E-böckerna måste bli flera

”Zlatan, Jobs och Tranströmer. Tre namn som får e-boksdistributören Elib att jubla – och biblioteken att gråta.” Denna rubrik kunde man läsa i dag i Dagens Industri (DI) som uppmärksammat att svenskarna läser allt fler e-böcker. Enbart i år har försäljningen av e-böcker tre- eller fyrfaldigats, enligt Johan Greiff, vd för Elib.

För den digitala bokmarknadens utveckling, läsandet och tillgängligheten av litteratur är detta givetvis positivt. Med en digitalisering av litteraturen står vi inför en situation där tillgängligheten av både ny och äldre litteratur i princip kan bli obegränsad om bara nya böcker ges ut i digitalt format och äldre böcker digitaliseras.

Samtidigt innebär digitaliseringen en utmaning för biblioteken. Jag har skrivit om det flera gånger, bland annat här. Detta skrev jag också en debattartikel om i Svenska Dagbladet (SvD) tidigare i år där jag bland annat skrev ”Det finns framför allt två problem med e-böcker i biblioteken idag: kontrollen över vilka böcker som skall finnas på biblioteket och kontrollen över kostnaderna.”

Problematiken med kostnaderna är relativ enkel. För varje påbörjad utlåning av en e-bok betalar biblioteken ca 20 kronor till Elib som ägs gemensamt av ett antal förlag. Det delikata problemet med e-böcker är dock att antalet låntagare i princip kan vara obegränsat, något som gör att kostnaderna snabbt kan skena om intresset bland allmänheten är stort. Det är därför Elib ”jublar” och biblioteken ”gråter”, för att tala med DI.

På en del bibliotek runtom i Sverige har man därför av kostnadsskäl lagt in spärrar på hur många e-lån man kan erbjuda. Och på det bibliotek där jag själv ofta lånat böcker nämligen Lidköpings bibliotek, har man helt slutat låna ut e-böcker enligt DI. Att begränsa antalet e-lån är givetvis en lösning men samtidigt en smärtsam sådan eftersom man då begränsar allmänhetens tillgång till litteratur och på så sätt förtar en av de stora fördelarna med e-böckerna.

Hur biblioteken, och därmed kulturpolitiken, ska lösa denna problematik återstår att se. Jag är övertygad om att man gemensamt måste arbeta fram en ny lösning som både tillgodoser allmänhetens intresse av att få tillgång till digitaliserad litteratur på biblioteken och som ersätter förlagen på ett rimligt sätt.

Så här skrev jag i januari i SvD: ”Principen är enkel. Biblioteken gör ett kvalificerat urval av titlar, köper in medier och lånar ut dem utan kostnad för låntagaren. Oavsett format. Biblioteken samexisterar med kommersiella intressen, som förlag, men låter inte sitt urval och uppdrag styras av marknaden. En affärsmodell som fungerar både för att sälja och låna ut e-medier behöver tas fram gemensamt.” Detta budskap framförde jag även igår då jag talade inför Förläggareföreningen.

Den sittande litteraturutredningen har trots snäva direktiv närmat sig frågan. Jag ser fram emot att det arbetet fortsätter.

Madeleine