Kulturpolitik för yttrandefrihet

MR-dagarna har just avslutats i Kulturhuset. Under två dagar spudlade huset av engagemang för de mänskliga rättigheterna. Att MR-dagarna hölls i Kulturhuset är viktigt och rätt. Kulturpolitiken är en oundgänglig del av arbetet för de mänskliga rättigheterna. Det är i kulturen och kulturpolitiken som flera av de de mest grundläggande rättigheterna försvaras. Yttrandefriheten är den grund varpå ett demokratiskt kulturliv vilar.

Ibland får jag frågan varför kulturpolitik är viktigt. Jag brukar då hämta exempel från mitt yrkesliv där jag arbetat med demokrati- och kulturbistånd. De kulturella uttrycken är det första som angrips i ett skymningsläge. Därför är konstnärer, skådespelare, författare och journalister auktoritära regimers första offer. I mitt arbete inom Silc träffade jag bibliotekarier och journalister på Kuba som riskerade livet var dag och som så småningom fängslades. I mitt arbete för Kulturarv utan Gränser kunde jag se hur kulturarvet systematiskt förstörts som en del i den etniska rensningen på Balkan och i Afghanistan. Det är ingen tillfällighet att det är just journalister som riskerar mest i krigszoner. Se Dawit Isaak och även Martin Schibbye och Johan Persson här.

Den som tvivlar på vikten av kultur och kulturpolitik bör ta intryck av förtryckares rädsla för ett levande kulturliv och därmed yttrandefrihet. Revolutionerna i Östeuropa 1989 uppstod i teatrar (Prag), på tidningsredaktioner (Warzawa) och på körövningar (Tallinn). Historien kan komplettera med otaliga exempel.

Kulturpolitikens viktigaste uppgift är därför att värna yttrandefriheten. Därför behövs teatrar, konsthallar, bibliotek, samlingslokaler, studieförbund. Därför behövs ett kulturliv där många får plats – oavsett ursprung, utbildning och bostadsort.  

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Eric Sjöström, chef för Kulturhuset som stod värd för MR-dagarna förra veckan. Erik bloggar på adressen 100kulturhusdagar i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.  

Madeleine

 MR-dagarnas avslutningsduo: Anette Dalqvist, Demokratiakademin och Pelle Haneaus, Clowner utan Gränser, med stafettpinnen som går från Stockholm till Göteborg – och förhoppningsvis tillbaka. Stafettpinnen är gjord av barn som besökte MR-dagarna.