Liberaler, för eller emot IPRED?

Idag skriver jag detta på Aftonbladets debattsida:

Regeringen måste vänta med det lagförslag om fildelning som den nu förbereder och sätta igång en djupare diskussion. Utgångspunkten ska inte vara hur man kan förhindra fildelning, utan hur man kan skapa en lagstiftning som både gynnar den kulturexplosion som fildelningen innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen.

Frågan är nu vad Sveriges liberaler tycker, är ni för eller emot IPRED-lagstiftningen?

Framtiden är fildelarnas – Aftonbladet 21 november 2008

Tanken svindlar när det finns en teknik som i princip kan göra hela världens kulturarv tillgängligt för alla genom några knapptryckningar. Att säga att internet är fantastiskt är inte nog. Detta är något av det största som hänt mänskligheten, fullt jämförbart med revolutionen kring tekniken att trycka böcker, och vi måste förhålla oss till detta på ett öppet och konstruktivt sätt. Århundradets kulturfråga handlar om tillgängligheten via nätet.

De möjligheter att sprida kultur som internet ger är något som min generation inte ens kunde drömma om. Men det är vi som rattade in Radio Luxemburg, spenderade våra utlandsbesök med att leta igenom skivboxar efter rariteter, som storögt köpte vår första videoapparat och som aldrig någonsin trodde oss kunna få utbyta tankar med unga människor i andra delar av världen annat än genom brev, som nu sitter i positioner som kan styra utvecklingen.

Vår utgångspunkt måste vara att bejaka möjligheterna, inte straffa dem som finner nya användningsområden för tekniken som vår lagstiftning aldrig varit anpassad efter.

Men utmaningarna för politiken är svåra. När det handlar om rättigheterna att sprida och tillgå information på internet ställs många komplicerade frågor på sin spets.

Hur ska en lagstiftning se ut som tillgodoser de motstridiga intressen som kan finnas mellan upphovsmän och användare? Självklart måste vi ha ett system där artister kan få betalt för sina alster, men samtidigt måste kunskapstörst och kulturutövande uppmuntras.

Var är det rimligt att gränserna för upphovsmännens äganderätt går? Som jurist vet jag att t ex synen på äganderätten, och dess gränser, har varierat högst väsentligt genom åren – och lagstiftningen med den.

Vilka andra affärsmodeller finns för upphovsmän än de vi är vana vid? Kan staten vara med och skriva lagstiftning som skapar nya och fungerande marknader för kultur på internet? Sju svenska musikbolag med unga entreprenörer och kulturskapare, uppvuxna med det nya medialandskapet, arbetar inom The Swedish model med att hitta alternativa intäkter.

Fildelning har varit en naturlig del i deras kulturkonsumtion. Framtidens kulturskapare kommer alla att ha använt de möjligheter som fildelningen ger. Det vore helt fel väg att gå att försvara den bransch som nu är på väg ut, i stället för att finna lagstiftning för den bransch som är på väg att skapas. Politiken måste våga se ett par decennier framåt.

Hur ska man upprätthålla lagar som hela generationer inte har en förståelse för? Det kan inte vara önskvärt att ge stora mediabolag tillgång till tonåringars internetaktiviteter. Integriteten är mycket viktigare än att man kan upphäva den utan att veta vilka konsekvenser det får på sikt.

Men artisterna i DN har verkligen rätt då de påpekar att politiken duckar. I dagsläget går det inte att bita sig fast vid gamla arbetsmetoder och omodern lagstiftning eftersom de endast löser de gamla problemen. Nya metoder för kulturspridning och ny teknik kräver nya lösningar. Det är detta vi måste diskutera.

Regeringen måste vänta med det lagförslag om fildelning som den nu förbereder och sätta igång en djupare diskussion. Utgångspunkten ska inte vara hur man kan förhindra fildelning, utan hur man kan skapa en lagstiftning som både gynnar den kulturexplosion som fildelningen innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen. Även med ett kort historiskt perspektiv är det svårt att förstå varför det skulle vara omöjligt.

Madeleine Sjöstedt

DN, SvD, Barometern, BLT, BT, EK, HD, NV, SMP