jump to navigation

En lätt börda att bära 18 februari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
2 comments

I dagens SvD kultur uttrycker tidningens teaterkritiker oro inför kvällens fullmäktigemöte då samgåendet av Stadsteatern och Kulturhuset ska avhandlas. Hans huvudsakliga kritik mot förslaget består i att arbetsbördan för den framtida chefen kan bli för stor. Ja, Lars Ring, det är en risk alla kulturchefer i Stockholms stad löper när kulturen växer.

Sedan alliansen tog över makten i Stockholms stad har kulturen växt. Stockholms stadsteater har gått från ett anslag på196 till 230 miljoner kronor samtidigt som de egna intäkterna vuxit med 50 procent. För Stockholms stadsbibliotek har anslaget växt från 223 till 292 miljoner kronor. För Liljevalchs konsthall/Stockholm konst från 16 till 22 miljoner kronor. Anslagen till det fria kulturlivet har gått från 70 till 116 miljoner kronor. Inte en enda gång har jag hört någon chef beklaga sig över den ökade arbetsbörda anslagen har inneburit. Tvärtom. Varje gång staden har höjt ambitionerna har det setts som något positivt.

Kvällens beslut – jag säger så redan nu eftersom ett samgående av Kulturhuset och Stadsteatern stöds av ca 80 procent av fullmäktige – kommer att stärka kulturens roll i City och utveckla de båda institutionernas kulturverksamheter. Med ca 360 miljoner kronor i offentliga anslag och en budget på ca 450 miljoner kronor (ungefärligt eftersom intäkterna varierar år från år) kommer den nya organisationen att ha starka ekonomiska muskler att utveckla kulturverksamheterna och hävda kulturens roll vid Sergels Torg. I och med att en organisation har hand om hela huset kan ytorna disponeras bättre till vinst för den publika verksamheten. Genom att samla alla konstarterna i huset i en och samma organisation skapas förutsättningar för ökat konstartsövergripande arbete och att strategiskt utveckla husets roll i Stockholms kulturliv. En förhoppning är också att en sammanslagning kan generera vissa samordningsvinster till fördel för den konstnärliga verksamheten.

Om man lägger omsorgerna om den framtida chefens arbetsbördor åt sidan är det erkännande Ring ger Stadsteatern för de senaste årens stora framgångar värt att notera i artikeln. Stockholms stadsteater har utvecklats till det ledande teaterhuset i Norden, all heder åt det.

Den kritik som framförts av Vänsterpartiet och Miljöpartiet – de två partier som inte stöder förslaget – har jag bemött tidigare, läs det här.

/ Madeleine

Annonser

Nonsenskritik från Miljöpartiet 8 februari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , ,
2 comments

KulturhusetFasad, hela (retuscherad)Foto: Robert Blombäck

På förra kommunstyrelsen röstade en överväldigande majoritet ja till förslaget om sammanslagning av Kulturhuset och Stadsteatern. De enda partier som röstade nej var Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Om detta har SR:s Kulturnytt tidigare rapporterat om och idag även Svenska Dagbladets kulturdel samt SVT:s Kulturnyheterna.

Den huvudsakliga kritiken de två partierna har framfört är dels att en överföring av Kulturhuset till Stadsteatern skulle innebära att insynen för medborgarna respektive det demokratiska inflytandet skulle minska i Kulturhusets verksamhet eftersom Stadsteatern är ett bolag, dels att beslutet att slå samman de två kulturverksamheterna har skett på ett odemokratiskt sätt. Detta är rent ut sagt nonsenskritik.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet borde känna till att offentlighetsprincipen inte bara gäller en kommuns nämnder utan också dess bolag. Detta framgår om man läser Offentlighets- och sekretesslagens andra kapitel: ”Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndigheter.” Att Kulturhuset övergår till Stadsteatern påverkar alltså inte allmänhetens eller mediernas insyn i verksamheten.

Lika märklig är kritiken om det framtida demokratiska inflytandet i bolaget. Styrelsen för ett kommunalt bolag utses – precis som när det gäller en nämnd – av en kommuns folkvalda. Att det förhåller sig så borde Vänsterpartiet och Miljöpartiet veta eftersom de sammantaget har fyra representanter i Stadsteaterns styrelse. Stadens bolag styrs också av kommunfullmäktige på samma sätt som stadens nämnder, det vill säga genom stadens budget.

Märkligast av allt är dock kritiken om att själva beslutsprocessen inte har varit demokratisk eftersom de två partierna inte kände till förslaget förrän alliansen presenterade sitt budgetförslag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet borde efter 6 år i opposition vara mycket väl medvetna om att alliansen – på samma sätt som varje majoritet – inte förhandlar om sitt budgetförslags innehåll med oppositionen. Om de två partierna tycker annorlunda ser jag fram emot att få delta i utformandet av deras respektive budgetförslag nästa gång det är dags. Det skulle onekligen göra dem bättre, inte minst vad det gäller kulturen. Sedan budgetförslagen presenterades har förslaget passerat genom det demokratiska maskineriet i sedvanlig ordning: Debatt och beslut i budgetfullmäktige, beslut i kulturnämnden respektive Stadsteaterns styrelse, beslut i kommunstyrelsen och koncernledning. Och den 18 februari ska slutgiltigt frågan upp i kommunfullmäktige.

Nog om kritiken. Sammanslagningen av Kulturhuset och Stadsteatern kommer att stärka kulturens roll i City och utveckla de båda institutionernas kulturverksamheter. Med ca 360 miljoner kronor i offentliga anslag och en budget på ca 450 miljoner kronor (ungefärligt eftersom intäkterna varierar år från år) kommer den nya organisationen att ha starka ekonomiska muskler att utveckla kulturverksamheterna och hävda kulturens roll vid Sergels Torg. I och med att en organisation har hand om hela huset kan ytorna disponeras bättre till vinst för den publika verksamheten. Genom att samla alla konstarterna i huset i en och samma organisation skapas förutsättningar för ökat konstartsövergripande arbete och att strategiskt utveckla husets roll i Stockholms kulturliv. En förhoppning är också att en sammanslagning kan generera vissa samordningsvinster till fördel för den konstnärliga verksamheten.

Om det var något av detta eller allt sammantaget som gjorde att Miljöpartiets representant – Jimmy Mannung – i Stadsteaterns styrelse röstade för sammanslagningen vet jag inte, men det är i alla fall positivt att en av de miljöpartister som befinner sig närmst kulturverksamheterna vid Sergels Torg delar alliansens förslag. Ur Stadsteaterns styrelseprotokoll från den 14 december 2012 kan man läsa följande:

”Jimmy Mannung tyckte det utsända materialet är bra. Det är inget lätt beslut, det finns klara fördelar med förslaget, men även svårigheter. Två starka varumärken ska slås ihop, hur kan Kulturhusets varumärke bevaras. De spännande möjligheterna överväger och det blir styrelsens uppgift att se till att sammanslagningen blir så bra som möjligt.”

De senaste åren har varit mycket framgångsrika för både Stadsteatern och Kulturhuset. 2011 var exempelvis det bästa intäkts- och publikåret i Stadsteaterns historia och det bästa publikåret för Kulturhuset under hela 2000-talet. Med en sammanslagning ges förutsättningar för att de två institutionerna ska överträffa sig själva. Det är ledsamt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till det.

/ Madeleine

Varför skulle Dramaten och Operan inte tjäna på att gå samman? 18 februari 2009

Posted by Erik in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , ,
4 comments

Idag publicerar Madeleine en artikel på Newsmill med ett antal frågor som Dramaten och Operan borde svara på innan de avfärdar förslaget om att de borde gå samman, för att kunna frigöra resurser från administration och teknik, till själva scenkonsten. Artikeln finns här.

Debatten började med att Madeleine skrev en artikel på DN-debatt. I tidningarna kommenterade sedan flera personer förslaget. Kommentarerna och Madeleines repliker finns här och här.

Fortfarande har varken Operan eller Dramaten besvarat förslaget i sak. Förhoppningsvis gör de det nu.

Erik

Västgötatidningar: Låt Riksteatern vara med i sammanslagningen 12 februari 2009

Posted by annaws in Kultur för fler.
Tags: , , ,
1 comment so far

På ledarplats i Västgöta-Bladet och Falköpings Tidning får Madeleines förslag som sammanslagning av de administrativa delarna av Operan och Dramaten beröm. Tidningarna gillar idén om att överskottet kan gå till Riksteatern.

Men, anser tidningarna, Riksteatern har ju också sin verkstad i Stockholm, den borde också få vara med i sammanslagningen!

Tänk vad roligt att fler vill vara med! Låt oss hoppas att Operan och Dramaten hakar på.

Anna

Sammanslagning faller i god jord 11 februari 2009

Posted by annaws in Okategoriserade.
Tags: , , ,
1 comment so far

59 procent av Expressens läsare vill att Operan och Dramaten ska slås ihop, medan 41 procent är emot. Det visar resultatet av en webbfråga som presenteras i tidningen idag.

Flera av Dramatens och Operans stjärnor visar också visst intresse, enligt Expressen. Tidningen skriver att flera stjärnor på Dramaten och Operan som tidningen har talat med, inte är avvisande till en sammanslagning, så länge det gäller de administrativa delarna. Skådespelaren Marie Göranzon säger exempelvis att en sammanslagning av verkstäderna kan vara aktuellt och sångerskan Anne Sofie von Otter säger att det är värt att utreda. Skådespelaren Jan Malmsjö kan tänka sig en sammanslagning – om pengarna får stanna på teatrarna.

Förslaget om sammanslagning av Operan och Dramaten har mött både positiva och negativa reaktioner. Flera uttrycker att ett administrativt samarbete kan vara aktuellt, men inte ett konstnärligt. Madeleines förslag gäller dock endast de administrativa delarna av teatrarna, exempelvis verkstäder, skrädderi och biljetthantering. Var teater ska fortsätta ha sin egen konstnärliga ledning och – förstås – sitt eget hus.

Anna

Varför tänka nytt när man kan göra som man alltid gjort? 10 februari 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , , ,
7 comments

Mitt förslag i gårdagens DN om att slå ihop Dramaten och Operan har rönt både ris och ros. Det är glädjande att förslaget har väckt debatt. Jag vill passa på att kommentera några av inläggen.

Den mest upprörda kritiken kommer från den före detta Dramatenchefen Lars Löfgren på debattplats i DN. Tyvärr, utvecklar inte Lars Löfgren vad som är problemet med förslaget, mera än att det är fel person som säger fel sak.

Min uppfattning är att vi ska få ut så mycket kultur som möjligt för varje satsad krona. Mer kultur leder till en större förståelse bland flera för att kultur att viktigt och nödvändigt. Detta gör det i sin tur möjligt för sektorn att växa ytterligare.

Löfgren med flera kritiker tycks tro att det just inom kulturen inte skulle finnas några samordningsvinster att göra, genom att samarbeta och slå ihop t ex lönehantering, biljettsystem etc. Men inom Stockholm stad har vi flera goda exempel på att det fungerar. För ett antal år sedan samordnades Parkteatern med Stockholms stadsteater.

Olyckskorparna sa att det skulle leda till mindre teater eller kanske nedläggning. Effekten blev i det närmaste fördubblat antal föreställningar. Marionetteatern hade för några år sedan stora problem. Genom att samordna teaterns verksamhet med Stadsteatern kunde teatern utvidga sin verksamhet och nå en större publik.

Det finns flera internationella exempel på där den nationella scenkonsten är samlad eller samordnad på olika sätt.

I DN kultur kliar sig Leif Zern i huvudet för att förstå hur logiken hänger ihop. Varför ge överskottet till Riksteatern istället för att ge det till Dramaten och Operans verksamhet? Detta är en mycket relevant fråga och förtjänar naturligtvis att diskuteras. Kanske kan egen tillgång till frigjorda resurser skapa en ökad förståelse för de fördelar som samordning bör innebära.

Däremot tillgodoser det inte den kritik från övriga landet som jag ofta möter, att en för stor del av de statliga kulturanslagen går till Stockholm. Eftersom jag vill värna den publika verksamheten vid såväl Dramaten som Operan skulle jag hellre se att det är administrativa vinster som tillfredsställer landets behov av teater än eventuella urholkade bidrag. Ett ökat anslag till Riksteatern skulle ge mer teater – om än på andra håll än i Stockholm.

Till sist slår Margareta Sörenson i Expressen ett slag för den lilla teaterns kvalitet. Hon menar att små enheter i en större struktur är de som fungerar bäst, exempelvis Unga Klara eller Unga Dramaten. Det får inte bli för stort, skriver Sörenson.

Men Unga Klara och Unga Dramaten har ju inte sina egna verkstäder, perukmakerier och biljetthanteringssystem, de är ju en del av en större enhet. Det är ju just den stora strukturen som gör att den lilla kan fungera. Precis så som det skulle kunna bli vid en sammanslagning av Operan och Dramaten; samma administration men olika konstnärliga delar. Totalt sett mer teater för pengarna.

Madeleine

Slå ihop Operan och Dramaten – bidrag till kulturutredningen 9 februari 2009

Posted by annaws in Okategoriserade.
Tags: , , , ,
10 comments

På torsdag presenterar kulturutredningen sin rapport. Några delar ur utredningen har redan presenterats. Se exempelvis DN här och här. Madeleine lämnar idag ett bidrag till utredningen på DN debatt (se artikeln nedan).

Anna

Nu måste vi slå ihop Dramaten och Operan

Snart presenterar kulturutredningen sin rapport med en ny kulturpolitik för staten. Ett antal förslag om sammanslagningar har redan framkommit.

Tre nya myndigheter ska ansvara för kulturarv, bevarandefrågor respektive kulturstöd. Kulturstödet ska fördelas från bidragsmyndigheten till regioner, som i nästa led ska fördela till kulturverksamheterna.

Denna renodling och nypaketering i strukturerna kan bli positiv för kulturpolitiken. Men mera finns att göra som handlar om kulturpolitikens innehåll:

För det första behövs förändringar i strukturerna även i stödsystemet för det fria kulturlivet. Det fria kulturlivet driver utvecklingen framåt. Men det är oklart om stödsystemet är till för att främja kvalitetskultur eller att nå ut med kultur till så många som möjligt.

I regleringsbrevet till Kulturrådet beskrivs problemet väl. Målet för bidragsgivningen ska vara: ”ett omfattande och varierat kulturutbud av hög kvalitet för alla i hela landet”.

Vad är då viktigast, hög kvalitet eller en spridning av kulturstöden över landet? Hur väger man ”hög kvalitet” mot ”alla i hela landet” när pengarna ska fördelas? Kvalitetskultur har en förändrande kraft, men den förändrar ingenting om den inte kommer medborgarna till del.

(mer…)