jump to navigation

Gävlemoderaterna skämmer ut både sig själva och Sverige 1 juli 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet.
Tags: , , ,
add a comment

På ganska kort tid har intresset bland kommunerna att bli en fristad för en förföljd författare vuxit markant. Sigtuna, Växjö, Jönköping och Gävle har alla röstat för. Även i Örebro skedde detta i våras, om än efter att kommunledningen med Socialdemokraterna i spetsen efter medial uppståndelsen bytt ett tydligt nej mot ett tvekande ja.

Alla är dock inte nöjda med utvecklingen. När kommunfullmäktige i Gävle röstade för att bli en fristad – i detta fall för en förföljd bildkonstnär – skedde det under högljudda protester från de lokala Moderaterna. Det hette att frågan inte beretts på korrekt sätt, det hette att stipendiet var ett understöd till enskild, det hette att hela fristadssystemet stred mot kommunallagen. Och man önskade att förvaltningsrätten prövade kommunfullmäktiges beslut. Så skedde också genom moderaten Daniel Kvarnlöf.

Idag meddelade förvaltningsrätten i Falun sin dom. Rättens slutsats är förvånande då de finner att fristadssystemet är en utrikespolitisk opinionsyttring och således inte tillhör den kommunala kompetensen.

Eftersom domen kan överklagas – och lär överklagas – finns det anledning att vänta och se om domen håller. Om bedömningen att fristadsförfattarsystemet utgör utrikespolitik och inte en kulturfråga kvarstår så är det nödvändigt och lämpligt att tillföra kommunerna kompetensen att vara fristadskommuner i lagen om kommunala kompetenser.

Ingen ska tro att det moderata motståndet grundat sig i en öm omsorg om den svenska kommunallagen. Nej, Gävlemoderaternas motstånd har hela tiden handlat om att man inte tycker om fristadsystemet. Punkt.

/ Madeleine

Läs mer: Gävle kan inte vara med i fristadsnätverk
Läs mer: Hela fristadssystemet hotat
Läs mer: Gävlemoderaterna har skämt ut Sverige
Läs mer: Fler fristäder, inte färre

 

Fler fristäder, inte färre 20 mars 2014

Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
1 comment so far

De senaste dagarna har Moderaterna i Gävle blivit kulturdebattens medelpunkt sedan de med alla tänkbara – och otänkbara – argument har försökt förhindra att kommunen blir en fristad för en förföljd kulturskapare, något en majoritet i kommunfullmäktige röstat för.

Vad som gör debatten i Gävle särskilt intressant, eller snarare avskräckande, är att Gävlemoderaterna bestämt sig för att överklaga kommunens beslut till förvaltningsrätten med motiveringen att fristadssystemet inte ryms inom den kommunala kompetensen. Ett sådant tilltag utgör ett grundskott mot hela fristadssystemet som funnits i Sverige i över 15 år.

Svenska PENs ordförande Ola Larsmo underströk i en artikel i gårdagens DN Kultur med all tydlighet det allvarliga i situationen:

Man har kanske inte så stora möjligheter att lyckas, då hela åtta kommuner tidigare ansett att det är inom kommunallagens gränser att skydda en hotad gäst. Men Gävle­moderaterna skjuter in sig på en teknikalitet: saken har inte formellt prövats. Försvaret av det fria ordet – i alla fall andras fria ord – ryms enligt dem inte i det kommunala uppdraget. Vad de syftar till är inget mindre än att försöka olagligförklara hela Fristads­systemet och utpeka åtta kommuner som lagbrytare. Läs hela artikeln här

I tisdags eftermiddag blev det också känt att Socialdemokraterna i Örebro säger nej till en Folkparti-motion om att göra Örebro till fristad. Motiveringen till beslutet är densamma som hos Gävlemoderaterna: Det ryms inte inom den kommunala kompetensen. Socialdemokraterna i Örebro olagligförklarar hela fristadssystemet. Ola Larsmo förklarar det allvarliga med Socialdemokraternas hållning i Örebro:

Örebro är det första exemplet på att fristadsfrågan fällts på ett ifrågasättande av dess laglighet, vilket tyvärr kan bli ett prejudikat.

Även Expressens kulturchef Karin Olsson har beskrivit händelseutvecklingen i Örebro och det problematiska med Socialdemokraternas hållning, läs här.

Madeleine riktar i dagens SvD hård kritik mot Gävlemoderaternas inställning till fristadssystemet, läs artikeln här eller nedan:

DEBATT Medan vi andra hoppas att antalet kommuner som tar emot utsatta författare ska öka från dagens åtta, vill Gävlemoderaterna i stället att de ska sjunka till noll. Därmed ifrågasätter de alliansens kulturpolitik, skriver Stockholm kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt.

Det moderata motståndet mot att Gävle ska bli en fristad för en förföljd kulturskapare är inte enbart ett ifrågasättande av om kommunen ska bli fristad eller ej. Det är ett ifrågasättande av om någon kommun över huvud taget ska vara fristad och ytterst ett ifrågasättande av en central del av alliansens kulturpolitik.

Längst fram i kampen mot auktoritära system återfinns kulturen och kulturskaparna. Konstnärer, författare, musiker, journalister och skådespelare som vägrar att underordna sig den inskränkning av varje människas rätt att fritt uttrycka sig som alla auktoritära samhällssystem vilar på. Därför har just dessa varit avgörande för länders demokratisering. Det räcker med att lära av Östeuropas frigörelse för att förstå detta.

Priset de enskilda författarna betalar i denna kamp är högt. Inget sticker så mycket i ögonen på de auktoritära ledarna som det fria ordet. Det är därför tidningar, förlag och radiostationer stängs ned, det är därför kulturskapare och journalister trakasseras, fängslas och mördas.

Efter den iranska fatwan mot författaren Salman Rushdie 1989 kom många till insikten att snabba flyktvägar till säkerhet för utsatta kulturskapare måste etableras. Ett frö till dagens fristadssystem var sått.

Principen i det fristadssystem som i dag har etablerats runtom i världen är enkel. En kommun åtar sig att under en begränsad tid ta emot en utsatt författare. Att bli antagen som fristadsförfattare innebär möjligheten att fly undan repression och en möjlighet att i säkerhet och frihet fortsätta med sitt skapande. När stipendiet är slut kan hen antingen söka asyl, få arbetstillstånd eller, om möjligheten finns, återvända.

Alla vänner av yttrandefriheten förstår det stora värdet av fristadssystemet. Med alliansregeringen har frågan prioriterats och Statens kulturråd bedriver ett föredömligt arbete för att skapa fler fristäder. Växjö, Jönköping, Sigtuna och Skellefteå har på senare tid fattat beslut om att bli fristäder. I Lund arbetar mina partikamrater för att även deras kommun ska bli det.

På sina håll stöter dock fristadssystemet utvidgning på patrull, det visade sig inte minst när Expressen kultur belyste frågan förra året. ”Vi har inte kunnat hitta någon finansiering av detta” sa Lennart Holmlund (S) när han fick frågan om varför Umeå ännu inte tar emot en förföljd kulturskapare – samme Holmlund som med vidöppen plånbok bjudit in hela Europa till kulturhuvudstadsår. När frågan gick till Nackas starke man, Mats Gerdau (M), var svaret att han inte ville ta emot en förföljd författare eftersom Nacka inte ska förvandlas till ett svenskt Christiania (!).

När frågan nu har blivit aktuell i Gävle baserar sig dock motståndet inte bara på prioriteringar eller okunskap. Det rör också principen: svenska kommuner ska inte erbjuda fristäder åt förföljda kulturskapare.

”Vi kommer anmäla det till förvaltningsrätten för att få en vägledning om huruvida det här ingår i kommunens arbete. Det är en fråga om den kommunala kompetensen, vad ska en kommun jobba med och inte jobba med.”, säger Niclas Bornegrim (M) helt frankt till SVT:s ”Kulturnyheterna”.

Medan vi andra vill se antalet fristäder öka från dagens åtta, önskar Gävlemoderaterna att antalet kommunala fristäder ska sjunka till noll. Det moderata överklagandet är alltså inte enbart ett ifrågasättande av om Gävle ska bli fristad. Det är ett ifrågasättande av om någon kommun över huvud taget ska vara fristad. Ytterst är det därmed också ett ifrågasättande av en central del av alliansens kulturpolitik.

Madeleine Sjöstedt (FP)

kultur- och fastighetsborgarråd Stockholms stad

/ Anders

Läs mer: Rasmus Jonlund (FP) skriver om debatten på sin blogg, läs här