jump to navigation

Gävlemoderaterna skämmer ut både sig själva och Sverige 1 juli 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet.
Tags: , , ,
add a comment

På ganska kort tid har intresset bland kommunerna att bli en fristad för en förföljd författare vuxit markant. Sigtuna, Växjö, Jönköping och Gävle har alla röstat för. Även i Örebro skedde detta i våras, om än efter att kommunledningen med Socialdemokraterna i spetsen efter medial uppståndelsen bytt ett tydligt nej mot ett tvekande ja.

Alla är dock inte nöjda med utvecklingen. När kommunfullmäktige i Gävle röstade för att bli en fristad – i detta fall för en förföljd bildkonstnär – skedde det under högljudda protester från de lokala Moderaterna. Det hette att frågan inte beretts på korrekt sätt, det hette att stipendiet var ett understöd till enskild, det hette att hela fristadssystemet stred mot kommunallagen. Och man önskade att förvaltningsrätten prövade kommunfullmäktiges beslut. Så skedde också genom moderaten Daniel Kvarnlöf.

Idag meddelade förvaltningsrätten i Falun sin dom. Rättens slutsats är förvånande då de finner att fristadssystemet är en utrikespolitisk opinionsyttring och således inte tillhör den kommunala kompetensen.

Eftersom domen kan överklagas – och lär överklagas – finns det anledning att vänta och se om domen håller. Om bedömningen att fristadsförfattarsystemet utgör utrikespolitik och inte en kulturfråga kvarstår så är det nödvändigt och lämpligt att tillföra kommunerna kompetensen att vara fristadskommuner i lagen om kommunala kompetenser.

Ingen ska tro att det moderata motståndet grundat sig i en öm omsorg om den svenska kommunallagen. Nej, Gävlemoderaternas motstånd har hela tiden handlat om att man inte tycker om fristadsystemet. Punkt.

/ Madeleine

Läs mer: Gävle kan inte vara med i fristadsnätverk
Läs mer: Hela fristadssystemet hotat
Läs mer: Gävlemoderaterna har skämt ut Sverige
Läs mer: Fler fristäder, inte färre

 

Annonser

Ännu ett steg mot en kulturscen i världsklass 7 maj 2014

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

I måndags beslutade Stockholms stads koncernstyrelse att satsa 530 miljoner kronor på att göra om den stora gasklockan vid Värtaverket till en internationell gästspelsscen. Den nya scenen kommer att stå färdig 2018. Med 900 sittplatser kommer den att vara en naturlig plats för storuppsättningar i en hänförande miljö.

Visionen för gasklockan är att skapa en arena i världsklass för nationella och internationella gästspel inom scenkonstens samtliga olika uttryck dans, musik, teater, opera, nycirkus eller sång. Den ska locka både med innehåll och med rumslig upplevelse Gasklockan ska bli en kulturmagnet för Stockholmsregionen samt en angelägenhet för hela svenska kulturlivet och bidra till en kulturell internationalisering. Genom utvecklingen av gasklockan ska stockholmarna och besökande publik kunna ta del av internationell konst och kultur av hög klass i ett unikt scenrum och med en bredd av arrangörer.

Gasklocka 2 ritades av Ferdinand Boberg och är 49 meter hög och mäter 53 meter i diameter. Ombyggnaden kommer att pågå mellan 2016 och 2018. Fastighetskontoret ansvarar för ombyggnad och uthyrning. Kulturhuset Stadsteatern kommer sedan att administrera verksamheten i nära samarbete med föreningen Internationell Scen i Gasverket. Satsningen på Gasklockan är inget annat än en kultursatsning i världsklass som skapar möjligheter för konstnärlig verksamhet som inte funnits tidigare i Stockholm.

Jonas

 

 

Den nya publikbonusen fokuserar på ökad publik 7 mars 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
1 comment so far

Målet med kulturpolitiken har sedan Folkpartiet fick ansvar för den varit att fler ska ta del av kvalitetskulturen och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet är en del av detta. Det finns ett egenvärde i att fler stockholmare nås av kulturen, men varje kulturentusiast bidrar också med ökade intäkter för verksamheterna. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom till exempel intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas – som det ofta var förut. Av den anledningen inrättade vi kulturbonusen till de fria kulturverksamheterna 2007. Syftet var att stimulera och bidra till att de fria kulturverksamheterna stärker sina egna intäkter och att de fria kulturverksamheterna närmar sig nya och bredare målgrupper – publik, näringsliv och organisationer.

För att kulturbonusen ska svara mot riktlinjerna för det nya kulturstödet kommer systemet för fördelning av bonusen att revideras och samtidigt byta namn till publikbonus. Fyra parametrar för beräkning av bonusen kommer att minska till en – ökade egna intäkter. Ett nytt urvalskriterium för att komma ifråga för bonus är beviljat och därigenom kvalitetssäkrat kulturstöd om minst 350 000 kronor per år. Kulturverksamheter som uppfyller urvalskriterierna ska skicka in en intresseanmälan för att ingå i bonusfördelningen.

I den nya publikbonusen lägger vi större tonvikt vid att kulturlivet ska nå fler och växa. Det är endast verksamheter som uppbär kulturstöd från staden på mera än 350 000 kronor som kan ansöka om bonusen. Det är alltså inte verksamheter som verkar på kommersiella villkor som är aktuella för denna extra åtgärd. Däremot kan och bör även icke-kommersiella och ibland exklusiva kulturverksamheter, vissa med närmast forskningsinriktad karaktär, nå ut till flera. Lyckas man sälja tio extra biljetter till en källarteaterföreställning betyder det att man gjort kulturen till en större del av tio stockholmares liv.

När antalet Stockholmare ökar kraftigt varje år ökar också potentialen för kulturlivet att förstärka sin publik och därigenom sina intäkter. Staden bör stödja detta arbete. Det här är ett sätt.

/ Madeleine

Kulturstödet fördelat – flera får stöd – flera får ökat stöd 27 november 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags:
add a comment

Utanför de stora offentliga institutionerna finns ett rikt kulturliv, en del av detta är det fria kulturlivet som Stockholms stad varje år ger stöd till. Igår fattade stadens kulturnämnd beslut om fördelning av stödet till det fria kulturlivet. Beslutet omfattar sammanlagt 72 839 909 kr kronor i stöd till 50 verksamheter. Flera kulturaktörer fick med beslutet höjt stöd och fler får flerårigt stöd.

Vintern 2011 antog kulturnämnden nya riktlinjer för stadens stöd till det fria kulturlivet. Det nya kulturstödet innebar flera nyheter:

  • Att man kan söka för verksamhet för längre perioder upp till tre år
  • Att man kan söka vid fler tillfällen under året, att man kan söka för ytterligare stöd om nya idéer uppstår
  • Att de externa referensgrupperna stärktes och byggdes ut.

Men framförallt innebar det nya stödet också att alla verksamheter ska bedömas rättvist i konkurrens efter den verksamhet man ansöker om pengar för – alla ansökningar ska bedömas lika efter konstnärlig kvalitet.

Syftet med dessa förändringar var att man skulle komma bort från det gamla systemets stelbenthet, godtycklighet, inlåsningseffekter och att nya verksamheter skulle bedömas på samma sätt som de som redan sedan tidigare mottagit stöd från staden. Målet är ett växande kulturliv som når fler stockholmare.

För mig är det viktigt att det finns en likabehandling. Man ska inte drabbas för att man inte känner rätt personer, inte talar svenska så bra eller bor på fel ställe – konstnärlig kvalitet ska inte bedömas utifrån vem man är utan utifrån vad man bli och vad man kan ge andra.

I och med gårdagens beslut får nu ytterligare 13 aktörer fleråriga stöd upp till tre år. Sammanlagt har därmed 22 verksamheter har stöd upp till tre år då nio har det sedan tidigare. Bland de som har fleråriga stöd finns bland annat Folkoperan, Orionteatern, Moderna Dansteatern, Zebradans, Teatergruppen Pero, Cirkus Cirkör, Örjan Andersson Dans med flera.

Jämfört med föregående år får 29 av de 50 verksamheterna ett höjt stöd jämfört med 2013. Några av de som får höjt stöd är: Orionteatern, Galeasen, Teatergruppen Pero, Carl Eldhs Ateljé, Cirkus Cirkör, Jazzfestivalen, Fasching, SITE och Supermarket.

Nya bland de kulturaktörer som kulturnämnden fattat beslut om att ge stöd är: Björn Säfsten, Doc Lounge, Supermarket, Malin Hellkvist Sellén, Live art collective MELO.

De höjda stödnivåerna, att nya aktörer får stöd och att man nu kan få stöd för upp till tre års verksamhet är förutom ett resultat av de nya riktlinjerna också ett resultat av att kulturstöd höjts i flera omgångar, från omkring 70 till omkring 110 miljoner kronor sedan 2006.

Vi kan se fram emot ett livaktigt kulturår i Stockholm även den kommande åren!

 

 

Översyn av MU-avtalet 10 oktober 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags:
add a comment

Idag fattar regeringen beslut om att en översyn av ersättningsavtalet med Sveriges konstnärer, det så kallade MU-avtalet, ska genomföras. Förslaget till nytt avtal ska vara klart 1 december. Syftet är att fler konstnärer ska få betalt när de ställer ut på offentliga kulturinstitutioner. Det berättar idag Kulturnytt.

Stockholms stad var en av de första kommunerna som, efter att MU-avtalet trädde i kraft 1 januari 2009, beslutade att avtalet skulle följas när staden arrangerar utställningar med professionellt verksamma konstnärer. Ja, faktiskt tillämpade vi det redan innan det trädde i kraft.

Stadens beslut var en del av den satsning som jag initierade för att öka kulturlivets intäkter och förbättra villkoren för konstnärerna. Lika rimligt som att en elektriker, snickare eller ljussättare får betalt för sitt arbete när de jobbar med en utställning – lika rimligt är det att den som gjort konsten får betalt för sin medverkan. Idag är det allt för få institutioner som betalar konstnärerna och många institutioner som betalar konstnärerna dåligt.

 Att förmå framförallt fler kommuner att följa avtalet är en av de viktigaste målsättningarna nu när avtalet ska genomgå en översyn. En annan välkommen förändring som parterna – regeringen och konstnärsorganisationerna – borde se över är hur avtalet kan förtydligas så att det framkommer att det enbart gäller professionellt verksamma konstnärer.

 / Madeleine

Skam att vägra Omar Souleyman visum 2 augusti 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet.
Tags: , , ,
2 comments

DN uppmärksammar att den syriske musikern Omar Souleyman vägrats visum till Sverige och därmed stoppats från att delta i Stockholm Music & Arts som inleds idag. Det är hårresande att Omar Souleyman inte beviljats visum för att komma till Sverige. När vi förbjuder kulturutövare som lever i diktaturer och krig att komma till Sverige är det ett attentat mot kulturens roll för demokrati och fred.

Svaret från konsulatet, som DN refererar till, visar på det absurda i detta beslut: ”Vikten av besöket överstiger inte risken för att du skulle kunna begära uppehållstillstånd efter att ha kommit till Sverige. Din ansökan avslås.”. Vad konsulatet säger är att om Omar Souleyman skulle söka asyl när han väl är i Sverige så skulle han troligtvis få det. Därför vill man inte låta honom resa in i landet. Agerandet är hårresande på två sätt. Dels är det uppenbart att Utrikesdepartementets uppfattning är att bara röster från trygga och säkra förhållanden ska få höras i Sverige och genom detta motverkar kulturens roll för demokrati och fred. Dels visar det på att man förvägrar en kulturutövare att komma till Sverige då man gör bedömningen att han säkerligen har goda möjligheter att få asyl om han väl ansöker om det på plats i Sverige. Min fråga är om Carl Bildt anser att det är så svenska myndigheter ska agera i demokratins namn?

Madeleine

Uppdaterat: Lyssna på intervjun i Radio Stockholm

Hatet är hot mot demokratin 25 juli 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Demokrati och mänskliga rättigheter, Internet och kulturen, Konstnärlig frihet.
add a comment

Starka röster väcker starka känslor och starka motreaktioner. Vill man förändra finns det alltid någon som tycker annorlunda. Därför ska debatten i det demokratiska samhället präglas av meningsskiljaktigheter. Men det hat som dagligen drabbar kvinnor som tar sin plats i det offentliga rummet, jag har själv känt av det, måste stoppas. Bakom anonymiteten på nätet frodas en demokratifientlig hatkultur som genom trakasserier och terror försöker tysta enskilda individer. I Sverige, idag.

Som Birgitta Ohlsson och Maria Arnholm skriver i dag i SVDDessa anonyma kommentatorer, låt oss kalla dem patriarkatets nätkrigare, utgör en tydlig utmaning för den fria debatten. Deras hat begränsar och deras förföljelse leder till självcensur. Perspektiv uteblir och åsikter blir aldrig hörda. I demokratins grundvalar ligger ingen rätt att få läsare eller lyssnare, men där ligger en rätt att använda sig av det fria ordet utan repressalier.”

Det krävs att vi agerar och som Ohlsson och Arnholm skriver ”Att möta detta näthat kräver mycket mer än politik. Vi är medvetna om lagstiftarens begränsning. Det är ett samtal i samhället som måste till. Men i det samtalet ska också politikens linje vara tydlig: hot och trakasserier ska inte gå obemärkt förbi.” Mot bakgrund av detta presenterar ministrarna i sin artikel de initiativ regeringen nu tar. Dels en forsknings- och utbildningssatsning, dels en översyn av juridiken på området.

I rollen som kulturborgarråd startade jag i våras ett arbete i Stockholm för att vi ska få större kunskap om hur hoten ser ut mot den konstnärliga friheten i allmänhet och mot kvinnliga kulturskapare i synnerhet. Med ett sådant kunskapsunderlag kommer vi tillsammans med kulturlivets aktörer upprätta en handlingsplan för att stärka den konstnärliga friheten i staden.

Hoten är outhärdliga och måste lyftas fram i ljuset. För mig personligen står detta arbete högst på dagordningen. I mitt arbete inom kulturbiståndet har jag sett det med egna ögon. Om konstnärerna hotas, hotas demokratin. Om åsiktsyttringar leder till förföljelse, hotas demokratin.

Madeleine

Konsten in – kontoren ut 19 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags: ,
1 comment so far

Nu börjar visionen om ett allkonsthus vid Sergels torg ta form. I Peter Celsings anda fattade fullmäktige beslut om detta i höstas. Kortfattat flyttar nu utövande konstnärer in som ledare, kontoren flyttar ut ur de vackraste ytorna och den omtyckta scenen Kilen öppnas igen.

I dagens SvD intervjuas Benny Fredriksson, vd Stockholms stadsteaters, om den nya organisationen för Kulturhuset Stadsteatern som ska börja gälla från och med att de två verksamheterna går samman 1 juli. Med den nya organisationen är grunden nu lagd för det nya Kulturhuset Stadsteatern. En institution som kommer att stärka kulturen och dess roll i Stockholms City.

Kulturhuset och Stadsteatern är två av Stockholms mest kända och etablerade kulturinstitutioner. Sedan 1990 ligger de vägg i vägg i Celsings väldiga kulturpalats vid Sergels Torg. Att Stadsteatern flyttade in så sent var ett resultat av att Sveriges riksdag huserade i Kulturhuset då riksdagshuset på Helgeandsholmen byggdes om. När Stadsteatern äntligen kunde flytta in i de lokaler som en gång byggts för den förverkligades tanken med Kulturhuset. Och i och med att de administrativa väggarna i huset nu rivs fullbordas processen med ett allkonsthus mitt i Stockholms hjärta.

Den nya organisationen kommer att ha omkring 360 miljoner kronor i offentliga anslag och en budget på ca 450 miljoner kronor (ungefärligt eftersom intäkterna varierar år från år). Det betyder att Kulturhuset Stadsteatern kommer att ha starka ekonomiska muskler att utveckla kulturverksamheterna och hävda kulturens roll.

En av nyheterna med samgåendet som redan blivit känd är att dansen framöver kommer att få en mycket mer framträdande roll både i både Kulturhusets och Stadsteaterns lokaler. Detta skrev Dagens Nyheter om för inte så längesedan. Det är ett exempel på hur man kan använda lokalerna på ett mycket bättre sätt i och med den nya organisationen och därigenom lyfta fram en konstart som allt för ofta hamnar i skymundan – dansen.

Ännu en lokalvinst framgår av dagens artikel där det blir känt att de kontorsytor som finns inne i Kulturhuset – ett provisorium sedan huset byggdes – kan flytta in till mindre publikt attraktiva ytor På så sätt skapas ytterligare ca 900 kvadratmeter publik yta i Kulturhuset.

Förutom att dansen nu ska lyftas skapas i den nya organisationen också en avdelning för debattverksamhet – kallad Forum. Tanken är att debatten och diskussionen ska kunna få en än mer central plats på Kulturhuset Stadsteatern vilket är mycket glädjande med tanke på att just yttrandefriheten är en grundpelare inom kulturpolitiken.

Under vissa perioder har konsten haft en framträdande plats på Kulturhuset. Ambitionen är att Kulturhuset Stadsteatern återigen ska kunna flytta fram positionerna inom området med den nya organisationen. Den nya avdelningen för detta heter dessutom konst/design vilket innebär att designen ska få en mer självklar plats. Många har länge efterfrågat att designen uppmärksammas mer inom kulturpolitiken – exempelvis förslagen om ett designmuseum och Arkitekturmuseums breddade uppdrag. Nu drar staden sitt strå till stacken till att uppmärksamma de många duktiga form- och designskapare som finns i Sverige och Stockholm.

Dansen, Forum och Konst/Design är alltså tre avdelningar. De övriga är Musik, Litteratur, Teater, Skärholmen samt Parkteatern. Detta betyder att teaterverksamheten läggs i tre olika avdelningar. En inne i Kulturhuset Stadsteatern, en i Skärholmen och sedan den turnerande verksamheten Parkteatern. Det betyder samtidigt att Stadsteatern får en ny chef.

Det nya Kulturhuset Stadsteatern kommer alltså både att bredda sig rent konstnärligt och använda de befintliga lokalerna på ett mycket bättre sett. Att alla konstarter ligger inom en och samma organisation betyder också att förutsättningar för mer konstartsövergripande verksamhet blir bättre. När den nya kulturinstitutionen väl är igång kommer kulturen ha en mer framträdande roll i Stockholms City.

Madeleine

Läs mer: Summan blir mer än två när Kulturhuset och Stadsteatern blir ett

Klassresan börjar på biblioteket 17 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , ,
1 comment so far

Klassresan börjar i klassrummet brukar Jan Björklund säga. För många barn, mig själv inkluderad, börjar den även på biblioteket eller i Kulturskolan. Att se till att barn och unga har tillgång till kultur ska vara en ständigt prioriterad fråga och är även en ständigt aktuell sådan. Så sent som för några veckor sedan replikerade skolborgarrådet Lotta Edholm och jag på Pia Huss i DN på detta tema.

Vi har gjort mycket sedan maktskiftet 2006; stödet till subventionerade teaterbesök för barn i förskola/skola har ökat kraftigt, anslagen till biblioteken har höjts med 30 procent, i kulturbonusen som vi inrättat belönas ökad barnpublik i syfte att ge incitament för det fria kulturlivet att prioritera barn och unga, och ungas besök till Stadsteatern har på sju år nästan fördubblats genom kraftiga satsningar och prioriteringar för att nämna ett axplock.

Det kanske viktigaste är dock det uppdrag kulturnämnden gav kulturförvaltningen strax efter maktskiftet – att ta fram en strategisk plan för barn- och ungdomskulturen i Stockholm ”Kultur i ögonhöjd”, som skulle genomsyra alla förvaltningar och bolag i hela staden. Uppdraget omfattade att utifrån barnkonventionen, den nationella kultur- och ungdomspolitiken, läroplanernas mål och övergripande inriktnings- och verksamhetsmål formulera definiera och formulera övergripande mål, delmål, strategier och ansvarsbeskrivning för stadens barn och ungdomskulturverksamhet. Ambitionen var att planen också skulle fungera som inspiration och verktyg även för aktörer utanför det kommunala uppdraget som är involverade i barns och ungdomars kultur och fritid i Stockholm.

 Nu har planen utvärderats och glädjande nog visar denna utvärdering att planen har varit ett nödvändigt initiativ för att förverkliga visionen om att barn och unga i Stockholm, oavsett bakgrund och förutsättningar, ska ha likvärdig tillgång till kultur för, av och med barn och unga. Planen har stärkt medarbetare i arbetet med barns rättigheter, lyft fram kultur och delaktighet på dagordningar och i verksamhetsplanering liksom inspirerat till nya sätt att tänka och till samarbete.

 Just nu är en uppdaterad version av Kultur i ögonhöjd – som är tydligare, något nerkortat, och mer överskådligt – ute på remiss i hela staden i syfte att om möjligt stärka barnkulturens ställning än mer. Vi tar gärna emot förslag/synpunkter här på bloggen innan det är dags för beslut i Kommunfullmäktige. 2014 ska den nya planen vara igång och då kommer även fler satsningar på barn och ungdomskultur att realiseras.

Madeleine

Låt oss tala om pengar! 13 november 2012

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
1 comment so far

För några veckor sedan skrev jag en debattartikel på SvD Brännpunkt om hur kulturinstitutionerna ska kunna nå fler och ta större plats i samhället genom att använda redan anslagna medel på ett bättre sätt. För mig är denna debatt viktig. Sedan jag blev kulturborgarråd 2006 har vi i Stockholm jobbat aktivt med detta genom höjda offentliga kulturanslag, incitament för det fria kulturlivet att nå ut till fler men framförallt hur redan anslagna medel ska användas på mest effektiva sätt. Att det fria kulturlivet kämpar på och vrider på varje krona är jag väl medveten om, men hos vissa av de offentligt finansierade kulturinstitutionerna med mångmiljonstöd finns det mera att göra. Jag tog Dramaten som exempel.

Varför drar jag igång en sådan debatt? Jo, för att för mig som politiker är det viktigt att motivera för skattebetalarna varför vi ska ha en kraftfull kulturbudget och att den används på ett bra sätt.

Efter ett tag har debatten jag initierade kommit att handla om något helt annat. Smålandspostens ledare sammanfattar det så här: ”Sedan gav sig kulturutövarna in i debatten, och sakargumenten försvann. När skådespelare, regissörer och dramatiker svarar Sjöstedt har de nämligen inget att säga om hur teatrarna hanterar sina skattemedel.”

Det är slående att inte en enda person som gett sig in i debatten har försökt besvara frågan, eller givit åtminstone ett skäl, till varför man inte ska sträva efter att samverka kring till exempel verkstäder och därigenom frigöra mer resurser till mer kultur.

Jag håller med att kulturen behöver mer pengar och det är därför vi bl.a. har höjt stödet till det fria kulturlivet från 70 till 116 miljoner kronor och Stockholms stadsteaters anslag höjts från 196 till 230 miljoner kronor. Men att ständigt ropa efter höjda offentliga anslag utan att kunna diskutera hur dessa används är ingen framkomlig väg. Det är snarare ett förakt mot både publik och andra finansiärer. Vissa kulturaktörer blir på sätt sina egna värsta fiender.

Målet med kulturpolitiken är för mig att kultur av hög kvalitet ska nå fler. Detta är en idé som måste gå före institutionella barriärer och olika särintressen som försvarar ett resursslöseri som innebär mindre kultur för medborgarna.

Att kultur inte skulle ha med pengar att göra är en nog så romantisk tanke, men tyvärr endast värdig svärmare.

Madeleine

Oacceptabelt av Kulturhuset 25 september 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Konstnärlig frihet.
Tags:
10 comments

Idag kan man i Dagens Nyheters kulturdel läsa att Kulturhusets bibliotek TioTretton har bestämt sig för att ta bort alla Tintinalbum från hyllorna. Men utsorteringen stannar inte där, utan ambitionen är att gå vidare och ta bort även andra barnböcker som man anser ger uttryck för förlegade värderingar. Kulturhusets konstnärliga ledare för barn- och ungdomsverksamhet, Behrang Miri, anser dessutom, enligt DN, att detsamma även borda gälla vuxenlitteratur. Detta är helt oacceptabelt och därför är det bra att Kulturhuset nu tar tillbaka beslutet.

Som liberal anser jag att fördomar bäst bekämpas genom yttrandefriheten och allmänhetens tillgång till litteratur, inte genom att biblioteken tar bort litteratur med ”fel” budskap. Det är just för att värna yttrandefriheten vi har ett skattefinansierat Kulturhus i hjärtat av Stockholm.

Oavsett om vi vill det eller ej har Sverige och världen en historia fylld av rasism, vilket har präglat litteraturen precis som alla andra konstarter. Detta är ett kulturarv som vi måste våga diskutera, inte minst med våra barn. Här har biblioteken och andra kulturinstitutioner en uppgift att väcka diskussion och initiera olika frågeställningar. Att försöka rensa ut detta kulturarv är dock en synnerligen dålig ingång till att starta ett samtal. Att börja rensa ut i vårt kulturarv utifrån dagens värderingar och synsätt skulle innebära att konstmuseerna tömdes på konst och de historiska museerna på föremål. Att diskutera historien och vårt kulturarv hör ett demokratiskt samhälle till, att förneka desamma hör inte ett fritt och öppet samhälle till.

Runtom i Europa kommer allt fler krav på en politisering av konsten, framförallt från de främlingsfientliga krafterna. Så också i Sverige. För att hålla dessa krafter stången är det nu, mer än på väldigt länge, viktigt att vi kulturpolitiker och kulturinstitutionerna värnar de principer som bygger kulturpolitiken i en demokrati: Yttrandefriheten och principen om armlängds avstånd till politiken. Tummar vi på dessa principer spelar vi de främlingsfientliga krafterna i händerna.

Kulturhuset har nu offentligt dragit tillbaka beslutet. Detta är givetvis välkommet men inte tillräckligt. Jag förväntar mig nu att Kulturhuset inleder ett internt värdegrundsarbete om hur institutionen ska värna yttrandefriheten och kulturens oberoende så att liknande situationer inte uppstår igen.

/ Madeleine

Läs mer: Kulturhuset backar om Tintin
Läs mer: Tintin får stanna på bibliotek
Läs mer: Kulturhuset backar Tintin blir kvar

Madeleine i Nya Vågen 20 september 2012

Posted by angusthlm in Konstnärlig frihet.
Tags: , ,
1 comment so far

 

Igår deltog Madeleine i SR:s kulturprogram Nya Vågen där hon diskuterade vikten av armlängds avstånd mellan konsten och kulturpolitiken. I debatten deltog även vänsterpartisten Daniel Sestrajcic som är ordförande i Malmös kulturnämnd. Sestrajcic har den senaste tiden väckt debatt genom sitt sätt att flytta över makt från tjänstemän till politiker.

Du kan lyssna på programmet genom följande länk: Makten över kulturmedlen

/ Anders

Art of the streets 23 augusti 2012

Posted by jonasuebel in Öppna upp det offentliga rummet, Konstnärlig frihet.
Tags: , , ,
8 comments

Den 25-26 augusti, dvs. nu i helgen, är det för tredje året i rad dags för Art of the Streets på Kägelbanan vid Södra Teatern. Med anledning av detta event brukar frågan om varför Stockholm inte har ”lagliga väggar” för graffiti ställas av de närmast sörjande. De allra ystraste säger t o m att graffiti inte är tillåtet i Stockholm. Detta är rena tramset.  

Lagliga väggar är till att börja med en missvisande term. Det är naturligtvis helt lagligt och tillåtet med väggar eller plank där man målar graffiti – i Stockholm liksom i övriga landet i övrigt. Vad frågan handlar om är huruvida det bör finnas väggar som subventioneras av det offentliga, vilket är något helt annat. I Stockholm har vi i kulturpolitiken ett ateljéstöd som konstnärer kan söka, men vi subventioner inte materiel. Man naturligtvis kan ha olika uppfattningar om prioriteringen inom kulturbudgeten, men att hävda att det inte skulle vara tillåtet med graffitiväggar är nonsens. Om inte annat så är ju den öppna vägg som Art of the Streets tillhandahåller under konventet ett tydligt exempel på detta.   

Med detta sagt så vill jag återigen understryka det faktum att det inte finns något som helst förbud mot graffiti eller någon annan konstform i Stockholm. Läs gärna mitt blogginlägg från i våras där jag besvarar de flesta av de osanningar kring Stockholms syn på graffiti som sprids.

Madeleine

Nobelmuseet 4 juli 2012

Posted by jonasuebel in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet.
Tags:
add a comment

Vid hundraårsjubileet av Nobelpriset 2001 invigdes Nobelmuseets provisoriska lokaler i Börshuset. Tanken var då att placeringen skulle vara ytterst tillfällig. I dag, elva år senare, är museet kvar i samma lokaler trots att dessa är underdimensionerade för museets verksamhet. Sveriges mest kända varumärke saknar således en långsiktig hemvist för sin viktiga utåtriktade verksamhet. Stockholms stad har förutom det stöd om 10 miljoner årligen, sedan länge förklarat sig villig att hjälpa till med en ny lokalisering.

I gårdagens ABC klargör Vänsterpartiet sin syn på Nobel. De tycker varken att staden ska stödja museet eller vara behjälplig med en ny lokalisering om inte staten skänker mark till Stockholm. Vad Vänsterpartiets motstånd grundar sig på är något oklart.

Vi i Folkpartiet menar att ett nytt ambitiöst Nobelmuseum inte bara skulle kunna visa på Sveriges tyngd som kunskapsnation. Det skulle även vara en påminnelse om att den vetenskapliga friheten och yttrandefriheten är fundamentala för de viktigaste upptäckterna och de största litterära verken.

Jonas

Stadens hederspriser 2012 20 juni 2012

Posted by angusthlm in Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
add a comment

Idag har kommunstyrelsen har beslutat att nedanstående personer skall tilldelas Stockholms stads hederspris, Bellmanpris och Cullbergpris. Hederspriserna ska enligt statuterna fördelas mellan en bildkonstnär, en tonsättare, en författare samt företrädare för två övriga konstområden, varav en ska vara scenkonstnär. Mottagarna erhåller vardera en prissumma om 100 000 kronor.

Efter beredning av inkomna förslag till hedersprismottagare, Bellmanprismottagare och Cullbergprismottagare för år 2012 förordar förvaltningen följande konstnärer:

Hederspris à 100 000 kr

Bildkonst                       Helene Billgren                 

Litteratur                        Magnus William-Olsson

Tonsättare                    Nina Ramsby

Scenkonst                    Josette Bushell-Mingo

Övrigt                             Swedish House Mafia

Bellmanpris à 100 000 kr                  

Jeppe Wikström

Cullbergpriset à 100 000 kr

Örjan Andersson (mer…)

Som man breddar får man skörda 5 juni 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

Igår deltog jag i en paneldiskussion på ABF-huset i Stockholm i en debatt med den klatschiga rubriken ”Som man breddar får man ligga”. I panelen satt även Jonas Andersson, Framtidens kultur, och Ingrid Lomfors, Kulturbryggan. Samtalet leddes av idéhistorikern och kulturskribenten David Karlsson, inte minst känd för sin uppmärksammade bok En kulturutredning: pengar, konst och politik (Glänta 2010). Detta föredömliga debatt-initiativ kom från Tensta konsthall, Konsthall C, Marabouparken, Mossutställningar och Botkyrka konsthall.

I inledningen till samtalet höll Karlsson en kort genomgång om breddad finansiering där han läste upp det talande citatet från Statens kulturråds publikation Kulturens ickeoffentliga finansiering (2010:4): ”Om man blickar utanför landets gränser är det svårt att hitta något annat land som har en mer restriktiv skattelagstiftning än Sverige när det gäller att stimulera till privat stöd till kulturell verksamhet.”

Du som följt den här bloggen känner väl till min hållning i frågan: Vill vi att kulturen ska ta större plats i samhället öch nå fler måste vi våga tala om tillväxt. Och ska kulturlivet uppleva tillväxt krävs det att fler är med och bidrar. Om detta, åtminstone enligt min mening, var panelen relativt eniga om.

En del i detta är skapa incitament i skattelagstiftningen för både privatpersoner och företag att bidra, en annan att genom de offentliga bidragssystemen uppmuntra kulturlivets aktörer att öka sina egna intäkter (exempelvis biljettintäkterna). I Stockholms stad har vi sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken arbetat särskilt med sistnämnda. Vi har grundat Kulturdirekt som har i uppdrag att hjälpa de fria aktörerna med marknadsföring och biljettförsäljning, infört att den som ökar sina egna intäkter får en bonus från staden och bldat en fond för nyskapande kultur. Detta samtidigt som de offentliga stöden till det fria kulturlivet har höjts dramatiskt.

Till min stora glädje framförde många även åsikten att en ökad breddad finansiering ökar kulturlivets oberoende från den politiska makten och därmed kulturlivets autonomi i samhället. Diskussionen om breddad finansiering får inte stanna – även om det är oerhört viktigt – vid en fråga om kronor och ören.

Om du missade paneldiskussionen, misströsta inte. Eftersom ABF sände allt via webben kan du genom att klicka här se paneldiskussionen i sin helhet.

/ Madeleine

David Karlsson har nu skrivit en kort sammanfattning av debatten som du kan läsa genom att trycka här.

Kvalitet, frihet, bildning, tillväxt 3 maj 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

Idag uppmärksammar Dagens Nyheter Folkpartiets kulturgrupps inspel till det nya partiprogram som håller på att arbetas fram inom partiet. Jag är en av dem som suttit med i gruppen som arbetat fram programmet ”Kulturland Sverige” och tycker att det innehåller många bra förslag på hur kulturen kan växa, dess oberoende öka samt hur kulturpolitiken kan bidra till ökad bildning och gynna kvalitet. Helt enkelt, klassisk liberal kulturpolitik. Det är dessutom glädjande att många av förslagen innebär satsningar på kulturlivet i Stockholm.

En ständig kamp liberala kulturpolitiker för är den om det offentliga ska våga gynna konstnärlig och kulturell kvalitet. I det nya kulturpolitiska programmet återfinns därför förslaget att offentliga anslag eller bidrag ska vara kvalitetsdrivande – fria aktörer eller offentliga institutioner som höjer kvaliteten ska få ökade resurser. Ska Sveriges kulturinstitutioner ligga i internationell framkant gäller det att vi vågar satsa på kvalitet.

Både folkbibliotekens och skolbibliotekens roll i samhället måste lyftas. Folkbiblioteken bör i högre utsträckning lyfta fram kvalitetslitteraturen. Programgruppen är mycket tyglig med att skolbiblioteken ska vara bemannade och väl utrustade. För att få fart på digitaliseringen av den svenska bokskatten vill Folkpartiet se större offentliga stöd till digitalisering av äldre litteratur, förlagens så kallade backlist.

Inom utbildningspolitiken vill vi se satsningar på humaniora på våra universitet och högskolor samt se att humaniora i ökad utsträckning finns med på andra universitet och högskoleutbildningar.

I en liberal kulturpolitik är konstnärernas och kulturinstitutionernas frihet en mycket viktig fråga. Att det konstnärliga innehållet inte ska styras av politiker är en fråga jag drivit hårt i Stockholms stad. För att öka institutionernas frihet presenteras i programmet därför tanken om att en ny myndighetsform som garanterar avståndet mellan politik och konstnärligt innehåll bör utredas.

För att både öka kulturlivets oberoende från politiken och se till att kulturens plats i samhället växer återfinns även ett kulturekonomiskt paket i programmet, vilket jag tycker är mycket positivt: Sponsringsreglerna för kulturlivet ska tydliggöras, gåvor och donationer till kulturella ändamål ska göras avdragsgilla, skattereglerna för stiftelser som donerar medel till kulturella ändamål måste ändras. Jag hade därutöver gärna sett att även ett system liknande den kulturbonus vi har infört i Stockholms stad även blev nationell, alltså att fria aktörer som lyckas öka sin egenfinansiering får högre offentliga bidrag.

Inspelet ger tydliga besked om att ett nytt operahus och ett nytt nobelmuseum behöver byggas i Stockholm. Att Stockholm behöver en ny opera har jag och Christer Nylander (FP) (vice ordförande kulturutskottet) drivit på för tidigare, bland annat i en artikel på DN-debatt. Med bakgrund av den starka konstscenen i Stockholm föreslås även att en konstbiennal etableras av staten, Stockholms stad och privata finansiärer. Alla dessa förslag skulle lyfta kulturlivet i Stockholm ett snäpp till och placera staden på Europas kulturkarta.

Madeleine

Kan Ohly få vänstern att byta spår? 1 mars 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
add a comment

Kollegerna på SJ får vänta ytterligare några år på att återse tjänstledige tågmästare Lars Ohly (V). Den forne vänsterledaren blir istället ny kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet (se bl a SvD , DN och Expressen) Hans första budskap är att tillgängligheten till professionell kultur måste öka och att kulturskaparnas villkor ska förbättras. Menar Ohly allvar med sitt budskap borde han rikta blicken mot Stockholm – och då inte hans nejsägande partivänner i opposition –  för att finna exempel på hur han kan förverkliga sin politik.

Stockholms stad har sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturen arbetat intensivt med frågan hur kulturlivet ska kunna nå ut till fler. Förutom att anslå mer pengar har vi genomfört en rad reformer för att få de fria teatrarna, gallerierna, musikscenerna och stadens egna institutioner att söka sig ut mot publiken och locka fler stockholmare till sina verksamheter. Frågan om kulturarbetarnas villkor har varit prioriterad.

Vi har infört armlängds avstånd mellan politik och det fria kulturlivet mot Vänsterpartiets vilja. Vi har kraftigt satsat på folkbibliotek i hela staden medan vänstern drog ner på bibliotekspengarna när de var med och styrde. Vi har ökat incitamenten för att flera stockholmare ska få ta del av kulturen genom kulturbonus till det fria kulturlivet – något som vänsterpartiet kraftigt motsätter sig. Vi har infört en fond för nyskapande kultur som har svårt att få annat stöd mot vänsterns protester.

Här är några tips på reformer som Lars Ohly kan hämta inspiration ifrån i sitt arbete i kulturutskottet:

Kulturbonusen – en belöning för dem som når ut till fler. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom till exempel intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta varit förut. Det måste finnas incitament i den offentliga bidragsgivningen som uppmuntrar att tillgängligheten ökar och att resurserna från andra håll än det offentliga blir större.

Kulturdirekt – hjälp med marknadsföring och biljettförsäljning. Många fria kulturaktörer är små och har därför svårt att marknadsföra sina verksamheter. Därför startade vi Kulturdirekt som en gemensam marknadsföringsresurs för det fria kulturlivet. 

Subventionen – subventionerat biljettpris för Stockholms skolor. Ofta läggs grunden för våra kulturvanor tidigt i livet, därför är det viktigt att man som barn och ungdom får komma i kontakt med professionell kultur. Vi har därför kraftigt ökat anslagen till den så kallade subventionen som innebär att alla skolor får en viss ersättning per biljett när de tar med eleverna på professionell scenkonst (musik, teater, dans) inom det fria kulturlivet. På detta sätt får också de fria scenkonstaktörerna ökade intäkter.

Reformerat kulturstöd – tydligare riktlinjer och bättre resursutnyttjande. Vi har i det nya kulturstödssystemet tydliggjort kriterierna för vad man som fristående kulturaktör kan få pengar till och betonat vikten av att det fria kulturlivet använder sina resurser på bästa möjliga sätt. Många fria kulturaktörer dras idag med stora och ökande lokalkostnader. Om inte kulturstödet ska ätas upp av lokalkostnader måste man se över hur man använder och samarbetar kring lokaler.

MU-avtalet – självklart ska konstnärerna ha betalt. Stockholms stad började tidigt tillämpa det statliga medverkans- och utställningsersättningsavtalet för bild- och formkonstnärer som garanterar att bild- och formkonstnärerna får skäligt betalt när deltar i utställningar som Stockholm stad arrangerar. Som kommun är Stockholm relativt ensamt om att tillämpa MU-avtalet.

De egna institutionerna ska nå ut till fler. Sedan 2006 har vi arbetat målmedvetet för att Stockholms stads egna kulturinstitutioner ska nå ut till fler. Biblioteken ska ligga där stockholmarna rör sig och ha öppet när stockholmarna kan besöka dem. Innehållet i institutionernas verksamhet ska vara aktuellt, hålla hög kvalitet och vara varierat. Befintliga resurser ska utnyttjas. Därför har vi öppnat nya bibliotek och renoverat gamla och förlängt öppettiderna. Därför har Stockholms stadsteater och Stockholms stadsmuseum idag fler besökare än någonsin tidigare. Därför var 2011 ett rekordår för Kulturhuset.

Om Lars Ohly menar allvar med att tillgängligheten till professionell kultur ska öka så måste man förstå att det grundläggande är att ge kultursektorn möjlighet att växa. För att lyckas med detta krävs en bredare finansiering och reformer som strävar efter att få kulturen att nå ut till fler. Då går det inte att som stockholmsvänstern se privata initiativ som en styggelse och motarbeta principen om armlängdsavstånd inom kulturlivet.

Madeleine

Öppet brev till kvällens kultudebatt 21 februari 2012

Posted by angusthlm in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: ,
1 comment so far

                                                                                                                  Stockholm den 21 februari 2012
Stockholms stadshus

Hej,

ikväll ska du antingen debattera eller lyssna till debatten om kulturpolitik på Teater Brunnsgatan 4. De senaste åren har vi själva haft det stora privilegiet att få ägna oss åt kulturpolitik och vill därför passa på att berätta för dig hur en borgerlig kulturpolitik kan se ut.

Vi gör det med bakgrund av att vi upplever att kulturvänstern innehar problemformuleringsprivilegiet i kulturdebatten. Den mest centrala tesen i kulturvänsterns föreställningsvärld är att all kulturpolitik som saknar socialistiska förtecken är ett hot mot såväl kulturpolitiken som kulturen i stort. Inget kunde vara mer fel, åtminstone i Stockholm där våra partier innehaft makten och en av oss varit kulturborgarråd sedan 2006.

Några satsningar och resultat förtjänas särskilt att nämnas. Sedan 2006 har kulturanslagen bl a till folkbiblioteken, Stockholms stadsteater och det fria kulturlivet ökat dramatiskt. Resultaten har inte låtit vänta på sig. Kulturen är populärare än någonsin bland stadens medborgare. 2011 lockade Stadsteatern, Kulturhuset och Stadsmuseet rekordpubliker. Stadsarkivet jobbar, efter det s k Chydeniusinitiativet, intensivt med att öka insynen i den offentliga myndighetsutövningen med hjälp av internet och digitalisering. Aldrig förr har kulturbudgeten i Stockholm varit så stor som nu.

Men kulturens enda fokus är inte antalet kronor och ören. För biblioteken är det viktigt att de är öppna när medborgarna kan och att de är placerade där medborgarna rör sig. För kulturinstitutionerna gäller det att ha ett högkvalitativt innehåll, ett modernt tilltal, ha aktuell repertoar eller utställningsverksamhet och vara lyhörd inför publikens reaktioner. Skattepengar ska alltid användas effektivt – allt annat är, som Gustav Möller sa, en stöld från skattebetalarna. Många – men inte alla – av kulturlivets problem handlar snarare om hur och till vad de anslagna pengarna används än medlens storlek.

Konstnärer har också rätt att försörja sig på sin konst och kulturlivets och konstnärernas frihet är absolut fundamental. Ett brett offentligt stöd för konsten och kulturen är nödvändigt för att ge frihet att misslyckas och pröva nya vägar samt upprätthålla institutionerna. Men ett fritt och oberoende kulturliv kan inte ensidigt vara beroende av offentliga anslag. Stockholm anslöt sig därför omedelbart till principerna bakom det s k MU-avtalet som ska ge konstnärerna betalt då de ställer ut, och uppmanade våra andra storstadskollegor att göra detsamma – dock utan resultat. Denna insikt har varit drivande bakom våra satsningar på att stödja det fria kulturlivet att försöka attrahera icke-offentliga finansiering, bl a genom ökade biljettintäkter. Givetvis står inte ökade icke-offentliga medel i motsättning till att det offentliga är generös i sin medelstilldelning. Våra ambitioner ska inte ses som ett nollsummespel där offentliga anslag ersätts av privata. Tvärtom är de ett led i att öka den samlade finansieringen av kulturlivet. En kraft som ska nagelfara samhällets förhållanden och få oss att se oss själva med andra ögon behöver en mångsidig finansiering. En kraft som också vågar bita den hand som föder den.

En politik inriktad på att kulturen ska nå flera har under de senaste åren fått stämpeln marknadsinriktad – så kan det vara men det behöver inte vara så. En fråga vi aldrig får svar på men som ni kanske kan närma er ikväll är varför det är fel att sträva efter en större publik eller flera deltagare inom kulturen? När blev ett av 1974-års mest betydelsefulla mål, nämligen det om folkligt deltagande, ”fult”?

Genom detta brev hoppas vi att du med sakliga argument kan avfärda kulturvänsterns allra käraste vandringssägen om en ickesocialistisk kulturpolitik – att kulturpolitiken håller på att monteras ned – och lyfta fram att de stora kulturpolitiska frågorna handlar om hur kvaliteten ska utvecklas, om hur kulturlivets oberoende ska öka, hur fler kan bidra till att kulturens roll i samhället ökar och om hur samhällets kulturella infrastruktur ska uppdateras för 2000-talets Sverige. Helt enkelt, allt det som präglat kulturpolitiken i Stockholm de senaste fem åren.

Lycka till i debatten!

Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och fastighetsborgarråd Stockholms stad

Ariane Bucquet-Pousette (M)
Gruppledare i kulturnämnden Stockholms stad

Konsten i Västertorp – växande kultur kräver stöd av många 13 februari 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Internet och kulturen, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

En av de främsta ideologiska skiljelinjerna i svensk kulturpolitik handlar om i vilken inställning man har till att andra aktörer än de offentliga bidrar till kulturens finansiering. Som liberal tycker jag givetvis att det borde finnas många olika finansiärer eftersom det både leder till att kulturens samlade finansiering ökar och att kulturens oberoende till den offentliga makten stärks.

Därför var det mycket intressant att läsa det senaste numret av Tidningen Liljeholmen/Älvsjö som innehåller en helsidesartikel om den offentliga konsten i Västertorp som har en mycket spännande tillblivelsehistoria.

Företaget Olsson och Rosenlunds AB som ägde stora delar av norra Västertorp avsatte nämligen en del av vinsten de gjorde vid markförsäljningen till en stiftelse med uppdrag att verka för kulturella ändamål i stadsdelen. Och det var just dessa donerade medel som sedan användes för de många bronsstatyerna gestaltade av några av 1940-talets mest namnkunniga svenska konstnärer. Ett gott och konkret prov på hur enskilda företag kan bidra till att kulturen och konsten tar större plats i samhället.

Ett växande kulturliv behöver många som bidrar.

/ Madeleine

Läs: Konstiga figurer i Västertorp