jump to navigation

Om bibliotekens yttrandefrihet 29 april 2013

Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

I gårdagens Expressen skrev Madeleine om förslaget till ny bibliotekslag med anledning av de många diskussionerna om vad som ska och vad som inte ska få finnas på folkbiblioteken och hur detta ska bestämmas. Du läsa artikeln genom att trycka på följande länk ”Lex Tintin för yttrandefriheten” eller läsa den längst ned i detta blogginlägg.

Som en parentes kan nämnas att just Tintin i Kongo, som nämns i bildtexten till artikeln, aldrig rensades ut från bibliotekshyllorna på Kulturhusets bibliotek TioTretton i höstas av den enkla anledningen att det albumet inte fanns i bibliotekets bestånd. På bloggen Hög av serier kan du läsa Anders Lundgrens, medarbetare på Kulturhuset, betraktelse av händelseförloppet. Du kan också läsa Jan Gradvalls som skrivit om Tintin i Kongos frånvaro på TioTretton på Expressen, länk finns här.

/ Anders

Den nya bibliotekslagen som nu föreslås kan sätta stopp för censurivrarna. Det är positivt att den slår fast biblioteken ska värna yttrandefriheten, inte beskära den.

I Sverige har det hittills saknats bestämmelser om folkbibliotekens utbud. I detta avseende skiljer vi oss från exempelvis Norge och Danmark. I förslaget till en ny bibliotekslag sägs det dock tydligt att folkbibliotekens medieutbud ska präglas av allsidighet och kvalitet. Med allsidighet menas att bibliotekens utbud ska vara allsidigt sammansatt och att mediebeståndet inte får inskränkas utifrån ideologiska, politiska eller religiösa ställningstaganden.

Detta är en förändring som innebär att kulturpolitiken mycket tydligare måste förhålla sig till principer för medieurval. Tidigare diskussionerna om stereotypa och stötande skildringar i bland annat Tintin, Lilla Hjärtat, Pippi Långstrump och Robinson Kruse har rest krav på att biblioteken ska rensa ut böcker från sina bestånd, eller att avstå från att köpa in böcker. Vissa folkbibliotek har fallit för interna eller externa påtryckningar och gått dessa viljor till mötes.

Ideologiska utrensningar är ofta resultatet av bibliotekstjänstemäns eller kulturpolitikers goda intentioner. Man vill ta bort sådant som väcker anstöt. Men i all välvilja ruckas samtidigt bibliotekens demokratiska uppdrag: Att till allmänheten fritt ge tillgång till litteratur.

Detta är främmande för mig som liberal. För oss liberaler finns biblioteken till för att tjäna allmänheten genom fri tillgång till information. Biblioteken ska inte vara ett politiskt instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt utan vara ett verktyg och en resurs för att få människor att tänka själva.

Denna hållning är en av anledningarna till att bland det första jag gjorde när jag tillträdde som kulturborgarråd var att avskaffa de politiska råden för biblioteken i Stockholm samt till min kraftiga reaktion på den normkritiska utrensning som en chef påbörjade på Kulturhuset i höstas.

Så länge biblioteken varken har oändligt med utrymme eller oändliga inköpsmedel kommer ett urval att ske och en prioritering att göras vid inköp av litteratur. Att rensa ut, eller inte köpa in, en bok baserat på dess innehåll är därför inget anmärkningsvärt, inflikar vän av ordning.

Men det är inte urvalet i sig som är stridsfrågan, utan hur detta urval sker. Skillnaden är stor mellan att å ena sidan fråga sig om en bok är värd att köpas in trots dess eventuella brister, men tack vare dess övriga kvaliteter, såsom historisk relevans. Eller att å andra sidan anse att en bok ska rensas ut, eller inte köpas in, på grund av dess brister, trots dess kvaliteter. Detta är mer än semantik.

Medan förstnämnda urvalsprincip står för att det som har kvaliteter, är efter- frågat, har historisk betydelse eller är av litteraturhistorisk vikt, ska få finnas kvar trots eventuella brister står det sistnämnda för ett förhållningssätt där allt missbehagligt ska bort från hyllorna.

I denna diskussion är det lätt att blanda samman litteraturens innehåll med ståndpunkten att litteratur trots obehagligheter i dess innehåll ska få finnas på biblioteks- hyllorna. Låt mig därför klargöra att stereotypa skildringar av olika grupper både i samtida och dåtida litteratur är ett stort problem. Jag hoppas innerligt att all litteratur, barnlitteratur i synnerhet, ska vara fri från stereotypiseringar. De många diskussionerna är därför välbehövliga och förändrar mångas inställning till litteratur som tidigare ansetts vara oskyldig. Varje bibliotek har också ett ansvar för hur man exponerar böcker.

Det är ett missförstånd att censur alltid införs med onda avsikter. Nej, ofta införs den med de mest goda avsikter. Men censuren är bedräglig som politiskt verktyg då den gör våld på de principer som är det fria samhällets utgångspunkt, fria människors förmåga, rätt att ha fri tillgång till information och fritt uttrycka sina åsikter – även det som är obehagligt, dumt, ja till om med förolämpande.

Det som föreslås i den nya bibliotekslagen måste tillämpas som en Lex Tintin – för att hjälpa biblioteken att stå fria i yttrandefrihetens tjänst.

Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och fastighetsborgarråd Stockholms stad

Censur på bibliotek 18 januari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , ,
6 comments

tintin

Strängnäs kulturchef och författaren Christer Hermansson skriver idag klokt i Dagens Nyheter om folkbiblioteken. Även om jag kan tycka att hans angrepp på Svensk Biblioteksförening skjuter över målet. Poängen är ju att vi måste ha både pappersböcker och e-böcker, det ena formatet utesluter ju inte det andra och det tror jag alla kan enas om.

Den stora förtjänsten med Hermansson artikel är dock att han uppmärksammar och varnar för det nyväckta intresset för censur på våra folkbibliotek. Först ut var Tintingate då samtliga album av den belgiske serietecknarens Hergés penna rensades ut (inte flyttades, läs här) från Kulturhusets barn- och ungdomsbibliotek TioTretton (dock inte Tintin i Kongo som inte fanns på biblioteket i fråga, läs här) och först efter ingripande från Kulturhuschefen Eric Sjöström åter fick ställas upp i bibliotekshyllorna. Senaste föremål för utrensning är Stina Wirséns böcker med figuren Lilla Hjärtat, som bland annat Botkyrka kommun valt att ta bort från bibliotekens samlingar, läs här. Hermansson skriver själv om problematiken:

Vad är egentligen problemet? Handlar det om hur folkbiblioteken ska möta arga läsare och medborgare? Ska bibliotekarierna vara åsiktspoliser? Ska folkbiblioteken spegla det samhälle vi lever i eller vara kliniskt rena från icke politiskt korrekta åsikter? Vad ska vi med folkbiblioteken till? Ska de förvandlas till kommunala pappersantikvariat utan innehåll?

Om man ska tro vissa bibliotekarier bör en stor del av böckerna i landets folkbibliotek rimligen gallras eftersom de innehåller värderingar som inte passar in i samtiden. Men hur kan man i stället möta det på ett pedagogiskt sätt? På ett sätt som inkluderar allmänheten? Ja, inte genom censur utan genom att berätta, debattera och informera om litteraturen och olika författarskap. Att förbjuda, ta bort och tysta ner skapar inte ett bättre och mer tolerant samhälle.”

Jag är själv mycket oroad över denna utveckling. Biblioteken är för mig intimt förknippade med ett demokratiskt samhällsskick. Inte enbart genom att bibliotekens framväxt gick hand i hand med demokratins framväxt. Inte enbart för att biblioteken genom att erbjuda medborgarna möjligheten att bilda sig en uppfattning om historien, samtiden och framtiden bidrar till demokratins fortlevnad. Utan också därför att demokratins värden om tolerans för det avvikande, det fria meningsutbyetet och friheten att själv bilda sig en uppfattning också är bibliotekens.

När biblioteksdebatten tar sin avstamp i vad som inte ska få finnas på biblioteken glömmer man bibliotekens djupt demokratiska funktion: Att biblioteket finns till för att människor på egen hand ska kunna bilda sig en uppfattning snarare än att vara politiska instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt.

Ändå måste ett urval ändå ske. För en tid sedan fann jag en intressant artikel skriven av den amerikanske biblioteksgurun Lester Asheim, Not Censorship But Selection som är ett försök att bena ut skillnaden mellan censur och urval. Urvalet – som är oundvikligt så länge antingen utrymmet eller inköpsbudgeten inte är oändlig – väljer därför att köpa in en bok eller behålla den för dess förtjänster trots dess brister. För censuren däremot är det viktiga att finna anledningar att inte köpa eller behålla boken trots dess övriga förtjänster. Eller med Lesters egna ord:

”The selector says, if there is anything good in this book let us try to keep it; the censor says, if there is anything bad in this book, let us reject it. And since there is seldom a flawless work in any form, the censor’s approach can destroy much that is worth saving.”

En sådan tolerant inställning till vad som ska finnas i bibliotekens bestånd – jämte vad allmänheten efterfrågar – tror jag är en nödvändighet för att försvara bibliotekens roll i ett demokratiskt samhälle och för att biblioteken ska vara en demokratisk institution. Självklart måste vi diskutera representationen av olika etniska, religiösa eller sexuella grupper i litteraturen liksom hur kvinnor och män framställs. Det är så normer och värderingar förändras. En sådan diskussion ska också självklart finnas på biblioteken. Men inte genom att man tar bort utan att man genom samtal och diskussioner sätter böckerna i ett sammanhang.

Värt att nämnas i sammanhanger är också att det i förslaget till ny bibliotekslag (Ds 2012:13) föreslås en skrivelse om att bibliotekens utbud ska präglas av allsidighet och kvalitet, liknande formuleringar finns bland annat i både Danmarks respektive Norges bibliotekslag. Formuleringen innebär bland annat att urvalet ska ske vara allsidigt sammansatt och inte innebära inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter. Med bakgrund av den senaste tidens censurdiskussioner är en sådan förändring av biblitoekslagen välkommen.

Det är, som Hermansson skriver, också synd att biblioteksdebatten kretsar kring vad som ska finnas biblioteken när den stora utmaningen är att diskutera hur vi ska kunna öka läsandet. Med bakgrund av Litteraturutredningens beskrivningar av ungas läsvanor borde detta vara den stora frågan för bibliotekspolitiken.

/ Madeleine

Läs mer: Biblioteken ska inte vara ett politiskt instrument
Läs mer: Lilla Hjärtat portas från Botkyrkas bibliotek
Läs mer: Biblioteken i Botkyrka plockar bort Lilla Hjärtat

Svar på tal: Biblioteken ska inte vara ett politiskt instrument 5 oktober 2012

Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , ,
add a comment

Tintindebatten fortsätter. DN Kultur publicerar idag Madeleines genmäle på Malin Ulllgrens krönika i onsdagens DN.

/ Anders

Läs mer: Tintinalbumen är tillbaka och kampen för demokratin vunnen. Eller?

Oacceptabelt av Kulturhuset 25 september 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Konstnärlig frihet.
Tags:
10 comments

Idag kan man i Dagens Nyheters kulturdel läsa att Kulturhusets bibliotek TioTretton har bestämt sig för att ta bort alla Tintinalbum från hyllorna. Men utsorteringen stannar inte där, utan ambitionen är att gå vidare och ta bort även andra barnböcker som man anser ger uttryck för förlegade värderingar. Kulturhusets konstnärliga ledare för barn- och ungdomsverksamhet, Behrang Miri, anser dessutom, enligt DN, att detsamma även borda gälla vuxenlitteratur. Detta är helt oacceptabelt och därför är det bra att Kulturhuset nu tar tillbaka beslutet.

Som liberal anser jag att fördomar bäst bekämpas genom yttrandefriheten och allmänhetens tillgång till litteratur, inte genom att biblioteken tar bort litteratur med ”fel” budskap. Det är just för att värna yttrandefriheten vi har ett skattefinansierat Kulturhus i hjärtat av Stockholm.

Oavsett om vi vill det eller ej har Sverige och världen en historia fylld av rasism, vilket har präglat litteraturen precis som alla andra konstarter. Detta är ett kulturarv som vi måste våga diskutera, inte minst med våra barn. Här har biblioteken och andra kulturinstitutioner en uppgift att väcka diskussion och initiera olika frågeställningar. Att försöka rensa ut detta kulturarv är dock en synnerligen dålig ingång till att starta ett samtal. Att börja rensa ut i vårt kulturarv utifrån dagens värderingar och synsätt skulle innebära att konstmuseerna tömdes på konst och de historiska museerna på föremål. Att diskutera historien och vårt kulturarv hör ett demokratiskt samhälle till, att förneka desamma hör inte ett fritt och öppet samhälle till.

Runtom i Europa kommer allt fler krav på en politisering av konsten, framförallt från de främlingsfientliga krafterna. Så också i Sverige. För att hålla dessa krafter stången är det nu, mer än på väldigt länge, viktigt att vi kulturpolitiker och kulturinstitutionerna värnar de principer som bygger kulturpolitiken i en demokrati: Yttrandefriheten och principen om armlängds avstånd till politiken. Tummar vi på dessa principer spelar vi de främlingsfientliga krafterna i händerna.

Kulturhuset har nu offentligt dragit tillbaka beslutet. Detta är givetvis välkommet men inte tillräckligt. Jag förväntar mig nu att Kulturhuset inleder ett internt värdegrundsarbete om hur institutionen ska värna yttrandefriheten och kulturens oberoende så att liknande situationer inte uppstår igen.

/ Madeleine

Läs mer: Kulturhuset backar om Tintin
Läs mer: Tintin får stanna på bibliotek
Läs mer: Kulturhuset backar Tintin blir kvar