Kulturmiljön och Stadsbiblioteket 17 september 2009

Debatten om ett nytt stadsbibliotek har pågått länge, från tankefrö till det vinnande förslaget Delphinium. Igår fick jag ett brev från Icomos, en obunden, världsomspännande organisation för professionella kulturmiljövårdare och Unescos expertorgan för kulturmiljövård och Världsarvskonventionen. Icomos skriver att de anser att en tillbyggnad av Stadsbiblioteket vid Odenplan förstör kulturmiljön.

Jag vill beskriva hur förslaget på nytt stadsbibliotek har kommit till. Debatten om att bygga ett nytt bibliotek i anslutning till Gunnar Asplunds pärla vid Odenplan började för många år sedan. Arbetet har skett i politisk enighet.

2003 fick stadsbyggnadskontoret, markkontoret, fastighets- och saluhallskontoret och kulturförvaltningen i uppdrag att genomföra en förstudie om förutsättningar och behov av ett nytt stadsbibliotek i Stockholm. Förstudien presenterades under år 2004 och under 2005 gavs ett uppdrag att fördjupa förstudien. Efter detta har arbetet fortskridit i flera moment, inom vilka kulturmiljön spelat en betydande roll. I det detaljplaneprogram om området som togs fram 2007, finns en grundlig miljöanalys med.

När arkitekttävlingen inleddes, utsågs en jury bestående av tjänstemän inom olika delar av stadens förvaltning och fackmän inom arkitektur. Juryn har i sitt arbete vägt in alla viktiga aspekter, däribland kulturmiljöfrågor. Kulturhistoriska aspekter är alltså på intet sätt glömda område i processen för att ta fram ett nytt stadsbibliotek.

Gunnars Apslunds vackra biblioteksbyggnad är ritad och byggd för att vara ett centralbibliotek. Redan idag är biblioteket överbelastat och när station Odenplan byggs, kommer folktillströmningen att öka kraftigt. Om man vill att det ska fortsätta vara ett huvudbibliotek så behövs en kompletterande byggnad.

Madeleine