jump to navigation

Censur på bibliotek 18 januari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , ,
6 comments

tintin

Strängnäs kulturchef och författaren Christer Hermansson skriver idag klokt i Dagens Nyheter om folkbiblioteken. Även om jag kan tycka att hans angrepp på Svensk Biblioteksförening skjuter över målet. Poängen är ju att vi måste ha både pappersböcker och e-böcker, det ena formatet utesluter ju inte det andra och det tror jag alla kan enas om.

Den stora förtjänsten med Hermansson artikel är dock att han uppmärksammar och varnar för det nyväckta intresset för censur på våra folkbibliotek. Först ut var Tintingate då samtliga album av den belgiske serietecknarens Hergés penna rensades ut (inte flyttades, läs här) från Kulturhusets barn- och ungdomsbibliotek TioTretton (dock inte Tintin i Kongo som inte fanns på biblioteket i fråga, läs här) och först efter ingripande från Kulturhuschefen Eric Sjöström åter fick ställas upp i bibliotekshyllorna. Senaste föremål för utrensning är Stina Wirséns böcker med figuren Lilla Hjärtat, som bland annat Botkyrka kommun valt att ta bort från bibliotekens samlingar, läs här. Hermansson skriver själv om problematiken:

Vad är egentligen problemet? Handlar det om hur folkbiblioteken ska möta arga läsare och medborgare? Ska bibliotekarierna vara åsiktspoliser? Ska folkbiblioteken spegla det samhälle vi lever i eller vara kliniskt rena från icke politiskt korrekta åsikter? Vad ska vi med folkbiblioteken till? Ska de förvandlas till kommunala pappersantikvariat utan innehåll?

Om man ska tro vissa bibliotekarier bör en stor del av böckerna i landets folkbibliotek rimligen gallras eftersom de innehåller värderingar som inte passar in i samtiden. Men hur kan man i stället möta det på ett pedagogiskt sätt? På ett sätt som inkluderar allmänheten? Ja, inte genom censur utan genom att berätta, debattera och informera om litteraturen och olika författarskap. Att förbjuda, ta bort och tysta ner skapar inte ett bättre och mer tolerant samhälle.”

Jag är själv mycket oroad över denna utveckling. Biblioteken är för mig intimt förknippade med ett demokratiskt samhällsskick. Inte enbart genom att bibliotekens framväxt gick hand i hand med demokratins framväxt. Inte enbart för att biblioteken genom att erbjuda medborgarna möjligheten att bilda sig en uppfattning om historien, samtiden och framtiden bidrar till demokratins fortlevnad. Utan också därför att demokratins värden om tolerans för det avvikande, det fria meningsutbyetet och friheten att själv bilda sig en uppfattning också är bibliotekens.

När biblioteksdebatten tar sin avstamp i vad som inte ska få finnas på biblioteken glömmer man bibliotekens djupt demokratiska funktion: Att biblioteket finns till för att människor på egen hand ska kunna bilda sig en uppfattning snarare än att vara politiska instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt.

Ändå måste ett urval ändå ske. För en tid sedan fann jag en intressant artikel skriven av den amerikanske biblioteksgurun Lester Asheim, Not Censorship But Selection som är ett försök att bena ut skillnaden mellan censur och urval. Urvalet – som är oundvikligt så länge antingen utrymmet eller inköpsbudgeten inte är oändlig – väljer därför att köpa in en bok eller behålla den för dess förtjänster trots dess brister. För censuren däremot är det viktiga att finna anledningar att inte köpa eller behålla boken trots dess övriga förtjänster. Eller med Lesters egna ord:

”The selector says, if there is anything good in this book let us try to keep it; the censor says, if there is anything bad in this book, let us reject it. And since there is seldom a flawless work in any form, the censor’s approach can destroy much that is worth saving.”

En sådan tolerant inställning till vad som ska finnas i bibliotekens bestånd – jämte vad allmänheten efterfrågar – tror jag är en nödvändighet för att försvara bibliotekens roll i ett demokratiskt samhälle och för att biblioteken ska vara en demokratisk institution. Självklart måste vi diskutera representationen av olika etniska, religiösa eller sexuella grupper i litteraturen liksom hur kvinnor och män framställs. Det är så normer och värderingar förändras. En sådan diskussion ska också självklart finnas på biblioteken. Men inte genom att man tar bort utan att man genom samtal och diskussioner sätter böckerna i ett sammanhang.

Värt att nämnas i sammanhanger är också att det i förslaget till ny bibliotekslag (Ds 2012:13) föreslås en skrivelse om att bibliotekens utbud ska präglas av allsidighet och kvalitet, liknande formuleringar finns bland annat i både Danmarks respektive Norges bibliotekslag. Formuleringen innebär bland annat att urvalet ska ske vara allsidigt sammansatt och inte innebära inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter. Med bakgrund av den senaste tidens censurdiskussioner är en sådan förändring av biblitoekslagen välkommen.

Det är, som Hermansson skriver, också synd att biblioteksdebatten kretsar kring vad som ska finnas biblioteken när den stora utmaningen är att diskutera hur vi ska kunna öka läsandet. Med bakgrund av Litteraturutredningens beskrivningar av ungas läsvanor borde detta vara den stora frågan för bibliotekspolitiken.

/ Madeleine

Läs mer: Biblioteken ska inte vara ett politiskt instrument
Läs mer: Lilla Hjärtat portas från Botkyrkas bibliotek
Läs mer: Biblioteken i Botkyrka plockar bort Lilla Hjärtat