jump to navigation

Höghusvurm är ett spel för gallerierna 3 september 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Öppna upp det offentliga rummet, Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , ,
trackback

Stadsbyggnad och bostadsbyggande är en av de hetaste valfrågorna i Stockholm. Häromdagen medverkade jag i ABC för att diskutera skyskrapor i Stockholms innerstad – som några få har fått för sig är svaret på bostadsbristen. Se inslaget i ABC här.

Det låter logiskt. Ett högt hus borde kunna rymma många fler boende än ett lägre hus. Men sambandet mellan hushöjd och befolkningstäthet är inte alls lika enkelt som skyskrapeförespråkarna vill ge sken av.

Stadsbyggnadsdebattören och arkitekten Ola Andersson förklarade detta på ett förträffligt sätt i Dagens Nyheter i våras: ”Det är varken lönsamt eller ändamålsenligt att bygga högre hus än omkring tio våningar. Anledningen är enkel: så länge man inte bygger högre räcker det med en hiss och ett enda trapphus. Resten av ytan på varje plan kan användas för att bo, arbeta eller något annat praktiskt och lönsamt ändamål. Bygger man högre behövs det fler hissar och fler trappor, och inte nog med det: stommen som skall bära huset tar allt större del av ytan på varje plan i anspråk, tillsammans med en allt större yta för de tekniska installationerna. För varje våning som tillförs över de första tio eller så, ju större del av husets yta går åt till trappor, hissar, pelare och väggar, el- och VVS-installationer, och ju mindre del av husets yta kan användas för praktiska ändamål.”

Högre hus kräver också att husen placeras glesare i förhållande till varandra, bland annat på grund av ljusförhållanden och behovet för parkering, entréer och inlastning lämnar högre hus en större del av marken obebyggd än då man exempelvis uppför husen i kvartersstruktur. Detta har åtskilliga gånger illustrerats på ett träffande sätt genom att bebyggelse med samma våningsyta men olika våningshöjd har jämförts. Här är två exempel:

täthet

Därför förvånas man ofta när täthet inom eller mellan olika städer redovisas. Gamla stan – med sin låga bebyggelse – är bland de mest täta stadsdelarna i hela Stockholm. Stadsdelen Eixample i Barcelona med en traditionell kvartersstruktur och en våningshöjd på omkring 8-9 våningar lyfts ofta fram som ett exempel på en mycket tät stadsstruktur, bland annat i en rapport från stadsbyggnadskontoret i Melbourne som just jämför täthet mellan olika bebyggelsestrukturer. En illustrativ bild över hur relativt låga städer – som exempelvis Paris – samtidigt är förvånansvärt täta är denna illustration över hur stor yta en stad med all världens befolkning skulle ta i anspråk:

täthet paris

En tillräcklig täthet är eftersträvansvärt i en stad. Tätheten skapar tillräckligt underlag för ett levande stadsliv med butiker, kaféer, restauranger och kulturliv. Ja, många av de saker som gör att ett område blir en attraktiv plats att bo i. Täthet minskar behovet av resor och skapar förutsättningar för att resandet blir hållbart genom en bra kollektivtrafik.

Men var är Stockholm tätt och var är det glest? Det sätt staden växte på under andra halvan av 1900-talet gjorde att medan Stockholms befolkning ökade med 50 % så mer än sexdubblades den geografiska utbredningen. Det har resulterat i stora skillnader mellan innerstaden och ytterstaden vad gäller bebyggelsestruktur och befolkningstäthet. Innerstaden har 5 gånger så hög bebyggelsetäthet som större delen av ytterstaden i Stockholms stad.

täthet stockholm

Om vi efterstävar tillräcklig täthet för att skapa viss stadskvaliteter är det åtminstone för mig är logiskt att i första hand förtäta där staden inte är tillräckligt tät för att bära ett levande stadsliv, snarare än där staden är tillräckligt tät och har ett levande stadsliv.

Utöver tätheten har också kvartersstrukturen den fördelen att den skapar ett attraktivt och tryggt stadsrum där butiker, kaféer, kulturliv och restauranger kan inrymmas i husens bottenvåningar.

Förutom att hus i kvartersstruktur skapar en tät stad med förutsättningar för ett attraktivt stadsliv finns det givetvis andra argument som talar emot skyskrapor i Stockholms innerstad, inte minst de stadsbildmässiga och kulturhistoriska.

Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden är resultatet av en medveten gestaltning av staden och ett viktigt karaktärsdrag för Stockholm.

Ska man bygga mycket, vilket vi ska i Stockholm, måste man bygga bra. Vi ska bygga miljöer som människor tycker är trevliga att bo i även under vintern, även om 50 år. Att omvandla en stad till en oattraktiv utflyttningsort är lätt. Det hände i Stockholm under rivningshysterins 60-tal. Medborgarna lämnade Stockholm för andra kommuner med ödesdigra konsekvenser för dem som bodde kvar. Vi måste dra lärdom av det förflutna. Vi behöver inte laga det som fungerar utan utveckla det.

Slutsatsen blir att höga hus visst kan ha sin plats om man planerar för en höghusbebyggelse med dess för och nackdelar från början. Värtahamnen skulle kunna vara ett sådant område. Men som ett sätt att lösa bostadsbristen är höghusdebatten mest ett spel för gallerierna.

I Folkpartiets vision för Stockholm finns det ingen motsättning mellan höga ambitioner i bostadsbyggandet – att bygga 140 000 nya bostäder fram till 2030 – och ett ansvarstagande för stadens skönhet och dess kulturhistoriska värden. Stadens unika värden är en tillgång för ett växande Stockholm, inte ett problem i vägen för att Stockholm ska kunna växa.

/ Madeleine

Kommentarer»

1. Viktor Sehr - 3 september 2014

1. Dvs det är parkerings- och ljuskrav som begränsar antalet boende per yta vid hög bebyggelse?

2. New York utanför Manhattan består till största delen av väldigt låga hus, därav har Paris högre täthet.

3. Vilka var de ödesdigra konsekvenserna för de som bodde kvar i Stockholms kommun på 60-talet?, frågar du mig är bostadsbristen och belåningsgraden idag ödesdiger nog att motivera höga hus för många boende med slopade parkeringar.

2. Jonas - 3 september 2014

Bra skrivet!

3. Jonas - 3 september 2014

Detta vet nog Per Ankersjö & Co också, men jag misstänker att Pers vurm för skyskrapor egentligen bottnar i att han tycker att skyskrapor är så himla häftiga. Han har förmodligen sett för många amerikanska tv-serier.

4. doomionista - 3 september 2014

Angående kartan med städers densitet. Det är inte skyskraporna i New york som gör staden ytineffektiv. Lika lite som det är bristen på skyskrapor som gör Paris tät.

Ett räkneexempel:

New York som stad har en befolkningstäthet på 10 725.4/km2 (Att jämföra med Stockholms 3 597/km2 och Paris 21 196/km2)

Om vi räknar bort den mest akuta sprawlen och de omkringliggande boroughsen så har enbart Manhattan en befolkningstäthet på 27 345.9/km2 Då ingår i och för sig Central Park och de låga områdena i norra Manhattan och platser som Chinatown och Litle Italy.

Skyskrapetäta Midtown är svårt att hitta en siffra på. Och eftersom området har väldigt mycket arbetsplatser så varierar det mellan dag-tid och natt-tid. Men en uppskattning jag sett talar om någonstans mellan 240 729-473 751/km²

Vi kör på det.

På kartan täcker New York ungefär Texas (695 621/km2) vilket möjligen kan stämma om man räknar med låghusnewyork. Om vi istället packar invånarna så tätt som det lägre talet för Midtown behöver jordens befolkning (9 miljarder give or take) bara 37 386 km2 för att få plats. (Ungefär fem procent av Texas, eller i runda slängar tio Gotland.

Med det här inte sagt att midtowns befolkningstäthet är eftersträvansvärd. Stockholm behöver mer stad utanför tullarna snarare än ett par sorgliga söderpinnar innanför tullarna. Men hela din kalkyl är felaktig och bygger på dålig empiri.

5. Anders Gardebring - 3 september 2014
6. Anders Gardebring - 3 september 2014

För övrigt är studien av Barcelona från Melbourne predestinerad att bevisa en viss tes:
http://www.yimby.se/2013/02/hong-kong-ar-tatare-an-ba_1414.html

7. Magnus Orest - 3 september 2014

Fast det där stämmer inte. Jämför fotavtryck på skisserna. P-platser utanför? Det avgör man när man ger bygglov. Varför ska det nödvändigtvis vara fråga om ytparkering och inte i underjordiskt garage under själva höghuset? Eller inte alls?

Det här blogginlägget representerar IMHO en omodern och bilorienterad syn på stadsbyggnad. ”Bilen måste ha plats” är parollen. Men måste den det? Om de boende i huset vill ha p-plats är det väl bara rimligt att de dessutom står för kostnaderna för att anlägga ett underjordiskt p-garage?

8. Tobias Davidsson - 3 september 2014

Och om man gör så här?

Vad är det som kräver att höghus ska vara fristående? Inlastning är nonsens om det är en bostadshus vilket innebär att det tar upp samma utrymme som ett vanligt bostadshus om det är över 2-3 våningar då hiss krävs. Vid 7 våningar blir det två hissar upp till 14 våningar. Jag lovar för jag bor precis bredvid ett höghus på 14 våningar som ligger direkt vid gatan utan en massa parkeringar och två hisschakt samt plats för lokaler i bottenvåningen. Bilparkeringar är för övrigt beroende på parkeringsnorm och INGET annat.

9. Tobias Davidsson - 3 september 2014

För övrigt kan vara värt att notera att New Yorks skyskrapor ligger i kvartersstrukturer och inte fristående som i Stockholms förorter. Att höghus måste ligga fristående är något som modernisterna slog fast. Folkpartiet har i övrigt förkastat nästan allt modernisterna ville få genom i sin sköna nya stad så varför har denna myt levt vidare?

10. Och så dumheterna från Folkpartiet | G-Svampen - Magnus Orest hanterar sin skrivklåda - 5 september 2014

[…] enligt Sjöstedt är höghus mindre yteffektiva eftersom de ”tar upp mer […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: