jump to navigation

Miljöpartiet minskar kulturens andel av statsbudgeten 24 oktober 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: ,
add a comment

Inför valet drev Miljöpartiet – sin överbudsvana trogna – frågan att minst en procent av statsbudgeten ska läggas på kultur. Det är omkring 0,2 procentenheter mer än vad staten spenderar på kultur innevarande år.

Igår var det dags för S-MP-regeringens första kulturbudget. Skulle löftet infrias om att 1 procent av statsbudgeten ska gå till kultur?

Nej, så blev det inte. Och faktum är att regeringen Löfven (S) viker en mindre andel av statsbudgeten åt kultur jämfört med då Fredrik Reinfeldt (M) var statsminister och alliansen styrde landet.

Räknar man samma utgiftsområdena för kulturområdesövergripande verksamhet, teater, dans och musik, litteratur, läsande och språk, bildkonst, arkitektur, form och design, kulturskaparnas villkor, arkiv, kulturmiljö, museer och utställningar samt film inom utgiftsområde 17 uppgår dessa till 0,7975 procent av budgetförslaget för 2015. Samma siffra för dessa områden var för 2014 0,79789 procent.

Därmed har alltså Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare och Konstnärernas Riksorganisation rätt när de i Kulturnyheterna påstår att regeringen satsar en mindre andel av statsbudgeten på kultur än vad alliansregeringen gjorde: ”kulturbudgeten som helhet är en besvikelse. Både MP och V har i valrörelsen varit tydliga med att man vill att en procent av statsbudgeten ska gå till kulturen. Nu minskar man istället andelen i sin första budget.”

Det är sunt att vara relativt kritisk till måttet ”andel av budgeten”. Ett sådant mått innebär ju att en budget samtidigt kan öka väldigt mycket i kronor och ören samtidigt som det andelsmässigt blir mindre. Eller det omvända för den delen. Men det intressanta i det här sammanhanget är att vi har ett parti – Miljöpartiet – som är ansvarigt för kulturpolitiken och som tycker att ”kulturens andel av budgeten” är ett mycket viktigt mått att använda.

Alltså: Miljöpartiet gick till val på att öka kulturens andel av statsbudgeten. När de idag lägger fram sin första kulturbudget någonsin är den ambitionen som bortblåst. Istället har de i sitt förslag till budget för 2015 sänkt kulturens andel av statsbudgeten jämfört med 2014.

På vanlig svenska kallas det valsvek.

/ Madeleine

Regeringen lägger ned sin granskningsmyndighet 23 oktober 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

Sedan 2011 finns Myndigheten för kulturanalys. Dess uppdrag har bland annat varit att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. Nu vill kulturminister Alice Bah Kunhke (MP) lägga ned den myndighet som har till uppgift att granska regeringens kulturpolitik.

I förra veckan hamnade myndigheten i det kulturpolitiska strålkastarljuset efter att den nya regeringen aviserat att den till viss del vill införa fria entréer (i själva verket innebär förslaget att entréintäkterna minskar med 25 procent för de centrala museerna) på vissa statliga museer. Myndigheten för kulturanalys hade nämligen så sent som i slutet av förra året lämnat in promemorian Vem besöker de centrala museerna? till regeringen där man var kritisk till förslaget.

Oavsett vad man tycker i själva sakfrågan om det är rätt eller fel att införa fria entréer – Folkpartiet har länge slagits för just detta – är det intressant för både allmänheten och politiken, både majoritet och opposition, att veta vad den troliga effekten av ett visst förslag kommer att vara. Kommer åtgärder x verkligen att leda till resultatet y, som politikerna anger som motiv för en viss reform? Detta är givetvis obekvämt för politiken, särskilt om det rör en central och viktig reform.

I och med dagens budgetproposition föreslår alltså regeringen att den vill lägga ned Myndigheten för kulturanalys, läs budgeten för utgiftsområde 17 här. Mig veterligen har det inte funnits någon omfattande kritik av myndighetens arbete som skulle motivera en nedläggning. Tobias Nielsen, känd kulturekonom, kommenterar idag beslutet med att myndigheten – tvärtemot regeringens uppfattning, får man gissa- ”varit nyanserade och gjort mycket bra”.

Budgeten för 2015 innebär också att regeringen vill genomföra en luddig satsning på ”kulturverksamhet i miljonprogramsområden” och införa ett statligt stimulansbidrag för landets kulturskolor, två reformer som sammanlagt beräknas uppgå till 630 miljoner kronor under hela mandatperioden. Reformer som det i allra högsta grad kommer att vara intressant att följa för att se om de kommer att uppnå de mål som regeringen avser.

Det ser illa ut att regeringen lägger ned den myndighet som har till ansvar att granska och utvärdera kulturpolitiken. Räds den en oberoende granskning av den egna kulturpolitiken?

/ Madeleine

 

Miljöpartiet och kulturpolitik – ”Ja, vem vet?” 21 oktober 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , ,
add a comment

Vi är många som är undrande kring vad Miljöpartiet har för kulturpolitik – inte minst sedan det stod klart att Miljöpartiet med Alice Bah Kuhnke – numera miljöpartist – blir ansvarig för kulturpolitiken i Stefan Löfvens regering.

Även om dimmorna börjat skingra sig något sedan regeringen kommunicerat några kommande kultursatsningar – varav den mest uppmärksammade, delvis fria entréer på vissa statliga museer, är ett socialdemokratiskt vallöfte – finns det många frågetecken kring Miljöpartiets kulturpolitik.

När Alice Bah Kuhnke i en intervju i Kulturnyheterna igår bland annat fick frågan om den nationella kulturpolitiken återigen ska motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet var hennes svar: ”Ja, vem vet?”

En annan som liksom kulturministern inte vet heter Bertil Bäckström, chef på Kulturparken Småland/Smålands museum. I en mycket humoristisk insändare i Smålandsposten redovisar han hur han förgäves försökt att ta reda på vilka som sitter i den kulturpolitiska grupp som nyligen bildades för att ”styra upp deras [Miljöpartiets] kulturpolitik”. Varken på Miljöpartiets partikansli eller på partiets riksdagskansli kände någon till att någon sådan kulturpolitisk grupp överhuvudtaget fanns.

Sett i ljuset av några uppmärksammade kulturpolitiska utspel från Miljöpartiet är den externa rekryteringen av Alice Bah Kuhnke både förklarlig och en välsignelse.

I riksdagen motionerade miljöpartisterna Annika Lillemets och Valter Mutt 2012 att Karl XII-statyn i Kungsträdgården och Gustav II Adolf-statyn på Gustaf Adolfs torg skulle bort. På centrala platser i det offentliga rummet ska endast sådan konst som ”signalerar de värden vi nu värnar och värderar i vårt samhälle”, menade de två miljöpartisterna.

Även i Ronneby har Miljöpartiet intresserat sig för den offentliga konsten. Där har ett antal skulpturer föreställande nakna kvinnor väckt den lokala partiordföranden Lova Neckstens vrede: ”Fram för fler vågsurfande pingviner, fler lekande hundvalpar. Fram för fler perspektiv på tillvaron än massa nakna flickor och kvinnor och en arbetande påklädd man!”, som hon sammanfattade det själv.

I det sammanhanget blir Mats Berglunds (MP) förslag om att politiker – istället för sakkunniga från kulturlivet – ska ingå i de referensgrupper som har till uppgift att bedöma den konstnärliga kvaliteten på ett skevt sätt logiskt: Politikerna ska in och bestämma mer över konsten.

En intressant fråga som Alice Bah Kuhnke tidigare varit aktiv i under åren som chef för tankesmedjan Sektor3 är den om hur civilsamhällets icke-offentliga finansiering kan stimuleras.

Att bredda civilsamhällets – i vilket det fria kulturlivet ingår – finansierings är en tanke väl förankrad i en klassisk liberal idétradition där civilsamhällets oberoende från politiska beslut och den politiska makten är central. Med mer icke-offentliga finansiering stärks helt enkelt civilsamhällets – och kulturlivets – självständighet. Särskilt intressant blir detta när Alice Bah Kuhnke får förmånen att vara både kultur- och demokratiminister.

Att uppmuntra kulturlivets icke-offentliga finansiering är dock inte enbart en fråga om dess självständighet utan också en fråga om dess totala resurser. Med ökade biljettintäkter/försäljning eller donationer från privatpersoner, stiftelser eller företag skapas mer resurser för konsten och kulturskaparna – och givetvis i även för medborgarna.

Det finns onekligen mycket för Alice Bah Kuhnke att göra på området. För några år sedan konstaterade Statens kulturråd att ”Om man blickar utanför landets gränser är det svårt att hitta något annat land som har en mer restriktiv skattelagstiftning än Sverige när det gäller att stimulera till privat stöd till kulturell verksamhet.” Det handlar såväl om reglerna för sponsring, avdragsmöjligheter, donationer som momssatserna inom kultursfären.

Ett annat, och onekligen enklare, sätt än att ändra i skattelagstiftningen är att se till att de bidrag som det offentliga ger till kulturen uppmuntrar – och absolut inte hämmar – att kulturlivet ökar sina intäkter. Om en kulturaktör lyckas öka sina intäkter – exempelvis genom fler besökare – ska det givetvis inte innebära att man förlorar motsvarande belopp bidrag från det offentliga. I Stockholms stad införde Folkpartiet exempelvis en publikbonus med exakt denna innebörd: Lyckas en kulturverksamhet – som är kvalitetsgranskad – att nå ut till fler och därmed öka sina intäkter mottar man en bonus från staden. På det sättet skapas incitament för kulturverksamheterna och kulturen att växa.

Framtidsutsikterna för sådana reformer ser dock inte särskilt ljusa med bakgrund av att Socialdemokraterna leder regeringen och att hela regeringen bakbunden av Vänsterpartiet.

/ Madeleine

Fristadssystemet hotat – PEN på Kulturhuset 2 oktober 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: ,
add a comment

pen kulturhuset

Våren 2014 har varit turbulent för fristadssystemet i Sverige och igår anordnade Svenska PEN ett upprop till stöd för fristadstanken på Kulturhuset Stadsteatern.

Händelseförloppet set ut enligt följande. Under vintern och våren behandlade både Gävle och Örebro kommun motioner om att göra respektive kommun till en fristad för en förföljd kulturskapare, i Gävle en bildkonstnär och i Örebro en författare.

När motionerna behandlades kom frågan att ställas: Är det förenligt med kommunallagen att bjuda in en förföljd författare att verka i kommunen?

I Gävle var det Moderaterna som i opposition formerade ett motstånd huvudsakligen grundat på detta. I Örebro var det den S-ledda majoriteten som anförde argumentet som invändning mot att bifalla en motion från Folkpartiet.

Men sedan skiljer sig händelseförloppet åt. Medan Socialdemokraterna i Örebro gjorde om och gjorde rätt vägrade Gävlemoderaterna att erkänna sig besegrade i och med att den övriga majoriteten biföll motionen. Beslutet att bjuda in en förföljd bildkonstnär till Gävle överklagades till förvaltningsrätten i Falun.

I början av sommaren gav förvaltningsrätten Gävlemoderaterna – överraskande nog – rätt. Niclas Bornegrim, den mest högljudda av alla Gävlemoderater i frågan, var nöjd med utfallet. Ett par pilsner lär han, enligt Gefle Dagblad, ha köpt för att fira sin framgång. Hela fristadssystemet i Sverige är sedan dess hotat.

När jag deltog i Svenska PENs manifestation igår var jag mycket tydlig. Om inte kammarrätten ändrar domen från förvaltningsrätten, måste nästa kulturministers första åtgärd vara att ändra kommunallagen för att rädda fristadssystemet.

Fristadssystemet är en fråga om humanism, en fråga om yttrandefriheten som en grundläggande mänsklig rättighet, en fråga om kulturskaparnas roll i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter men också, och det vill jag verkligen understryka, en fråga om varje kommuns lokala kulturliv.

Att erbjuda en förföljd kulturskapare ett arbetsstipendium för att en tid verka i kommunen är en tillgång: En möjlighet för invånare, andra kulturskapare, biblioteksbesökare, tidningsläsare och bokläsare – bara ambitionerna sätter gränserna – att få ta del av ett konstnärskap som vuxit fram under auktoritära regimers förtryck. En omedelbar och smärtsam insikt om att grunden för vårt kulturliv inte alls är självklar utan ett privilegium oss förunnat. Yttrandefriheten och demokratin är trots allt både grunden och målet med vår kulturpolitik.

/ Madeleine Sjöstedt

Tack för lånet 23 september 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags:
1 comment so far

Nu väntar maktskifte i Stockholm Stadshus och någon annan kommer att ta över ansvaret för stadens kulturpolitik. Jag lämnar förtroendeuppdraget som kultur- och fastighetsborgarråd med stolthet.

Drivkraften i mitt politiska engagemang är att göra skillnad. Jag flyttade till Stockholm för att kunna bli den jag vill vara. Många andra, från såväl Molkom som Mogadishu, har tagit samma steg. I storstaden ska det finnas plats för oss alla, oavsett vem vi är och vad vi vill ha ut av livet – gruppen, färgen, könet, åldern eller bakgrunden ska inte avgöra vår framtid. Kulturpolitiken har till uppgift att göra olikheten möjlig genom att värna vår yttrandefrihet och verka för vår insiktsfullhet, förkovran och bildning. Att min blogg heter Från huvudstad till världsstad innebär just detta. Att alla ska kunna välja sitt liv som enskilda individer och att alla ska vara välkomna till Stockholm.

Folkpartiet och jag har inte nöjt oss med att kulturpolitiken återfinns i politikens marginaler utan bedrivit en mycket aktiv kulturpolitik med målet att kulturen ska växa och vara en större del av fler stockholmares vardag. För mig har det varit naturligt att sätta medborgarnas rätt till kultur i första rummet. Att Stockholm som en av få, kanske den enda, storstäder i Europa som kraftigt ökat sina kulturanslag trots efterkrigstidens värsta ekonomiska kris är ett tydligt tecken på att kulturen prioriterats.

Kärnan i vår kulturpolitik har varit biblioteken, litteraturen och läsningen. Vi har sagt att biblioteken ska ligga där stockholmarna befinner sig i sin vardag och vara öppna när de har tid att besöka dem. Det har biblioteken verkligen levt upp till.

Ett nytt bibliotek har öppnat i Hässelby gård, ett nytt bibliotek i Kista, tre nya profilbibliotek i Kulturhuset Stadsteatern (TioTretton, Plattan och Lava). Tre nya tunnelbanebibliotek har öppnat (Högdalen, Bredäng och Sture) – de första av sitt slag i Stockholm. En lång rad stadsdelsbibliotek har renoverats, bland annat biblioteken i Gröndal, Sköndal, Aspudden, Björkhagen och Husby. I anslutning till sistnämnda bibliotek finns nu Stockholms första Berättarministerium – en skrivverkstad för barn i områden med hög arbetslöshet. Biblioteken har ökat sina öppettider till tider då stockholmarna faktiskt har tid att besöka dem. Runtom i hela Stockholm pågår just nu en lässatsning där förskolorna och biblioteken fördjupar sitt samarbete. Papperslösa stockholmare har fått möjligheten att skaffa sig bibliotekskort. Stockholms stad har redan från första upplagan av Stockholm Literature (Stockholms internationella litteraturfestival) varit festivalens huvudfinansiär.

Kulturhuset Stadsteatern ska enligt ägardirektiven vara en angelägenhet för alla stockholmare. Utbudet ska erbjuda konst av hög kvalitet som både är smal och bred. Stadsteatern har etablerat sig som Nordens ledande teater och är idag otroligt välbesökt. Sedan början av 2000-talet har publiken ökat med över 50 procent. Stadsteatern har under dessa år visat att motsättning mellan hög kvalitet och publik bredd är en chimär och att samma teaterhus kan rymma både det breda och det smala. Under 2013 gick Stadsteatern samman med Kulturhuset. Även dansen, förutom musiken, litteraturen, debatten och bildkonsten har idag blivit en given del av det nya allkonsthuset.

Sedan maktskiftet 2006 har konsten flyttat fram positionerna. Liljevalchs konsthall har fördubblat sin publik och lever idag verkligen upp till att vara alla stockholmares konsthall. En höjdpunkt för konsthallen var utmärkelsen ”Årets utställning” som Liljevalchs mottog för utställningen ”August. En djefla utställning” – en del av Strindbergsjubileet 2012. Den offentliga konsten i Stockholm har stärkts, både till följd av att medlen från enprocentsregeln blir större när staden bygger mer och att budgeten för inköp av konst har höjts. Stockholm har en mycket stolt tradition av höga ambitioner för den offentliga konsten och jag kan konstatera att vi under de senaste åtta åren tillfört den traditionen flera viktiga årsringar – allt ifrån Charlotte Gyllenhammar i Farsta, till Jan Håfström i Järnvägsparken via Ernst Billgren i Hökarängen.

Stockholms stadsarkiv har både utvecklats som en publik kulturinstitution och utvecklat sitt arkivuppdrag i enlighet med Chydenius-initiativet som vi initierade 2009. Arkivet är ledande i Sverige vad gäller det viktiga arbetet med hur offentlighetsprincipen kan byggas ut i takt med den digitala teknikens nya möjligheter till insyn och vidareanvändande av offentlig data.

Kulturskolan i Stockholm har fortsatt sitt arbete med att öka antalet elevplatser i den ordinarie undervisningen. För att nå fler i ytterstaden har vi startat den prisbelönta musikundervisningsformen El Sistema i Tensta, Skärholmen, Bredäng, Husby och Kista. El Sistema genomförs i samarbete med Berwaldhallen/Sveriges Radios Symfoniorkester. När året är slut kommer omkring 900 elever att delta i El Sistema.

Stödet till det fria kulturlivet har både gjorts om och utökats kraftigt. Debattens vågor har gått höga då kulturnämnden på mitt initiativ infört principen om armlängdsavstånd på riktigt, genom att besluta att minska politikernas makt och detaljstyrning av vilka som ska tilldelas kulturstöd. I det nya stödet har det blivit möjligt att söka stöd för upp till tre års kulturverksamhet och stödet har öppnats upp så att alla – oavsett om man mottagit stöd från staden i decennier eller hållit på ett kort tag – kan söka stöd på lika villkor. I riktlinjerna har ökad tonvikt lagts på både den publika verksamheten och den konstnärliga kvaliteten. För att stimulera det fria kulturlivet att nå fler har vi inrättat en publikbonus.

Mina erfarenheter av MR har kommit till nytta i stadens CSR-arbete. Alltifrån att erbjuda Tennisförbundet att flytta Davis cup-matcher från Malmö till Stockholm för att erbjuda en säker spelplats även för israeler, till diskussioner med de stora musikbolagen om upphovsrätten och dess gränser till en förändrad upphandlingspolicy för Stockholms stad efter att Telia gått regimens ärenden i Uzbekistan.

Framöver står Stockholms kulturliv inför en rad stora investeringar i den kulturella infrastrukturen: Stadsmuseets ombyggnation, Liljevalchs konsthalls utbyggnad och den internationella scenen för scenkonst i Norra Djurgårdsstaden. Tre viktiga investeringar för Stockholm som kulturstad och för att kulturen ska nå fler.

Ansvaret för Stockholm stads många fina kulturfastigheter har varit en glädje. Stadsmuseet har visat att för att bygga mycket måste man bygga bra genom att påvisa såväl möjligheter som brister i Stockholms stadsutveckling. Hötorgshallen har renoverats och vi är på god väg att ge den anrika Östermalmshallen den varsamma upprustning den så väl behöver. Stadshuset har miljöcertifierats som det första av fastighetsnämndens byggnader och resten ska följa.

Miljöarbetet har varit en röd tråd genom arbetet med våra fastigheter. När jag tog initiativet till ”Forum för hållbara fastigheter” fick jag snabbt med mig alla större fastighetsägare i staden för att tillsammans dela erfarenheter kring att utveckla miljöarbetet redan befintliga fastigheter. Det är bra, för mycket i Stockholm är redan byggt.

Två verkligt stora projekt som vi rott i land under mandatperioden är att efter 40 år realisera Celsings ursprungsplan om Kulturhuset som ett gemensamt allkonsthus och att bygga en ny, välbehövlig arena. Kulturhuset och Stadsteatern blev Kulturhuset/Stadsteatern – kontoren flyttade ut och kulturen in, tusentals kvadratmeter blev därmed tillgängliga för stockholmarna. Tele2Arena hyllades av så väl fansen som arkitekterna när den stod klar.

Jag är också mycket stolt över flera mindre stadsmiljösatsningar som kommer förgylla staden under lång tid. Det nya Brunkebergstorg, nu en mer vänlig plats att vara på i väntan på en större ombyggnation. Stockholmskioskerna som i sakta mak kommer på plats här och var i staden. Vi räddade de sista gamla telefonkioskerna och vi har renoverat flera strandbad.

I en summering vill jag gärna också minnas tiden som idrottsborgarråd där barn och ungas rörelse, och främst de inaktiva, stod i fokus – något som inte alltid uppskattades av idrottsrörelsen. Under min tid renoverades samtliga ridhus i Stockholm, vi införde tonårspeng och hårdare regler kring HBTQ-arbete, 36 konstgräsplaner färdigställdes vilket ledde till en boom för flickfotbollen. För att bredda möjligheterna att idrotta fick Stockholm sina första trygghetsmärkta spår och utegym.

Det har varit en glädje att delta i, uppmuntra och ibland initiera, detta arbete. Samarbetet med alla kompetenta medarbetare i förvaltningar och bolag har skänkt stadga och trygghet.

Politiken är för mig en energigivande kamp. Den kampen ska nu ske genom en offensiv opposition.

Vi ser framför oss ett politiskt landskap som hotar många av de grundläggande värden jag tror på och för vilka jag blev politiskt aktiv för många år sedan. Den enskildes frihet och rätt till integritet, rätten till likabehandling och att värna mångfalden är allt sådant som måste försvaras. Politikens uppgift är att uppmuntra varje människa att tänka själv – inte att tänka rätt.

Den politiska makten har man till låns. Det är ett mycket bra system.

Tack för lånet.

/ Madeleine

Mr Walker invigd 5 september 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
2 comments

Walkerinvigning

På vägen till Stadshuset i morse såg jag tre skolklasser som stod i Järnvägsparken och jublade. De hade just fått syn på Stockholms nya landmärke, Jan Håfströms Mr Walker.

Jan Håfström är en av vår samtids mest uppmärksammade konstnärer med ett otal utställningar i Sverige och utomlands bakom sig. En av de mest välkända gestalterna i hans konstnärskap är Mr Walker. På en av Stockholms mest centrala – men samtidigt en av de mest bortglömda – platser invigde jag idag, tillsammans med min borgarrådskollega Sten Nordin (M), en sju meter hög skulptur föreställande Mr Walker.

Skulpturen ”Mr Walker” är utförd i bemålad metall och består två siluettskivor som sammanfogade leder till en oväntad tredimensionell dynamik: Mr Walker i rock och hatt tycks både springa och falla på en och samma gång – så som många av oss många gånger känt när vi jäktar till Stockholms centralstation för att hinna med ett tåg som avgår om några minuter.

För Folkpartiet har den offentliga konsten en given plats i stadsutvecklingen och det offentliga rummet som tillhör oss alla. Grunden för den offentliga konsten är i Stockholm enprocentsregeln, som säger att när staden bygger om, till eller nytt så ska en procent av kostnaden gå till offentlig gestaltning. Därutöver har Stockholm konst ett anslag för att köpa konst till redan befintliga platser – som exempelvis Järnvägsparken.

På Folkpartiets initiativ har Stockholm konst de senaste åren också arbetat särskilt med att köpa in konst till ytterstadsområden där det av olika anledningar har funnits ett underskott på offentlig konst. Exempel på detta är Ernst Billgrens ”Kyrka” i Hökarängen, Charlotte Gyllenhammars skulptur ”In waiting!” i Farsta, Berit Lindfeldts skulptur ”Gossen/Är du prins i någon saga?” i Skarpnäck. På så sätt har några av våra mest välkända samtidskonstnärer blivit representerade runtom i Stockholms ytterstad.

Den offentliga konsten utgör sammantaget ett stort offentligt galleri där vi som medborgare får ta del av konst av mycket hög kvalitet. Ibland inbjuder den till frågor, ibland till reflektioner, ibland till hågkomsten av viktiga historiska händelser eller historiska personer som betytt mycket för vårt samhälle, ibland framförallt till en estetisk upplevelse.

Stockholm har en mycket stolt tradition av stora ambitioner för den offentliga konsten, idag har vi tillfört den traditionen en viktig årsring.

/ Madeleine

 

 

 

Höghusvurm är ett spel för gallerierna 3 september 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , ,
10 comments

Stadsbyggnad och bostadsbyggande är en av de hetaste valfrågorna i Stockholm. Häromdagen medverkade jag i ABC för att diskutera skyskrapor i Stockholms innerstad – som några få har fått för sig är svaret på bostadsbristen. Se inslaget i ABC här.

Det låter logiskt. Ett högt hus borde kunna rymma många fler boende än ett lägre hus. Men sambandet mellan hushöjd och befolkningstäthet är inte alls lika enkelt som skyskrapeförespråkarna vill ge sken av.

Stadsbyggnadsdebattören och arkitekten Ola Andersson förklarade detta på ett förträffligt sätt i Dagens Nyheter i våras: ”Det är varken lönsamt eller ändamålsenligt att bygga högre hus än omkring tio våningar. Anledningen är enkel: så länge man inte bygger högre räcker det med en hiss och ett enda trapphus. Resten av ytan på varje plan kan användas för att bo, arbeta eller något annat praktiskt och lönsamt ändamål. Bygger man högre behövs det fler hissar och fler trappor, och inte nog med det: stommen som skall bära huset tar allt större del av ytan på varje plan i anspråk, tillsammans med en allt större yta för de tekniska installationerna. För varje våning som tillförs över de första tio eller så, ju större del av husets yta går åt till trappor, hissar, pelare och väggar, el- och VVS-installationer, och ju mindre del av husets yta kan användas för praktiska ändamål.”

Högre hus kräver också att husen placeras glesare i förhållande till varandra, bland annat på grund av ljusförhållanden och behovet för parkering, entréer och inlastning lämnar högre hus en större del av marken obebyggd än då man exempelvis uppför husen i kvartersstruktur. Detta har åtskilliga gånger illustrerats på ett träffande sätt genom att bebyggelse med samma våningsyta men olika våningshöjd har jämförts. Här är två exempel:

täthet

Därför förvånas man ofta när täthet inom eller mellan olika städer redovisas. Gamla stan – med sin låga bebyggelse – är bland de mest täta stadsdelarna i hela Stockholm. Stadsdelen Eixample i Barcelona med en traditionell kvartersstruktur och en våningshöjd på omkring 8-9 våningar lyfts ofta fram som ett exempel på en mycket tät stadsstruktur, bland annat i en rapport från stadsbyggnadskontoret i Melbourne som just jämför täthet mellan olika bebyggelsestrukturer. En illustrativ bild över hur relativt låga städer – som exempelvis Paris – samtidigt är förvånansvärt täta är denna illustration över hur stor yta en stad med all världens befolkning skulle ta i anspråk:

täthet paris

En tillräcklig täthet är eftersträvansvärt i en stad. Tätheten skapar tillräckligt underlag för ett levande stadsliv med butiker, kaféer, restauranger och kulturliv. Ja, många av de saker som gör att ett område blir en attraktiv plats att bo i. Täthet minskar behovet av resor och skapar förutsättningar för att resandet blir hållbart genom en bra kollektivtrafik.

Men var är Stockholm tätt och var är det glest? Det sätt staden växte på under andra halvan av 1900-talet gjorde att medan Stockholms befolkning ökade med 50 % så mer än sexdubblades den geografiska utbredningen. Det har resulterat i stora skillnader mellan innerstaden och ytterstaden vad gäller bebyggelsestruktur och befolkningstäthet. Innerstaden har 5 gånger så hög bebyggelsetäthet som större delen av ytterstaden i Stockholms stad.

täthet stockholm

Om vi efterstävar tillräcklig täthet för att skapa viss stadskvaliteter är det åtminstone för mig är logiskt att i första hand förtäta där staden inte är tillräckligt tät för att bära ett levande stadsliv, snarare än där staden är tillräckligt tät och har ett levande stadsliv.

Utöver tätheten har också kvartersstrukturen den fördelen att den skapar ett attraktivt och tryggt stadsrum där butiker, kaféer, kulturliv och restauranger kan inrymmas i husens bottenvåningar.

Förutom att hus i kvartersstruktur skapar en tät stad med förutsättningar för ett attraktivt stadsliv finns det givetvis andra argument som talar emot skyskrapor i Stockholms innerstad, inte minst de stadsbildmässiga och kulturhistoriska.

Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden är resultatet av en medveten gestaltning av staden och ett viktigt karaktärsdrag för Stockholm.

Ska man bygga mycket, vilket vi ska i Stockholm, måste man bygga bra. Vi ska bygga miljöer som människor tycker är trevliga att bo i även under vintern, även om 50 år. Att omvandla en stad till en oattraktiv utflyttningsort är lätt. Det hände i Stockholm under rivningshysterins 60-tal. Medborgarna lämnade Stockholm för andra kommuner med ödesdigra konsekvenser för dem som bodde kvar. Vi måste dra lärdom av det förflutna. Vi behöver inte laga det som fungerar utan utveckla det.

Slutsatsen blir att höga hus visst kan ha sin plats om man planerar för en höghusbebyggelse med dess för och nackdelar från början. Värtahamnen skulle kunna vara ett sådant område. Men som ett sätt att lösa bostadsbristen är höghusdebatten mest ett spel för gallerierna.

I Folkpartiets vision för Stockholm finns det ingen motsättning mellan höga ambitioner i bostadsbyggandet – att bygga 140 000 nya bostäder fram till 2030 – och ett ansvarstagande för stadens skönhet och dess kulturhistoriska värden. Stadens unika värden är en tillgång för ett växande Stockholm, inte ett problem i vägen för att Stockholm ska kunna växa.

/ Madeleine

Ny konst i Skarpnäck 29 augusti 2014

Posted by jonasuebel in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
2 comments

bild
Idag invigde Madeleine Berit Lindfeldts verk ”Gossen/Är du prins i någon saga?” i Skarpnäck. Placeringen i Skarpnäck är en del i Folkpartiet och alliansens satsning på att berika ytterstaden med minst ett bra offentligt konstverk om året. Förra året sattes Charlotte Gyllenhammars In waiting upp i Farsta centrum.

Berit Lindfeldt (f. 1946) har många stockholmare kommit i kontakt med då Liljevachs ägnade en stor utställning i våras åt hennes konst. Där kunde man direkt i skulpturhallen möta den 1,4 meter höga bronsskulpturen Är du prins i någon saga? från 2005. Det monumentala gosshuvudet finns också som en del i hennes minnesmärke till Astrid Lindgren, Källa Astrid.
”När jag började arbetet med huvudet var upprinnelsen att jag ville utmana mig i storlek”, berättade Berit Lindfeldt i katalogens intervju. ”Jag hade ingen förlaga utan ville se vad jag hade för porträtt inne i mig.” Nu har en ny gjutning och en ny patinering gjorts av huvudet som därför dateras till 2014. Med på invigningen var en stor samling förskolebarn som direkt blev förtjusta i Skarpnäcks nya konstverk.

/Jonas

bild1

 

Stockholms internationella litteraturfestival 2014 27 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , ,
add a comment

Det var fullsatt, omskrivet och välkända författarnamn från den internationella litteraturvärlden på plats när Stockholms första internationella litteraturfestival genomfördes i oktober förra året. Idag lanserade Stockholm literature programmet för årets upplaga av festivalen. Álvaro Enrigue, Sofi Oksanen och Michail Sjisjkin är några av författarna som kommer till Stockholm. Se programmet i sin helhet här.

Jag är stolt över att Stockholms stad liksom förra året är festivalens huvudfinansiär. Stockholm literature ökar intresset och skapar uppmärksamhet för den översatta litteraturen vilket ligger helt i linje med stadens arbete med att stärka litteraturens och läsandets ställning i samhället.

/ Madeleine

Läs mer: Jens Liljestrand skriver om festivalprogrammet på Expressens kultursida.

Ny litterär skylt i Blackeberg invigd 26 augusti 2014

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
add a comment

bild

Igår invigdes en ny litterär skylt i Blackeberg i serien ”Det litterära Stockholm”. Skylten uppmärksammar John Ajvide Lindqvists författarskap med text ur boken ”Låt den rätte komma in”.

Runt om i staden finns de litterära skyltarna med citat från författare. Antalet skyltar växer kontinuerligt och den författare som skildrat stockholmsmiljöer på ett särskilt övertygande sätt kan komma i fråga för en litterär skylt. Platser både inom och utanför tullarna kan bli aktuella. Urvalet görs av en arbetsgrupp med representanter från Stockholms Stadsbibliotek, Stockholms Stadsmuseum och Kulturförvaltningen. Skyltarna innehåller citat av barn- och ungdomsboksförfattare som Astrid Lindgren, Barbro Lindgren, Peter Pohl, Ulf Stark och Mats Wahl, och klassiska vuxenförfattare som Moa Martinsson, August Strindberg och Hjalmar Söderberg. Och nu alltså även John Ajvide Lindqvist.

Jonas

Årets torghandlare 2014 26 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad.
Tags: ,
add a comment

Torg03

”Årets torghandlare” i Stockholm är Örjan Ekstrand”Ekstrand Blommor” på Farsta torg 4. Han får priset med följande motivering:

Genom sin vackra och informativa produktpresentation och sin både personliga och professionella bemötande visar Ekstrands Blommor hur mycket både ögat och bemötandet betyder för helhetsupplevelsen av en torghandel.

Fastighetskontoret, som ansvarar för all torghandel i Stockholms stad, delar varje ut utmärkelsen ”Årets torghandlare”. I samarbete med Galepo Restaurangkonsult har ett antal ”mystery shoppers” besökt 37 torghandlare i staden under maj och juni 2014, måndag – fredag mellan klockan 11.30 och 14.00.  Torghandlarna har bland annat bedömts på service, bemötande, merförsäljning, skyltning samt kvittohantering.

Ett stort grattis till Örjan, en livlig och kvalitativ torghandel är ett givet inslag i en levande stad!

/Madeleine

Kista bibliotek invigt 25 augusti 2014

Posted by jonasuebel in Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

I helgen invigde Madeleine Kista bibliotek, som med sina 2 400 kvadratmeter är Stockholms näst största bibliotek. Med generösa öppettider och ett fantastiskt läge inne i Kista Galleria, nära tunnelbanan, så är det ett bibliotek helt i linje med visionen om att biblioteken ska ligga där människor rör sig och ha öppet när människor har tid att besöka dem. Kista galleri har varje år omkring 19 miljoner besök och öppettiderna för biblioteket kommer att vara desamma som för gallerian, från kl 10.00 på förmiddagen till kl 21.00 på kvällen. Genom denna satsning hoppas vi att besöken till biblioteket ska fördubblas.

Biblioteken är stadens grundläggande kulturella infrastruktur och det är därför som vi satsar så kraftigt på stadens bibliotek. Sedan maktskiftet 2006 har anslagen till Stockholms stadsbibliotek ökat från ca 223 miljoner kronor till ca 300 miljoner årligen. Folkpartiet vill fortsätta att modernisera stadens biblioteksväsende så att biblioteken är attraktiva, ändamålsenliga och ligger där stockholmarna lätt kan nå dem. Sedan maktskiftet 2006 har flera bibliotek – liksom Kista -flyttat till mer tillgängliga lokaler och Stockholm har fått sina första tunnelbanebibliotek vid Stureplan, Bredäng och Högdalen. Elva stadsdelsbibliotek har renoverats och moderniserats. I Hässelby gård och Kulturhuset har helt nya bibliotek öppnats. Vi vill öppna nya tunnelbanebibliotek vid Gullmarsplan och Liljeholmen och etablera ett nytt bibliotek i Norra Djurgårdsstaden. Fler bibliotek ska vara öppna på kvällar och helger.
bild
Jonas

Elin Wägner-skulptur på St Eriksplan 21 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Kultur för fler.
Tags: ,
1 comment so far

Avtäckning Elin Wägner

Sedan 2011 har Elin Wägner-sällskapet samlat in medel för att resa en staty av den kända svenska författaren, akademiledamoten, journalisten, rösträttskämpen och fredsaktivisten Elin Wägner. Idag överlämnades den formellt som en gåva till staden och invigdes under pompa och ståt på St Eriksplan där den har fått sitt hem.

Förlagan till skulpturen är Siri Derkets ”Elin Wägner håller tal” som ingår i den bonnierska porträttsamlingen på Manilla. Derkerts skulptur skapades 1945 på Fogelstad och visar Elin Wägner när hon håller tal, med papper i handen med överkroppen koncentrerat framåtlutad.

Som folkpartist har jag ett särskilt band till Elin Wägner. Hon var aktiv i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och en av grundarna till Frisinnade kvinnor, föregångare till dagens Liberala Kvinnor, vars första styrelse hon var ledamot av.

Elin Wägner blev den andra kvinnliga ledamoten av Svenska Akademien 1944. Hon skrev en biografi om Selma Lagerlöf, en annan mycket känd liberal författare och Svenska Akademiens första kvinnliga ledamot, och vid sin död 1949 höll hon på att skriva en bok om Fredrika Bremer, också hon liberal.

Det är en särskild glädje att få vara en i ledet bakom sådana fina föregångare och frihetskämpar.

/ Madeleine

Rasmus Jonlund (FP) bloggar om skulpturen, läs hans inlägg Fler kvinnor bland statyerna
Läs mer: Elin Wägner-staty på plats i Vasastan
Se inslaget i ABC från invigningen
Läs mer: Ny skulptur vid Vasaparken

Snart öppnar nya Kista bibliotek 20 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: ,
add a comment

Igår bjöds pressen in för en förhandsvisning av det nya biblioteket i Kista, som är så gott som klart inför invigningen nu på lördag. Bland annat ABC tittade förbi och i gårdagens sändning var Stockholms nyaste bibliotek med, se länk här.

Det nya biblioteket i Kista är en kraftsamling och något av kronan på verket på den biblioteksutvecklingsstrategi som Stockholm genomfört de senaste åren. Mantrat för biblioteksutvecklingen har varit att biblioteken ska ligga där stockholmarna rör sig och vara öppna när de har tid att besöka dem.

Det stämmer mycket väl in på det nya biblioteket i Kista. Läget mitt inne i Kista galleria skapar stor tillgänglighet. Gallerian har varje år omkring 19 miljoner besök. Öppettiderna för biblioteket kommer att vara desamma som för gallerian, från kl 10.00 på förmiddagen till kl 21.00 på kvällen. Kulturförvaltningen bedömer att det nya placeringen och de utökade öppettiderna kan innebära en fördubbling av antalet biblioteksbesökare.

Till ytan blir det nya biblioteket Stockholms näst största, näst efter stadsbiblioteket på Sveavägen.

Välkommen till invigningen på lördag!

/ Madeleine

Varför kulturpolitik? 19 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Varför ska samhället lägga pengar på kultur?, är och har varit en av kulturpolitikens mest omdebatterade frågor. Igår gick frågan till mig i Kulturnyheterna, läs intervjun här.

För mig som liberal finns det framförallt två svar på frågan på vad som är kulturpolitikens mål.

Det första är att kulturen är en demokratisk rättighet. Den enskilda människans rätt att forma sitt eget liv och definiera sina egna livsmål är grunden i all liberal politik. Det är därför vi liberaler alltid betonar vikten av utbildning och bildning.

I mötet med olika kulturella uttrycksformer ges varje individ möjligheten att leva sig in i vad andra individer – i andra tider, på andra platser – tänkt, känt och levt. Andras erfarenheter ger en relief till det egna livet och det samhälle vi lever i – eller vad både livet och samhället skulle kunna vara. I mötet med det främmande sås också toleransens frö – att alla individer har rätten att själva definiera och sträva efter sina egna livsmål.

Att äga makten att uttrycka sig – med ord, bild, musik, tal – är att kunna meddela andra sin mening, sin syn på världen, sina livsvillkor och sina egna erfarenheter.

Eftersom människor strävar efter olika livsmål är kulturpolitikens uppgift att skapa en mångfald av frågeställningar och uttryck inom kulturen. Jag brukar säga att kulturpolitikens mål är att få människor att tänka själva – inte att de ska tänka ”rätt”.

Det andra svaret är att kulturen är en demokratisk nyttighet. Ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle är omöjligt att föreställa sig utan ett fritt kulturliv. I eller på tidningar, tv, radio, teaterscener, konsthallar, museer, gallerier, operahus och konserthus förs det offentliga samtalet, och det är genom yttrandefriheten det förs framåt. En förutsättning för att ett fritt samtal ska kunna äga rum är tankens och ordets frihet.

Att bena upp frågan på detta sätt är klargörande och välgörande för kulturpolitiken, men inte sällan okontroversiellt. Låt mig ge ett illustrativt exempel, som också togs upp i Kulturnyheterna igår.

2008 infördes ett bonussystem som ett komplement till stadens stöd till det fria kulturlivet. Det är en av de mest omdebatterade reformerna jag genomfört sedan jag blev kulturborgarråd 2006.

Bonusen innebär att en kulturverksamhet som lyckas nå fler får ett extra ekonomiskt stöd från staden. Tanken bakom detta är enkel: Det är ett centralt mål för kulturpolitiken att kulturen når så många som möjligt. Det ligger i kulturpolitikens intresse att en smal verksamhet som vanligtvis har en publik på tio lyckas nå två till.

Hotar bonusen kvaliteten? Nej, alla verksamheter som kan få bonusen har redan genomgått en kvalitetsprövning när de beviljades kulturstöd.

Jag och mina kritiker har inte varit oense om synen på kvalitet utan i synen på publiken.

/ Madeleine

Hederspristagarna 2014 15 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
add a comment

hederspriser 2014

Stockholm har ett rikt och levande kulturliv. De som ytterst bär upp detta – nej, det är inte kulturpolitikerna – utan kulturlivet självt. De kulturstipendier, hederspriser, Bellmanpriset, Cullbergpriset och folkbildningsstipendier som staden delar ut varje år riktar strålkastarljuset mot kulturlivets och kulturskaparnas betydelse för Stockholm. Idag håller staden mottagning i Stadshuset för årets stipendiater och pristagare. En högtidsdag.

De som i år mottar Stockholms stads hederspriser, Bellmanpriset och Cullbergpriset är:

Ilon Wikland, bildkonst
Lena Andersson, litteratur
The Salazar Brothers, tonsättare
Ulla Kassius, scenkonst
Nina Stemme, övrigt
David Neuman, Bellmanpriset
Virpi Pahkinen, Cullbergpriset

Om priserna:

Hederspriserna ska enligt statuterna fördelas mellan en bildkonstnär, en tonsättare, en författare samt företrädare för två övriga konstområden, varav en ska vara scenkonstnär. Mottagarna erhåller vardera en prissumma om 100 000 kronor.

För Bellmanpriset gäller enligt statuterna att priset ska tillfalla den eller de som har ”skildrat eller beskrivit Stockholm ur ett konstnärligt perspektiv, använt staden sceniskt i det konstnärliga uttrycket eller bidragit till att ge en positiv bild av Stockholm som kulturstad i ett internationellt sammanhang”. Prissumman uppgår till 100 000 kr.

Cullbergpriset delas ut vartannat år och alternerar med Lennart af Petersenpriset. Priset är instiftat för att hedra Birgit Cullbergs konstnärliga gärning och avser att uppmuntra och belöna en person eller personer som är verksamma inom danskonsten. Mottagaten ska ha gjort särskilda insatser för att utveckla danskonsten eller placerat Stockholm på den internationella danskartan. Prissumman uppgår till 100 000 kr.

Läs motiveringarna här
Länk till lista med kulturstipendiater här

/ Madeleine

Nu är höstens program på Kulturhuset Stadsteatern här 15 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

kulturhuset stadsteatern

När Kulturhuset och Stockholms stadsteater gick samman i ett gemensamt allkonsthus förra året förverkligades en 40 år gammal dröm.

Tiden efter samgåendet har präglats av förändringsarbete. Dansen har flyttat in med eget kompani lett av Kenneth Kvarnström. Nya Lava bibliotek och verkstad har slagit upp dörrarna för alla unga stockholmare. Galleri Celsing har öppnat när 850 kvadratmeter som tidigare varit kontorslokaler frigjorts för publik kulturverksamhet. Marionetteatern har fått en egen scen. Kilen har öppnats på nytt och blivit scen för det fria kulturlivet.

Igår presenterades Kulturhuset Stadsteaterns höstprogram.

Internationell författarscen rivstartar med Richard Ford den 20 augusti. Under hösten följer bland andra Sofi Oksanen, Jonas T Bengtsson och David Grossman.

Fri scen flyttar hösten 2014 in på Kilen, en ”nygammal” scen för de fria grupperna. Första premiären blir Livet i två bitar av Teater Theatron. Senare i höst följer bland annat nyskrivna På alla fyra med Bahar Pars i rollen som en ung kvinna som lever sitt liv på Stockholms krogar.

I höst har inte mindre än 14 teaterföreställningar premiär. Vladimir Nabokovs Lolita, Höstsonaten av Ingmar Bergman, en dramatisering efter Per Wirténs bok om Herbert Tingsten Ansvaret är vårt/Tingsten, En folkefiende av Henrik Ibsen, Othello av Shakespeare, musikalen Chicago av Fred Ebb, Bob Fosse och John Kander och Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Bara för att nämna några.

Dansen flyttar hösten 2014 in på Stora scenen. Den 8 november har Doubletake premiär– en föreställning med koreografi av Kenneth Kvarnström. Det blir även flera dansgästspel som har sina urpremiärer på Kulturhuset Stadsteater under hösten – bland annat ett verk av Virpi Pahkinen, Volti Subito.

Biblioteksverksamheten har förstärkts med ett nytt profilbibliotek för unga mellan 14-25 år: Lava bibliotek och verkstad. Det är det sjätte profilbiblioteket på Kulturhuset Stadsteatern och det tredje som har öppnat sedan maktskiftet 2006.

Kulturhuset Stadsteatern ska ”genom att erbjuda både det breda och det smala vara en angelägenhet för alla stockholmare med yttrandefriheten, den konstnärliga friheten och det fria ordet som grund”, enligt ägardirektiven. Det kan låta högtidligt att i dessa sammanhang dessa ord men Kulturhuset Stadsteatern lever verkligen upp till dem, det är ett allkonsthus som är en angelägenhet för alla stockholmare. Ett stolt kulturborgarråd fick igår på Sergels torg tacka alla fantastiska medarbetare och önska dem lycka till inför den nya säsongen.

/ Madeleine

Läs mer om allt som händer på Kulturhuset Stadsteatern i höst

Ännu ett bibliotek! 14 augusti 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , ,
add a comment

lava

Igår invigdes Lava bibliotek och verkstad. Det nya profilbiblioteket – som blir Kulturhuset Stadsteaterns sjätte – kommer att rikta sig till ungdomar och unga vuxna mellan 14 och 25 år. Lava biblioteket och verkstad tar alltså åldersmässigt vid där profilbiblioteket TioTretton, som riktar sig mot barn mellan 10 och 13 år – slutar. Sedan 2006 har tre profilbibliotek öppnats i Kulturhuset: Biblioteket Plattan, TioTretton och nu Lava bibliotek och verkstad.

Att kunna läsa är helt väsentligt för både individens livschanser och för det demokratiska samhället i stort. Det är därför Stockholms stad lägger så stora resurser på biblioteken. Sedan maktskiftet 2006 har anslagen till Stockholms stadsbibliotek ökat från ca 223 miljoner kronor till ca 300 miljoner kronor för 2014. Prioriteringen av biblioteken har bland annat resulterat i Stockholms första tunnelbanebibliotek, flytt av befintliga bibliotek, att en mängd stadsdelsbibliotek renoverats och att öppettider på kvällar och helger prioriterats.

Om drygt en vecka invigs det nya biblioteket i Kista mitt inne Kista galleria. Det kommer att bli det näst största i hela Stockholms stad efter stadsbiblioteket.

/ Madeleine

Kulturfestivalen invigd 12 augusti 2014

Posted by jonasuebel in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

kulturfestival2014

Idag invigde Madeleine Stockholms kulturfestival. Festivalen arrangeras för nionde året i rad och pågår under sex dagar – mellan den 12 och 17 augusti. Kulturfestivalen har alltid ett tema – tidigare bland annat de nordiska länderna , August Strindberg och förra året dans. I år är Barcelona temat.

Kulturfestivalen hyllar kompisrelationen mellan två av Europas främsta kulturstäder, och det gör festivalen tillsammans med Barcelona stad, Institut Ramon Llull och Kataloniens regering. Stockholms Kulturfestival är en den givna sommarfesten. Inträdet är gratis och Sergels torg, Brunkebergstorg och Gustav Adolfs torg är spelplatserna.

Läs mer om festivalen och se programmet här.

Jonas

 

Folkpartiets valmanifest – kultur för fler 12 augusti 2014

Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags:
add a comment

Rösta för skolan, så heter Folkpartiets valmanifest som presenterades nu i veckan. Som namnet på valmanifestet avslöjar är skolan fortsatt i fokus för Folkpartiet. Utbildning är för oss liberaler grundläggande. Det är i klassrummet individen får möjlighet att forma sin framtid och bryta upp från sitt sociala arv. Ett rättvist samhälle där individen ges möjlighet att växa har utbildningen som grundbult. Folkpartiet har lagt om svensk skolpolitik de senaste åtta åren, fokus har lagts vid skolans kunskapsuppdrag och lärarnas status. Det kommer att ta lång tid men, vilket de flesta som har kontakt med skolelever vet, är det viktigt att det arbetet får fortsätta.

Kulturpolitiken är utbildningspolitikens syskon. Det är ingen slump att jag brukar säga att klassresan börjar i klassrummet, och att den tar genvägen över biblioteket. Kulturen i dess olika uttrycksformer innebär att man lär känna såväl sig själv, andra som samhället. Ytterst är den ett verktyg för individen att förändra både sin egen situation och det samhälle hon lever i. Därför är kultur en demokratisk rättighet och därför måste kulturen nå fler.

Samtidigt har kulturen, liksom utbildningen, ytterligare en dimension: Den är en demokratisk nyttighet.  Att väljarna kan ta del av det demokratiska samtalet, informera sig och diskutera är viktigt för demokratins överlevnad. Ett levande kulturliv med förlag, tidningar, teatrar, gallerier, public service, konsthallar och museer – bland mycket annat – är avgörande för att vi ska ha en fungerande demokrati. Yttrandefriheten – ordets och tankens frihet – är grundläggande för en liberal kulturpolitik.

I Folkpartiets valmanifest finns ett antal förslag för en offensiv kulturpolitik. En politik som minskar läsklyftorna, ger bättre förutsättningar för kulturlivet at växa, skapar en bättre finansiering av public service, vill se fler fristäder för förföljda kulturskapare i Sverige, ett mer tillgängligt kulturarv. Läs förslagen här nedan och du vill läsa hela valmanifestet i sin helhet kan du göra det här.

  • Läsning i fokus. Att stimulera till läsning handlar om kultur, demokrati och jämställdhet. Läsklyftorna måste minska och läsning prioriteras i skolans alla stadier. Alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek.
  • Mer kultur till barn och unga. Kultursatsningen Skapande skola ska värnas. Förutsättningarna för att musik- och kulturskolan får ett nationellt kunskapscentrum ska prövas.
  • Tillväxt i kulturen. Kulturens plats i samhället stärks och dess oberoende från politiska beslut ökar när den bärs av många. Det bör utredas om extern finansiering till kulturen kan stimuleras genom avdragsrätt för gåvor på samma sätt som idag gäller för vissa ideella organisationer och forskning. Kulturpolitiken ska syfta till att fler tar del av den kultur som har offentlig finansiering.
  • TV-licensen i dess nuvarande form bör avskaffas. En ny finansiering av public service-medierna ska slå vakt om bolagens oberoende.
  • Fler fristadsförfattare. Ett utökat antal fristadsförfattare och fristadsbostäder behövs över hela landet. Andra konstarter ska också inkluderas i fristadssystemet.
  • Gör kulturarvet tillgängligt. Det kulturarv som finns i Sverige är en del av mänsklighetens gemensamma kulturarv och ska hållas tillgängligt för kommande generationer. Museernas roll som bildningsinstitutioner och deras forskningsanknytning ska stärkas.

/ Madeleine

Läs mer: FP vill avskaffa tv-licensen

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 926 andra följare