Polisen bör fokusera på att lösa brott, inte på att skriva fakturor

Tickar taxametern?

Den senaste tiden har det stormat kring polisens avgiftspolicy, skrev vi nyligen om här på bloggen  Nu har polisen valt att överklaga ett kontroversiellt fall i Göteborg vilket gör frågan än mer skriande att diskutera. Nyligen beslutade kammarrätten i Göteborg att Kulturkalaset inte skulle betala de 1.4 miljoner kronor polisen begärt. Polisens argument från början var att Kulturkalaset hölls av ett aktiebolag, och polisen antog då att det fanns ett vinstsyfte. Men tvärtom var Kulturkalaset tänkt att gå med ekonomisk förlust både för bolaget, Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen, och har gjort så i flera år. Nu överklagas alltså den domen av polisen i Västra Götaland som menar att de visst borde få 1.4 miljoner. 

Att polisen väljer att överklaga domen är bra. Syftet är att få utrett vad lagstiftaren menar med vinstdrivande och hur viktig arrangörens bolagsform är för polisens uppgift att ta betalt. Detta är verkligen en fråga som måste beslysas! Tyvärr är nog lagen tydlig på denna punkt. Vilket gör hela lagstiftningen absurd.

Tvisterna ovan gäller framförallt mellan polisen och kommuner. Kommuner är stora organisationer med tusentals anställda, och åtminstone en handfull jurister. För många kulturutövare, idrottsarrangörer och kulturentreprenörer är situationen en annan. Och även om vinsten här ofta är en långt underordnad del av evenemanget, bör det också vara möjligt att gå med vinst utan att mista rätten till polisbeskydd utan betalning. Evenemanger är heller inte bara kostnader för det offentliga, utan genererar ofta stora skatteintäkter som i sin tur delvis tillfaller polisen. Således kan en evenemangsentreprenör bli tvungen att betala till polisen tre gånger. Först på den vanliga skatten, sen med de ökade skatteintäkter evenemanget drar in, och till sist den avgift polisen tar ut för att evenemanget ska bevakas.

På SvD brännpunkt skrev Mattias Svensson tidigare i veckan om den dansfest i Norrköping som fått ställas in efter att svensk polis gjort en annan bedömning än många andra, och krävde 708 400 kronor för en närvaro de själva bestämde var obligatorisk. Mattias slutsats är att vi i praktiken har fått en kulturpolis, och i detta ligger det verkligen något.

Har polisen inte tillräckligt med resurser för att hålla medborgarna säkra är det ett stort problem, men att lösa det genom krav på ytterligare ekonomisk kompensation för att göra sitt jobb är ett feltänk. I praktiken blir polisen då i kultur och idrottssammanhang som vilket inhyrt vaktbolag som helst, med den skillnaden att de varken går att välja bort, förhandla med priset om eller påverka bemanningen.

Frågan pockar på en snabb lösning då polisen efter domstolsutslag nu känner sig tvingade att tillämpa den 30 år gamla lagen. Frågorna som måste besvaras är först och främst om det är rimligt att polisen har denna möjlighet, om svaret blir ja återstår frågan om hur detta kan ske på ett rättvist och rimligt sätt som endast slår mot dem som inte har kommuner och det offentliga i ryggen. Tills dessa bör faktureringen upphöra.

Madeleine

se även dagens DN (19/10).

DN 21/10