jump to navigation

Skrivna avtal till alla konstnärer 7 december 2007

Posted by Erik in Okategoriserade.
Tags: , ,
3 comments

Konstnärer ska självklart ha samma rätt till skrivna avtal när de utför sitt arbete som alla andra. Stockholms stads konstinstitutioner ska från och med 2008 alltid skriva avtal med de konstnärer som anlitas. Det är obegripligt varför det inte redan är så.

När vi i våras arbetade med att utforma en politik som skulle göra det lättare för kulturarbetare att leva på sin verksamhet, berättade den ena konstnären efter den andra hur styvmoderligt behandlade de blir av såväl offentliga som fristående konstinstitutioner.

”Varken avtal eller ersättning”, var beskrivningen vi hela tiden fick.

Dessutom tycktes det länge som att förhandlingarna mellan Konstnärernas riksorganisation, KRO, och kulturrådet aldrig skulle komma i hamn eftersom slutdatument senarelades gång efter annan.

Men förhoppningsvis ser vi nu början på slutet på detta respektlösa förhållande gentemot konstnärerna. Att kulturrådet och KRO kommit överens om ett nytt utställningsavtal är en framgång som bör få positiva konsekvenser för hela Sveriges konstliv.

Avtalet gäller egentligen bara statliga institutioner. Men min inställning har hela tiden varit att också Stockholms stads institutioner – Liljevalchs konsthall/konstkansliet och Kulturhuset i första hand – ska följa det.

Kulturförvaltningen får därför uppdraget att säkerställa att stadens institutioner och fria grupper upprättar skriftliga avtal i enlighet med utställningsavtalet när konstnärer anlitas.

Avtalet mellan kulturrådet och KRO innehåller också riktlinjer för storleken på konstnärernas ersättningar. Förvaltningen får därför även i uppdrag att utreda vilka konsekvenser dessa skulle få för Stockholms konstliv i stort, alltså inte bara för stadens egna institutioner utan även för enskilda konsthallar med eller utan stadens stöd.

I sammanhanget måste jag också säga att det är lite underligt att DNs vinkel på denna viktiga nyhet för Sveriges konstnärer är att avtalet innebära stora kostnader för statens institutioner, inte att det leder till rimliga ersättningar för konstnärerna. Vilken sida står draken på egentligen, statens eller konstnärernas?