jump to navigation

Konstvecka placerar Stockholm på kartan 15 februari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , , , , ,
2 comments

market

Sällan lär så mycket ha hänt i Stockholms konstliv som den här veckan. I helgen öppnade Munch-utställningen på Thielska galleriet. Idag slår Market på Konstakademien, Supermarket på Kulturhuset och nystartade Photomarket på Fotografiska upp dörrarna för allmänheten. Imorgon öppnas Hilma af Klint-utställningen på Moderna Museet och Stockholms gallerister bjuder in till Gallerinatt. För att uppmärksamma allt som händer finns i år också Stockholm Art Week som skapat ett kalendarium på webben och en app med kartor till ett flertal utställare.

Idag skriver både Aftonbladet, Expressen och DN om Market och Supermarket. När jag själv besökte Market igår var det fullt med folk bland alla gallerister från Island, Danmark, Finland, Norge och Sverige. Som kulturborgarråd är det särskilt roligt att se att Stockholm har så många bra gallerier och att Stockholm är platsen för Nordens ledande konstmässa.

På bloggen har jag flera gånger uppmärksammat vilket uppsving konstlivet i Stockholm har fått de senaste decennierna i allmänhet och de senaste åren i synnerhet. Detta mycket tack vare flera privata initiativ: Bonniers Konsthall vid St Eriksplan (2006), Fotografiska på Stadsgårdskajen (2010), Sven-Harrys i Vasaparken (2011) och nu senast Artipelag ute i Värmdö (2012). Inte att förglömma den verkliga pionjären i sammanhanget: Magasin 3 ute i Frihamnen (1987). Tillsammans med de offentliga konstaktörerna har Stockholm nu ett imponerande antal arenor för samtidskonst.

Stockholms stad har de senaste åren höjt ambitionerna gällande samtidskonsten. Som första kommun började Stockholm använda MU-avtalet så att utställande konstnärer ska få bättre betalt. Staden har höjt anslagen till Liljevalchs konsthall/Stockholm konst från 16 till 22,4 miljoner kronor per år. I och med stadens budget för 2013 ska Liljevalchs konsthall både renoveras och byggas till. Vi arbetar också ständigt med enprocentsregeln så att konsten ska finnas med när staden bygger nytt, till eller om.

Ovan ser ni fotokonst av Julia Hetta vars poetiska bilder återfinns på Market.

/ Madeleine

Tillväxt i konstlivet – idag ser en ny konsthall dagens ljus 3 juni 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
add a comment

Idag invigs konsthallen Artipelag ute på Hålludden i Stockholms skärgård. Initiativtagare och finansiär till konsthallen är affärsmannen Björn Jacobson som hoppas att Artipelag ska bli Stockholms svar på Danmarks Louisiana. Förutom konsthall rymmer byggnaden, ritad av arkitekt Johan Nyrén, två restauranger och en konsertsal.

Artipelag blir det senaste i raden av privata konstinitiativ i Stockholm. Genom Sven-Harrys (2011), Bonniers konsthall (2006), Fotografiska (2010) och inte att förglömma Magasin 3 (1987) har konstscenen vuxit dramatiskt på relativt kort tid. Tillsammans med de många offentliga konstinstitutionerna och de många gallerierna av hög klass står sig konstlivet därmed starkt i Stockholm.

Förutom att det är mycket positivt att stockholmarnas tillgång till kultur med hög kvalitet på detta sätt ökar är jag också övertygad om att det finns ett väldigt stort värde i att konstscenen rymmer en mängd olika scener som alla drivs med olika idéer, finansiering och uppdrag. Det borgar för ett än vitalare konstliv och konstutbud i Stockholm.

Av en händelse kommer jag imorgon att delta i en paneldiskussion i ABF-huset i Stockholm på temat kulturens breddade finansiering, Artipelag är ett av de exemplen jag kommer att lyfta fram som prov på hur kulturen kan växa genom att fler är med och bidrar.

/ Madeleine

Läs mer: Naturen främst på Artipelag
Läs mer: Vinna eller försvinna för Artipelag

En morgondag som redan är här 17 januari 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , , , , ,
1 comment so far

Sedan det blev känt att barnkultursatsningen Palatset lider av ekonomiska bekymmer har en del kulturdebattörer velat måla fan på väggen: Det finns inget intresse bland företagen eller enskilda privatpersoner att finansiera kultur, den enda vägens kulturpolitik är offentlig finansiering!  I dagens SvD skriver exempelvis litteraturkritikern Annina Rabe: ”Enkelt uttryckt: om näringslivet inte ens vill skjuta till pengar till en till synes okontroversiell, behjärtansvärd och dessutom storslaget upplagd kulturverksamhet för barn, hur ska kulturen då kunna förväntas äska medel till mindre breda och bekväma projekt?”

Det är fullt förståeligt att den svåra ekonomiska situationen för Palatset blir ett tillhygge i den sedan länge så starkt ideologiskt präglade debatten om kulturens finansiering. Men det är synd när träden får skymma skogen.

Utvecklingen i Stockholm i stort pekar nämligen mot att allt fler privatpersoner och företag är villiga att satsa på kultur. Se exempelvis på konstscenen där antalet fristående institutioner vuxit dramatiskt de senaste 20 åren.

1987 slog Magasin 3 upp portarna ute i Frihamnen, 2006 öppnade Bonniers konsthall vid St Eriksplan, 2010 öppnade Fotografiska museet på Södermalm, 2011 öppnades Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken och ute i Värmdö är Björn Jakobsens bygge av Stockholms motsvarighet till Louisiana i full fart. Alla fantastiska satsningar som aldrig skulle ha blivit till om inte för enskilda personer med ett stort kulturintresse.

Icke-offentligt finansierade kulturverksamheter är alltså inget vi behöver fantisera om i en hypotetisk avlägsen framtid utan en verklighet som redan finns här – en helt naturlig del av alla stockholmares vardag.

Men på en punkt har Rabe rätt, nämligen att förutsättningarna för icke-offentliga aktörer att finansiera kultur kan bli mycket bättre. Det gäller såväl regelverket för företagens sponsring av kultur, företagens avskrivningsregler för inköpt samtidskonst, möjligheten för avdrag för privatpersoner och företag vid donationer till kultur som skattereglerna för Sveriges kulturstiftelser. Skulle Sverige ha regelverk som uppmuntrade privatpersoner och företag att finansiera kultur skulle tillströmningen av privata medel till kultursektorn med största sannolikhet öka dramatiskt.

En dimension av att införa regelverk som uppmuntrar icke-offentlig finansiering av kultur är givetvis att kulturen skulle kunna få större resurser att röra sig med. En annan, och minst lika viktig, är att kulturlivets oberoende från den offentliga makten skulle öka markant om antalet finansiärer blev fler.

Madeleine