jump to navigation

Välkommet inspel av Yimby: Lindhagenplanen 2.0 12 september 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , , ,
3 comments


1800-talets Lindhagenplan (ovan) var bokstavligen en heltäckande stadsplan. Den var dubbelt så stor som det då bebyggda Stockholm och tog därigenom ett ordentligt helhetsgrepp kring stadens framtida utveckling.

Denna helhetssyn kring stadsplaneringen försvann dock under första halvan av 1900-talet, och ersattes av en planering som mer eller mindre handlade om kortsiktiga tillägg och ändringar av stadsplanen. De täta och sammanhängande stadskvarteren med sina blandade funktioner försvann och byttes ut mot den modernistiska sovstaden, där bostaden, arbetet och handelsplatsen planerades tydligt åtskilda från varandra och där stadsdelarna i sin tur avskildes genom grönområden och trafikleder. Stockholm byggdes glest, med enskilda hus spridda i parkmiljö, och ytkrävande. Bilen blev normen och gatulivet lidande.

De ytterstadsområden som skapades under denna tid byggdes med höga ambitioner, rymmer många goda kvaliteter och har i många fall höga kulturhistoriska värden. Men de byggdes inte för människorna, utan snarare utefter den tidens modernistiska ideal. Den låga tätheten skapar exempelvis dåliga förutsättningar för caféer, restauranger, andra kommersiella lokaler samt utbyggd kollektivtrafik. Många av de stadskvalitéer som ofta efterfrågas. Stockholm är på grund av detta, i ett internationellt perspektiv, en gles stad. När man talar om att förtäta staden bör man ha detta i minnet. En stad som växer ska man aldrig bygga glesare än vad den redan är.

Det visade även nätverket Yimby igår kväll när de presenterade sitt förslag till ny stadsplan, ”Lindhagenplanen 2.0”, för hur Stockholm skulle kunna utvecklas de närmsta hundra åren. Genom att gräva ner trafikleder, skapa nya kommunikationsstråk och planlägga tidigare obebyggda områden presenterade Yimby ett förslag på hur man långsiktigt kan skapa en variationsrik, funktionsblandad och tät stad, i hela staden. Lindhagen 2.0 är ett mycket ambitiöst och intressant dokument, och planen kan förhoppningsvis lyfta stadsbyggnadsdebatten till en ny nivå gällande stadens utveckling, inte minst vad det gäller konkretiseringen av Stockholms översiktsplan (”Promenadstaden”).  I sina delar är dock planen inte helt realistisk. Men även fast jag inte heller håller med om planens alla förtätningsförslag, exempelvis öarna i Ulvsundasjön och att bygga igen Järvafältet, och saknade en plan för bland annat grönstrukturen, ekonomin och bevarandet av värdefulla kulturmiljöer, så håller jag med om de grundläggande principerna.

En långsiktigt hållbar utveckling kräver att vi bygger vidare på det som fungerar – det som skapar en levande, grön och attraktiv stad. Innerstadens täta kvartersstruktur ska kompletteras och tillåtas att växa utanför tullarna. Närförorterna ska förtätas och sambanden dem emellan ska stärkas. Dessutom måste vi se till att bryta ytterstadens modernistiska arv. Vi måste bygga en tät funktionsblandad och sammanhållen bebyggelse med bostäder, arbetsplatser, handel och kultur – blandat med fler grönytor och parker av hög kvalitet. Det skulle skapa en attraktiv stadsmiljö, och befolkningstätheten ser både till att verksamheterna går runt och att det finns ett gott underlag för kollektivtrafik, i hela staden.

En risk med att ta fram en heltäckande stadsplan är dock att det kan uppfattas som att det sker över folks huvuden. Stockholm bör därför ta fram lokala stadsutvecklingsplaner, i dialog med både stockholmare och stadsdelar, över innerstadens och ytterstadens stadsdelar. Sådana planer kan fungera som ett komplement till Översiktsplanen och detaljplanerna, och vara en garant för att helhetsperspektivet aldrig glöms bort i stadsplaneringen. Tillsammans kommer dessa lokala stadsutvecklingsplaner att utgöra själva stadsplanen, men på detta sätt säkrar vi att alla de människor som bor i områdena själva kan vara med att påverka vart någonstans det ska byggas. Det är först i en sådan genomtänkt stadsplaneringsstruktur som nya bostadsområden och djärv arkitektur kan få sin rätta plats, när vi bygger för de kommande århundradena.

/Madeleine

Fler som skriver om Lindhagenplanen 2.0 här och här.

YIMBY tar chansen att påverka kulturvisionen 14 januari 2009

Posted by Erik in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , , , , ,
4 comments

Nätverket YIMBY har lämnat in ett mycket ambitiös och intressant papper till arbetet med Kulturvision 2030. De visar bland annat på ett viktigt problem för gentrifieringen i Stockholm, nämligen avsaknade av tät kvartersstad där hyrorna är låga.

Sedan något decennium är hyrorna i hela Stockholms innerstad dyra vilket gör det svårt för kulturverksamheter med små ekonomiska förutsättningar att hitta lokaler. Utanför innerstaden, där hyrorna är betydligt lägre, är det dock ofta glest mellan husen, och den kvartersstruktur som skapar förutsättningar för ett aktivt gatuliv saknas.

Det är inte enkelt att åtgärda detta i efterhand, även om staden arbetar aktivt med att förtäta många stadsdelar. Men när staden planerar för nya stadsdelar och bostadsområden utanför innerstaden är det sedan flera år ambitionen att dessa ska ha en kvartersbebyggelse (Läs mer om detta i stadens budget s. 14, 100, 143f tex.)