Klen förståelse för internet i Folkpartiets kultursamråd

Folkpartiet släppte häromdagen ett underlag för samråd om kulturpolitiken. Behovet av att modernisera kulturpolitiken är stort. Men tyvärr visar samrådet en något ålderdomlig syn både på kulturen och på arbetsformen.

Texten, som det är meningen att vi ska diskutera internt i partiet, visar bland annat att Folkpartiet sitter kvar i den bidragmässiga synen på kulturen, istället för att se hur det offentliga kan stödja kultursektorn till tillväxt, men också att partiet inte vågat ta till sig de spännande utmaningar som internet erbjuder. För mig ger internet möjligheter till båda kunskap och kultur som tidigare generationer bara kunde drömma om.

Jag hoppas därför att det är många kulturintresserade liberaler som vill vara med och författa ett gemensamt svar på samrådet. Framförallt behövs svar på frågor som inte ställs. Det finns så många bra erfarenheter att redovisa. Västra Götalandsregionen, där Lars Nordström och Folkpartiet har ansvaret, anförs i kulturutredningen som ett gott exempel. I flera kommuner runtom i landet har kloka folkpartister ansvar för kulturen, och även här i Stockholm har vi under några år försökt utmejsla en liberal kulturpolitik.

Jag tror att en öppen diskussion är det bästa sättet att svara på samrådet, där vi alla kan ta till oss och svara på andras synpunkter. Ett utkast till svar finns på min wiki och det vore toppen om ni ville skriva och kommentera rakt in i texten. Om inte så skicka svaren till mig eller kommentera här på bloggen så lägger vi in det i texten.

Svaret på samrådet skriver vi här. Det finns även instruktioner för hur man gör.

Jag vill dessutom passa på att beskriva några av mina huvudsakliga synpunkter på frågorna i samrådet, framförallt de som rör internet:

Upphovsrätten

Detta är det enda stycke som handlar om hur internet har förändrat förutsättningarna för hela kulturpolitiken:

Ny teknik har inneburit många nya möjligheter för kulturskapare. Såväl produktion som distribution av litteratur, musik och film underlättas. Samtidigt innebär det digitala formatet risker. Genom illegal fildelning går upphovsmannen miste om frukterna av sitt arbete och äganderätten kränks. Hur lagstiftningen kring upphovsrätten ska upprätthållas är en central fråga för svensk kulturpolitik de närmaste åren. Samtidigt måste lagstiftningen vara sådan att framväxten av legala alternativ till illegal fildelning inte motarbetas och att kulturella uttryck (skapande, distribution, konsumtion et.c.) som sker med hjälp av modern teknik underlättas.

Vilka utmaningar står upphovsrätten inför och hur säkrar vi kulturskapares rätt att ta betalt för sina produkter och tjänster när den digitala tekniken möjliggör gratis spridning av kopior?

Några antydningar om att internet ger möjlighet att sprida kultur på ett nytt sätt. Men också att internet är ett problem eftersom det utmanar upphovsrätten. Då kan man välja två olika vägar: Bakåtsträvaren fokuserar på problemen internet skapar, och försöka åtgärda dem genom att skapa ny lagstiftning som minskar internets kraft. Ipred-lagen och viljan hos vissa att stänga av fildelare från internet är det främsta exemplet på detta.

Den framtidsoptimistiske och teknikvänlige liberalen fokuserar istället på allt det fantastiska för kulturpolitiken som internet skapar och anpassar lagstiftningen så att kulturen kan spridas maximalt samtidigt som kulturskaparna får förutsättningar att producera ny kultur. Upphovsrättslagstiftningen måste då förändras, men inte avvecklas, för att upphovsmännen ska äga rätten till sina produktioner även i framtiden.

Jag motionerade därför om behovet av en ny upphovsrättslagstiftning till Folkpartiets landsmöte senare i höst och hoppades på en vettig och framåtblickande debatt. Men partiet har tydligen redan slagit fast att det är backen som gäller och att denna komplicerade fråga ska avgöras innan och inte på landsmötet.

Kulturmarknaden

Men internet har inte bara förändrat kulturpolitiken, utan hela kulturmarknaden. Internets betydelse för ekonomin är kanske den viktigaste förändringen på kort sikt. I underlagets stycken om läsning får vi veta detta:

Den tekniska utvecklingen förändrar läsningen. Det blir mer av korta, snabba texter och mindre av långsam och fördjupande läsning. Finns det en risk i detta? Förloras därmed förmågan att fördjupa sig i en text och skapa inre bilder?

Bokens ställning utmanas av nya medier. Samtidigt sker en förändring av bokmarknaden som tycks leda till mer av polarisering där några böcker exploateras allt mer medan de många böckerna för en tynande tillvaro. Samtidigt som böcker säljs på allt fler ställen och därmed blir mer lättillgängliga finns en tendens att det är få böcker som förväntas nå höga upplagor som marknadsförs. Även bibliotek utvecklas i en liknande riktning.

Det är fördomsfullt mot dagens läsare om man tror att de slutat läsa svåra texter. Det är också en felaktig beskrivning av bokmarknaden. Idag kan vem som helst med en internetuppkoppling köpa böcker från hela de svenska, spanska, engelska, italienska, ryska, tyska m fl bokmarknaderna för ett spottstyver av vad det kostade för något decennium sedan. Förlagen trycker on-demand och helt nya kunder har dykt upp. Utbudet har exploderat, och priserna har rasat. Det är inte bokstånden på Ica som är själva marknaden. Marknaden finns, men har flyttat på sig.

Detta är också anledningen till att bibliotekens roll har förändrats. Om det är enkelt och billigt för medborgarna att köpa de mest obskyra böckerna på internet, är efterfrågan på bibliotek som gör anspråk på ett fysiskt komplett utbud mindre. Däremot ökar efterfrågan på bibliotekens kompetens. Därför utvecklas biblioteken från att vara boklager till att vara kulturella mötesplatser. Detta är inte ett resultat av någon slags kommersialisering av biblioteken, som underlaget – och även Göran Hägglund – antyder.

Arbetsformerna

Det tredje exemplet på hur mycket det återstår att göra inom Folkpartiet vad gäller förståelsen för hur internet påverkar samhället är instruktionen för hur man ska göra för att delta i samrådet. Så här skriver partisekreterare Erik Ullenhag i förordet: ”Samrådssvaren ska skickas till kultursamrad@liberal.se.”

Om jag vill delta i samrådet vill jag ju också veta vad mina partikolleger i landet tycker och hur de resonerar i sina svar, dessutom vill jag gärna ha deras synpunkter på mina tankar. Det skulle leda till bättre och mer förankrad politik om vi verkligen kunde diskutera frågorna, inte bara skicka in svar. Från Stadshuset i Stockholm har vi oförtrutet påpekat behovet av öppnare samarbetsformer inom partiet.

Men detta har partiet inte tagit till sig eftersom man inte använder sig av de olika tekniker för samarbete på internet som finns sedan många år. Istället ska vi överlämna våra åsikter till partistyrelsen så att den kan göra avvägningarna, utan att redovisa vilka olika åsikter som har kommit in.

Men  nu när det faktiskt är möjligt att ta eget ansvar för detta, så har vi också tagit det och hoppas – som sagt – att ni är många som vill lämna kommentarer här eller på wikin.

Kultur och politik har det gemensamt att det aldrig är en slutlig produkt, utan alltid måste vara ett levande samtal. Folkpartiets samrådsunderlag kan fortfarande främja både bra kultur och bra politik.