Varför tänka nytt när man kan göra som man alltid gjort?

Mitt förslag i gårdagens DN om att slå ihop Dramaten och Operan har rönt både ris och ros. Det är glädjande att förslaget har väckt debatt. Jag vill passa på att kommentera några av inläggen.

Den mest upprörda kritiken kommer från den före detta Dramatenchefen Lars Löfgren på debattplats i DN. Tyvärr, utvecklar inte Lars Löfgren vad som är problemet med förslaget, mera än att det är fel person som säger fel sak.

Min uppfattning är att vi ska få ut så mycket kultur som möjligt för varje satsad krona. Mer kultur leder till en större förståelse bland flera för att kultur att viktigt och nödvändigt. Detta gör det i sin tur möjligt för sektorn att växa ytterligare.

Löfgren med flera kritiker tycks tro att det just inom kulturen inte skulle finnas några samordningsvinster att göra, genom att samarbeta och slå ihop t ex lönehantering, biljettsystem etc. Men inom Stockholm stad har vi flera goda exempel på att det fungerar. För ett antal år sedan samordnades Parkteatern med Stockholms stadsteater.

Olyckskorparna sa att det skulle leda till mindre teater eller kanske nedläggning. Effekten blev i det närmaste fördubblat antal föreställningar. Marionetteatern hade för några år sedan stora problem. Genom att samordna teaterns verksamhet med Stadsteatern kunde teatern utvidga sin verksamhet och nå en större publik.

Det finns flera internationella exempel på där den nationella scenkonsten är samlad eller samordnad på olika sätt.

I DN kultur kliar sig Leif Zern i huvudet för att förstå hur logiken hänger ihop. Varför ge överskottet till Riksteatern istället för att ge det till Dramaten och Operans verksamhet? Detta är en mycket relevant fråga och förtjänar naturligtvis att diskuteras. Kanske kan egen tillgång till frigjorda resurser skapa en ökad förståelse för de fördelar som samordning bör innebära.

Däremot tillgodoser det inte den kritik från övriga landet som jag ofta möter, att en för stor del av de statliga kulturanslagen går till Stockholm. Eftersom jag vill värna den publika verksamheten vid såväl Dramaten som Operan skulle jag hellre se att det är administrativa vinster som tillfredsställer landets behov av teater än eventuella urholkade bidrag. Ett ökat anslag till Riksteatern skulle ge mer teater – om än på andra håll än i Stockholm.

Till sist slår Margareta Sörenson i Expressen ett slag för den lilla teaterns kvalitet. Hon menar att små enheter i en större struktur är de som fungerar bäst, exempelvis Unga Klara eller Unga Dramaten. Det får inte bli för stort, skriver Sörenson.

Men Unga Klara och Unga Dramaten har ju inte sina egna verkstäder, perukmakerier och biljetthanteringssystem, de är ju en del av en större enhet. Det är ju just den stora strukturen som gör att den lilla kan fungera. Precis så som det skulle kunna bli vid en sammanslagning av Operan och Dramaten; samma administration men olika konstnärliga delar. Totalt sett mer teater för pengarna.

Madeleine