Samtidigt i Malmö. Antisemitism. Israelhat. Eurovision Song Contest. 17 maj 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Adrian Kaba, Daniel Sestrajcic, ilmar reepalu, Jonas Sjöstedt, Niklas Orrenius, Ola Billger, Willy Silberstein
4 comments
Eurovision Song Contest pågår för fullt i Malmö. Europas blickar är riktade mot Sveriges tredje största stad. Ett strålkastarljus som exploaterats av Israelkritiker och påmint oss andra om den judiska minoritetens utsatta situation i staden. Idag beskriver journalisten Niklas Orrenius i ett hårresande reportage med rubriken Malmös judiska liv tynar bort i DN om den allvarliga situationen.
Redan när Svt meddelade att Malmö skulle stå värd för Eurovision Song Contest varnade jag, bland annat här på bloggen, för att en placering av festivalen i Malmö skulle ge uppmärksamhet åt Malmös intolerans och Israelhat. Trots att inga oroligheter har inträffat än har mycket av uppmärksamheten kring tävlingen handlat om Israel.
En av de Israelkritiker som exploaterat medieuppståndelsen allra mest är min motsvarighet i Malmö, Daniel Sestrajcic (V), kulturnämndens ordförande. Han har med kraft uttryckt att han anser att den 21-åriga israelen Moran Mazor inte bör få delta i tävlingen.
Sestrajcics ställningstagande sker mot bakgrund av hans ståndpunkt i Mellanösternkonflikten och hans åsikt att Israel borde totalbojkottas, såväl kulturellt, akademiskt som ekonomiskt. Att andra länder som är regelrätta diktaturer – som Vitryssland – kan delta i tävlingen har han inga åsikter om. Det är dubbla måttstockar som gäller. En för Israel och en annan för alla andra länder.
Men man ska kanske inte vara alltför förvånad att Sestrajcic inte reagerar på avsaknaden av liberal demokrati, fri press eller mänskliga rättigheter i vissa länder. Kikar man runt på Facebook finner man snart Sestrajcic i förklarande sällskap. Som när han tillsammans med Kubas ambassadör Francisco Florentino invigde kulturföreningen Cuba Café i Malmö. Under de hissade kubanska fanorna ser Sestrajcic ut att må alldeles utmärkt. Se bilderna från invigningen här.
Än viktigare dock är att sätta Sestrajcics ställningstagande i sitt rätta sammanhang. Orrenius målar upp bilden i sitt reportage:
”Mellan två fotbollsmatcher berättar rabbinen om de senaste otrevligheterna. Nyligen, en lördag i slutet av april, promenerade han från sin lägenhet till synagogan.
– Först, nära mitt hem, var det en man som vevade ner rutan och skrek ”jävla jude”. Jag fortsatte gå.
Några minuter senare, vid torget Triangeln mitt i Malmö, var det dags igen. Fyra unga män i en bil bromsade in. En av dem gick ut på trottoaren och tog några hotfulla steg mot Shneur Kesselman.
– Han ville slåss eller skrämmas. Jag gick snabbt därifrån.”
En annan del av detta sammanhang är den massiva kritik mot Israel och de olyckliga uttalanden som många ledande Malmöpolitiker från Sestrajcics vänsterallians framfört de senaste åren.
Vem minns inte tidigare kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalus uttalanden om sverigedemokratisk infiltration i judiska församlingen? Att han inte gör någon skillnad mellan sionism och antisemitism? Att judarna är kollektivt ansvariga för Israels låtanden och göranden? Eller då han i samband med tennismatchen mellan Sverige och Israel i Davis Cup 2009 i Malmö förklarade att det ”inte (är) en match mot vem som helst. Det är en match mot staten Israel.”? Sistnämnda var en debatt jag själv var inblandad i. Då Malmö tog beslutet att matchen skulle spelas inför tomma läktare undersökte jag om matchen kunde flyttas hit till Stockholm, till en stad där publiken och spelarna kunde garanteras säkerhet.
Uttalanden som blev så omtalade och omskrivna att Reepalu till slut fick besök av ingen mindre än Hannah Rosenthal, president Barack Obamas särskilda sändebud i arbetet mot antisemitism. En partikamrat till honom, Adrian Kaba (S), tillika ledamot i kommunstyrelsen i Malmö har i tidskriften Tro och politik skrivit att det finns ”en judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning”, vilket ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism, Willy Silberstein, uppmärksammat i en artikel med rubriken Svenska judehatet har fått ny skepnad.
Sestrajcic skrev nyligen i Sydsvenskan att kritik av Israel och antisemitism kan hållas isär. Det är sant även om exemplen är många då de blandas samman. Men Sestrajcic är en av de styrande politikerna i Malmö. I en stad där den judiska minoriteten är mycket utsatt. Där politiker inte drar sig för antisemitiska tankefigurer. Dit Barack Obamas särskilda sändebud i arbetet mot antisemitism känner sig tvungen att avlägga en visit hos kommunstyrelsen ordförande. Det är en stad där ”israeliska journalister hotats i samband med Eurovision, och att israeliska delegater vittnat om att de fått höra ord som ”judehora” och ”judejävlar”, som Ola Billger skrev i SvD nu i veckan.
Det är i detta sammanhang som Sestrajcic väljer att demonstrera för en enda sak. Att Israel – en fristad för världens judar sedan grundandet – inte ska få medverka i Eurovision Song Contest i hans stad, Malmö.
Det är obehagligt och ovärdigt. Vad tycker Jonas Sjöstedt?
/ Madeleine
Kista bibliotek – mitt i gallerian 17 maj 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: Kista bibliotek, Kista galleria, strukturplanen
add a comment
På tisdag i nästa vecka är det dags för nästa kulturnämnd. Ett av ärendena som nämnden då ska ta ställning till gäller flytten av Kista bibliotek vilket bland annat Mitt i Kista och Metro har uppmärksammat i veckan. Läs ärendet här.
Biblioteket ligger nu på Kista Torg, vid sidan av flödet i Kista. Sommaren 2012 erbjöds kulturförvaltningen ett läge inne i Kista Galleria, i en av de mest trafikerade korsningarna där Modeboulevarden och Kistagången möts. Detta läge bedöms uppfylla de ställda kraven på tillgänglighet, synlighet och därmed också på effektivitet och kulturförvaltningen har gått vidare med att utveckla verksamhetsprogrammet i de föreslagna lokalerna i Kista galleria.
Gallerian är öppen varje dag mellan tio på förmiddagen till kl nio på kvällen, måndag till söndag. Bibliotekets öppettider ska vara desamma som gallerians.
Genom den föreslagna placeringen av biblioteket och de nya öppettiderna bedömer kulturförvaltningen att man kan fördubbla antalet biblioteksbesökare. Från dagens 250 000 till ca 500 000 per år. Kista Galleria har 19 miljoner besök per år, eller 60 000 per dag.
Flytten av Kista bibliotek är ett led i förverkligandet av stadens biblioteksplan och strukturplanen för Stockholms stadsbibliotek som antogs i Kulturnämnden i mars förra året. I båda dokumenten fastslås det att biblioteken ska finnas där stockholmarna rör sig och vara öppna när stockholmarna har tid att besöka dem. Det betyder flytt av befintliga bibliotek, förändrade öppettider och etablering av nya bibliotek.
Att öka läsandet är en av Stockholms och Sveriges största utmaningar. Den litteraturutredning som nyligen överlämnades till regeringen pekar på vikten av att öka läsandet bland barn och unga, särskilt unga pojkar. I staden antar vi denna utmaning med en offensiv bibliotekspolitik och satsningar på läsande i skolan.
/ Madeleine
Bild: ”Wester + Elsner”
Liljevalchs prisad av Forum för utställare 16 maj 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.Tags: august strindberg, årets guldpris, Föreningen forum för utställare, Liljvevalchs, Ulla Kassius
add a comment
Strindbergsårets stora satsning från Liljevalchs konsthalls sida var August. En djefla utställning vars tanke och upplägg var att lyfta fram allkonstnären Strindberg. För som bekant var han inte enbart en framstående dramatiker och författare utan också bildkonstnär. Passande nog blev utställningen verklighet genom ett unikt samarbete med Stockholms stadsteater.
I utställningen visades 25 av sammanlagt omkring 80 av Strindbergs tavlor i tolv dramatiserade rum med små uppbyggda scener. På scenerna spelade Stockholms stadsteater brottsstycken ur olika pjäser. Enligt uppgift den första utställningen någonsin som just tagit ett allkonstgrepp på allkonstnären Strindberg. Läs DN:s artikel om utställningen här.
Nu har utställningen utsetts till ”Årets utställning 2012″ av föreningen Forum för utställare. Motivering löd: ”I en kreativ korsbefruktning av scenografi, konst, dramatik och musik bjuds besökaren bokstavligen in i verket. En djärv blandning av originalmålningar och vardagliga bruksföremål suggererar en stämning av att August just lämnat rummet. Med en touch av humor mellan samtid och historia meddelar sig en stor kulturpersonlighet genom sociala medier och utvecklar på så sätt museets relevans”.
Men inte nog med det. Därtill vann Ulla Kassius som arbetat med utställningen utmärkelsen ”Årets guldpris” för hennes enastående insatser i August. En djefla utställning.
Det är fantastiskt roligt att både Ulla och Liljevalchs hissas på detta sätt. Det är mycket välförtjänt!
/ Madeleine
Läs mer: TT uppmärksammar priset, läs här.
Biblioteksbladet om biblioteksseminariet 15 maj 2013
Posted by angusthlm in Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: Biblioteksbladet
add a comment
Biblioteksbladet (BBL) uppmärksammar i en artikel det biblioteksseminarium som arrangerades igår och det biblioteksprogram som då presenterades. Läs artikeln från BBL genom att trycka här.
Anders
Liberalt biblioteksseminarium i Stadshuset 14 maj 2013
Posted by angusthlm in Okategoriserade.Tags: Bengt Ohlsson, biblioteksprogram, biblioteksseminarium, Dorotea Bromberg, Elisabeth Gunnars, Inga Lunden, Mats Hasselgren, Qaisar Mahmood, Torbjörn Elensky
add a comment
Idag presenterade Madeleine det biblioteksprogram som Stockholms läns kulturpolitiska nätverk arbetat fram och som för litet sedan antogs Folkpartiet i Stockholms läns kommunalpolitisk råd. I arbetsgruppen har också Mats Hasselgren från Täby och Elisabeth Gunnars från Österåker ingått. Programmet kan du läsa genom att trycka här, eller läsa nedan. Delar av programmet presenterades på SvD Brännpunkt idag.
I samband med presentationen arrangerades ett bibliotekspolitiskt seminarium, se bilderna ovan, med Bengt Ohlsson, Torbjörn Elensky, Dorotea Bromberg, Qaisar Mahmood och Inga Lunden som inbjudna talare. Madeleine modererade seminariet som var fullt med nyfikna åhörare.
/ Anders
Liberal bibliotekspolitik – tiostegsprogram för biblioteken
antaget av Kommunalpolitiska rådet, Stockholms länRuntom i Sverige blir folkbiblioteken allt färre och utlåningsstatistiken är nedåtgående. Samtidigt som det finns allt färre bibliotek och utlåningen minskar framkommer det oroväckande uppgifter om att läsförmågan sjunker, särskilt bland unga pojkar där var fjärde uppges ha en så svag läsförmåga att de ha svårt att läsa och förstå krävande texter. Nu senast i Litteraturutredningen.
Detta sker paradoxalt nog i en tid då biblioteken är viktigare än någonsin. I en global värld måste medborgaren förhålla sig till en mångfald av kulturella och religiösa tanke- och uttryckssätt. I en kunskaps- och tjänsteekonomi är det livslånga lärandet och förståelsen av andra en naturlig del av yrkeslivet. I ett samhälle där det är billigare och enklare än någonsin tidigare att sprida information är källkritik en nödvändighet.
För Folkpartiet har tillgången till bibliotek alltid varit en prioriterad fråga. Tillgången till litteratur är en förutsättning för att individen både ska bli och fortsätta kunna vara en aktiv samhällsmedborgare som deltar i det offentliga samtalet och medverkar i de demokratiska processerna.
På grund av bibliotekens roll i ett demokratiskt samhälle är det viktigt för oss liberaler att de inte politiseras. Biblioteken finns till för att medborgarna ska kunna tänka fritt och bilda sig en egen uppfattning, inte för att biblioteken ska få medborgarna att tänka på ett visst sätt. Bibliotekens utbud ska präglas av allsidighet, kvalitet och aktualitet och urvalskriterier ska stå fria från moraliska, religiösa eller politiska hänsyn.
I Nacka kommun har bibliotek lagts ut på entreprenad och i än fler kommuner är detta uppe för diskussion. Detta är en utveckling vi ställer oss sig negativa till. Ett system som fördelar offentliga medel till privatdrivna bibliotek riskerar att styra bort från kvalitet till kvantitet som enda mål, då ersättningarna utgår efter antal utlånade böcker. Något annat ersättningssystem har hittills inte sett dagens ljus. När biblioteken läggs ut på entreprenad riskerar dessutom vinsterna med en sammanhållen biblioteksstruktur att försvinna. Det finns t.ex. en poäng i att du som låntagare kan låna boken bok på ett ställe och lämna tillbaka den på ett annat eller att man kan beställa böcker som finns på ett bibliotek från ett annat. Allt detta ökar enkelheten och tillgängligheten och det är just det en liberal bibliotekspolitik går ut på.
För att stärka bibliotekens ställning och vända den negativa utvecklingen gällande läsförmågan krävs det en kraftsamling kring bibliotekspolitiken. I många fall kan det krävas att ökade ekonomiska resurser ställs till bibliotekens förfogande, men många gånger kan bibliotekens ställning förstärkas genom att använda redan befintliga resurser på ett bättre sätt. Grundläggande för en liberal kulturpolitik är att sätta medborgarens intressen framför systemets, allt för ofta är det olika särintressen som får avgöra var bibliotekens ska ligga eller hur dess resurser ska användas.
Rent konkret betyder sistnämnda att biblioteken ska ligga där medborgarna lätt kan besöka dem och vara öppna när medborgarna har tid att besöka dem. Därför ska biblioteken vara öppna på kvällar, helger och somrar. Därför ska biblioteken placeras där medborgarna rör sig, exempelvis i gallerior eller i kollektivtrafiknära lägen. Det ska inte krävas en omväg för att besöka biblioteket, en av samhällets viktigaste institutioner.
Biblioteken ska särskilt värna om att litteratur och läsning blir en naturlig del av barns och ungas vardag. Genom att väcka läslust i tidiga åldrar grundläggs vanor som följer med hela livet. Det är därför viktigt att kommunerna utformar biblioteksverksamheten så att den når barn och unga, exempelvis genom samarbete mellan bibliotek och förskola, bibliotek och skola, att prioritera utbudet av barn- och ungdomslitteratur, ha en tilltalande målgruppsanpassad programverksamhet och arbeta med externa samarbetspartners. Exempel på detta är författarbesök, högläsning, läsecirklar eller läxhjälp. Om förutsättningarna finns i kommunen är det också naturligt att arbeta fram målgruppsanpassade bibliotek för barn och unga.
Litteraturens, kommunikationens och informationssökningens digitalisering har redan skett. Biblioteken måste hänga med i denna utveckling. Genom att allt mer litteratur ges ut elektroniskt eller digitaliseras i efterhand ökar allmänhetens tillgång till litteratur och geografiska avstånd överbryggs. I detta sammanhand är det centralt att folkbiblioteken erbjuder medborgarna tillgång till elektronisk litteratur. På biblioteken ska det allmänna erbjuda hot-spots så att det blir enkelt för den med laptop eller smartphone att enkelt och kostnadsfritt koppla upp sig mot internet.
Vid sidan om folkbiblioteken spelar skolbiblioteken en avgörande roll för barns och ungas tillgång till litteratur. Det är därför oroande att hälften av landets elever saknar tillgång till ett bemannat skolbibliotek och att en av sex elever helt saknar skolbibliotek. Detta trots den nya skollagen som uttryckligen säger att eleverna ska ha tillgång till ett skolbibliotek i såväl gymnasie- som grundskolan. Med en liberal bibliotekspolitik är det självklart att kommunerna som huvudmän erbjuder det lagen föreskriver: Tillgång till skolbibliotek. För att kunna användas som en del i undervisningen och arbeta läsfrämjande ska skolbiblioteken vara bemannade, som bland annat Litteraturutredningen föreslår.
Stockholms län är en integrerad region där människor reser kors och tvärs över kommungränserna för att gå i skola, handla eller arbeta. Därför är det inte mer än naturligt att fler biblioteksfunktioner integreras, exempelvis ett lånekort som fungerar i hela länet. Läslusten ska sätta gränserna för läsandet, inte kommungränserna.
I takt med bostadsbristen för länets 80.000 studenter söker allt fler boende utanför Stockholms stad, regionens kärna för högre studier. För att underlätta för studenternas vardag även i kranskommunerna är det därför viktigt att även dessa kommuners folkbibliotek har ett gott utbud av studentlitteratur och tillräckligt med studieplatser.
Vi vill att:
- Nej till bibliotek på entreprenad.
- Biblioteken ska inte politiseras. Bibliotekens utbud ska präglas av allsidighet, kvalitet och aktualitet och urvalskriterier ska stå fria från moraliska, religiösa eller politiska hänsyn.
- Biblioteken ska ligga där människor befinner sig. Exempelvis i kollektivtrafiken eller i gallerior.
- Biblioteken ska ha öppet när medborgarna har tid att besöka dem. Exempelvis att de ska vara öppna på helger, somrar och kvällar.
- Det är särskilt viktigt att biblioteken når barn och unga. Exempelvis genom samarbete mellan bibliotek och förskola, högläsning, programverksamhet och ett rikt utbud av barn- och ungdomslitteratur.
- Det digitala biblioteket ska bli verklighet. Exempelvis genom att kostnadsfritt erbjuda hot-spots på biblioteken och att genom biblioteken ge medborgarna tillgång till elektronisk litteratur.
- För att öka studenternas möjlighet att bo i hela länet bör folkbiblioteken erbjuda god tillgång på studentlitteratur och studieplatser.
- Integrera Stockholmsbiblioteken med varandra. Exempelvis genom att utveckla ett länsgemensamt lånekort.
- Alla skolelever ska ha tillgång till skolbibliotek.
- Skolbiblioteken ska vara bemannade.
Liberal bibliotekspolitik på Brännpunkt 14 maj 2013
Posted by angusthlm in Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: bibliotek, entreprenad, Stockholms län
2 comments
Med anledning av dagens seminarium om liberal bibliotekspolitik skriver Madeleine tillsammans med Elisabeth Gunnars (FP),kommunalråd och ordförande i kultur och utbildningsnämnden i Österåker, Msts Hasselgren (FP), kommunalråd och ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Täby och Anders Ekegren (FP), kommunalråd i Solna stad samt ordförande i Kommunalpolitiska rådet i Stockholms län om liberal bibliotekspolitik på SvD Brännpunkt.
På seminariet som börjar alldeles strax finns flera välkända namn från kulturvärlden med: författarna och debattörerna Bengt Ohlsson, Torbjörn Elensky och Qaisar Mahmood. Samt Dorotea Bromberg, förläggare, och Inga Lunden, ordförande i Svensk Biblioteksförening och stadsbibliotekarie i Stockholms stad.
Du kan läsa artikeln här eller nedan.
/ Anders
Klassresan börjar i klassrummet, detta är grunden för Folkpartiets utbildnings- och bildningspolitik. På biblioteken fortsätter den. För många under hela livet.
En av de stora samhällsutmaningarna är barns och ungas läsförmåga. Den litteraturutredning som för ett tag sedan överlämnades till regeringen uppmärksammar att läsförmågan sjunker, särskilt bland unga pojkar där var fjärde idag uppges ha en så svag läsförmåga att de har svårt att läsa och förstå krävande texter. Detta är mycket oroande. För att lyfta in frågan i politikens mittpunkt har vi gemensamt tagit fram en rad förslag på hur en liberal bibliotekspolitik i Stockholmsregionen kan utveckla biblioteksväsendet.
Man ska inte behöva ta en omväg för att besöka biblioteken. Därför anser vi att biblioteken ska ligga där medborgare lätt kan besöka dem, exempelvis nära kollektivtrafiken. De ska också vara öppna när medborgarna har tid att besöka dem, i högre utsträckning på kvällar, helger och somrar.
Stockholms län är en integrerad region där människor reser kors och tvärs över kommungränserna för att gå i skola, handla eller arbeta. Därför är det naturligt att fler biblioteksfunktioner integreras, exempelvis genom att skapa lånekort som fungerar i hela länet. Läslusten som ska sätta gränserna för läsandet – inte kommungränserna.
I Nacka kommun har folkbiblioteket lagts ut på entreprenad och i fler kommuner är detta uppe för diskussion. Detta är en utveckling vi ställer oss negativa till. Ett system som fördelar offentliga medel till privatdrivna bibliotek riskerar att styra bort från kvalitet till kvantitet som enda mål, då ersättningarna utgår efter antal utlånade böcker. Något annat ersättningssystem har hittills inte sett dagens ljus. När biblioteken läggs ut på entreprenad riskerar dessutom vinsterna med en sammanhållen biblioteksstruktur att försvinna. Det finns till exempel en poäng i att du som låntagare kan låna boken bok på ett ställe och lämna tillbaka den på ett annat eller att man kan beställa böcker som finns på ett bibliotek från ett annat. Allt detta ökar enkelheten och tillgängligheten och det är just det en liberal bibliotekspolitik går ut på.
På biblioteken ska utbudet av barn- och ungdomslitteratur vara prioriterat och det är viktigt att stärka samarbetet mellan biblioteken och förskolan respektive skolan. Genom författarbesök, högläsning, läsecirklar eller läxhjälp kan programverksamheten byggas ut för barn och unga. Skolbiblioteken är för barns och ungas läsande mycket viktiga. Därför är det ytterst oroande att hälften av landets elever saknar tillgång till ett bemannat skolbibliotek och att en av sex elever helt saknar skolbibliotek. Detta trots att den nya skollagen uttryckligen säger att eleverna ska ha tillgång till ett skolbibliotek.
Biblioteken måste hänga med i den digitala utvecklingen. Genom att allt mer litteratur ges ut elektroniskt eller digitaliseras i efterhand måste biblioteken erbjuda tillgång till elektronisk litteratur för att bestånden ska vara aktuella. På biblioteken ska det erbjudas trådlösa nätverk så att man enkelt och kostnadsfritt kan koppla upp sig mot internet.
På grund av bibliotekens roll i ett demokratiskt samhälle är det viktigt för oss liberaler att deras mediebestånd inte politiseras. Biblioteken finns till för att medborgarna ska kunna tänka fritt och bilda sig en egen uppfattning, inte för att biblioteken ska få medborgarna att tänka på ett visst sätt. Tintin-utrensningen visar på vikten att bibliotekens bestånd inte politiseras. För oss är det självklart att urvalet måste stå fritt från moraliska, politiska, religiösa och ideologiska hänsynstaganden.
I en liberal Stockholmsregion utvecklas biblioteken i takt med regionen men är samtidigt fast förankrade i upplysningens idéer om bildningen och utbildningens kraft för både samhällets och individens utveckling.
MADELEINE SJÖSTEDT (FP)
kultur- och fastighetsborgarråd, Stockholms stadELISABETH GUNNARS (FP)
kommunalråd och ordförande i kultur och utbildningsnämnden, ÖsteråkerMATS HASSELGREN (FP)
kommunalråd och ordförande i kultur- och fritidsnämnden, TäbyANDERS EKEGREN (FP)
kommunalråd, Solna stad, ordförande i Kommunalpolitiska rådet i Stockholms län
Hockey och demokrati 13 maj 2013
Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter.Tags: Christer Englund, idrott, Segerstedt, Svenska Ishockeyförbundet, Vitryssland
add a comment
I slutet av förra veckan skrev Madeleine tillsammans med Daniele Fava (gruppledare för FP i idrottsnämnden) en artikel på svt.se/debatt om idrott och politik med anledning av de av Svenska Ishockeyförbundet förbjudna vitryska flaggorna. Artikeln kan du läsa här eller nedan.
/ Anders
HOCKEY OCH POLITIK När Svenska Ishockeyförbundets ordförande Christer Englund får frågor om flaggförbudet under VM svarar han maskinellt att idrott och politik ska hållas isär. Ironiskt nog är det en ståndpunkt som Englund själv tycks ha svårt att förhålla sig till. Inför hockey-VM i diktaturens Vitryssland nästa år är det skrämmande tyst. Var finns en hockeyns Loreen som vågar ta ställning? skriver Madeleine Sjöstedt och Daniele Fava, båda FP.
Det är hockeymatch i Globen. Tjeckien och Vitryssland spelar på isen. Bland åhörarna vecklas en vitrysk flagga ut. Ordningsvakterna ingriper snart. Det är fel flagga de vitryska supportrarna har använt. En för många legitim symbol för deras land men för vissa ett uttryck av opposition mot makthavarna i Minsk.
Hur ordningsvakterna kom fram till denna slutsats, kan man undra. Gemene svensk har ingen uppfattning om hur de två flaggorna skiljer sig åt och på vilket sätt de kan tolkas politiskt. Men ordningsvakterna hade det. Beskedet måste kommit från högre ort och det är anmärkningsvärt att tolkningen av flaggans symbolvärde överensstämmer med diktaturen Vitrysslands.
När Svenska Ishockeyförbundets ordförande Christer Englund får frågor svarar han maskinellt att idrott och politik ska hållas isär, och passar på att ta mig som exempel på en person som inte klarar detta (tyvärr med ett felaktigt citat). Paradoxalt och ironiskt nog är det en ståndpunkt som både förbundet och Englund har svårt att förhålla sig till.
Förra året, då Ryssland spelade i Globen, hade förbundet inget emot att ryska supportrar viftade med den röda sovjetfanan med hammare och skära trots att Ryssland sedan länge har en annan officiell flagga.
Nästa år arrangeras världsmästerskapet i Vitryssland. Hockey är diktatorn Aleksandr Lukasjenkos favoritsport. För honom är mästerskapet i allra högsta grad politik. Liksom det var för kommunistregimen i Kina när den stod värd för förra sommarolympiaden eller för militärjuntan i Argentina när den 1978 arrangerade världsmästerskapet i fotboll.
VM i Vitryssland blir ett tillfälle för Lukasjenko att visa omvärlden en annan bild av landet och visa sina undersåtar vilket skådespel han är kapabel att bjuda dem på. Ett tillfälle att flytta fokus från den kritik som riktas från människorätts- och pressfrihetsorganisationer. Avsaknaden av fria val och fri press. Att oppositionella trakasseras, fängslas, misshandlas.
Under upptakten till olympiaden i Berlin 1936 var argumentet detsamma när det kom till att försvara Sveriges deltagande. Svenskt deltagande i Adolf Hitlers olympiad – som nu som då var politik för arrangören – ansågs vara problemfritt. En av de röster som protesterade öppet och högljutt var liberalen Torgny Segerstedts:
”I det meningsutbyte om vårt lands deltagande i Berlin-olympiaden, som pågår, räknas det för ett axiom att idrott och politik bör hållas isär. Från denna utgångspunkt drages så slutsatsen att svenskarna böra deltaga i spelen. (…) Det finns ingen, som icke inser att av det axiom som säger att man bör hållas isär idrott och politik, följer slutsatsen att svenskarna icke bör deltaga i Berlinspelen. Varenda en begriper att dessa olympiska spel äro avsedda att bliva reklam för Hitlerismen.”
Segerstedts hållning håller än idag. Önskar ishockeyförbundet hålla isär idrott och politik bör det agera mot att världsmästerskap arrangeras av diktaturer – inte gömma sig bakom och aktivt medverka till att internationella idrottsorganisationer tilldelar förtryckarregimer stora mästerskap.
● Det gäller Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Pernilla Wiberg, svenska ledamöter av den Internationella olympiska kommitté, som glatt förlade de Olympiska spelen till Peking.
● Det gäller förstås i högsta grad även Christer Englund. Han är inte bara ordförande för Svenska Ishockeyförbundet, utan också ledamot av Internationella hockeyförbundet. Samma förbund som – just det – tilldelade Vitryssland världsmästerskap i ishockey 2014.
Och ishockeyförbundet bör förstås inte heller gå i diktaturernas ledband när de avgör vad som är politiska symboler.
Ett ansvar faller också på de deltagande idrottarna. Vitryska idrottare har inte de rättigheter som den svenska idrottsrörelsen ser som självklarheter. De har inte rätt att fritt bilda idrottsföreningar och de kan inte gå till en fri press om en uttagningsprocess till internationella tävlingar präglas av svågerpolitik. Och om människor drabbas av övergrepp i en idrottsförening kan de inte få upprättelse i oberoende domstolar.
När Loreen framträdde i en annan diktatur – Azerbajdzjan – vågade hon använda den mediala uppmärksamheten för att rikta strålkastarljuset mot dem som fanns utanför arenorna. De som förvägras den frihet som både hon och alla vi svenskar tar för självklar.
Än så länge har ingen hockeyspelare markerat sin solidaritet med det vitryska folket. Inför världsmästerskapet i Vitryssland nästa år är det skrämmande tyst. Finns det någon hockeyns Loreen ute på is? Det är i så fall dags att kliva fram nu.
Madeleine Sjöstedt (FP), kultur- och fastighetsborgarråd Stockholm,
f d idrottsborgarråd, ansvarig för idrottsfastigheterDaniele Fava (FP), gruppledare idrottsnämnden Stockholms stad
Rudin schabblar med siffrorna! 30 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: Camilla Skorup, Johan Wingestad, kulturens finansiering, Mats Söderlund, Tomas Rudin
add a comment
I slutet av förra veckan skrev Socialdemokraternas oppositionsborgarråd Tomas Rudin ett inlägg i den kulturdebatt som bland annat jag medverkat i. Läs min artikel här om hur kulturpolitiken borde utvecklas. Upplyftande nog kan man nu konstatera att de enda utövande konstnärerna (läs konsthantverkarna Johan Wingestads och Camilla Skorups artikel här, läs poeten Mats Söderlunds artikel här) som medverkat i debatten har varit öppna för att på olika sätt bredda kulturens finansiering och på så sätt öka kulturens plats i samhället, som länge varit en liberal kulturpolitisk linje. Rudin däremot är som alla socialdemokrater helt låst vid att kultur är detsamma som offentlig kulturverksamhet. Det enda måttet på kulturens resurser blir därför hur mycket kommunen/staten satsar. Tråkigt men sant.
I sitt inlägg menar Rudin att stadens kulturanslag/invånare har ”minskat från 1349 kr år 2007 till 977 år 2013.” Problemet är bara att Rudin jämför två helt olika siffror. Den första avser nämligen stadens hela kulturverksamhet (Stadsarkivet, Kulturförvaltningen, Stadsteatern, kultur i stadsdelar) medan den andra enbart avser kulturförvaltningens verksamhet (Kulturhuset, Kulturskolan, Liljevalchs konsthall, Stockholm konst, Stockholms stadsbibliotek mfl). Jämför man däremot samma siffror står det dock klart att staden 2013 både lägger fler kronor/år och fler kronor/invånare än vad Socialdemokraterna & Co gjorde när de hade makten. Jag svarar Rudin i SvD idag, läs artikeln här.
Men som sagt. Kulturen är större än de kommunala anslagen. Intressant är både vad man använder anslagen till och hur man kan stimulera till att fler är med och bidrar till kulturverksamheterna. Att Stockholms stadsteater ökat sina biljettintäkter från omkring 25 mnkr/år 2002 till omkring 75 mnkr/år (samtidigt som staden höjt anslaget från 196 mnkr/år till 230 mnkr/år) innebär att teatern 2012 hade 50 mnkr/år mer än då att skapa teater för – resurser de har skapat på egen hand när publiken ökat dramatiskt. Samma sak gäller även det fria kulturlivet. Ökar de sina egenintäkter betyder det mer pengar till kulturen (om kommunen inte gör som man gjorde tidigare i Stockholm och då sänkte anslagen).
En annan sida av samma mynt är också vad anslagen verkligen går till. Går de till kulturverksamheten eller en massa andra kostnader (administration och lokaler)? När Kulturskolan införde sin e-tjänst och därmed reformerade skolans kösystem kunde man i ett slag öka antalet elevplatser. Helt plötsligt kunde man alltså undervisa fler för i stort sett samma peng. Just nu arbetar staden med att flytta ut central administration från dyra innerstadsadress till stadsdelar med behov av kontor vilket frigör resurser för verksamheterna. Ett tredje exempel är Stadsteatern som genom en flexibel scenanvändning och resursallokering kan spela för många fler vilket leder till bättre lokalutnyttjande. För mig är det självklart att vi alltid innan vi skjuter till nya resurser frågar oss hur de redan befintliga används.
Sedan kan man ju bara konstatera att Socialdemokraterna inte verkar ha en enda idé på hur stadens kulturverksamheter och kulturlivet ska utvecklas. Det ska ha mer mer mer offentliga pengar – till vad är oklart.
/ Madeleine
Tomas Rudin (S) är ny i Stockholms stads kulturnämnd. Att han inte hunnit bekanta sig med stadens kulturverksamheter är därför inte så konstigt. Men han borde, efter alla år i politiken, veta att Stadsteatern och Stadsarkivet bedriver kulturverksamhet och drivs av staden.
När Rudin skriver att kulturkostnaden fallit, sjabblar han rejält med räknaren. Han jämför en siffra över alla stadens kulturverksamheter med en siffra där bara vissa är med. Han glömde Stadsteatern och Stadsarkivet i sin sista räkneövning!
Det är ohederligt att i det ena fallet räkna med Stadsteatern och Stadsarkivet men inte i det andra, för att påstå att kulturutgifterna har sänkts. Sanningen är att kulturkostnader höjts både per invånare och totalt sett sedan 2006.
Efter fyra år av socialdemokratiska biblioteksnedskärningar började staden 2006 att återigen satsa på läsande och litteratur. Stockholm har i Högdalen, Bredäng och Östermalmstorg fått sina första tunnelbanebibliotek. Biblioteket Plattan, Biblioteket TioTretton och Biblioteket Luma är andra nyheter. Senare i år öppnas ett nytt bibliotek i Hässelby gård och biblioteket i Kista får nya attraktiva lokaler. Vi renoverar och moderniserar 2013 tio stadsdelsbibliotek och utökar öppettiderna.
Men allt handlar inte om hur mycket det offentliga satsar på kulturen. Till skillnad från Tomas Rudin, vågar vi tänka nytt.
Under snart sju år har vi understrukit vikten av att kulturanslagen ska gå till kulturen och konstnärerna. Inte till byråkrater eller lokaler. Staden ska satsa på kultur, men lika viktigt är det att kulturlivet uppmuntras – inte straffas när de ökar sina intäkter eller delar på kostnader.
Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och fastighetsborgarråd
Stockholms stadshus – nu miljöcertifierat! 30 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.Tags: certifiering, miljö, miljöarbete, Stadshuset
add a comment
Foto: Yanan Li
Någon frågar sig säkert varför man ska ge sig på att miljöcertifiera en byggnad som Stockholms stadshus. En kulturhistorisk ikon, en unik byggnad både vad det gäller utformning och användning. Det måste väl vara jättesvårt att göra Stadshuset mer miljövänligt med tanke på alla krav, regler och hänsynstaganden som en sådan byggnad omgärdas av? Eller så kan man tänka tvärt om. Om man verkligen menar allvar med att göra Stockholm till en hållbar storstad – varför inte börja med stadens signaturbyggnad?
I Fastighetsnämnden har vi bestämt oss för att alla fastigheter vi äger och förvaltar ska miljöklassas. Det kommer att bli en utmaning med sådana unika hus som Stadsbiblioteket, Kulturhuset och Stadsmuseet. Den konkreta ambitionen är att klara av 20 om året de närmaste fem åren. Men det går inte att hoppa över arbetet med att mäta och jämföra sig om man utvecklas så snabbt som möjligt. Om vi ska lyckas med vår ambition att ha ett miljö- och klimatarbete i världsklass måste vi se till att systematiskt utmana våra egna prestationer.
Nästan alla miljöklassningar av byggnader är skapade för nyggbyggnationer. Det är naturligtvis inte optimalt att använda en sådan modell för sedan länge byggda unika kulturbyggnader. Glädjande nog håller det mest använda miljöklassificeringssystemet i världen, BREEAM, på att utveckla en internationell standard för redan existerande byggnader. Den kallas ”BREEAM-in-use” och det är inom denna standard som stadshuset har klassificerats.
Stadshuset är som första stadshus i Europa, utanför BREEAM:s hemland Storbitanien, klassificerat och det med betyget ”good”. Nästa byggnad på tur är Oscarsteatern. Sedan fortsätter vi enträget mot slutmålet – byggnader, förvaltning och inomhusmiljö i toppklass.
TV4 har gjort ett inslag för den som är nyfiken, det börjar 01:10 in i programmet och du hittar det här
/ Madeleine
Om bibliotekens yttrandefrihet 29 april 2013
Posted by angusthlm in Demokrati och mänskliga rättigheter, Mer läsning och bättre bibliotek.Tags: bibliotekslag, Kulturhuset, Tintin, TioTretton, yttrandefrihet
add a comment
I gårdagens Expressen skrev Madeleine om förslaget till ny bibliotekslag med anledning av de många diskussionerna om vad som ska och vad som inte ska få finnas på folkbiblioteken och hur detta ska bestämmas. Du läsa artikeln genom att trycka på följande länk ”Lex Tintin för yttrandefriheten” eller läsa den längst ned i detta blogginlägg.
Som en parentes kan nämnas att just Tintin i Kongo, som nämns i bildtexten till artikeln, aldrig rensades ut från bibliotekshyllorna på Kulturhusets bibliotek TioTretton i höstas av den enkla anledningen att det albumet inte fanns i bibliotekets bestånd. På bloggen Hög av serier kan du läsa Anders Lundgrens, medarbetare på Kulturhuset, betraktelse av händelseförloppet. Du kan också läsa Jan Gradvalls som skrivit om Tintin i Kongos frånvaro på TioTretton på Expressen, länk finns här.
/ Anders
Den nya bibliotekslagen som nu föreslås kan sätta stopp för censurivrarna. Det är positivt att den slår fast biblioteken ska värna yttrandefriheten, inte beskära den.
I Sverige har det hittills saknats bestämmelser om folkbibliotekens utbud. I detta avseende skiljer vi oss från exempelvis Norge och Danmark. I förslaget till en ny bibliotekslag sägs det dock tydligt att folkbibliotekens medieutbud ska präglas av allsidighet och kvalitet. Med allsidighet menas att bibliotekens utbud ska vara allsidigt sammansatt och att mediebeståndet inte får inskränkas utifrån ideologiska, politiska eller religiösa ställningstaganden.
Detta är en förändring som innebär att kulturpolitiken mycket tydligare måste förhålla sig till principer för medieurval. Tidigare diskussionerna om stereotypa och stötande skildringar i bland annat Tintin, Lilla Hjärtat, Pippi Långstrump och Robinson Kruse har rest krav på att biblioteken ska rensa ut böcker från sina bestånd, eller att avstå från att köpa in böcker. Vissa folkbibliotek har fallit för interna eller externa påtryckningar och gått dessa viljor till mötes.
Ideologiska utrensningar är ofta resultatet av bibliotekstjänstemäns eller kulturpolitikers goda intentioner. Man vill ta bort sådant som väcker anstöt. Men i all välvilja ruckas samtidigt bibliotekens demokratiska uppdrag: Att till allmänheten fritt ge tillgång till litteratur.
Detta är främmande för mig som liberal. För oss liberaler finns biblioteken till för att tjäna allmänheten genom fri tillgång till information. Biblioteken ska inte vara ett politiskt instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt utan vara ett verktyg och en resurs för att få människor att tänka själva.
Denna hållning är en av anledningarna till att bland det första jag gjorde när jag tillträdde som kulturborgarråd var att avskaffa de politiska råden för biblioteken i Stockholm samt till min kraftiga reaktion på den normkritiska utrensning som en chef påbörjade på Kulturhuset i höstas.
Så länge biblioteken varken har oändligt med utrymme eller oändliga inköpsmedel kommer ett urval att ske och en prioritering att göras vid inköp av litteratur. Att rensa ut, eller inte köpa in, en bok baserat på dess innehåll är därför inget anmärkningsvärt, inflikar vän av ordning.
Men det är inte urvalet i sig som är stridsfrågan, utan hur detta urval sker. Skillnaden är stor mellan att å ena sidan fråga sig om en bok är värd att köpas in trots dess eventuella brister, men tack vare dess övriga kvaliteter, såsom historisk relevans. Eller att å andra sidan anse att en bok ska rensas ut, eller inte köpas in, på grund av dess brister, trots dess kvaliteter. Detta är mer än semantik.
Medan förstnämnda urvalsprincip står för att det som har kvaliteter, är efter- frågat, har historisk betydelse eller är av litteraturhistorisk vikt, ska få finnas kvar trots eventuella brister står det sistnämnda för ett förhållningssätt där allt missbehagligt ska bort från hyllorna.
I denna diskussion är det lätt att blanda samman litteraturens innehåll med ståndpunkten att litteratur trots obehagligheter i dess innehåll ska få finnas på biblioteks- hyllorna. Låt mig därför klargöra att stereotypa skildringar av olika grupper både i samtida och dåtida litteratur är ett stort problem. Jag hoppas innerligt att all litteratur, barnlitteratur i synnerhet, ska vara fri från stereotypiseringar. De många diskussionerna är därför välbehövliga och förändrar mångas inställning till litteratur som tidigare ansetts vara oskyldig. Varje bibliotek har också ett ansvar för hur man exponerar böcker.
Det är ett missförstånd att censur alltid införs med onda avsikter. Nej, ofta införs den med de mest goda avsikter. Men censuren är bedräglig som politiskt verktyg då den gör våld på de principer som är det fria samhällets utgångspunkt, fria människors förmåga, rätt att ha fri tillgång till information och fritt uttrycka sina åsikter – även det som är obehagligt, dumt, ja till om med förolämpande.
Det som föreslås i den nya bibliotekslagen måste tillämpas som en Lex Tintin – för att hjälpa biblioteken att stå fria i yttrandefrihetens tjänst.
Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och fastighetsborgarråd Stockholms stad
Stockholms framtida mobila caféer och kiosker 26 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad.Tags: arkitektur, Mobila paviljonger
add a comment
Glada vinnare i arkitekttävlingen för mobila paviljoner.
I Stockholm finns en stor mängd mindre byggnader i form av försäljningskiosker, serveringar och informationskurer. De möjliggör en särskild sorts variation och utbud i stadslivet men är i dag av varierande arkitektonisk och byggnadsteknisk kvalitet.
Därför vore det en verklig tillgång om det fanns ett inspirerande, vackert och funktionellt byggnadskoncept för den som vill driva kiosker och serveringar i staden. En flexibel paviljong som kan vara ett igenkännbart inslag vår stadsmiljö och bidra till att staden blir än mer levande och innehållsrik. För att se om detta var möjligt att utveckla utlyste Fastighetskontoret – tillsammans med Sveriges arkitekter – en tävling för att ta fram en prototyp för hur en ”Stockholmspaviljong” skulle kunna se ut.
Hela 146 bidrag kom in och vi i juryn har haft ett oerhört intressant och stimulerande arbete med att kora de bästa förslagen och i dag var det äntligen dags för prisutdelningsceremoni. De tre vinnarnabidragen får utöver en prissumma sitt förslag förverkligat.
De vinnande förslagen är
Dalahästen – Förslagsställare: Saga Karlsson, Linda Oredsson
Stadsreflektioner – Förslagsställare: Renato Adriasola Orellana, Camilla Lindberg, Hanna Skoglund
Symbotecture – Förslagsställare: Peter Larsson, Astrid Lötte, ARCH GmbH & CO
Hedersomnämnande
Sthlmspaviljongen - Ia Hjärre, Andy Nettleton, Valentino Barbu, Dive architects AB
Motiverat ljus – Joel Yngvesson, Valter Lindgren, Olof Jondelius
Guldklimp – Charlotte Elsner, Cecilia Dreyfert, Objecthood
Sthlm under samma tak - Johan Carlsson, Anders Suhr Laustsen, JAC Studios
KRO/KIF: Tummen upp för liberal kulturpolitik. 25 april 2013
Posted by angusthlm in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: Camilla Skorup, Johan Wingestad, KIF, KRO, Tomas Rudin
add a comment
Idag fortsätter kulturdiskussionen på SvD kulturdebatt med dels ett inlägg av Tomas Rudin (S) och dels ett inlägg från företrädare för två konstnärsorganisationer, Camilla Skorup (ordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare) och Johan Wingestad (verksamhetschef Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare). ”Företrädare för konstnärsorganisationer ger tummen upp och vill att regeringen tar intryck av Sjöstedts politik.”, skriver SvD i ingressen.
Du kan läsa Madeleiens inlägg i debatten här.
/ Anders
Miljöpartiet och bibliotekslagen 24 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.Tags: bibliotek, miljöpartiet, Tina Ehn
2 comments
Igår presenterades det nya förslaget till bibliotekslag. Ett i mångt och mycket bra förslag även om man skulle önskat att regeringen hade gått lite längre på några punkter. Mer överraskande var dock Miljöpartiets starka reaktion på lagförslaget. Deras kulturpolitiska talesperson Tina Ehn ”sågade” igår förslaget i en intervju med Svt:s Kulturnyheterna.
Det är lätt att slentrianmässigt ”såga” saker i opposition och det verkar onekligen också vara lätt att tränga igenom mediebruset med sådana budskap. Miljöpartiet gör även i Stockholms stad titt som tätt några framryckningar i biblioteksfrågan och försöker trumfa alliansens bibliotekspolitik. När de själva tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade makten i Stadshuset var det dock annat ljud i skällan då man sänkte stockholmsbibliotekens anslag med 12 miljoner kronor. En nedskärning av biblioteksverksamheten som varade hela mandatperioden ut. Bibliotekens kräftgång fortsatte ändå till dess att Folkpartiet åter fick ansvar för kulturpolitiken efter valet 2006. Under dessa år har staden gjort det omvända vad Miljöpartiet & Co gjorde och istället ökat anslaget med omkring 69 mnkr.
Att Ehn säger att hon vill motverka biblioteksnedläggningarna runtom i landet klangar därför – utifrån ett Stockholmsperspektiv – falskt. När Kulturnyheterna frågar henne om hur mycket MP vill satsa på de kommunala folkbiblioteken kan hon inte ens svara:
”Jag har inga siffror just nu, men det är en uttalad politik. Vi har främst koncentrerat oss på folkbiblioteken, men det finns mycket att göra även kring andra bibliotek, säger hon.”
Eftersom Ehn inte kan svara får man ta sig en titt i Miljöpartiets höstbudgetmotion där de beskriver hur de vill utveckla kulturen och folkbiblioteken. Där hittar man på sidan 65 i tabellverket under utgiftsområde 17 (kultur) att Miljöpartiet vill satsa 20 mnkr på ”regionala bibliotekssatsningar”. Det skulle täcka Stockholms stads renoveringar av stadsdelsbibliotek 2013. Utspätt på 290 kommuner blir det 68.965 kronor per kommun. Men det är i alla fall inte minus för biblitoeken som det var när Miljöpartiet satt vid makten i Stockholm. Alltid något att glädjas över. (Om det har missats någon satsning från MP på folkbiblioteken får någon gärna upplysa om detta i kommentarsfältet.)
Kuriosa: Går man in och vill läsa om Miljöpartiets kulturpolitik på deras hemsida får man upp en bild på partiets kulturpolitiska talesperson – men inte Tina Ehn – utan Agneta Börjesson (MP). Hon slutade för ett bra tag sedan nu. Talande.
/ Madeleine
Kulturnatten slog rekord. Igen! 23 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: Blås&knåda, Bonniers konsthall, dramaten, franska ambassaden, gustav vasa kyrka, judiska museet, konsthantverkarna, Kulturhuset, kulturnatt, operan, Stadshuset, sven-herrys
add a comment
Sedan staden startade Kulturnatt Stockholm har evenemanget växt år till år. 2010 var besökssiffran 6.000. 2011 var den 60.000. 2012 var den 94.000. Och 2013 års kulturnatt lockade hela 110.000 stockholmare. Ett rekord var redan slaget på förhand, nämligen att det var rekordmånga arrangörer som deltog med sammanlagt omkring 350 programpunkter. Kulturnatt Stockohlm har verkligen blivit en riktig kulturfest!
En särskild plats i årets kulturnatt intog Stockholms stadshus eftersom kulturnatten inföll på stadsfullmäktiges 150 årsdag. Dagen till ära hände därför väldigt mycket kulturaktiviteter i stadshuset. Att Kulturnatten invigdes här i Stadshuset var också stämningsfult.
Jag skaffade nyligen ett Instagram-konto. Under Kulturnatten kom det verkligen till användning. Här kan du se foton från olika evenamang jag besökte under natten. Mitt användarnamn är madeleinesjo.
Stort tack till alla arrangörer!
/ Madeleine
Mer offentlig konst diskuteras på Liljevalchs 22 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.Tags: design, enrpocentsregeln, Kulturhuset Stadsteatern, Liljvealchs konsthall, MU-avtal, Stockholm Art Week, stockholm konst
add a comment
Stockholm är och har länge varit en fantastisk konststad. Konsten är en av de konstarter som placerar Stockholm på den internationella kulturkartan. Institutionerna är många och levande. Gallerierna likaså. Många av våra konstnärer återfinns bland den internationella konsteliten. Och så har staden en lång tradition av offentlig konst i stadsbilden – det mest demokratiska av alla utställningsrum. Idag håller Liljevalchs konsthall/Stockholm konst en seminariedag om den offentliga konsten med många internationella utblickar.
Sedan alliansen vann makten 2006 har vi flyttat fram positionerna för konsten gång på gång. Stockholm är en av få kommuner i landet som tillämpar det så kallade MU-avtalet för professionella konstnärer – vilket betyder att staden tar ett ansvar för att betala skäligt när konstnärer ställer ut. Läs mer här. Liljevalchs konsthall/Stockholm konst har fått en rejäl budgetförstärkning, från omkring 16 mnkr/år 2006 till omkring 22 mnkr/år 2013. Läs mer här. Vi har gjort satsningar på offentlig konst i utrymmen som redan är ”färdigbyggda” sedan länge men där man glömt bort konsten av olika skäl. Läs mer här. Liljevalchs kommer att få en nödvändig ombyggnad för att bättre klara av kraven att visa konst och en tillbyggnad som ska göra att konsthallen ska kunna visa flera större utställningar parallellt. Läs mer här. De senaste åren har också antalet privata konsthallar blivit fler – Magasin 3 har nu kompletterats med Fotografiska, Sven-Harrys, Bonniers konsthall. Tidigare i år gav också stadens kulturförvaltning ett bidrag till Stockholm Art Week – ett initiativ som ska knyta samman alla aktiviteter som sker runt galleriernas stora event Market.
I budgeten för Stockholms stad 2013 var en av nyheterna att Stockholms stadsteater och Stockholms kulturhus ska gå samman i en ny organisation – Kulturhuset Stadsteatern. När den nya organisationen presenterades i förra veckan stod det klart att en av konstarterna som kommer att uppmärksammas än mer i framtiden är just konsten. Den nya avdelningen för detta heter dessutom konst/design vilket innebär att designen ska få en mer självklar plats. Många har länge efterfrågat att designen uppmärksammas mer inom kulturpolitiken – exempelvis förslagen om ett designmuseum och Arkitekturmuseums breddade uppdrag. Läs mer om detta här.
Och så har vi den offentliga konsten som idag uppmärksammas på Liljevalchs. Stockholms stad tillämpar sedan 1963 den så kallade enprocentsregeln. Regeln betyder att en procent ska gå till konsten när staden bygger nytt, till eller om. Det har gett upphov till en mängd intressanta konstverk runtom i Stockholm. Ett som uppmärksammats på senare tid är bron i Annedal som binder samman Stockholms och Sundbybergs kommun.
Den offentliga konsten ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Jag talar ofta om att kulturen ska nå ut till fler – och det gör verkligen den offentliga konsten som finns på våra gator, torg, parker, kajer, saluhallar, tunnelbanan osv. Där möter samtidskonsten alla stockholmare, vilket man som politiker ofta får höra genom såväl ris som ros.
Just nu pågår en undersökning som Konstnärsnämnden håller i som ska undersöka i vilken utsträckning enprocentsregeln förekommer bland Sveriges kommuner. Jag hoppas att den ska bli en hävstång för fler kommuner att göra precis som Stockholm – satsa på den offentliga konsten.
/ Madeleine
Konsten in – kontoren ut 19 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.Tags: Benny Fredriksson, Kulturhuset Stadsteatern
1 comment so far
Nu börjar visionen om ett allkonsthus vid Sergels torg ta form. I Peter Celsings anda fattade fullmäktige beslut om detta i höstas. Kortfattat flyttar nu utövande konstnärer in som ledare, kontoren flyttar ut ur de vackraste ytorna och den omtyckta scenen Kilen öppnas igen.
I dagens SvD intervjuas Benny Fredriksson, vd Stockholms stadsteaters, om den nya organisationen för Kulturhuset Stadsteatern som ska börja gälla från och med att de två verksamheterna går samman 1 juli. Med den nya organisationen är grunden nu lagd för det nya Kulturhuset Stadsteatern. En institution som kommer att stärka kulturen och dess roll i Stockholms City.
Kulturhuset och Stadsteatern är två av Stockholms mest kända och etablerade kulturinstitutioner. Sedan 1990 ligger de vägg i vägg i Celsings väldiga kulturpalats vid Sergels Torg. Att Stadsteatern flyttade in så sent var ett resultat av att Sveriges riksdag huserade i Kulturhuset då riksdagshuset på Helgeandsholmen byggdes om. När Stadsteatern äntligen kunde flytta in i de lokaler som en gång byggts för den förverkligades tanken med Kulturhuset. Och i och med att de administrativa väggarna i huset nu rivs fullbordas processen med ett allkonsthus mitt i Stockholms hjärta.
Den nya organisationen kommer att ha omkring 360 miljoner kronor i offentliga anslag och en budget på ca 450 miljoner kronor (ungefärligt eftersom intäkterna varierar år från år). Det betyder att Kulturhuset Stadsteatern kommer att ha starka ekonomiska muskler att utveckla kulturverksamheterna och hävda kulturens roll.
En av nyheterna med samgåendet som redan blivit känd är att dansen framöver kommer att få en mycket mer framträdande roll både i både Kulturhusets och Stadsteaterns lokaler. Detta skrev Dagens Nyheter om för inte så längesedan. Det är ett exempel på hur man kan använda lokalerna på ett mycket bättre sätt i och med den nya organisationen och därigenom lyfta fram en konstart som allt för ofta hamnar i skymundan – dansen.
Ännu en lokalvinst framgår av dagens artikel där det blir känt att de kontorsytor som finns inne i Kulturhuset – ett provisorium sedan huset byggdes – kan flytta in till mindre publikt attraktiva ytor På så sätt skapas ytterligare ca 900 kvadratmeter publik yta i Kulturhuset.
Förutom att dansen nu ska lyftas skapas i den nya organisationen också en avdelning för debattverksamhet – kallad Forum. Tanken är att debatten och diskussionen ska kunna få en än mer central plats på Kulturhuset Stadsteatern vilket är mycket glädjande med tanke på att just yttrandefriheten är en grundpelare inom kulturpolitiken.
Under vissa perioder har konsten haft en framträdande plats på Kulturhuset. Ambitionen är att Kulturhuset Stadsteatern återigen ska kunna flytta fram positionerna inom området med den nya organisationen. Den nya avdelningen för detta heter dessutom konst/design vilket innebär att designen ska få en mer självklar plats. Många har länge efterfrågat att designen uppmärksammas mer inom kulturpolitiken – exempelvis förslagen om ett designmuseum och Arkitekturmuseums breddade uppdrag. Nu drar staden sitt strå till stacken till att uppmärksamma de många duktiga form- och designskapare som finns i Sverige och Stockholm.
Dansen, Forum och Konst/Design är alltså tre avdelningar. De övriga är Musik, Litteratur, Teater, Skärholmen samt Parkteatern. Detta betyder att teaterverksamheten läggs i tre olika avdelningar. En inne i Kulturhuset Stadsteatern, en i Skärholmen och sedan den turnerande verksamheten Parkteatern. Det betyder samtidigt att Stadsteatern får en ny chef.
Det nya Kulturhuset Stadsteatern kommer alltså både att bredda sig rent konstnärligt och använda de befintliga lokalerna på ett mycket bättre sett. Att alla konstarter ligger inom en och samma organisation betyder också att förutsättningar för mer konstartsövergripande verksamhet blir bättre. När den nya kulturinstitutionen väl är igång kommer kulturen ha en mer framträdande roll i Stockholms City.
Madeleine
Läs mer: Summan blir mer än två när Kulturhuset och Stadsteatern blir ett
Hötorgshallen – en smak för liberaler? 12 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.add a comment

Vilken härlig beskrivning Viktor Barth-Kron gör av den typiska folkpartisten i dagens DN! Fint tecknar han i sin recension av den återinvigda Hötorgshallen bilden av en folkpartist, som tillskillnad från andra partister, inte låser sina köpvanor vid en utopi eller dogm. Liberalen gör i stället sina inköp baserat värderingar som internationalism, hållbarhet och kultur, tillsammans med en dos nyfikenhet och pragmatism.
Med glimten i ögat avslutar skribenten sin text med förslaget att den gamla klyschan ”att vara liberal är att vara kluven” kanske gäller både folkpartisten och Hötorgshallen. Kluven eller med vilja att beakta flera synpunkter? Småcharmigt elitistiskt eller med kvalitet för alla? Det beror på hur man ser det. Jag är i alla fall mycket stolt och inte ett dugg kluven över den nya Hötorgshallen, över att vara liberal och över att vara folkpartist.
/ Madeleine
Madeleine Sjöstedt i SvD kultur 12 april 2013
Posted by angusthlm in Kultur för fler.Tags: kulturell tillväxt, lena adelsohn liljeroth, Mats Söderlund, SvD kulturdebatt
add a comment
Idag publicerar SvD Kultur en replik på både Mats Söderlunds artikel ”Dags att införa Krut-avdrag” och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths ”Kom in i matchen nu Söderlund!”. Du kan antingen läsa artikeln genom att klicka här eller läsa den nedan.
/ Anders
”I en debattartikel om svensk kulturpolitik (2/4) gör poeten Mats Söderlund något ovanligt. Det handlar inte om den sedvanliga litanian (kulturen tycks alltid befinna sig nära döden). Det handlar inte om en förfasning över kulturpolitikens utveckling (som tycks finnas oavsett tid, rum och regering). Nej, det ovanliga är att Söderlund kommer med konkreta förslag.
Det är beklagligt att Söderlund dömer ut Skapande skola. En satsning som absolut handlar om kulturpolitik och som möjliggjort för barn och unga att i skolan komma i kontakt med professionell kultur. Av de förslag han lämnar är några inte särskilt angelägna medan andra redan har förverkligats eller är föreslagna att bli verklighet. Men det är synd att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) helt viftar bort hans idéer (6/4). Det finns tankar hos Söderlund som tål att utvecklas.
Söderlund ser ett behov av att kulturens finansiering breddas. Han ger till och med exempel på hur det kan ske. Det är uppfriskande. Den kulturpolitiska debatten handlar i allt för hög grad om hur tillgängliga resurser ska fördelas, när den borde handla om hur resurserna kan öka genom tillväxt.
Och här är den statliga kulturpolitiken märkligt idélös.
Kulturrådet konstaterade för en tid sedan att ”det (är) svårt att hitta något annat land som har en mer restriktiv skattelagstiftning än Sverige när det gäller att stimulera till privat stöd till kulturell verksamhet.” Så är fallet fortfarande. Inte undra på att DN:s Susanna Birgersson nyligen tänkte högt och skrev på ledarplats: ”Det spelar kanske inte så stor roll om kulturdepartementet rattas av en moderat eller sosse.”
Idéer om hur detta kan förändras är många. Införandet av en avdragsrätt för gåvor och donationer till kulturella ändamål. Förändrade regler för företag att sponsra kultur. Företags möjligheter att skriva av inköpt samtidskonst. Att lagrådsremissen om bland annat förändrade skatteregler för kulturstiftelser, som Folkpartiet varit starkt pådrivande för, blir verklighet.
Men allt handlar inte om skatteregler. Det handlar också om i vilken utsträckning de offentliga stöden gynnar eller missgynnar kulturens tillväxt. I dagens litteraturstöd ska stöd betalas tillbaka om den stödda kvalitetstiteln når för många läsare. I Litteraturutredningen föreslås ett tak för hur mycket ett förlag ska kunna få i stöd per år – alltså, att förlagen ska diskvalificeras för stöd efter ett visst antal kvalitetstitlar.
Tidigare i Stockholms stad drogs kulturstöden till de fria kulturaktörerna ned om de lyckades öka sina biljettintäkter enligt en märklig nollsummelogik. Nu är det tvärtom. Stadens bonussystem, där den som lyckas öka sina egna intäkter, får en extra tilldelning på toppen av det kvalitetssäkrade grundstödet. Detta är en stimulans för att nå fler som är helt i linje med de kulturpolitiska målen.
Med kulturen berikas och utvecklas både samhället och den enskilde individen. Därför är inställningen till dess tillväxt av fundamental betydelse. Ska kulturen och konsten förpassas till ett offentligt naturreservat eller ska den tillåtas växa utanför det offentligas gränser?
Madeleine Sjöstedt är kultur- och fastighets- borgarråd i Stockholms stad.”
Nya Hötorgshallen invigd 11 april 2013
Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad.Tags: Hötorgshallen, invigning
add a comment
För mig är saluhallarna ett kärt ansvarsområde. Inget andas stadspuls så mycket som marknader och saluhallar. Där kan man gå runt och inspireras av ett mångfacetterat specialistutbud för att förhoppningsvis komma hem med något helt oväntat och mycket delikat.
På platsen för Hötorgshallen har stockholmarna haft en saluhall sedan 1884. Dagens Hötorgshall stod färdig 1958 och var ganska sliten när vi för några år sedan beslutade att rusta upp den.
Efter ett par års renovering står nu en uppfräschad, utbyggd och energieffektivserad Hötorgshall helt färdig. Den fina 50-tals karaktären är bevarad tack vare ett gott samarbete med byggnadens ursprungliga arkitekt Per Kallstenius och antikvarien Klas Reichman på Stockholms stadsmuseum. Kvar är också den internationella profilen. I den nya Hötorgshallen, som blir Sveriges största saluhall, finns mat i världsklass från världens alla hörn.
I samband Hötorgshallens ombyggnation har Stockholm konst försett hallen med ett nytt offentligt konstverk – Blicken, biffen och bananen av Åsa Jungnelius. I sitt konstverk har Jungnelius utgått från Hötorgshallen som en öppen mötesplats i ett folkligt och internationellt Stockholm där passionen för råvaror och mat från hela världen är den gemensamma nämnaren för alla besökare. En plats som på samma gång är både demokratisk och kommersiell.












