jump to navigation

Aspuddsbadet, den långa historien. 16 oktober 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
163 comments

Jag får många inlägg och brev om Aspuddsbadet. Självklart kan man vara kritisk mot beslutet att badet inte ska renoveras, utan rivas.

Frågan om Aspuddsbadet är på inga sätt ny, även om man lätt får den känslan i den pågående debatten. Redan för 23 år sedan genomfördes det som flera idag kräver. Då erbjöds, och accepterade badhusföreningen, precis samma avtal som de idag kräver. Badhusföreningen fick disponera badet till en hyra av 0 kronor mot att ”föreningen skall svara för allt underhåll såväl yttre som inre” (§ 13 i avtalet). Sedan dess har badet förfallit.

Inte heller för den nuvarande idrottsnämnden är frågan ny. Under två och ett halvt år har diskussionerna pågått som slutligen ledde till rivningsbeslutet. Undersökningar har gjorts, samtal har förts och alternativ undersökts. Inte för att vi absolut ville riva utan för att vi ville se om det ändå kunde finnas en lösning. För er som inte följt frågan så länge som idrottsnämnden gjort vill jag hänvisa till följande inlägg på den här bloggen här (27/11-2008),  här (19/12-2008), här (27/1-2009) och här (3/9-2009).

Politik handlar ofta om att prioritera. Som politiker måste vi förmå välja vad som kommer flest stockholmare till del med en ändlig summa pengar. Med oändliga resurser finns inga svåra val, men nu är tyvärr inte resurserna oändliga.

Stockholms simhallar är i behov av upprustning. Exempelvis behöver Farsta sim- och idrottshall, med 425 000 besök årligen, rustas upp redan nästa år.

En eventuell upprustning av Aspuddsbadet skulle kosta ca 14 miljoner. Vi har då haft att välja mellan att lägga dessa 14 miljoner på ett mindre badhus eller att lägga de på upprustning av något av de större.

Det är här politiken och prioriteringen kommer in. De som hellre vill att Aspuddsbadet än Farstabadet renoveras, har all rätt att kritisera mig. När det gäller rivningen av huset är det en naturlig konsekvens av att idrottsnämnden inte vill rusta upp det. Det är alltså en konsekvens av prioriteringar, och inte ett mål i sig.

Låt mig också klargöra ett par sakfrågor. Till att börja med har summan 14 mkr ifrågasatts. Denna summa har beräknats av oberoende konsulter och är den kostnad idrottsnämnden har att förhålla sig till. En hållning som kan tyckas stelbent, men som är lagreglerad för att förhindra korruption. Jag sitter inte själv och avgör vem som ska få byggkontrakt eller liknande, utan detta upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling.

Idrottsförvaltningen beskriver processen kring badet så här:

Du hittar tjänsteutlåtandet i sin helhet här.

”Aspuddens badhusförening har disponerat badhuset sedan 1987 efter att dåvarande fritidsnämnden beslutat stänga badhuset som tidigare drevs i kommunal regi. Motivet till stängningen var att badet och byggnaden redan då, 1986, var i behov av upprustning, och att nämnden prioriterade andra bad och simhallar med större utvecklingsmöjligheter. Aspuddens badhus har en femtonmeters bassäng, och en­dast ett omklädningsrum, där man har öppet olika dagar för herrar och damer. Tomten ger inte utrymme för tillbyggnader.

Avtalet mellan staden och badhusföreningen innebär att föreningen disponerar hela badet hyresfritt ”för att bl.a. ge allmänheten tillgång till bad” och att före­ningen har rätt att ta ut avgift av besökarna. Föreningen bekostar löpande drift­kostnader för t.ex. el, värme och vatten. Vidare stadgas i avtalet att ”föreningen svarar för allt underhåll såväl yttre som inre”.

Det sistnämnda är en väsentlig del i avtalet. Orsaken till att fritidsnämnden ville stänga badet 1986 var ju att man inte kunde prioritera ytterligare kostnader för badets drift och underhåll. Föreningen disponerar hela badet hyresfritt mot att man samtidigt övertog alla kostnader för fortsatt drift och underhåll.

Som redovisats utförligt i tidigare ärenden till idrottsnämnden har föreningen inte efterlevt denna del i avtalet och badet i sin helhet har idag ett kraftigt eftersatt under­håll, med akut behov av mycket omfattande upprustning för att skydda bygg­nadens bestånd och besökarnas säkerhet. I formell mening är detta också motivet till att idrottsnämnden genom förvaltningen sagt upp hyresavtalet, då föreningen inte uppfyllt sin del av avtalet.”

Här följer också en kort redogörelse för hur det ursprungliga avtalet ser ut och i vilken kontext det skrevs.

*  Som svar på en skrivelse där Aspuddens Badhusförening anmälde sitt intresse för driften av det nedlagda Aspuddsbadet, beslutade dåvarande fritidsnämnden 1986-10-28 att befullmäktiga förvaltningen att teckna avtal med Aspuddens Badhusförening för en period om tio år.

*  Enligt avtalet som gällde fr o m 1987-01-01 (§ 4) med ett års uppsägningstid och ett års förlängning  (§ 6) om ingen uppsägning sker (§ 5), skall ingen hyra utgå (§7).

*  Föreningen äger rätt att ta ut avgift av besökande och förvaltningens avgiftssättning skall då vara normgivande (§ 8).

*  Föreningen skall teckna avtal och svara för alla kostnader för el, värme, vatten, bortforsling av sopor mm (§ 11).

*  Föreningen skall själv anskaffa den utrustning som behövdes för verksamhetens bedrivande och själv svara för att utrustningen repareras och underhålles (§ 12)

*  Föreningen skall svara för allt underhåll såväl yttre som inre (§ 13).

*  Varje år i september månad med början år 1988, skall på initiativ av fritidsförvaltningen företas en gemensam besiktning av fastigheten. I protokollet skall antecknas alla de eventuella fel och brister som enligt detta avtal ska åtgärdas. I protokollet skall vidare noteras en tidpunkt då de i protokollet upptagna bristerna skall vara åtgärdade och efterbesiktning företagas. Har föreningen vid efterbesiktningen ej vidtagit åtgärder som angivits i protokollet eller kan

dessa ej godkännas ska föreningen beredas skälig tid att vidtaga rättelse och ny tid för besiktning fastställas. Har föreningen ännu inte vidtagit åtgärder enligt protokollet kommer förvaltningen att ombesörja åtgärden på föreningens bekostnad (§ 14).

*  Det åligger föreningen att för godkännande i förväg till förvaltningen anmäla omfattande underhålls- installations- och underhållsarbeten, att teckna brand- och skadedjursförsäkring, att svara för alla avgifter förenade med hyresförhållandet, att svara för städning och renhållning av fastigheten samt skötsel av markområdet, att svara för snöröjning, att bekosta reparation av skador förorsakade av inbrott eller inbrottsförsök, att svara för leverans av vatten till intilliggande barndaghem (§ 15).

*  Vid brand kommer inte byggnaden att återuppföras av förvaltningen (§ 16).

*  Förvaltningen fråntar sig all skada den skada som till följd av hyresgästförhållandet kan drabba tredje man (§17).

*  Ingen reklam får uppsättas på byggnaden, stängsel, staket eller markområde (§ 18).

*  Hyresrätten får ej utan förvaltningens medgivande överlåtasa till annan eller inskrivas (§ 19).

*  Vid avflyttning ska föreningen – om inget annat överenskommes – på egen bekostnad bortföra av föreningen utförd fast inredning, installationer mm.

Föreningen har därvid att på egen bekostnad åtgärda de fel och brister som uppstår eller framkommer vid nedmonteringen (§ 20).

*  Förvaltningen påtager sig enligt nämndbeslutet 1986-10-28 § 364 inga som helst kostnader i samband med övertagandet (§21).

*  I händelse av att föreningen får problem med att fullgöra sina åtaganden enligt detta avtal är förvaltningen beredd att diskutera eventuell hävning av avtaletunder löpande avtalsperiod.

Ovanstående punkter är direkt avskrivna från avtalet med badhusföreningen. Badet drevs av förvaltningen fram till mitten av 1980-talet och var slitet och i behov av underhåll redan då. Hyran sattes därför till noll kronor mot att föreningen svarade för alla kostnader för drift, skötsel och underhåll såväl ute som inne, dvs både det felavhjälpande underhållet som det planerade (med avseende på olika delars tekniska livslängd).

Att det i § 14 anges en årlig besiktning påkallad av förvaltningen var helt enkelt en möjlighet för förvaltningen att utifrån ett fastighetsägaransvar kunna tillse att anläggningen inte var farlig och därvid ha möjlighet att utifrån sin kunskap påpeka nödvändiga åtgärder. Att förvaltningen skulle gå in och ta på sig föreningens ansvar och göra kostnadskrävande upprustningsåtgärder (man visste ju redan 1986 i vilket skick anläggningen var), har aldrig varit på tal.

Även § 16 om att förvaltningen vid en eventuell brand inte kommer att återuppföra byggnaden vittnar om hur man redan då såg på anläggningen, d v s redan från början var det meningen att badhusföreningen skulle svara för alla kostnader och att förvaltningen inte heller skulle ha något med verksamheten att göra.

Således rörde det sig då som nu om en prioriteringsfråga. Processen är inte felaktig, många har blivit hörda och fått göra sin röst hörd, men sakfrågan finns det olika åsikter om.

Madeleine

Kontrakt med Kronobergsbadet klart 9 september 2009

Posted by Teodor in Okategoriserade.
Tags: ,
4 comments

På nästa idrottsnämnd den 15/9 kommer beslut fattas om att godkänna det nya avtalet med Kronobergsbadet. Det nya hyresavtalet som löper i fem år säkerställer de dubblade öppettiderna som trädde i kraft i oktober förra året. badet kommer nu fortsätta att vara öppet 72 timmar i veckan istället för de tidigare 34. Att avtalet nu är goda nyheter för alla simsugna på kungsholmen med omnejd.

Läs mer här

/Teodor

Skrivna avtal till alla konstnärer 7 december 2007

Posted by Erik in Okategoriserade.
Tags: , ,
3 comments

Konstnärer ska självklart ha samma rätt till skrivna avtal när de utför sitt arbete som alla andra. Stockholms stads konstinstitutioner ska från och med 2008 alltid skriva avtal med de konstnärer som anlitas. Det är obegripligt varför det inte redan är så.

När vi i våras arbetade med att utforma en politik som skulle göra det lättare för kulturarbetare att leva på sin verksamhet, berättade den ena konstnären efter den andra hur styvmoderligt behandlade de blir av såväl offentliga som fristående konstinstitutioner.

”Varken avtal eller ersättning”, var beskrivningen vi hela tiden fick.

Dessutom tycktes det länge som att förhandlingarna mellan Konstnärernas riksorganisation, KRO, och kulturrådet aldrig skulle komma i hamn eftersom slutdatument senarelades gång efter annan.

Men förhoppningsvis ser vi nu början på slutet på detta respektlösa förhållande gentemot konstnärerna. Att kulturrådet och KRO kommit överens om ett nytt utställningsavtal är en framgång som bör få positiva konsekvenser för hela Sveriges konstliv.

Avtalet gäller egentligen bara statliga institutioner. Men min inställning har hela tiden varit att också Stockholms stads institutioner – Liljevalchs konsthall/konstkansliet och Kulturhuset i första hand – ska följa det.

Kulturförvaltningen får därför uppdraget att säkerställa att stadens institutioner och fria grupper upprättar skriftliga avtal i enlighet med utställningsavtalet när konstnärer anlitas.

Avtalet mellan kulturrådet och KRO innehåller också riktlinjer för storleken på konstnärernas ersättningar. Förvaltningen får därför även i uppdrag att utreda vilka konsekvenser dessa skulle få för Stockholms konstliv i stort, alltså inte bara för stadens egna institutioner utan även för enskilda konsthallar med eller utan stadens stöd.

I sammanhanget måste jag också säga att det är lite underligt att DNs vinkel på denna viktiga nyhet för Sveriges konstnärer är att avtalet innebära stora kostnader för statens institutioner, inte att det leder till rimliga ersättningar för konstnärerna. Vilken sida står draken på egentligen, statens eller konstnärernas?