jump to navigation

Skam att vägra Omar Souleyman visum 2 augusti 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet.
Tags: , , ,
2 comments

DN uppmärksammar att den syriske musikern Omar Souleyman vägrats visum till Sverige och därmed stoppats från att delta i Stockholm Music & Arts som inleds idag. Det är hårresande att Omar Souleyman inte beviljats visum för att komma till Sverige. När vi förbjuder kulturutövare som lever i diktaturer och krig att komma till Sverige är det ett attentat mot kulturens roll för demokrati och fred.

Svaret från konsulatet, som DN refererar till, visar på det absurda i detta beslut: ”Vikten av besöket överstiger inte risken för att du skulle kunna begära uppehållstillstånd efter att ha kommit till Sverige. Din ansökan avslås.”. Vad konsulatet säger är att om Omar Souleyman skulle söka asyl när han väl är i Sverige så skulle han troligtvis få det. Därför vill man inte låta honom resa in i landet. Agerandet är hårresande på två sätt. Dels är det uppenbart att Utrikesdepartementets uppfattning är att bara röster från trygga och säkra förhållanden ska få höras i Sverige och genom detta motverkar kulturens roll för demokrati och fred. Dels visar det på att man förvägrar en kulturutövare att komma till Sverige då man gör bedömningen att han säkerligen har goda möjligheter att få asyl om han väl ansöker om det på plats i Sverige. Min fråga är om Carl Bildt anser att det är så svenska myndigheter ska agera i demokratins namn?

Madeleine

Uppdaterat: Lyssna på intervjun i Radio Stockholm

Carl Bildt: Ta flyget direkt från Gaza till Asmara! 4 februari 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , , , , ,
5 comments

Idagarna har det blivit känt att Dawit Isaak är intagen på sjukhus i Asmara och att den svenska regeringen har skickat Sveriges ambassadör, som normalt är stationerad i Stockholm. Det finns all anledning att vara orolig för hans liv. (Svd, DN, DNMothugg, Freedawit)

Arbetet för Dawits frihet har varit en liberal hjärtefråga i många år. Stiftelsen Silc har givit ut den hittills enda boken om Dawit ”Dawit och friheten”, och flera riksdagsledamöter har engagerat sig för att han ska friges. Även det svenska kulturlivet har engagerat sig allt mer, och Teater utan hund har satt upp en pjäs om Dawit

UD har dock hela tiden hävdat att den rätta strategin är att arbeta i det tysta och att  inte flytta upp frågan till den högsta politiska ledningen. Nu måste man dock erkänna för sig själva att den förda strategin inte har fungerat. Det enda som är rimligt nu är att Carl Bildt själv börjar agera. Ta flyget direkt från Gaza till Asmara!

Dawit Isaak är inte bara den enda svenska samvetsfången, han är också en representant för den oberoende eritreanska journalistiken. Arbetet för Dawit är därför viktigt inte bara för hans rätt till frihet, utan för alla frihetstörstande människor i Eritrea.

Men arbetet för Dawit är också viktigt för att alla människor i Sverige som har flytt från förtryck ska veta att om de vill åka tillbaka för att arbeta för förändring och demokrati – precis som Dawit – så har de stöd från hela det svenska samhället i ryggen.

Madeleine

———-

intressant