jump to navigation

Stockholms stads syn på kulturutredningen 18 maj 2009

Posted by annaws in Kultur för fler.
Tags:
trackback

Målen för kulturpolitiken behöver göras om och det offentligas relation till kulturen förändras. Kulturlivets ekonomi måste växa och kulturstödet reformeras. Fildelning är i grunden en tillgång – inte ett juridiskt problem.

Det är några av synpunkterna i Stockholms stads remissvar på kulturutredningens förslag. Madeleine presenterar remissvaret i en artikel på Newsmill.

Anna

Kultur måste kunna spridas på nätet

Tiden efter 1974 års kulturutredning har kommit. Nu finns det chans att skapa en ny kulturpolitik. Målen för kulturpolitiken behöver göras om och det offentligas relation till kulturen förändras. Kulturutredningen ligger till grund för en bred diskussion om kulturpolitikens mål och medel. Jag hoppas att den nya utredningen nu leder till en proposition.

Förra året färdigställdes en till Kulturutredningen nära knuten utredning – Public serviceutredningen. Den lade fram ett förslag och diskuterades, men tyvärr har ingen proposition följt i utredningens spår. Regeringen har nu två viktiga kulturpolitiska utredningar i sina händer. Jag hoppas att vi så snart om möjligt kommer att få se en proposition på det kulturpolitiska området.

Inför propositionen har ett antal remissinstanser inkommit med synpunkter, så även Stockholms stad. Kulturutredningen ger svar på flera viktiga frågor, men jag vill lyfta ytterligare några aspekter som vi från Stockholm ser som utmaningar för den nationella kulturpolitiken.

Till att börja med behöver målen för kulturpolitiken behöver moderniseras i grunden. Den i utredningen föreslagna aspektpolitiken gör att kulturen kan ta större plats i samhället, men det är viktigt att slå fast att det övergripande målet med kulturpolitiken inte ska vara som utredningen föreslår att ”bidra till samhällets utveckling…”, vilket gör kulturen till ett instrument för andra värden än kulturens. Det är medborgarnas utveckling som ska stå i centrum.

För att kvalitetskulturens genomslag hos medborgarna ska växa måste kulturlivets ekonomi växa. Det offentliga stödet ska även fortsättningsvis utgöra grunden för finansieringen av stora delar av kulturen. Men ingen kulturverksamhet får bli låst i den offentliga strukturen.  Statens stöd bör därför utformas så att det finns tydliga incitament för aktörerna inom kulturområdet att locka fler medborgare till kvalitetskulturen och andra intäktskällor än de offentliga. I Stockholm har vi infört de så kallade växtpengarna, som stimulerar till att hitta andra intäktskällor än de offentliga. Det behövs ett liknande system även på statlig nivå.

Det behövs också en diskussion om syftet och målen med kulturstödet. Flera mål utstakas, men inte hur de ska vägas mot varandra. Vad är viktigast när ”konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum” ska vägas mot ”att bidra till en socialt miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling”? Detta är en problematik som Riksrevisionen tidigare påpekat om de nuvarande målen för kulturstödet och jag hade hoppats att Kulturutredningen skulle bidra till tydligare formuleringar.

Förutsättningarna för arbetet med kulturpolitiken är olika över landet, vilket utredningen understryker. Den föreslagna portföljmodellen är säkerligen ett sätt att skapa god samordning mellan stat, kommuner och landsting och samtidigt öka inflytandet över bidragsfördelningen på de lägre nivåerna. Men det är viktigt att makten hamnar på rätt nivå. I Stockholm är detta särskilt tydligt, vilket utredningen beskriver: ”Här finns en stor, dominerande storstad i ett förhållandevis svagt kulturpolitiskt län.” Som utredningen påpekar, skulle det därför vara orimligt att statens motpart i Stockholmsregionen enbart skulle vara Stockholms läns landsting. En grund för att Stockholms stad ska kunna ställa sig bakom portföljmodellen är att staden förhandlar med staten i en egen portfölj och dessutom ingår i den första förhandlingsrundan.

Till sist saknas förslag om 2000-talets kanske viktigaste kulturfråga – möjligheten att sprida kultur och kulturarv på Internet. Fildelning ska i grunden ses som en tillgång – inte som ett juridiskt problem. Men det behövs lagstiftning som reglerar upphovsrätten, i syfte att ta tillvara de tekniska möjligheterna att sprida kultur och samtidigt ta tillvara upphovsrättsinnehavarnas intressen. Det är en besvikelse att Kulturutredningen inte har gett några svar på detta område.

Jag ser fram emot en fortsatt om kulturutredningen och hoppas att den kommer att leda till en proposition. En ordentlig kulturpolitisk reform kan inte vänta.

Madeleine Sjöstedt (FP)

Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholm

Kommentarer»

1. Kulturekonomi och sociala medier « Från huvudstad till världsstad - 10 juli 2009

[…] sådan, till Internet. Ett ämne som jag själv berört och upprörts över bland annat här och här. I sin krönika för Svensk Scenkonst redovisar  Tobias Nielsén att Kulturekonomi inlett ett […]

2. Vad händer med upphovsrätten i kulturpropositionen? « Från huvudstad till världsstad - 21 september 2009

[…] och museerna bättre kan använda internet för att tillgängliggöra kulturarvet. Läs artiklarna här och […]

3. Hans Holst - 21 september 2009

Fildelning är bara ett av många upphovsrättsproblem. Numera är vi bundna till EU som höjde våra 50 år efter upphovsmannens död till 70 år. Värst är USA som lobbar i EU för höjning till 95 år. Ett foto som en beställare redan betalt kan fotografen och hans arvingar i tre generationer efteråt fortsätta att ta betalt för . Lägg därtill USA:s befängda skadeståndskultur som utgör ett hot mot alla internationella kulturaktörer.

4. Erik - 22 september 2009

Hans,

Det är helt sant. I Stockholm arbetar vi med att reda ut flera andra problem kopplade till upphovsrätten. Under hösten kommer vi tex att anta en policy för vilka licenser som ska användas för foton mm som staden har upphovsrätten till. Viljan är att kunna publicera så mycket som möjligt på internet och att människor ska kunna använda materialet i princip som de vill. Se mer här:
https://madeleinesjostedt.wordpress.com/2009/05/14/stockholms-stad-kraver-ny-upphovsrattslagstiftning/

5. När kulturpolitik reduceras till organisationsreform « Från huvudstad till världsstad - 22 februari 2010

[…] behöva ingå i modellen. (Läs mer om vad vi tycker om själva reformen i stadens remissvar 1 och 2). Skälen till detta kvarstår: staten riskerar flytta över sin egen byråkrati till landstinget, […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: