mötesplatserna väcker förhoppningsvis intresse hos företag, privatpersoner och kulturutövare att samarbeta. Nästa steg kan vara matchningsprojekt, där en kulturutövare och ett företag sammankopplas för att försöka hitta ett samarbete.

  • ABC för sponsring och partnerskap. Kunskapsnivån är fortfarande låg på många håll kring samverkan mellan kultur och näringsliv, kanske en handbok med aktuellt regelverk, exempel på lyckade samarbeten och förslag på samarbetsformer kan underlätta fler samarbeten.
  • Utbildning för kulturföretagare. Många kulturverksamheter drivs som små företag. Liksom många andra småföretag upptar ofta administration mycket tid, men skillnaden är att många kulturutövare inte har startat företag för företagets skull, utan för att utöva sin konst och därmed kan kunskapen om ekonomi, marknadsförning och annat vara låg. Utbildningar om marknadsföring, entreprenörskap eller annat för kulturföretagare kan vara till hjälp.
  • Utvecklingsfond för kulturentreprenörer. Liksom för många andra småföretag är startbidraget ofta långtifrån tillräckligt för att starta och bygga ett kontaktnät. En utvecklingsfond för kulturentreprenörer för att på lång sikt öka företagandet inom kultursektorn skulle kunna vara till hjälp.

Staden som delfinansiär till EU-projekt

Europeiska unionen påverkar stadens verksamhet och politiska beslut i hög grad. Tyvärr använder dock inte staden EU i särskilt hög utsträckning för hjälp med finansiering av projekt. Inom kulturområdet finns 408 miljoner euro för 2007-2013, av vilka medel kan sökas till olika former av kulturprojekt. Förvaltningen bör därför ansvara för att det finns aktuell kunskap om möjligheterna att söka stöd från EU, samt i den mån det är möjligt bistå fria grupper som vill söka EU-stöd. När EU-stöd fördelas, krävs ofta att halva finansieringen är säkrad från annat håll.

Principen måste vara att om ett projekt godkänts av EU, bör staden kunna bidra till resten av finansieringen. Förvaltningen bör därför se över hur ett sådant system kan utformas.

Ett problem som ofta förknippas med stöd från EU är att pengarna kommer efter att projektet är genomfört. Detta kan leda till likviditetsproblem och därigenom omöjliggöra projekt. Förvaltningen bör undersöka möjligheten att starta en fond som kan lägga ut pengar till fria aktörer som blivit beviljade EU-stöd, i väntan på att stödet delas ut.

Stockholm på export

Svensk kultur har mycket att erbjuda omvärlden. Design och musik är ett par exempel på konstformer där Sverige har tagit plats på kartan. Detta skulle kunna utvecklas mer. Stockholm ska erbjuda Sveriges bästa förutsättningar för kulturexport, både inom landet och utomlands. Export av Stockholmskultur gör att fler konstnärer kan öka sina intäkter. Goda exportmöjligheter lockar också fler konstnärer och kulturarbetare till Stockholm. Därför ska vi nu inleda en dialog med Sveriges exportinstitutioner, exempelvis Exportrådet och Svenska institutet, för att hitta konkreta förslag på hur staden kan underlätta för Stockholms konstnärer att exportera sin konst.

Stockholm den 30 juli 2007

Madeleine Sjöstedt (fp)

Cecilia Brinck (m)

Inga-Märta Fröman (kd)


[1] Kulturförvaltningen: Kulturrapport Stockholm 2007

[2] EU-kommissionen: The Economy of Culture in Europe, 2007.

[3] Arbetsförmedlingen Kultur: Arbetsmarknadsprognosen för kulturarbetsmarknaden 2007, samt uppgift från Thomas Liljegren på Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens definition av kulturbranscherna skiljer sig en aning från EU-kommissionens definition av den kulturella och kreativa sektorn.

[4] EU-kommissionen: The Economy of Culture in Europe, 2007.

[5] Kulturrådet, Kulturen i siffror, 2003:1.

Kommentarer»

1. Konferens om kultur och näringsliv « Från huvudstad till världsstad - 29 oktober 2007

[…] 29th, 2007 · No Comments I somras fick kulturförvaltningen ett uppdrag att ta fram en strategi för bättre villkor för Stockholms konstnärer och kulturarbetare. Som en del av detta anordnar kulturförvaltningen […]

2. Kvalitetskulturen ska nå fler stockholmare « Från huvudstad till världsstad - 28 juni 2008

[…] för vår politik är det uppdrag som kulturförvaltningen fick förra sommaren och som under året har lett till flera reformer i […]

3. Var är medborgaren i kulturutredningen? « Från huvudstad till världsstad - 12 februari 2009

[…] hur kultursektorn kan växa, dels genom statligt stöd, dels genom egen kraft exempelvis efter den incitamentsmodell som införts i Stockholm, fortsätter Madeleine Sjöstedt […]

4. Prata om arbete istället för bidrag! « Från huvudstad till världsstad - 30 januari 2013

[…] Sedan jag blev borgarråd har detta varit den mest prioriterade frågan. Det första initiativet, växt-pengarna, togs redan 2007 och innehöll ett reformpaket samt ökade resurser om 10 mkr per […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: