jump to navigation

Antisemitismen är en farsot – den ska bekämpas – inte understödjas med kommunala medel 11 mars 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , ,
add a comment

Vi har den senaste tiden, inte minst de senaste dagarna, i radio, tidningar och tv fått flera avskräckande prov på antisemitiska aktiviteter runtom i Sverige och i Stockholm. Svastikorna och de antisemitiska budskapen på Vasa Real, attacken på den antirasistiska manifestationen i Kärrtorp, överfallet i Malmö i helgen och skadegörelsen mot TurTeatern äcklar mig.

Värst är situationen i Malmö, fångad av bland annat Niklas Orrenius reportage Malmös judiska liv tynar bort i DN för en tid sedan.

I allt detta läser jag (här och här) att Malmö stad medfinansierar ett möte där den ökände antisemiten Rateb Al-Nabulsi ska vara en av de inbjudnda talarna nu på lördag. Opassande nog ska mötet äga rum samma dag som det hålls en Kippavandring mot antisemitism i Malmö. Al-Nabulsi är en person som tycker att homosexualitet ska straffas med döden och som sagt om judar att ”Gud har gjort det till en plikt att bekämpa dem och bedriva jihad emot dem”, läs exempelvis här.

Jag har tidigare kritiserat Daniel Sestrajcic (V), ordförande i Malmös kulturnämnd, för att han i samband med att Malmö stod värd för Eurovision Song Contest drev en kampanj för att Israels bidrag inte skulle få medverka, läs här. Min kritik mot tidigare kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu (S) har också varit skarp, inte minst med anledning av hans uttalande i samband med Davis Cup-matchen mellan Sveriges och Israels tennislandslag i Malmö 2009 men också senare, läs här.

Nu måste Malmös ledande politiker agera. Först måste man givetvis undersöka sakfrågan. Stämmer uppgifterna?

Om de är riktiga måste Daniel Sestrajcic (V) kräva att det ekonomiska bidraget från staden ska betalas tillbaka om inte Rateb Al-Nabulsi medverkan utgår.

Antisemitismen är en farsot – den ska bekämpas – inte understödjas med kommunala medel.

/ Madeleine

Vågar Löfven markera mot Malmö-antisemitismen 22 mars 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags:
6 comments

Listan över anmärkningsvärda uttalanden om den judiska minoriteten i Malmö och staten Israel från socialdemokraten Ilmar Reepalu, kommunens starke man, börjar bli uppseendeväckande lång. Senast i raden av uttalanden handlar om att Sverigedemokraterna infiltrerat judiska församlingen i Malmö, föredömligt gjord av tidskriften Neo, se här. Se även DN här.  Ett lika häpnadsväckande som osant påstående. Att till och med Sverigedemokraterna själva dementerar uppgifterna påvisar på vilket djupt vatten Reepalu befinner sig.

När det var aktuellt för tennismatch mellan Sverige och Israel i Davis Cup 2009 i Malmö förklarade Reepalu att han helst såg att matchen inte spelades överhuvud taget, eftersom en match mot Israels landslag “inte (är) en match mot vem som helst. Det är en match mot staten Israel.” Mot detta opponerade jag mig starkt, bland annat på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Enligt mig var det uppenbart att Reepalu med sina utspel ville vara de antiisraeliska och till och med antisemitiska demonstrationerna till lags.

Det mest uppseendeväckande uttalandet gjordes dock 2010. Då menade Reepalu i en intervju om den växande antisemitismen i Malmö att judarna måste ta avstånd från Israels politik. Alltså att de i egenskap av judar i Sverige kan ställas ansvariga för den politik staten Israel för flera hundra mil ifrån Sveriges gränser. I samma intervju uttryckte Reepalu dessutom att han varken tolererade ”sionism eller antisemitism”, ett uttalande Mona Sahlin, då partiledare för Socialdemokraterna, såg sig nödgad att ta avstånd från.

Det borde vara självklart för Reepalu att en etnisk grupp, en nationell minoritet i Sverige, inte ska behöva ta avstånd från en främmande makts inrikes- och utrikespolitik för att tillförsäkra sig trygghet och frihet i Sverige.

Ett annat hårresande exempel på Reepalus utspel om den judiska minoritetens säkerhet i Malmö är den intervju, i The Sunday Telegraph, han medverkade i. Då menade Reepalu helt plötsligt att det inte förekom några attacker mot judarna i Malmö och att om de flyr stan för att söka en tillflyktsort i Israel, så är det ”ingen angelägenhet för Malmö”. Detta är en barock uppfattning. Att en svensk nationell minoritet ser sig tvungen att fly är i allra högsta grad en angelägenhet för de ansvariga i kommunen där det äger rum.

Försvarat sig har Reepalu gjort, ömsom med att han blivit missförstådd ömsom med att hans uttalanden får oproportionerlig uppmärksamhet på grund av den ”den israeliska lobbyn” och att all uppståndelse visar vem som ”kontrollerar media.” Sådana insinuationer är så låga att de inte ens förtjänar att bemötas.

Ilmar Reepalu har visat sig villig att  sprida rena lögner för att miskreditera Malmös judiska församling. Det är djupt obehagligt och strider mot varje medborgares rätt till skydd och lika behandling av det offentliga. Det är dags för Socialdemokraterna att återigen ta Malmös starke man i örat och ta avstånd från Reepalus utspel. Mona Sahlin gjorde det – törs Stefan Löfven göra det?

Madeleine

se mera här, här här och här

Alla stollar är på banan 24 augusti 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , , ,
add a comment

Åsa Lindeborg har lyckats i sitt uppsåt. Se tidigare blogg-post. Hon har genom att publicera Donald Boströms infama organartikel gett utrymme och legitimitet åt antisemiter, icke-demokrater och militanta. Helt plötsligt är alla stollar på banan.

Vinnare i detta tragiska skådespel är alla de som egentligen inte vill ha yttrandefrihet.

Nu protesterar Israels regering, se bl a DN, och kräver att Sveriges regering fördömer Aftonbladets artiklar. Israels regering intar därmed samma hållning som Saudiarabien och många andra diktaturer då Mohammedteckningarna spreds över världen. Med växande oro måste man fråga sig vart Israel är på väg.

Det är tråkigt att behöva yttrandefriheten för en så billig sak som antisemitiska lögner, och muslimhatande provokationer.  Man skulle önska att försvaret av yttrandefriheten handlade om rätten att framföra olika ideologier och principer, istället måste det nu bli att försvara den dåliga smaken och rätten att ljuga. Trist.

Madeleine