jump to navigation

Kulturdebatt i SvD 18 juni 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , , , ,
add a comment

I några replikväxlingar på SvD kultur har bildkonstnärernas och kulturens villkor debatterats av bland annat den före detta chefen för Malmö konsthall Björn Springfeldt, Författarförbundets nytillträdde ordförande Gunnar Ardelius, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) och mig.

På länkarna nedan kan du läsa artiklarna.

 Gör någor för konstnärerna, Björn Springfeldt (Fd chef Malmö Konsthall)
Tillväxt bästa för konstnärerna, Madeleine Sjöstedt (FP)
Långtidsstipendier ger fler konstnärer chansen, Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Konstnärlig förnyelse pågår i alla åldrar, Gunnar Ardelius (Ordf. Författarförbundet)
Våga ta strid för kulturen!, Björn Springfeldt (Fd chef Malmö Konsthall)

/ Madeleine

Annonser

Fler behöver bidra – filantropiseminarium i Stockholm 30 maj 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Idag invigningstalade jag på Sveriges första årligt återkommande filantropisymposium. Att konferenssalen på Fotografiska var helt fylld pekar på det växande intresse som finns för filantropi just nu.

De senaste decennierna i allmänhet och de senaste åren i synnerhet har filantropin återkommit i svenskt kulturliv. Det är en utvecklingsom skett trots och inte tack vare svensk skatte- och kulturpolitik.

Alla moderna företag inser att de måste ta ett samhällsansvar i sin affärsverksamhet, ibland på grund av starkt intresse bland ägarna men allt oftare på affärsmässiga grunder. Bland privatpersoner finns en växande vilja att bidra med både små och stora summor för allmännyttiga ändamål.

Från samhällets sida gäller det att bejaka denna utveckling. Vissa när vanföreställningen att privata bidrag till kulturell verksamhet leder till minskat offentligt engagemang. Inget kunde vara mer fel. De goda insatserna utgör inget nollsummespel. Tvärtom måste vi välkomna alla bidrag för att få kulturen att växa.

Detta har Sverige försiktigt insett. Sedan 2011 får privatpersoner som donerar medel till vissa allmännyttiga ändamål en skattereduktion. Men skattereduktionen gäller inte företag och att donera medel till kultur är uteslutet.

2009 överlämnades en statlig offentlig utredning till finansminister Anders Borg (M) som föreslog att antalet skattefria ändamål för stiftelser bör utvidgas, däribland kultur. En utredning som trots att den beställdes av alliansen ännu tre år senare inte konkretiserats i någon proposition från regeringen.

Reglerna och tillämpningen runt företagens möjlighet till sponsring har inte följt med utvecklingen utan innebär en stor osäkerhet om vad som kan sponsras. Att så snävt som idag avgränsa vad som är sponsring tar inte hänsyn till att allt fler företag som en del av sin varumärkesbyggnad satsar på kultur.

Eller rent konkret. Idag har vi en situation som omöjliggör skattereduktion för den som vill ge till kultur. Att den stiftelse som vill donera medel till en konsthall, det offentliga rummets konstnärliga gestaltning, en fri teatergrupp eller en offentlig kulturinstitution måste skatta på avkastningen samtidigt som den stiftelse som vill donera kanoner till Sveriges försvar är skattebefriad. Att det är dyrare för ett företag att vara givmild till kulturen än då man kräver gentjänster. Är det med sådana regler vi förväntar oss att fler ska bidra?

Att underlätta den privata finansieringen av kultur skulle innebära att kulturens ensidiga beroende av offentlig finansiering skulle minska och att kulturlivets samlade finansiering skulle öka. Det finns och kommer i framtiden att finnas än fler företag och privatpersoner som vill bidra till kulturens tillväxt. Det gäller nu bara att utforma en politik som kommer dem till mötes.

/ Madeleine

Lästips. Igår publicerade SvD Brännpunkt en artikel om att Sverige behöver fler filantroper skriven av ledamöterna i Filantropiskt forum: Sverige behöver fler filantroper

Kulturen behöver mer icke-offentlig finansiering 9 januari 2012

Posted by angusthlm in Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Idag skriver ett flertal representanter från frivillig-Sverige på SvD Brännpunkt om att reglerna för privatpersoner att donera pengar till ideella organisationer måste förändras, att avdragsmöjligheten även ska gälla företag och att fler områden – däribland kultur – ska vara möjliga att ge avdragsgilla gåvor till. Som artikelförfattarna skriver är det både ledsamt att dagens regler är så restriktiva och att gåvor till kulturen inte medger någon avdragsrätt. Det behövs förbättrade skatteregler inom en rad områden som gynnar kulturens tillväxt och dess oberoende.

Folkpartiet har, genom Madeleine och Christer Nylander (kulturutskottets vice ordförande), i ett flertal artiklar skrivit om hur kulturen kan få fler finansiärer och mer pengar genom förändrade skatteregler. I april i SvD skrev de att reglerna för sponsring måste ändras så att företagen i större utsträckning ska sponsra även kultur och att en avdragsrätt för donationer till kultur från stiftelser och företag måste införas. Madeleine skrev inför valet 2010 i Dagens Industri om hur en liberal kulturpolitik inte värjer för att prata om tillväxt inom kulturpolitiken och där ett av förslagen var just en gåvoreform. Nylander skrev även en debattartikel tillsammans med Karin Willén, ordförande i Konstnärernas Riksorganisation, i Dagens Industri tidigare i år om att företagens avskrivningsrätt även måste gälla konst.

I Stockholms stad har arbetet med hur kulturaktörerna ska kunna dra in mer egna medel var påtagligt. Bland annat har ett bonussystem införts, där den som lyckas öka sina egna intäkter eller sin unga publik får en extra tilldelning på toppen av det kvalitetssäkrade grundstödet. En fond för nyskapande kultur har skapats, tillika resurscentrum för kultur och näringsliv. Kulturdirekt har startats som är ett samarbete med det fria kulturlivet för marknadsföring och biljettförsäljning.

Allt för ofta handlar kulturpolitiken om att kulturen måste få mer offentliga resurser, allt för sällan om hur kulturen och kulturskaparna kan attrahera mer resurser på egen hand. Självklart måste mycket av kulturutbudet finansieras via skattesedeln – det råder det ingen tvekan om och genom vårt arbete i Stockholms stad har vi höjt många av anslagen till kulturen – men både för att värna kulturens oberoende från det offentliga och för att få mer kultur i samhället krävs en översyn om vad som kan göras för att kulturen ska kunna attrahera pengar från fler håll.

/ Anders

Folkpartiet har seminarium om fransk kulturpolitik 6 december 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , ,
add a comment

Idag hade Folkpartiet en seminarium om fransk kulturpolitik. Mycket intressant och tankeväckande. Christer Nylander inledde (på franska – bravo!) och underströk vikten av erfarenhetsutbyte inom denna politiksa sektor som är satt under hårt tryck med anledning av den finansiella krisen.

Mikael Jönsson, chef för Svenska kulturinstitutet i Paris, gjorde en exposé över fransk kulturpolitik och visade de stora satsningar som skett på konsten och kulturen även under de senaste två åren! För fransmännen är kultursatsningar ett sätt att skapa tillväxt. Därför sitter t ex president Sarkozy som ordförande i det råd som tillskapats för att främja fransk kultur. Det är också naturligt för franska företag att ge kraftfullt stöd till fransk konst och design.

Representanter från franska ambassaden berättade om de stora satsningar Frankrike gör för att stödja det franska språket och spridning av fransk kultur i världen. Paradoxalt nog verkar denna starka betoning av det frankofona och öppna viljan att sprida det vidare leda till en öppenhet även mot andra kulturers liknande ambitioner att göra detsamma. Detta leder till ett stort internationellt kulturutbyte i Frankrike. Något som man som svensk måste avundas.

Intressant är också att se hur starkt kulturen genomsyrar även utbildningsväsendet och hur regeringen medvetet använder fransk kultur inom olika politikområden.

Det är lätt att se att Sverige har en del att fundera över.

Madeleine

När kulturpolitik reduceras till organisationsreform 22 februari 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Internet och kulturen, Kultur för fler.
Tags: , , , , , , , , ,
1 comment so far

Kulturpolitiken blev: en organisationsreform.

Det är inte mycket kvar på mandatperioden nu, men säkert är att regeringens kulturpolitik har viktiga utmaningar för kulturlivet som fortfarande väntar på att bli hanterade. Det främsta exemplet på detta är utredningen Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet (SOU 2010:11)  som presenterades för kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth idag.

Vi i Stockholms stad tog ställning för den s k portföljmodellen som den presenterades i kulturutredningen. Utredningens förslag var att Stockholm skulle få ett undantag och inte behöva ingå i modellen. (Läs mer om vad vi tycker om själva reformen i stadens remissvar 1 och 2). Skälen till detta kvarstår: staten riskerar flytta över sin egen byråkrati till landstinget, landstinget tvingas bygga upp en struktur för uppgifter man inte tidigare haft, Sveriges största teater Stockholms stadsteater riskerar avbräck samt att staten tvingar fram en ny regional struktur i ett län som undanbett sig detta.  

Man önskar kulturministern ett bättre öde. För även om denna reform skulle drabba Stockholm, och kanske förstöra en del, så är rimligen inte frågan vem som fördelar kulturpengarna den viktigaste i kulturpolitiken. För samtidigt som kulturdepartementet har koncentrerat sig på att arbeta med organisationsfrågor, så har man missat många andra viktiga och spännande utmaningar som kulturpolitiken står inför. 

Här är några förslag som regeringen borde ha tagit initiativ till:

En viktig utmaning är att den svenska kulturpolitiken alldeles för länge har handlat om hur verksamhet ska finansieras, och inte om hur tillväxten i kulturlivet kan stärkas. Det finns flera sätt att förändra detta:

  • Om svenskarnas kulturintresse ökade skulle kulturens kraft stärkas över samhället, och verksamheternas ekonomi förbättras. Det behövs en nationell politik för tillväxt i kulturpolitiken. Utgångspunkten bör vara att kvalitetskulturen ska nå fler medborgare så att intäkterna från biljettförsäljning ökar, och att väljarna ställer krav på högre kulturstöd.
  • Under många år har moderaterna argumenterat för att medborgarna ska ta större ansvar för kulturpolitiken och att sponsring är en viktig väg för detta. Nu har de haft makten över både kulturdepartementet och finansdepartementet under flera år. Men ingenting har hänt! Var är avdragsrätten?
  • Pensionssystemet har slagit hårt mot kulturlivets ekonomi. Den reform som skulle förändra detta har redan tagits fram men tyvärr ännu inte genomförts.

Ett annat sorgebarn är Kungliga Operan. Byggnaden är för liten för att ta emot internationella gästspel. Scenmaskineriet är i akut behov av renovering. Och Operans ekonomi är i fritt fall. Dessa problem måste åtgärdas. En början kan vara att ge Operan och Dramaten i uppdrag att samarbeta om sina verkstäder och administration. Det skulle ge avsevärda pengar över till att producera scenkonst.

En annan av den svenska kulturpolitikens viktigaste uppdrag har länge varit att så många som möjligt ska ha tillgång till hela det svenska kulturarvet. Internet ger helt nya förutsättningar för att producera och sprida film, musik, teater, opera, litteratur, foto, arkiv etc. Men de politiska initiativen för att förverkliga detta har varit mycket få. Här kommer några exempel:

  • Alla statliga museer borde fått uppdraget att göra sina elektroniska arkiv tillgängliga via internet, och märka upp det upphovsrättskyddade materialet med Creative Commons-licenser.
  • Istället för att se hur upphovsrätten kan förändras för att bejaka spridning och produktion av kultur, har man infört ipredlagen för att skydda dem som fortfarande tror att CD- och DVD-skivor är framtiden.
  • Nationalscenerna borde fått uppdraget att sända alla sina uppsättningar via Folkets hus och parkers nätverk av digitala biografer på 85 platser i hela landet. Då hade de inte bara behövt sända från Metropolitan – vilket i sig är strålande – utan också från de scener som alla svenska skattebetalarna har betalt.
  • Kungliga Bibliotekets insamling i projektet kulturarw3 borde inte fått ta paus. Det borde istället blivit ett central uppgift i det nya uppdraget

Madeleine