jump to navigation

Attackerna mot Turteatern är en attack mot demokratin 22 januari 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
add a comment

Demokrati och kultur hänger samman. Inte enbart därför att kulturen är en kraft för demokrati när den saknas utan också därför att den gör att demokratin som samhällssystem kan överleva. Därför är attackerna mot Turteatern i Kärrtorp inte bara ett angrepp mot en fri teatergrupp i Stockholm utan en attack mot hela demokratin och alla demokrater.

Vid fyra tillfällen den senaste tiden har Turteatern i Kärrtorp utsatts för olika attentat: Fått fasaden nedsprejad med hakkors, Svenska Motståndsrörelsens logga och adressen till den nazistiska tidningen Nordfront och i helgen sparkades en glasdörr in till teatern in, rapporterar Kulturnyheterna och Kulturnytt.

Nils Poletti, teaterns konstnärlige ledare, säger till Kulturnyheterna att attackerna inte kommer att få teatern att tystna. Det är bra – demokratins motståndare ska inte tillåtas bestämma vem som får säga vad och vad som är rätt att tycka.

Men hur många andra tystnar när rädslan för våld eller hot om våld sprider sig? Hur många teaterföreställningar får vi inte se, hur många artiklar skrivs aldrig, hur många utställningar visas aldrig därför att upphovsmännen inte vill riskera sin egen, sina näras eller andras säkerhet?

Detta är för mig som kulturborgarråd mycket oroande. För att kulturlivet i Stockholm ska präglas av just den frihet, kreativitet, generositet och mångfald som vi vill, måste yttrandefriheten värnas och upprätthållas.

Jag utgår också från att polisen förstår det stora allvaret i attackerna mot Turteatern och att det gör allt som står i dess makt för att finna de som utfört skadegörelsen. Nazistattacker mot kulturlivet hör inte hemma i Stockholm.

/ Madeleine

Annonser

Miljoner till det fria kulturlivet 8 oktober 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
1 comment so far

Tensta konsthall

För sjätte året delades Stockholms stads kulturbonus nyligen ut. Bonusen är en del av Stockholms stads incitamentspengar för att öka det fria kulturlivets publik och egenintäkter men också nå fler barn och unga. Om detta berättade nyligen Kulturnytt om, hör inslaget här.

Bonusen fördelas efter fyra parametrar; självfinansieringsgrad (andel egna intäkter i förhållande till offentligt stöd), ökning av egna intäkter, andel barn- och ungdomspublik samt ökning av andelen barn och unga i publiken.

Ibland förekommer det kritik mot bonusen av somliga som inte har förstått konstruktionen. De hävdar att den gynnar verksamheter som inte håller någon konstnärlig kvalitet. Men det är viktigt att understryka: Det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade kulturstödet som kan få bonus.

Sedan maktskiftet 2006 har stödet till det fria kulturlivet ökat från ca 70 till 116 miljoner kronor per år. Förutom kulturbonusen har bland annat en fond för nyskapande kultur inrättats och kulturstödet utökats. Hösten 2011 gjordes även kulturstödet om vilket bland annat innebar att det blev möjligt att söka för fler år, att konstnärlig kvalitet blev mer tongivande, att armlängdsavståndsprincipen stärktes och att mer hänsyn tas till verksamhetens omfattning och publika räckvidd.

I årets kulturbonus var det 52 kulturaktörer som fick ta del av de 6 miljoner kronor som kulturbonusen utgör. De som denna gång får mest i bonus är: Dansens hus (250 000 kr), Tensta konsthall (250 000 kr), Konstnärernas kollektivverkstad (246 689 kr), Stockholms filmfestival (237 539 kr) och Turteatern (235 258 kr). Hela listan finns nedan:

Verksamhet

Bonus i kr

Stiftelsen Dansens Hus

250 000

Stiftelsen Tensta Konsthall

250 000

Konstnärernas Kollektivverkstad

246 689

Stockholms filmfestival AB

237 539

Turteatern

235 258

Re:Orient

221 068

Stiftelsen Strindbergsmuseet

206 062

Kulturföreningen Konsthall C

194 313

Zirkus Loko-Motiv

192 176

CCAP

184 472

Teater Pero

180 963

Pantomimteatern

174 824

Strindbergs Intima Teater

169 633

AB Fasching Musikproduktion

161 971

Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet

155 613

Örjan Andersson Dance

155 613

Dockteatern Tittut

154 348

Stiftelsen Färgfabriken

153 857

Folkets Bio Stockholm

151 461

Judiska Museet Stockholm

124 110

Teater De Vill

122 394

Farhang

121 623

Boulevardteatern

120 033

Föreningen Dans/Claire Parsons Co.

112 213

Teater Tre

106 067

Bio Rio/Framtidens Mötesplats AB

101 436

Latinamerikanska Folkteatern

100 940

Moment

91 605

Cirkus Cirkör

90 035

Gunilla Heilborn EF

85 994

Fritz´s Corner

79 957

Stockholm International Jazz & Blues Festival

79 048

Orionteatern AB

77 748

Pygméteatern

77 181

Fylkingen

68 787

Stiftelsen Hobby-Leksaksmuseum

66 728

Weld

64 236

Teater Tribunalen

61 655

Mittiprickteatern

60 790

Stiftelsen Finlands kulturinstitut i Sverige

55 810

Intercult

55 147

Z-dansproduktion / Zebra dans

49 977

Forum Jean Claude Arnault HB

47 203

Teater Barbara

44 866

Teater Galeasen

40 790

Föreningen Samtida Musik

38 903

Fabula Storytelling

33 279

Stockholm Early Music Festival

32 392

Föreningen för jazz på Glenn Miller Café

27 653

Kammarmusikföreningen Tonande

20 003

Teater Giljotin

18 648

Stiftelsen K.A.Almgren sidenväveri & museum

17 828

Minna Krook & Co

14 813

Stiftelsen Kurdiska Biblioteket

12 800

/ Madeleine

Politisera inte konsten 29 december 2011

Posted by angusthlm in Konstnärlig frihet.
Tags: , ,
add a comment

I P1-morgons sändning kunde man idag lyssna till en kulturdebatt mellan sverigedemokraten Hans Olof Andersson och socialdemokraten Maria Nyman Stjärnskog, båda ledamöter i Region Skånes kulturnämnd. Ämnet för debatt var att teatergruppen Teaterrepubliken i Malmö nyligen beviljats medel för att bland annat sätta upp en pjäs i vilken Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson spelar en central roll. En pjäs vilken enligt Teaterrepublikens dramatiker Jens Peter Karlsson ska vara en kritisk granskning av Sverigedemokraternas mediestrategi.

Andersson menade att kulturnämnden inte borde bevilja medel till en pjäs som tar politisk ställning medan Nyman Stjärnskog försvarade den konstnärliga friheten och kulturnämndens beslut.

På ett intressant sätt belyser morgonens debatt vinterns kanske mest brinnande teaterfråga: Hur politiken ska förhålla sig till teater som behandlar politiskt kontroversiella spörsmål. Ska det finnas politiska pekpinnar som avgör vilka ämnen en teater får behandla om den ska erhålla offentliga medel?

Tidigare i vintras rönte Stockholmsbaserade Turteaterns dramatisering av Valerie Solanas SCUM-manifestet stor medial uppmärksamhet. Den debatten tangerade samma frågeställning i den bemärkelsen att vissa tyckte det var fel att Stockholms stad ger medel till en teater vilken sätter upp en pjäs som, enligt vissa kritiker, uttrycker hat mot män.

Jag tycker att det finns ett väldigt starkt argument som talar för att det offentliga vid medelstilldelning inte ska ta hänsyn till en teaters eller en teateruppsättnings politiska innehåll. Yttrandefriheten, både som mål och medel. Politiken ska inte politisera konstens innehåll och avgöra vilka teman som är tillåtna att yttra sig om respektive vilka teman det inte är tillåtet att yttra sig om.

Denna hållning kan man dels försvara teoretiskt, dels praktiskt.

Den teoretiska ingången rör målet med kulturpolitiken. Det offentliga understödjer kulturen därför att det finns en övertygelse om att kulturen – som många gånger utan offentliga stöd inte skulle finnas – ger människor verktyg att förhålla sig kritiska till samhällets normer, strukturer och utveckling. Verktyg både viktiga för demokratin och för den enskilda människans frihet. Går samhället in och styr över konsten kommer denna funktion att slås sönder: Kulturen får i sådana fall enbart en bekräftande roll i den bemärkelsen att den tilldelas uppgiften att understödja vedertagna estetiska eller politiska föreställningar.

Den praktiska ingången rör tillämpningen av en politisk styrning – om man nu skulle önska en sådan. Hur ska det offentliga utforma politiska kriterier som avgör vad som är ett tillåtet ämne och vad som inte är det? Var går gränsen mellan att en teater behandlar ett politiskt ämne och tar ställning till detsamma? Jag tror att varje försök till sådana gränsdragningar är ogörlig och att en tillämpning av sådana regler skulle bli mycket godtycklig.

Istället för att göra politiska bedömningar i politiska församlingar av anslag till konstnärlig verksamhet är det att föredra att bedömningen sker på kvalitetsmässiga grunder av personer med stor kännedom om den konstart bedömningen rör. Det är vad den berömda principen om armlängds avstånd handlar om – en princip som borgar för konstens och kulturens frihet.

/Anders