jump to navigation

Det går inte att bortse från att pengar styr 30 oktober 2012

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

Idag skriver Madeleine en slutreplik på SvD Brännpunkt med anledning av den diskussion som följt på hennes artikel i lördags om att förlegade strukturer inom vissa kulturinstitutioner riskerar att göra att resurserna urholkas, medborgarna får mindre kultur och konstnärer färre arbetstillfällen.

Frågan om hur kulturen ska kunna nå fler och ta större plats i samhället genom att använda redan anslagna medel på ett bättre sätt är viktig. Det är inte ”ekonomism” att diskutera kultur och effektivitet – det är ett sätt att värna konsten och dem som skapar den.

Under mina år som kulturborgarråd har kulturbudgeten successivt växt från år till år. Budgeten för 2013 innebär en ökning om ytterligare 40 miljoner. Biblioteken har gått från att ha 223 till 278 miljoner kronor i anslag. Stödet till det fria kulturlivet har sedan 2006 gått från 70 till 116 miljoner kronor. Dessa anslagshöjningar har varit nödvändiga för att kulturlivet i Stockholm ska kunna växa.

Men olikt mina kulturpolitiska meningsmotståndare på vänsterkanten sträcker sig min ambitionsnivå längre än till höjda anslag allena. Jag anser därtill att de resurser som står till buds också måste användas på bästa sätt. Den konstnärliga verksamheten och kulturskaparna ska premieras framför lokalkostnader, bristande planering, överflödig administration eller institutionernas stolthet. Det är slående att ingen i debatten har angivit ett enda skäl till varför man inte ska sträva efter att samverka kring till exempel verkstäder och därigenom frigöra mer resurser till mer kultur.

Dramaten och Stadsteatern är, avslutningsvis, inte identiska i sina inriktningar eller verksamheter. Men de är tillräckligt lika för att kunna bilda underlag för diskussion. Att hävda att den ena står för avancerad teater och den andra för dess direkta motsats är inte bara felaktigt utan därtill att fly frågan.

Mina meningsmotståndares inlägg har varken handlat om det konstnärliga innehållet, allmänhetens tillgång till kultur eller kulturens plats i samhället och människors liv. Allra viktigast för dessa har varit att kulturlivet ska stå bortom politikens och vardagens eviga vånda: Hur vi på bästa sätt handskas med resurser som alltid är begränsade. Att behandla kulturen på ett sådant sätt leder tyvärr bara till mindre kultur som når färre.

MADELEINE SJÖSTEDT (FP)
kultur- och fastighetsborgarråd

Annonser

Värdet av kultur kan inte mätas 29 oktober 2012

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
1 comment so far

Madeleine replikerar Ingegärd Waaranperä som på DN kulktur ägnar en hel artikel åt att kommentera hennes inlägg i Svenska Dagbladet (20/10) utan att i en enda mening beröra själva sakfrågan: Ska de offentliga kulturanslagen gå till att skapa så mycket konst som möjligt eller är det helt i sin ordning att de används till annat?

Visst är det relevant att även inom kulturen tala om pengar! Att skådespelare, dramatiker och även recensenter får lön är ingen ointressant fråga. Då kulturens resurser är begränsade måste vi tala om hur de används.

Dagens Nyheters Ingegärd Waaranperä ägnar ägnar en hel artikel åt att kommentera mitt inlägg i Svenska Dagbladet (20/10) utan att i en enda mening beröra själva sakfrågan: Ska de offentliga kulturanslagen gå till att skapa så mycket konst som möjligt eller är det helt i sin ordning att de används till annat?

Kulturen behöver ökade resurser. Många måste vara med och ta ansvar för detta, även det offentliga. Sedan jag blev kulturborgarråd har därför stödet till det fria kulturlivet höjts från 70 till 116 miljoner kronor och Stockholms stadsteaters anslag höjts från 196 till 230 miljoner kronor.

På Stockholms stadsteater pågår ett ständigt arbete med att se över kostnader för att lägga så mycket resurser som möjligt på teaterns uppdrag: att spela teater. Ett arbete som resulterar i att fler föreställningar spelas vilket ger fler skådespelare arbetstillfällen och ökade möjligheter för samtidsdramatiker som Birgitta Egerbladh, Carolina Frände, Mattias Andersson, Christina Ouzounidis eller Eva Runefeldt att nå sin publik.

Jag har redovisat en jämförelse mellan Stadsteatern och Dramaten. Den är relevant eftersom den handlar om två teatrar, med respekt för något olika grunduppdrag, som har i uppdrag att erbjuda både bredd och spets. För staden är sådana jämförelser av värde för att se hur de ständigt ökande resurserna till vår teater används.

Värdet av kultur kan inte mätas, men medborgarnas tillgång till drabbande konst kan det. Betraktaren är ingen betungande bisak i konsten. De skattepengar som går till kulturen är väl använda. Därför ska vi våga prata om dem.

Madeleine Sjöstedt (FP),
Kulturborgarråd, Stockholms stad