Kan Ohly få vänstern att byta spår? 1 mars 2012

Kollegerna på SJ får vänta ytterligare några år på att återse tjänstledige tågmästare Lars Ohly (V). Den forne vänsterledaren blir istället ny kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet (se bl a SvD , DN och Expressen) Hans första budskap är att tillgängligheten till professionell kultur måste öka och att kulturskaparnas villkor ska förbättras. Menar Ohly allvar med sitt budskap borde han rikta blicken mot Stockholm – och då inte hans nejsägande partivänner i opposition –  för att finna exempel på hur han kan förverkliga sin politik.

Stockholms stad har sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturen arbetat intensivt med frågan hur kulturlivet ska kunna nå ut till fler. Förutom att anslå mer pengar har vi genomfört en rad reformer för att få de fria teatrarna, gallerierna, musikscenerna och stadens egna institutioner att söka sig ut mot publiken och locka fler stockholmare till sina verksamheter. Frågan om kulturarbetarnas villkor har varit prioriterad.

Vi har infört armlängds avstånd mellan politik och det fria kulturlivet mot Vänsterpartiets vilja. Vi har kraftigt satsat på folkbibliotek i hela staden medan vänstern drog ner på bibliotekspengarna när de var med och styrde. Vi har ökat incitamenten för att flera stockholmare ska få ta del av kulturen genom kulturbonus till det fria kulturlivet – något som vänsterpartiet kraftigt motsätter sig. Vi har infört en fond för nyskapande kultur som har svårt att få annat stöd mot vänsterns protester.

Här är några tips på reformer som Lars Ohly kan hämta inspiration ifrån i sitt arbete i kulturutskottet:

Kulturbonusen – en belöning för dem som når ut till fler. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom till exempel intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta varit förut. Det måste finnas incitament i den offentliga bidragsgivningen som uppmuntrar att tillgängligheten ökar och att resurserna från andra håll än det offentliga blir större.

Kulturdirekt – hjälp med marknadsföring och biljettförsäljning. Många fria kulturaktörer är små och har därför svårt att marknadsföra sina verksamheter. Därför startade vi Kulturdirekt som en gemensam marknadsföringsresurs för det fria kulturlivet. 

Subventionen – subventionerat biljettpris för Stockholms skolor. Ofta läggs grunden för våra kulturvanor tidigt i livet, därför är det viktigt att man som barn och ungdom får komma i kontakt med professionell kultur. Vi har därför kraftigt ökat anslagen till den så kallade subventionen som innebär att alla skolor får en viss ersättning per biljett när de tar med eleverna på professionell scenkonst (musik, teater, dans) inom det fria kulturlivet. På detta sätt får också de fria scenkonstaktörerna ökade intäkter.

Reformerat kulturstöd – tydligare riktlinjer och bättre resursutnyttjande. Vi har i det nya kulturstödssystemet tydliggjort kriterierna för vad man som fristående kulturaktör kan få pengar till och betonat vikten av att det fria kulturlivet använder sina resurser på bästa möjliga sätt. Många fria kulturaktörer dras idag med stora och ökande lokalkostnader. Om inte kulturstödet ska ätas upp av lokalkostnader måste man se över hur man använder och samarbetar kring lokaler.

MU-avtalet – självklart ska konstnärerna ha betalt. Stockholms stad började tidigt tillämpa det statliga medverkans- och utställningsersättningsavtalet för bild- och formkonstnärer som garanterar att bild- och formkonstnärerna får skäligt betalt när deltar i utställningar som Stockholm stad arrangerar. Som kommun är Stockholm relativt ensamt om att tillämpa MU-avtalet.

De egna institutionerna ska nå ut till fler. Sedan 2006 har vi arbetat målmedvetet för att Stockholms stads egna kulturinstitutioner ska nå ut till fler. Biblioteken ska ligga där stockholmarna rör sig och ha öppet när stockholmarna kan besöka dem. Innehållet i institutionernas verksamhet ska vara aktuellt, hålla hög kvalitet och vara varierat. Befintliga resurser ska utnyttjas. Därför har vi öppnat nya bibliotek och renoverat gamla och förlängt öppettiderna. Därför har Stockholms stadsteater och Stockholms stadsmuseum idag fler besökare än någonsin tidigare. Därför var 2011 ett rekordår för Kulturhuset.

Om Lars Ohly menar allvar med att tillgängligheten till professionell kultur ska öka så måste man förstå att det grundläggande är att ge kultursektorn möjlighet att växa. För att lyckas med detta krävs en bredare finansiering och reformer som strävar efter att få kulturen att nå ut till fler. Då går det inte att som stockholmsvänstern se privata initiativ som en styggelse och motarbeta principen om armlängdsavstånd inom kulturlivet.

Madeleine