jump to navigation

Ingenting är klart förrän Dawit är fri 5 september 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
trackback

För 4000 dagar sedan arresterades den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak i sitt hem i Asmara av den eritreanska regimen. Trots att inget åtal väckts, ingen rättegång hållits och ingen dom fallit har Dawit sedan den dagen varit frihetsberövad. Hans öde är i första hand en tragedi för honom själv och hans familj. Men också ett prov på hur högt priset kan vara för dem som kämpar för allas vår rätt att uttrycka sin mening och hur orättvis världen är för dem som inte tillerkänns denna rätt.

4000 dagar är en enorm tidsrymd. 2001 var mina barn fortfarande små gubbängsgryn, jag var gift med deras far och arbetade på den liberala rörelsens biståndsorganisation Silc, Swedish International Liberal Center. Dit kom också de första samtalen om Dawits försvinnande från hans familj. Jag kommer ihåg vad jag gjorde då jag fick det första samtalet och också att jag inte kunde föreställa mig att han inte snart skulle vara fri. Samtidigt är jag idag stolt över att Silc omedelbart engagerade sig i hans frigivande. 

Tiden gick. Först fem år senare skulle jag bli kulturborgarråd. Den 23 september 2001 hade varken invasionen av Irak eller Afghanistan ägt rum. Polen och Tjeckien med flera länder i Central- och Östeuropa stod fortfarande utanför EU. Sverige hade ännu inte folkomröstat om euron. Namn som Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt eller Barack Obama var fortfarande obekanta för svensk allmänhet. Alla dessa händelser och oräkneliga fler har passerat under tiden Dawit suttit fängslad.

Engagemanget i Sverige har varit och fortsätter att vara stort för Dawits och yttrandefrihetens sak. Oräkneliga är de artiklar, blogginlägg, radio- och tv-program, upprop och manifestationer som uttryckt stöd för Dawit. Så även idag på den fyratusende fängelsedagen. På Twitter och Facebook har det idag inletts ett upprop där var och en kan visa sitt stöd för Dawit.

Vissa känner säkert trötthet när ännu en kampanj drar igång. Vad gör det för skillnad? Varför skulle den eritreanska regimen tänka om nu när den inte gjort det förr?

Min övertygelse är att opinionen gör all skillnad i världen. Den utgör en konstant huvudvärk för regimen i Eritrea som inget annat önskar än att Dawits öde glöms bort. Den sätter press på svenska myndigheter som förväntas göra allt i sin makt för att få Dawit fri. Den ger stöd och tröst åt Dawits anhöriga, vänner och meningsfränder. Den utgör ett varningens tecken för de regimer som överväger att fängsla svenska journalister. De vet i sådana fall vilken reaktion som är att vänta.

Alltså: #fyratusen #freedawit. Ingenting är klart förrän Dawit är fri.

/ Madeleine

Stöd här, Läs Leif Öbrink här, Expressen här.

Advertisements

Kommentarer»

1. oskar - 11 september 2012

Att svenska opinionen utgör en ständig huvudvärk för Eritreas regim, hur vet vi det?

Att opinionen kan påverka på svenska myndigheter kan jag hålla med om. Men sedan är det frågan vad ”allt i sin makt” innebär.

Är det nu inte tid att gå från ord till handling? Någonstans måste man ju inse att man befinner sig i en återvändsgränd när det gäller diplomatin. Är det inte dags att börja se över alternativen för direktaktion istället?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: