jump to navigation

Kulturstödet i Svt Debatt 28 februari 2014

Posted by angusthlm in Kultur för fler.
Tags: , , , , ,
2 comments

Du missade väl inte Svt Debatt igår då Madeleine stod upp för ett rättvist, transparent, flexibelt och framåtblickande kulturstöd? Om du gjorde det eller bara vill se programmet igen kan du göra det här.

Förutom Madeleine deltog Danjel Andersson, konstnärlig ledare för Moderna Dansteatern, Per Sundgren, vänsterpartist och ordförande i Orionteatern, samt Martina Montelius, konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan 4.

De nya riktlinjerna för stöd till det fria kulturlivet antogs i nästan total enighet i kulturnämnden i november 2011. Först 2013 när debatten blev för hård valde Socialdemokraterna och Miljöpartiet att ändra uppfattning. Läs fler inlägg om kulturstödet här, här och här.

Utfallet av de nya riktlinjerna har varit mycket positivt. Sammanlagt 22 verksamheter har idag ett flerårigt stöd, antalet ansökningar om kulturstöd har ökat dramatiskt, många nya aktörer har för första gången fått stöd, och flera som tidigare haft ett lågt stöd har nu fått ett högre stöd.

Bland vinnarna i det nya kulturstödet måste man också räkna Orionteatern – trots Per Sundgrens indignation. Teatern har både fått höjt stöd och för första gången någonsin har den också ett flerårigt stöd. Men kanske spelar Sundgrens ideologiska hemvist – tidigare borgarråd för Vänsterpartiet – större roll i hur han bedömer kulturstödet än de faktiska förhållandena? Det kanske förklarar varför det var så svårt att förstå exakt vad Sundgren – och för den delen Montelius – tycker är så fel med det nya kulturstödet.

/ Anders

Alla gillar inte kulturdebatt 26 mars 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Imorgon är det dags för ännu en kulturdebatt på Teater Brunnsgatan 4. När Marie Söderqvist och Martina Montelius arrangerade den första kvällen skrev jag tillsammans med min kollega i kulturnämnden Ariane Bucquet Pousette (M) ett öppet brev till alla debattörer och åhörare i vilket vi beskrev kulturpolitiken i Stockholms stad. I morgon är det en ny diskussion bl a med Stina Oscarsson från Radioteatern som på public service hemsida gjorde ett påhopp på evenemanget av det mera obehagliga slaget. (läs Martina Montelius kommentar) Uppenbart är att vissa inte gillar varken debatter, diskussioner eller olika uppfattningar.

Inför debatten i morgon skriver en annan av deltagarna, skådespelaren Ulf Brunnberg, idag i Expressen om alliansens kulturpolitik. Brunnberg har inte rätt i allt han skriver, men det är roligt att han noterar att det händer mycket i kulturpolitiken i Stockholm. Av en händelse skriver även Svenska Dagbladets kulturredaktör Kaj Schueler idag om att jag och Folkpartiet i Stockholm ofta återfinns i kulturpolitikens centrum.

Konst, kultur och därmed också kulturpolitiken är viktig. Därför ska den debatteras. Jag kommer att fortsätta att dra mitt strå till den stacken.

/ Madeleine

Läs: Låt kvasten gå kulturministern
Läs: Öppet brev till kvällens kulturdebatt
Läs: Tystnadens strategi råder

Öppet brev till kvällens kultudebatt 21 februari 2012

Posted by angusthlm in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: ,
1 comment so far

                                                                                                                  Stockholm den 21 februari 2012
Stockholms stadshus

Hej,

ikväll ska du antingen debattera eller lyssna till debatten om kulturpolitik på Teater Brunnsgatan 4. De senaste åren har vi själva haft det stora privilegiet att få ägna oss åt kulturpolitik och vill därför passa på att berätta för dig hur en borgerlig kulturpolitik kan se ut.

Vi gör det med bakgrund av att vi upplever att kulturvänstern innehar problemformuleringsprivilegiet i kulturdebatten. Den mest centrala tesen i kulturvänsterns föreställningsvärld är att all kulturpolitik som saknar socialistiska förtecken är ett hot mot såväl kulturpolitiken som kulturen i stort. Inget kunde vara mer fel, åtminstone i Stockholm där våra partier innehaft makten och en av oss varit kulturborgarråd sedan 2006.

Några satsningar och resultat förtjänas särskilt att nämnas. Sedan 2006 har kulturanslagen bl a till folkbiblioteken, Stockholms stadsteater och det fria kulturlivet ökat dramatiskt. Resultaten har inte låtit vänta på sig. Kulturen är populärare än någonsin bland stadens medborgare. 2011 lockade Stadsteatern, Kulturhuset och Stadsmuseet rekordpubliker. Stadsarkivet jobbar, efter det s k Chydeniusinitiativet, intensivt med att öka insynen i den offentliga myndighetsutövningen med hjälp av internet och digitalisering. Aldrig förr har kulturbudgeten i Stockholm varit så stor som nu.

Men kulturens enda fokus är inte antalet kronor och ören. För biblioteken är det viktigt att de är öppna när medborgarna kan och att de är placerade där medborgarna rör sig. För kulturinstitutionerna gäller det att ha ett högkvalitativt innehåll, ett modernt tilltal, ha aktuell repertoar eller utställningsverksamhet och vara lyhörd inför publikens reaktioner. Skattepengar ska alltid användas effektivt – allt annat är, som Gustav Möller sa, en stöld från skattebetalarna. Många – men inte alla – av kulturlivets problem handlar snarare om hur och till vad de anslagna pengarna används än medlens storlek.

Konstnärer har också rätt att försörja sig på sin konst och kulturlivets och konstnärernas frihet är absolut fundamental. Ett brett offentligt stöd för konsten och kulturen är nödvändigt för att ge frihet att misslyckas och pröva nya vägar samt upprätthålla institutionerna. Men ett fritt och oberoende kulturliv kan inte ensidigt vara beroende av offentliga anslag. Stockholm anslöt sig därför omedelbart till principerna bakom det s k MU-avtalet som ska ge konstnärerna betalt då de ställer ut, och uppmanade våra andra storstadskollegor att göra detsamma – dock utan resultat. Denna insikt har varit drivande bakom våra satsningar på att stödja det fria kulturlivet att försöka attrahera icke-offentliga finansiering, bl a genom ökade biljettintäkter. Givetvis står inte ökade icke-offentliga medel i motsättning till att det offentliga är generös i sin medelstilldelning. Våra ambitioner ska inte ses som ett nollsummespel där offentliga anslag ersätts av privata. Tvärtom är de ett led i att öka den samlade finansieringen av kulturlivet. En kraft som ska nagelfara samhällets förhållanden och få oss att se oss själva med andra ögon behöver en mångsidig finansiering. En kraft som också vågar bita den hand som föder den.

En politik inriktad på att kulturen ska nå flera har under de senaste åren fått stämpeln marknadsinriktad – så kan det vara men det behöver inte vara så. En fråga vi aldrig får svar på men som ni kanske kan närma er ikväll är varför det är fel att sträva efter en större publik eller flera deltagare inom kulturen? När blev ett av 1974-års mest betydelsefulla mål, nämligen det om folkligt deltagande, ”fult”?

Genom detta brev hoppas vi att du med sakliga argument kan avfärda kulturvänsterns allra käraste vandringssägen om en ickesocialistisk kulturpolitik – att kulturpolitiken håller på att monteras ned – och lyfta fram att de stora kulturpolitiska frågorna handlar om hur kvaliteten ska utvecklas, om hur kulturlivets oberoende ska öka, hur fler kan bidra till att kulturens roll i samhället ökar och om hur samhällets kulturella infrastruktur ska uppdateras för 2000-talets Sverige. Helt enkelt, allt det som präglat kulturpolitiken i Stockholm de senaste fem åren.

Lycka till i debatten!

Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och fastighetsborgarråd Stockholms stad

Ariane Bucquet-Pousette (M)
Gruppledare i kulturnämnden Stockholms stad