jump to navigation

S lässatsning ”helt oacceptabel”? 25 mars 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
2 comments

I Litteraturutredning Läsandets kultur som presenterades 2012 föreslogs bland annat att en del av bidragen till studieförbunden som fördelas av Folkbildningsrådet skulle avsättas för läsfrämjande åtgärder, läs hela utredningen här. I utredningen föreslogs:

”Folkbildningens aktörers roll i det läsfrämjande arbetet behöver stärkas. I syfte att stärka det läsfrämjande arbetet i det civila samhället och för att öka samverkan mellan t.ex. bibliotek och det civila samhället föreslår vi att 30 miljoner kronor särskilt avsätts till folkbildningens läsfrämjande arbete. Dessa medel bör fördelas av Folkbildningsrådet som ett projektbidrag för planerad verksamhet.”

Hur mottogs förslaget?

Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) framförde hård kritik. Att på detta sätt lyfta de läsfrämjande åtgärderna var helt oacceptabelt eftersom det dels var en inskränkning av studieförbundens självstyre, dels skulle förslaget inte leda till mer läsfrämjande. I ett uttalande signerat av Helén Pettersson, Förbundsordförande ABF, skrev ABF bland annat:

”Förslaget att ta 30 miljoner kronor ur det generella folkbildningsstödet leder inte till mer läsfrämjande och innebär en statlig styrning av civilsamhället som är helt oacceptabel.” Läs hela uttalandet här.

Regeringen nappade dock på litteraturutredningens förslag. I propositionen Läsa för livet som presenterades 2013 skrivs bland annat:

”Folkbildningen har en betydelsefull roll i det läsfrämjande arbetet, inte minst för vuxna som i dag inte läser. Av det statliga stödet till folkbildningen bör 30 miljoner kronor destineras för planerad läsfrämjande verksamhet. Medlen fördelas av Folkbildningsrådet.” Läs hela propositionen här.

Idag presenterade Socialdemokraterna, LO och ABF en gemensam lässatsning på barnbokhandeln Bokslukaren i Stockholm, läs här. I förslaget kan man bland annat läsa:

”Nu kraftsamlar ABF, LO och Socialdemokraterna för att stärka och bredda arbetet med att öka barns läsande. För att lyckas med det läsfrämjande arbetet krävs att fler involveras, inte bara skolan och biblioteken. Kunskapen och kompetensen hos folkrörelser och civila samhället måste användas.”

Det framkommer att finansieringen av satsningen sker av LO och ABF. Nyligen beslutade Folkbildningsrådets styrelse att dela ut medel från regeringens läsfrämjandesatsning, däribland ABF:

”Folkbildningsrådets styrelse beslutade att fördela bidraget så att 150 folkhögskolor får 100 000 kronor vardera och de tio studieförbunden får 500 000 kronor vardera samt 10 miljoner fördelade utifrån andel unika deltagare.” Läs pressmeddelandet här.

Är det alltså så att Socialdemokraterna nu initierar en lässatsning tillsammans med ABF vars grund ABF självt har dömt ut som både ”helt oacceptabel” och som inte kommer att leda till mer läsfrämjande arbete?

/ Madeleine

Annonser

SKLs arbete med e-boksavtal i Kulturnytt 1 oktober 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , ,
1 comment so far

Runtom i Sveriges kommuner är det många kulturpolitiker som sliter sitt hår kring utlåningen av e-böcker. Orsaken är oftast kostnaderna som de senaste åren skenat men även de karenser som många förlag förser e-böckerna med. Om detta medverkade jag, i egenskap av ordförande i Sveriges kommuner och landstings kultur- och fritidsberedning, i dag i Kulturnytt.

Vanligt tryckta böcker kan biblioteken fritt låna ut till medborgarna från den dag då biblioteket köpt in boken, katalogiserat den och ställt ut den på bibliotekshyllan. Det möjliggörs genom att biblioteken enligt lag har rätt att fritt låna ut böcker kostnadsfritt till medborgarna. Samma regelverk gäller dock inte e-böcker och det är i och med detta som en hel del svårigheter uppstår.

Framförallt består problematiken i höga och oberäkneliga utlåningskostnader för biblioteken. Många böcker har också försetts med en karens – först när den har gått ut kan e-boken tillgängliggöras för låntagarna. Utgivaren kan också när som helst neka biblioteken tillgång till en e-bok eller helt enkelt aldrig tillgängliggöra den. Detta leder till en inskränkning i bibliotekens rätt att fritt göra ett urval. Oberäkneliga är kostnaderna eftersom den totala kostnaden varierar med hur många som lånar e-boken. Införs inget tak eller tröghet kan kostnaderna rent teoretisk bli hur höga som helst.

Lösningen på många bibliotek har varit att införa något slags tröghet i utlåningen – att en bok enbart kan lånas ut ett visst antal gånger, att en e-bok enbart kan lånas av ett visst antal låntagare samtidigt eller att varje låntagare enbart kan låna ett visst antal böcker samtidigt eller per vecka. Även om detta är svar på hur man kan kontrollera kostnaderna menar vissa att detta inneburit att man medvetet tar bort många fördelar som den digitala tekniken skulle kunna innebära.

Denna problematik uppmärksammades i litteraturutredning som presenterades på bok och biblioteksmässan för ett år sedan. I utredningen föreslogs att Sveriges kommuner och landsting (SKL) skulle företräda landets alla folkbibliotek gentemot rättighetsinnehavarna. Ett förslag som föll i god jord hos både SKL och regeringen som i litteraturpropositionen såg positivt på möjligheten att huvudmännens samarbetsorganisation, SKL, träder in som avtalspart gentemot rättighetshavarna.

SKL bedriver nu ett internt arbete i frågan. Till att börja med genom att kartlägga vilka problem och behov som finns bland kommunerna. Syftet med detta är att finna en gemensam linje för alla landets kommuner som man sedan kan framföra. Grundläggande i arbetet är att värna bibliotekens grunduppgift – att ge medborgarna kostnadsfri tillgång till information.

/ Madeleine

Min kollega i kulturnämnden, Rasmus Jonlund (FP), skriver på sin blogg klokt om e-böckerna på folkbiblioteken, läs här.

Vikten av skolbibliotek 8 januari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: ,
add a comment

I förra veckan rapporterade Sveriges Radio (SR) återigen att många elever saknar tillgång till skolbibliotek vilket bland annat Maria Schottenius uppmärksammade i en krönika i gårdagens Dagens Nyheter. Det är bedrövligt att inte landets alla skolor erbjuder skolbibliotek.

Sedan den nya skollagen trädde i kraft är alla landets skolor – oavsett huvudman – skyldiga att erbjuda eleverna tillgång till ett skolbibliotek. Trots detta saknar en av sex elever helt ett skolbibliotek enligt Kungliga Biblioteket, den myndighet som är ansvarig för Sveriges officiella biblioteksstatistik. Detta har också Skolinspektionen, den myndighet som har ansvar för att kontrollera att alla landets skolor följer skollagen, uppmärksammat. Inspektionen uppgav förra året att var fjärde gymnasieskola som har inspekterats inte ger eleverna tillgång till ett skolbibliotek. Bland inspekterade grundskolor fick 33 av 470 kritik för att de inte uppnådde skollagens krav på skolbibliotek.

Då är ändå skollagen inte särskilt långtgående och ger möjligheter att tillgodose elevernas tillgång till skolbibliotek på ett flexibelt sätt. Exempelvis finns inget lagstadgat krav om att personal måste vara avsatt för skolbiblioteksverksamheten och skolbiblioteket behöver inte finnas i skolans lokaler utan kan exempelvis finnas på ett närliggande folkbibliotek.

I SR:s inslag ägnades friskolekoncernen JB-education särskild uppmärksamhet eftersom 10 av de 30 av Skolinspektionen kritiserade gymnasieskolorna drevs av företaget. Anders Hultin, VD för JB-education, ursäktar sig med att han anser det fysiska biblioteket vara förlegat och ser hellre att man satsar på ett för företagets skolor gemensamt digitalt bibliotek.

Digitaliseringen av litteraturen erbjuder visserligen fantastiska möjligheter men det är fel att i dagsläget se det digitala biblioteket som en ersättning för det fysiska – och det gäller även skolbibliotek. En del av detta beror givetvis på utbudet, ser man på äldre svensk litteratur är andelen som är tillgänglig i digitalt format fortfarande försvinnande liten. En annan fråga är också att det ännu inte finns en fullt ut tillfredsställande modell för utlåning av e-böcker. Möjligheterna som den digitaliserade litteraturen erbjuder får inte bli till en ursäkt för att strunta i de fysiska skolbiblioteken.

Tvärtom talar mycket för att det krävs än mer satsningar på de fysiska skolbiblioteken. Den stora litteraturutredning – Läsandets kultur – som presenterades i höstas underströks vikten av bemannade skolbibliotek med hänvisning till både svensk och internationell forskning om det bemannade skolbibliotekens roll för läsandet. Utredningen öppnade därför för att skollagens formuleringar kring skolbiblioteken kan behöva skärpas framöver. Läs mitt blogginlägg om litteraturutredningen här.

I samband med Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i höstas uttryckte sig Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler i en debattartikel i Göteborgs-Posten mycket tydligt angående skolor som struntar i lagens krav på skolbibliotek: ”För de skolor – oavsett om det är kommunala eller fristående – som väljer att skaffa sig ekonomiska fördelar genom att avstå från biblioteksresurser och samtidigt missgynna sina egna elever kommer vi att använda vite – det vill säga krav på att betala en större summa pengar – för att få dem att ändra sig.” Det är bra att Skolinspektionen är beredd att ta i med hårdhandskarna, skolbiblioteken behövs.

/ Madeleine

Litteraturutredningen här 27 september 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , ,
2 comments

Idag presenterades den litteraturutredning som Folkpartiet har kämpat hårt för att komma till stånd sitt slutbetänkande, Läsandets kultur, på bokmässan i Göteborg. Huvuddragen i utredningen presenterades också idag på DN-debatt och i SvD

Utredningen konstaterar att litteraturens ställning överlag är god i Sverige, att läsvanorna för befolkningen är stabila på en hög nivå, att det publiceras mer litteratur än någonsin tidigare och att svensk litteratur har stora exportframgångar. Samtidigt belyser konstaterar utredningen att skillnaderna i läsvanor mellan olika grupper oroar. Framförallt gäller detta ungdomar, särskilt pojkar, och utredningen pekar på att en fjärdel av alla 15-åriga pojkar har bristande läskunnighet.

För att råda bot på detta föreslår utredningen ett antal insatser under rubriken ”Ett läslyft för Sverige” vars mål är att vända utvecklingen. Bland annat föreslås läsombud i förskolorna, kompetensutveckling för lärare, bemannade skolbibliotek och att landstingens/regionernas regionala kulturplaner ska inbegripa även läsfrämjande och litteratur.

Att utredningen fäster vikt vid skolbiblioteken för att öka läsandet tycker jag är mycket positivt. Folkpartiet har länge understrukit vikten av att alla skolor ska ha skolbibliotek och i den nya skollagen finns detta nu uttryckt. I utredningen föreslås en ytterligare skärpning genom att det i skolförordningen och gymnasieförordningen införs en bestämmelse som ”anger att huvudmännen ska sträva efter att skolbiblioteken är bemannade med bibliotekarier som har kompetens att vara ett stöd till elever och lärare i det läsfrämjande och pedagogiska arbetet.”

Likaså är utredningens förslag om en försöksverksamhet med läsombud i förskolan bra. Ju tidigare ett intresse för litteratur kan väckas desto bättre. Att stärka samarbetet mellan förskola och folkbibliotek är en god idé för att öka läsandet bland barn.

Utredningen berör också den mycket omdebatterade e-boksfrågan. Bland annat föreslås att Sveriges kommuner och landsting (SKL) blir avtalspart gentemot rättighetsinnehavarna. Detta i syfte att stärka folkbibliotekens förhandlingsförmåga och undvika att enskilda folkbibliotek ställs inför färdiga erbjudanden de måste acceptera om de inte ska bli helt utan e-böcker. Som ordförande i SKL:s kultur och fritidsberedning tycker jag att SKL, som inom många andra områden samordnar kommunernas förhandlingar, är en naturlig aktör att förhandla för folkbibliotekens räkning.

Att utredningen understryker vikten av att resurser frigörs för digitalisering av såväl den litteratur som inte är upphovsrättsligt skyddad som förlagens så kallade backlist är också det positivt. Den ”fria” litteraturen utgör en verklig litteraturskatt som genom digitalisering borde tillgängligöras i högre utsträckning för allmänheten. Utredningens förslag om att den utveckla nationella katalogen Libris för att i högre utsträckning tillgängliggöra digitaliserad litteratur är rimlig. Genom en omprioritering inom litteratur- och tidsskriftsstödet ska resurser frigöras för att stödja förlagens digitalisering av äldre litteratur som fortfarande är upphovsrättsligt skyddad.

/ Madeleine

E-böckerna måste bli flera 7 december 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Internet och kulturen, Kultur för fler.
Tags: ,
2 comments

”Zlatan, Jobs och Tranströmer. Tre namn som får e-boksdistributören Elib att jubla – och biblioteken att gråta.” Denna rubrik kunde man läsa i dag i Dagens Industri (DI) som uppmärksammat att svenskarna läser allt fler e-böcker. Enbart i år har försäljningen av e-böcker tre- eller fyrfaldigats, enligt Johan Greiff, vd för Elib.

För den digitala bokmarknadens utveckling, läsandet och tillgängligheten av litteratur är detta givetvis positivt. Med en digitalisering av litteraturen står vi inför en situation där tillgängligheten av både ny och äldre litteratur i princip kan bli obegränsad om bara nya böcker ges ut i digitalt format och äldre böcker digitaliseras.

Samtidigt innebär digitaliseringen en utmaning för biblioteken. Jag har skrivit om det flera gånger, bland annat här. Detta skrev jag också en debattartikel om i Svenska Dagbladet (SvD) tidigare i år där jag bland annat skrev ”Det finns framför allt två problem med e-böcker i biblioteken idag: kontrollen över vilka böcker som skall finnas på biblioteket och kontrollen över kostnaderna.”

Problematiken med kostnaderna är relativ enkel. För varje påbörjad utlåning av en e-bok betalar biblioteken ca 20 kronor till Elib som ägs gemensamt av ett antal förlag. Det delikata problemet med e-böcker är dock att antalet låntagare i princip kan vara obegränsat, något som gör att kostnaderna snabbt kan skena om intresset bland allmänheten är stort. Det är därför Elib ”jublar” och biblioteken ”gråter”, för att tala med DI.

På en del bibliotek runtom i Sverige har man därför av kostnadsskäl lagt in spärrar på hur många e-lån man kan erbjuda. Och på det bibliotek där jag själv ofta lånat böcker nämligen Lidköpings bibliotek, har man helt slutat låna ut e-böcker enligt DI. Att begränsa antalet e-lån är givetvis en lösning men samtidigt en smärtsam sådan eftersom man då begränsar allmänhetens tillgång till litteratur och på så sätt förtar en av de stora fördelarna med e-böckerna.

Hur biblioteken, och därmed kulturpolitiken, ska lösa denna problematik återstår att se. Jag är övertygad om att man gemensamt måste arbeta fram en ny lösning som både tillgodoser allmänhetens intresse av att få tillgång till digitaliserad litteratur på biblioteken och som ersätter förlagen på ett rimligt sätt.

Så här skrev jag i januari i SvD: ”Principen är enkel. Biblioteken gör ett kvalificerat urval av titlar, köper in medier och lånar ut dem utan kostnad för låntagaren. Oavsett format. Biblioteken samexisterar med kommersiella intressen, som förlag, men låter inte sitt urval och uppdrag styras av marknaden. En affärsmodell som fungerar både för att sälja och låna ut e-medier behöver tas fram gemensamt.” Detta budskap framförde jag även igår då jag talade inför Förläggareföreningen.

Den sittande litteraturutredningen har trots snäva direktiv närmat sig frågan. Jag ser fram emot att det arbetet fortsätter.

Madeleine