jump to navigation

Kulturpolitik för yttrandefrihet 21 november 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
trackback

MR-dagarna har just avslutats i Kulturhuset. Under två dagar spudlade huset av engagemang för de mänskliga rättigheterna. Att MR-dagarna hölls i Kulturhuset är viktigt och rätt. Kulturpolitiken är en oundgänglig del av arbetet för de mänskliga rättigheterna. Det är i kulturen och kulturpolitiken som flera av de de mest grundläggande rättigheterna försvaras. Yttrandefriheten är den grund varpå ett demokratiskt kulturliv vilar.

Ibland får jag frågan varför kulturpolitik är viktigt. Jag brukar då hämta exempel från mitt yrkesliv där jag arbetat med demokrati- och kulturbistånd. De kulturella uttrycken är det första som angrips i ett skymningsläge. Därför är konstnärer, skådespelare, författare och journalister auktoritära regimers första offer. I mitt arbete inom Silc träffade jag bibliotekarier och journalister på Kuba som riskerade livet var dag och som så småningom fängslades. I mitt arbete för Kulturarv utan Gränser kunde jag se hur kulturarvet systematiskt förstörts som en del i den etniska rensningen på Balkan och i Afghanistan. Det är ingen tillfällighet att det är just journalister som riskerar mest i krigszoner. Se Dawit Isaak och även Martin Schibbye och Johan Persson här.

Den som tvivlar på vikten av kultur och kulturpolitik bör ta intryck av förtryckares rädsla för ett levande kulturliv och därmed yttrandefrihet. Revolutionerna i Östeuropa 1989 uppstod i teatrar (Prag), på tidningsredaktioner (Warzawa) och på körövningar (Tallinn). Historien kan komplettera med otaliga exempel.

Kulturpolitikens viktigaste uppgift är därför att värna yttrandefriheten. Därför behövs teatrar, konsthallar, bibliotek, samlingslokaler, studieförbund. Därför behövs ett kulturliv där många får plats – oavsett ursprung, utbildning och bostadsort.  

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Eric Sjöström, chef för Kulturhuset som stod värd för MR-dagarna förra veckan. Erik bloggar på adressen 100kulturhusdagar i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.  

Madeleine

 MR-dagarnas avslutningsduo: Anette Dalqvist, Demokratiakademin och Pelle Haneaus, Clowner utan Gränser, med stafettpinnen som går från Stockholm till Göteborg – och förhoppningsvis tillbaka. Stafettpinnen är gjord av barn som besökte MR-dagarna.

Annonser

Kommentarer»

1. Lisa - 23 november 2011

I andra sammanhang kallar du det censur Madeleine, vad är skillnaden?

”Det ska väl inte vara så att enskilda politiker som ska avgöra vad som är konst eller inte. Det är enligt min mening fel att som Stockholm stad förbjuda lagliga graffitiväggar. Lika fel är det att med hänvisning till stadens graffitipolicy stoppa annonseringen för Art of the Street-festivalen som arrangerades i somras.

Tyvärr försöker graffitikritiker alltid sammankoppla graffiti med brott och allmän skadegörelse.”

http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/tvatta-bort-den-moderatkonservativa-moralpaniken-mot-graffiti

2. Lisa - 24 november 2011

Bra!
Väldigt insiktsfullt och stort av dig att kunna jämföra dig själv med auktoritär regim Madeleine.

Censur av kulturskolans kurser i graffiti, sparkande av stadsguider som pratar om street art och graffiti, stoppande av reklam med graffiti mm bara för att det är ett kulturellt uttryck som du inte gillar.

Hur var det du själv uttryckte det:
”De kulturella uttrycken är det första som angrips i ett skymningsläge. Därför är konstnärer, skådespelare, författare och journalister auktoritära regimers första offer”

Verkligen skymningsläge

3. Lisa - 26 november 2011

Tre nya inlägg efter detta och fortfarande ingen publicering av kommentarer? När ska politikern Madeleine trycka på knappen ”godkänd”?

4. Jonas - 27 november 2011

Syftar du på din och Stockholm stads nolltollerans mot graffiti?

”De kulturella uttrycken är det första som angrips i ett skymningsläge. Därför är konstnärer, skådespelare, författare och journalister auktoritära regimers första offer.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: