jump to navigation

Om stadens klotterpolicy 12 juni 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , ,
trackback

Att Stockholms stad ska vara fritt från klotter och annan skadegörelse är en åsikt som delas av en överväldigande majoritet av stockholmarna. Inte enbart därför att klotter skapar otrygga och fula miljöer utan också därför att det är självklart att man ska ha respekt för båda andras och allas vår gemensamma egendom. Det finns få saker som leder till så mycket arga reaktioner och krav på åtgärder från Stadshuset som nedsprayade husfasader, parkbänkar, bussar och tunnelbanevagnar. Samtidigt medför den sanering som klottret ger upphov till stora utgifter för såväl privatpersoner som det offentliga.

Men trots starka reaktioner från allmänheten och stora kostnader är stadens policy om klotter upphov till ständiga debatter. Det talas om att klotterpolicyn både är en inskränkning i yttrandefriheten och att staden förbjuder en viss konstform. Påståenden om klotterpolicyn som självklart inte stämmer. Låt mig förklara varför.

Varför nolltolerans?

Grunden för stadens klotterpolicy är mycket enkel: Ingen har rätten att självsvåldigt bestämma vad som ska målas på någon annans egendom. Gäller det enskild egendom som industrifastigheter, villor, radhus eller bostadsrättsföreningar och så vidare är det ägarna, med hänsyn till lokala eller nationella föreskrifter angående exempelvis kulturmiljö, som har rätten att bestämma vilken utsmyckning eller färg som ska pryda deras egendom. Gäller det allas vår gemensamma egendom är det kvalificerade tjänstemän som bestämmer vilken färg eller utsmyckning som ska pryda egendomen. Kring överträdelse mot denna princip kan det inte råda något annat än en nolltolerans: Vi kan inte till hälften eller till 75 procent acceptera att andra ska ha rätten att förstöra någon annans egendom.

Vad är klotter?

En svårighet och källa till förvirring i debatten om klotterpolicyn utgör gränsdragningen mellan klotter å ena sidan och graffiti å den andra. Enligt Brottsförebyggande rådets publikation Klotterförebyggande åtgärder. En idéskrift om att tänka parallellt (2005) lyfts följande distinktion mellan de två begreppen fram: ”Enligt regeringen definieras klotter som ’bild eller ristning som olovligen anbringats på plats eller föremål’ (Ds 2001:43). Graffiti är text eller bild som lagligen anbringats på plats eller föremål. Klotter är alltså det olagliga uttrycket (skadegörelse – brottslighet) och graffiti det lagliga uttrycket. […] Likartade motiv kan vara både klotter och graffiti. Den enda skillnaden är alltså om bilden är lagligt eller olagligt målad.”

En konsekvens av ovanstående är att begreppet graffiti kan bytas ut mot vilket konstnärligt uttryck som helst och att samma distinktion mellan dessa konstnärliga uttryck och klotter är detsamma. Det vill säga skillnaden mellan klotter och kubism, futurism, naivism, impressionism, expressionism och så vidare är en fråga om målningen/ristningen uppförts lovligen eller olovligen. Om något är konst eller klotter handlar således vare sig om kvaliteten i utförandet av verket eller vilket konstnärligt uttryck det rör sig om.

Därför blir resonemanget, som en del ibland brukar blanda in i debatten om stadens klotterpolicy, om vad som är att betrakta som konst och inte konst fruktlöst. Där menar vissa att graffiti är konst medan andra menar att det inte är konst. Även om denna diskussion är intressant är den för klotterpolicyn helt irrelevant. Det är inte Stockholms stad som definierar konstbegreppet, vilket för en liberal, är helt självklart.

Är klotterpolicyn en inskränkning av yttrandefriheten?

Det finns de riktigt skrävlade som försöker få stadens klotterpolicy att stå i strid med yttrandefriheten. Deras resonemang brukar gå ut på att när staden (det offentliga) inte tillhandahåller lagliga graffitiväggar – subventionerade via skatteintäkter – så är detta det samma som censur, vilket är ett både ointellektuellt och felaktigt påstående. Det finns massor av saker som det offentliga inte tillhandahåller vilket ju på intet sätt betyder att det därigenom skulle vara förbjudet.

När vi ändå är inne på yttrandefriheten kan det vara värt att rekapitulera definitionen av klotter och stanna upp vid äganderätten. Äganderätten innebär att en ägare besitter kontrollmakt över en individuellt bestämd materiell sak, en egendom, med vissa befogenheter, och är fundamental i en demokrati. Äganderätten är den mest grundläggande och långtgående juridiska rätten till ett föremål och ger ägaren rätt att fritt förfoga över en viss sak i alla hänseenden som inte är särskilt undantagna genom lag eller avtal. Således begränsar äganderätten yttrandefriheten i det avseendet att den förbjuder andra från att nyttja min egendom – även om man målar ner min garageport med graffititeknik utan min tillåtelse. Ja, det är inte ens tillåtet om målningen blir av så hög klass att det blir ett konstverk.

Det är alltså helt tillåtet att måla graffiti på sina egna väggar men inte på andras, ty det reglerar äganderätten. Då stadens folkvalda har bestämt att det inte är tillåtet att måla olaglig graffiti på stadens väggar är detta således inte det samma som censur. Censur skulle vara om du blev förbjuden att måla graffiti på egna väggar eller på tavlor som man själv äger, vilket ju naturligtvis är otänkbart i en demokrati.

Att hävda samhällets och enskildas rätt att bestämma över gestaltningen och skötseln av sin egen egendom är dock inte enbart självklart utan även det enda praktiskt möjliga. Skulle undantag för detta göras skulle antingen vissa yrkesgrupper ges företräde att förbehållslöst gestalta eller förmedla budskap på annans egendom eller representanter för vissa konstnärliga uttryck ges samma rätt – vilket skulle vara högst olämpligt så länge staden ska behandla alla lika, garantera rättssäkerhet och förhålla sig neutral mellan olika estetiska uttryck.

Tillämpningen är inte alltid glasklar

Politiker sätter upp riktlinjer och policys som sedan stadens tjänstemän har att förhålla sig till. Att skriva en klotterpolicy är en sak, att få den att tillämpas och läsas på samma sätt av alla i en kommunal förvaltning med tiotusentals anställda är en helt annan. Till viss del beror detta på att staden, såväl politiker och tjänstemän, stundvis har tolkat klotterpolicyn otydligt och inte i tillräcklig grad har gjort skillnad mellan exempelvis graffiti och klotter. Till viss del beror det även i vissa fall på svårigheten att skilja mellan exempelvis ett evenemang som handlar om graffiti och ett som handlar om och uppmuntrar till klotter.

Sistnämnda är till och från aktuellt eftersom klotterpolicyn slår fast att ”Staden inte ska medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse”. Att just olaglig graffiti och inte något annan konstnärligt uttryck nämns explicit har att göra med att graffiti historiskt sett har haft det offentliga rummet som sitt forum per se. Det har även förekommit strömningar som sökt legitimera rätten att måla olaglig graffiti i det offentliga rummet dvs. utan tillstånd med argumentet att konstformens forum är det offentliga rummet. Det är den historiska förklaringen till att just olaglig graffiti nämns. Men man skulle, som tidigare redogjorts för, kunna byta ut detta mot vilket annat konstnärligt uttryck som helst.

Ett exempel då tillämpningen ifrågasatts är när Trafikkontoret 2011 nekade Riksteatern att få annonsera för evenemanget Art of the Street på de av staden subventionerade kulturtavlorna. Kanske var det en övertolkning av stadens klotterpolicy när man nekade Riksteatern att sätta upp sina affischer med reklam för Art of the Street. Samtidigt ska man dock komma ihåg att Riksteatern hade all möjlighet att göra reklam för sitt evenemang via de vanliga informationskanaler som står till buds. Att de ska får göra reklam på platser som är subventionerade av stockholmarna framför andra kulturaktörer är inte helt självklart och något man kan ha olika åsikter om.

Avslutningsvis vill jag säga att gatukonst, vilken form den nu må ta, kan vara mycket berikande. Bland annat lanserade Fortum en konsttävling på elskåpen i staden för att uppmärksamma Stockholm som miljöhuvudstad och för att skapa en trevligare stad. Det känns mycket roligare att ha ett konstverk på ett elskåp än vanlig trist grå färg. Men det är av demokratisk vikt att all gatukonst sker med tillstånd. Så klotterpolicyn är inte så underlig som vissa vill göra gällande. Det är även därför som hela 24 av länets 26 kommuner också har ställt sig bakom policyn.

Madeleine

Annonser

Kommentarer»

1. Lisa - 12 juni 2012

”- Vill man uppföra ett konstverk måste man ansöka om tillstånd. Allt annat är olagligt.
– Kan man ansöka om tillstånd för att uppföra en graffitimålning?
– Nej, vi accepterar inte graffiti i Stockholm”

(Mikael Söderlund om innehållet och tillämpningen av stadens klotterpolicy 2007)

Den äganderätt och den rätt du enligt grundlagen som individ har att uttrycka sig, även kallad yttrandefrihet, är alltså åsidosatt av den klotterpolicy du nu försvarar.

Och apropå att du sätter dig på dina höga hästar och pratar om intellektuell hederlighet så vore fint om du kunde uppvisa det empiriska underlaget för detta påstående:

”Det går en autostrada från ungar som håller på att klottra på Södermalm till dem som är ute på farliga spår, rånar och begår stölder för att få ihop pengar till sitt klotter. Det leder vidare till narkotikabrott” (Madeleine Sjöstedt i kommunfullmäktige 2006)
http://www.nolltoleransen.se/2012/01/lagliga-graffitivaggar.html

Släpp sargen! Din politik sätter hämsko på Stockholms kreativa och kulturella utveckling.

http://www.svd.se/kultur/nolltoleransen-vid-vags-ande_7272209.svd

jonasuebel - 27 juni 2012

Det empiriska belägget för uttalandet som löd: ”[…] Framför allt gäller det tre samband som man inte låtsas om. Det ena är sambandet mellan ungdomar som håller på med klotter och graffiti och kriminalitet.” finner du här: http://www.gotland.se/imcms/54884

2. Lisa - 12 juni 2012

…och så något litet om att vare sig du, (FP) eller klotterpolicyn kan skilja på lagligt och olagligt och att ni inte respekterar äganderätten.

Varför förbjöd du lasergraffiti och kurser i virkning? Var det för att barnen inte skulle droga ner sig totalt?

Nolltoleransens effekter

Januari 2002:Stockholms stad vräker utställningen STHLM underground från ett skyddsrum under Sofia kyrka.

September 2006:SeptemberKulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) kräver att Kulturskolan stänger sina graffitikurser.
J
uni 2007:En utställning med virkad graffiti ställs in på Kulturhuset.

September 2008:Stockholm kräver att Cyklopen stänger sin graffitivägg.

Oktober 2008:Riksteatern får inte tillstånd att projicera lasergraffiti på Södra teaterns fasad.

November 2008: Stadsbyggnadsnämnden motsätter sig ett bevarande av graffitimålningen Fascinate, trots att både Stadsmuseet och länsstyrelsen anser att den har ett kulturhistoriskt
värde.

Maj 2009:Stockholms
moderaterna kräver att grannkommunen Sigtuna stänger sin öppna graffitivägg.

Oktober 2009:Staden stoppar JM från att uppföra
en beställd graffitimålning på ett byggplank vid Hornstull.

Augusti 2010:Borgarråden Kristina Alvendal (M) och Ulla Hamilton (M) kräver att Riksteatern river Art of the streets lagliga graffitivägg.

Juli 2011:Trafikkontoret stoppar annonserna för Art of the streets.
Källor: Riksteatern, Sätt färg på staden av Kolbjörn Guwallius, Noll tollerans av Jacob Kimvall, Yelah, SvD.
http://www.svd.se/kultur/nolltoleransen-vid-vags-ande_7272209.svd

jonasuebel - 2 juli 2012

Hej,

Du har en tendens att ropa efter empiriska belägg och fakta av andra, men själv kan du tydligen slänga dig med vilka ogrundade påståenden som helst.

Kulturborgarrådet har inte stoppat någon virkkurs i graffiti. Hon har heller inte förbjudit någon lasergraffiti som du insinuerar. Däremot har en förvaltning i staden inte givit tillstånd för detta, men det är en helt annan sak.

Det stämmer vidare att Stadsbyggnadsnämnden 23 oktober 2008 beslutade att industribyggnaden på Botvid 1 inte skulle kunna bevaras eftersom fastigheten skulle komma att hamna mitt i den nya stadsdelens park. Efter att länsstyrelsen, stadsmuseet och skönhetsrådet, bedömt att målningen har ett högt kulturhistoriska värde som du påpekar, beslutades dock nedanstående vilket inte låtsas om (Dnr 2011-02699-50):

Särskilt uttalande

”Stadsbyggnadsnämnden beslutade den 23 oktober 2008 att industribyggnaden på Botvid 1 inte skulle kunna bevaras, något som hade föreslagits i programarbetet, eftersom fastigheten skulle komma att hamna mitt i den nya stadsdelens park.

På Botvid 1 uppfördes 1989 med fastighetsägarens tillstånd en graffitimålning. Nämnden uttalade i sitt beslut också att ”Om målningen bedöms ha ett högre kulturhistoriskt värde kan den flyttas till annan plats utanför programområdet”. Vi finner nu att tre remissinstanser, länsstyrelsen, stadsmuseet och skönhetsrådet, bedömt att målningen har det efterfrågade höga kulturhistoriska värdet. Målningen bör således, i likhet med vårt beslut från 2008, bevaras.

Vi instämmer därför i stadsbyggnadskontorets förslag, vilket innebär att kontoret tillsammans med exploateringskontoret nu ska undersöka målningens skick och utreda möjligheterna till ett bevarande på något sätt.”

Vidare skriver du att Stockholms stad skulle ha stoppat JM från att uppföra en beställd graffitimålning på ett byggplank vid Hornstull. Detta är för mig och alla andra i staden okänt. JM hade tillstånd för upplåtelse för planket och möjlighet att uppföra ett graffitikonstverk eller annat konstverk och det var inget som staden skulle kunna ha några synpunkter på vilket även dåvarande stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal (M) utryckte i media på den direkta frågan.

vänligen
Jonas Uebel

3. Madeleine Sjöstedt tar bladet från munnen men gör ingen klokare | gatukonst.se - 13 juni 2012

[…] i Stockholm Madeleine Sjöstedt (FP) gjorde igår ett längre klargörande om klotterpolicyn på sin blogg, men tyvärr blev nog ingen […]

4. Folke Folkeson - 13 juni 2012

Det ni liberaler och intellektuella och lärda och allt vad ni självutnämnda förstå-sig-på:are vill kalla er, aldrig riktigt verkar förstå är att vi vill göra ert jobb enklare genom att be er att bry er mindre. Vi klarar oss utan er. Ni däremot klarar er inte utan oss. Glöm aldrig det.
Och det är därför som det tjafsas så mycket. Ni har glömt att ni är anställda av oss, för att göra våra liv trevligare. Inte för att tala om för oss vad ni tror är lämpligt. Inte att skapa fler regler för att rättfärdiga er egen existens, utan att göra färre och enklare regler, så att fler kan leva lättare.

Det blir billigare med lagliga väggar. Eftersom de per definition aldrig behöver saneras. Billigare för oss, medborgarna. För det är faktiskt vi som betalar skatten i den här stan. Som ni får i lön för att göra våra liv bättre. Så det är inte ”era” pengar, om ni nu tror det.
Plus en massa andra saker som du missförstår med flit för att du inte vill kapitulera. För det handlar om inte om lagliga väggar eller paragrafer eller mätbara tendenser som kan analyseras och manipuleras och föras fram som det passar.
Det handlar om att du för ett krig. Som ingen bett dig föra.

Det är dags att du börjar göra dig förtjänt av lönen nu, för vi i ledningsgruppen har vissa åsikter om din arbetsinsats.
Vi kan gå in på detaljer när vi sätter oss ner för att utvärdera din anställning lite noggrannare, men för nu hälsar VD och övriga att det är dags för skärpning.

Avslutningsvis vill jag säga att du kan vara en mycket berikande medarbetare. Men det är av demokratisk vikt att du arbetar för dina uppdragsgivare och inte emot. Så att vi är trötta på dig är inte så underligt som du vill göra gällande.

jonasuebel - 26 juni 2012

Hej Folke,

Det är bra att du och dina kompisar i ”ledningsgruppen” utvärderar politikerna som ni har valt. Det är så det ska vara i en demokrati. I senaste valet gav väljarna nytt förtroende för den styrande stadshusalliansen, hur det blir 2014 får vi se.

Det finns inga pengar som man ska vara så försiktig med som någon annans. Bedömningen är också att dessa kan göra betydligt större nytta än att subventionera väggar för ett fåtal att måla på. Om den prioriteringen är rätt eller fel är upp till stockholmarna att ta ställning till i nästa val.

Vänligen
Jonas Uebel

5. Helena Nilsson - 13 juni 2012

Kära Madeleine,
jag är en 38 årig 2-barnsmamma, analytisk kemist som arbetar med forskning inom miljögifter. Men jag är OCKSÅ en graffitimålare. Jag har tidigare målat olja och akvarell, älskar kreativitet såsom inredningsdesign, sy, virka, sticka och teckna men har fastnat för spraykonst på senare år. Det krävs en ofantligt bra teknik och talang för att kunna åstadkomma de fina målningar man ofta ser på lagliga väggar där målaren får tid på sig att jobba med detaljerna.

Jag vill alltså klargöra för dig att det finns många graffitimålare/gatukonstnärer som mig, dvs väldigt långt från en knarkande tonåring som är din stereotypa bild av graffitimålare. Den bilden är det verkligen dags att revidera nu.

Det finns ställen med lagliga väggar där saneringskostanderna faktiskt har minskat, Märsta till exempel. Hur ska Stockholms stad någonsin kunna få en föränding om ni inte är beredda att ändra? Kanske skulle en laglig vägg i Stockholm ge helt andra resultat i årsredovisningen än vad ni politiker förväntar er? För övrigt tror jag det är så att samtliga Europas huvudstäder har lagliga väggar utom Minsk och Stockholm. Ni har dragit den här policyn in absurdum med förbjudna graffitikurser för barn, förbjudna affischer och allt annat Lisa beskriver här ovan. Ofattbart och odemokratiskt.

Och en sak till, jag är otroligt glad att jag bor i en tolerant nutidskommun (Lindesberg). Inom kort ska vi ska få en laglig vägg på en byggnad som tillhandahålls av vårt kommunala bostadsbolag. I vår kommun ser man värdet i de positiva effekter konsten kan ge. I Lindesberg finns en 20 meter lång betongvägg som är baksidan av ett garage. Det ligger väldigt centralt med många butiker och parkeringsplatser runt om. 1997 målades den här långa väggen till en Faluröd huslänga med fönster och dörrar av en grupp gymnasiestudenter. Det är alltså 15 år sedan nu och inte en enda gång har det klottrats på den här väggen trots att den skulle vara idealisk för en klottrare.

Vänligen,
Helena Nilsson

jonasuebel - 27 juni 2012

Hej Helena,

Självklart finns det mycket duktiga konstnärer – inom graffiti liksom andra konstarter. Jag vet inte var du har fått bilden av att vi skulle se alla som ”knarkande tonåringar”.

Angående ”lagliga graffitiväggar” så syftar du på väggar som subventioneras av det offentliga. Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om vad som ska bekostas av skattemedel och vad som inte ska göras. Men som jag skrev i mitt svar till Folke så anser inte vi att detta är något som det offentliga ska subventionera. Men det hindrar ju inte dig eller någon annan från att ombesörja eget material att måla på.

Vänligen
Jonas Uebel

6. Art of the streets « Från huvudstad till världsstad - 23 augusti 2012

[…] något som helst förbud mot graffiti eller någon annan konstform i Stockholm. Läs gärna mitt blogginlägg från i våras där jag besvarar de flesta av de osanningar kring Stockholms syn på graffiti som […]

7. Låt oss tala om samma sak | Graffitifrämjandet - 24 februari 2014

[…] om ”klotter” på någon annans vägg. Det är inte det vi pratar om. Madelene Sjöstedt skrev 2012.06.12 […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: