jump to navigation

Kulturbonusen fördelad 7 november 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags:
1 comment so far

För femte året delades Stockholms stads kulturbonus nyligen ut. Kulturbonusen är ett bonussystem som ska leda till att de kulturaktörer som beviljats kulturstöd från staden ska nå ut till fler barn och unga samt öka sina intäkter.

Målet med kulturpolitiken har sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturen varit att lägga om kulturpolitiken med målet att fler ska ta del av kvalitetskulturen och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet är ett led i detta. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom t ex intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta var förut. Eftersom vi även prioriterar kultur för barn och unga, gynnar bonusen också dem som ökar sin unga publik.

Ibland förekommer det kritik mot bonusen av somliga som inte har förstått konstruktionen. De hävdar att den gynnar verksamheter som inte håller någon konstnärlig kvalitet. Men det är viktigt att understryka: Det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.

Bonusen fördelas efter fyra parametrar – andel egna intäkter, ökning av de egna intäkterna, andel barn- och ungdom i publiken samt ökning av andelen barn och ungdom i publiken.

I årets kulturbonus var det 60 kulturaktörer som fick ta del av bonusen. Mest i bonus fick Orionteatern (250.000 kr) och Dansens hus (250.000 kr) tätt följda av Stockholms filmfestival (242.686 kr) och Selam (233.665 kr).

/ Madeleine

Hur bonusen fördelades i sin helhet kan du läsa nedan:

Verksamhet Bonus i Kr
Orionteatern AB 250000
Stiftelsen Dansens Hus 250000
Stockholms Filmfestival AB 242686
Selam 233665
Strindbergs Intima Teater 209001
Re:Orient 208301
Teater Tre 206880
AB Fasching Musikproduktion 199114
Z-dansproduktion / Zebra dans 192377
Teater Pero 174355
Örjan Andersson Dans AB 167467
Stiftelsen Färgfabriken 164811
Stiftelsen Kurdiska Biblioteket 164361
Mobile Art Production – MAP 152011
Biografteatern Rio / Framtidens Mötesplats AB 149202
Cirkus Cirkör 144134
Fotografins Hus 136003
Stiftelsen Strindbergsmuseet 133861
Dockteatern Tittut 132727
Judiska Museet Stockholm, Stiftelsen 125303
Boulevardteatern 123371
Teater Barbara 110795
Tempo Dokumentärfestival 106289
Stockholm Early Music Festival 103530
Folkets Bio Stockholm 100495
Stockholm International Jazz & Blues Festival AB 98802
Gunilla Heilborn Enskild Firma 96814
Zirkus Loko-Motiv 91945
Pantomimteatern 85036
Mittiprickteatern 79131
Pygméteatern 75778
Latinamerikanska Folkteatern 71713
Efter Lazarus (jur) Björn Elisson 69645
Moderna Dansteatern 69019
Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet 66348
Farhang Förening 66202
FRIM Föreningen för fri improviserad musik 65803
Föreningen för jazz på Glenn Miller Café 62184
Forum Jean Claude Arnault HB 61122
Folkoperan 61055
Teater Giljotin AB 60751
Teater Brunnsgatan Fyra 59526
Stiftelsen Hobby- och Leksaksmuseum 56798
Judiska Församlingen i Stockholm 54807
Intercult 51707
Stiftelsen Tensta Konsthall 51658
Teater De Vill 51186
Musikföreningen Fritz´s Corner 50054
CCAP 42414
Minna Krook & Co 38121
Fabula Storytelling 37311
Kulturföreningen Konsthall C 33484
Kammarmusikföreningen Tonande 26762
10TAL Evenemang 13826
Stiftelsen K.A. Almgren sidenväveri & museum 13043
Stiftelsen Finlands kulturinstitut i Sverige 12315
Candyland 11333
Claire Parsons Co. 10995
Moment 9788
CinemAfrica 8386
Annonser

Årets kulturbonus fördelad 21 september 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: ,
6 comments

För fjärde året i rad utdelas kulturbonusen, som fördelas på toppen av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet, ut till teatrar, konsthallar, filmfestivaler och annan Stockholmskultur.

När jag tillträdde som kulturborgarråd var min ambition att lägga om kulturpolitiken med målen att fler ska ta del av kvalitetskulturen och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet är ett led i detta. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Jag tror på ett system för offentlig finansiering som uppmuntrar att kulturen växer och bonussystemet är en del av ett större paket för att skapa tillväxt i kulturlivet. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom t ex intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta var förut. Eftersom vi även prioriterar kultur för barn och unga, gynnar bonusen också dem som ökar sin unga publik.

Ibland förekommer det kritik mot bonusen av somliga som inte har förstått konstruktionen. De hävdar att den gynnar verksamheter som inte håller någon konstnärlig kvalitet. Men det är viktigt att understryka: det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.

Bonusen fördelas efter fyra parametrar – andel egna intäkter, ökning av de egna intäkterna, andel barn- och ungdom i publiken samt ökning av andelen barn och ungdom i publiken. Filmfestivalen, Fasching, Farhang och Romskt Kulturcenter tillhör dem som får högst bonus i år.

 Verksamhet Bonus i kr
Stockholms Filmfestival AB 245 485
AB Fasching Musikproduktion 224 565
Farhang Förening 215 805
Romskt Kulturcenter RKC 194 141
Weld 166 668
Teater Tre 165 109
Stiftelsen Kurdiska Biblioteket 163 593
(mer…)

Kulturbonusen en framgång 3 december 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
2 comments

Då jag tillträdde för fyra år sedan var en av mina mest prioriterade ambitioner att verka för ett växande kulturliv. Tillväxt är viktigt av många skäl. I ett gott samhälle kan människor mötas i de konstnärliga uttrycken, medborgarna kan uttrycka sig på olika sätt och kulturpolitiken säkrar förutsättningarna för yttrandefriheten och det demokratiska samtalet. En bra stad ska därför ha ett stort och livaktigt konst- och kulturliv av hög kvalitet och många ska känna sig välkomna att vara delaktiga och ta del av detta kulturliv. Ökad tillväxt gör det också möjligt för konstnärerna att pröva nya idéer, utveckla sin kreativitet och få betalt för sitt arbete. Tillväxt skapas genom att många bidrar till kulturens finansiering. Det offentliga ska ha en roll, men lösningen finns inte endast i höjda anslag utan det offentliga måste stimulera även andra att bidra. De s k växtpengar som inrättades 2007 är en åtgärd för att bredda kulturens finansiering. En viktig förutsättning för mig är att det inte finns någon motsats mellan hög kvalitet och möjligheten att nå flera.

Allianspartierna i Stadshuset anslog från början 10 miljoner kronor varje år i så kallade växtpengar (numera har de ökat). Syftet med dessa är just att stärka incitamenten för det fria kulturlivet (som erhåller verksamhetstsöd vilket bedömer kvaliteten) att öka sina intäkter, bland annat genom större publik och fler deltagare, så att kultursektorn i sin helhet växer. Grundpelarna i incitamentsstrukturen är; 5.5 mkr fördelas genom en så kallad kulturbonus till dem som ökar sina intäkter, 1 mkr avsätts i en fond för nyskapande kultur, 1.2 mkr ska stimulera EU-ansökningar och internationella samarbeten. Övriga delar är bland annat ersättning till konstnärer och ett marknadsförings- och biljettkontor för och i samverkan med det fria kulturlivet

Växtpengarna har nu utvärderats med intressanta resultat. Se här Utvärdering växtpengar

Utvärderingen avser åren 2007-2009. Eftersom t ex kulturbonusen delas ut först påföljande år (bonus utdelad 2008 avser jämförelse mellan 2006 och 2007. Detta innebär att den kulturbonus som utdelats i år är den första där systemet har haft en påverkan) är det svårt att dra alltför långtgående slutsatser av utvärderingen, men några trender går att se.

Synen på publiken och deltagarna är som sagt en viktig del i stadens kulturpolitiken. Här förefaller växtpengarna ha varit en framgång eftersom de uppfyllt sitt syfte. Under åren har verksamheternas egna intäkter ökat och inom flera verksamhetsområden, som teater, dans och film, har självfinansieringsgraden ökat med mera än 5 procent. Den totala publiken har under perioden ökat med 13.4 procent.

Nu kommer arbetet att gå vidare med att se över såväl växtpengarna som verksamhetsstödet i sin helhet så att staden bidrar till att uppmuntra kvalitet och konstnärlig förnyelse.

Madeleine

Varför har vi infört kulturbonus? 26 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
4 comments

Kulturen är storstadens syre. Hela vår politik går ut på att lägga grunden för att kulturen ska ta större plats och växa. Fler stockholmare ska nås av kulturen, det finns ett egenvärde i det. Hur får man då kulturen att ta större plats och kultursektorn att växa?

Antingen har man ett system för offentlig finansiering, som uppmuntrar att kulturen växer eller så har man det inte. Vi tror på det förra. Det är därför vi har ökat verksamhetsstödet – som bara de som uppnått högt ställda kvalitetskriterier har möjlighet att ta del av – från socialdemokraternas 54 miljoner per år 2006, till drygt 64 miljoner per år i år.

Ovanpå detta anslår vi dessutom 6 miljoner per år i kulturbonus, som går till dem som stärker sina intäkter och andelen barn och unga i publiken. Men det är viktigt att understryka: det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet som kan få bonus.

Varför är detta en bra politik? Vi tror på ett system där de som lyckas locka ny publik inte får mindre pengar utan istället uppmuntras genom att få en bonus. Förr var det så att om man hade lyckats öka sin publik och därigenom sina intäkter, så riskerade man att få minskat stöd. Det systemet motverkade den grundlägande idén med kulturpolitiken, nämligen att kulturen ska nå fler.

Enligt de rödgröna – understödda av DN kultur – är det fult att bedriva en verksamhet med hög konstnärlig kvalitet, samtidigt som man även lyckas locka fler människor att besöka teatern eller andra verksamheter. Att de rödgröna idag klargjort att de vid ett maktskifte kommer att skrota bonusen är ett klargörande för stockholmarna att denna elitism kan bli verklighet redan om några veckor.

Madeleine

Läs mer om kulturbonusen och vår kulturpolitik.

Årets kulturbonus utdelad 25 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags:
2 comments

För tredje året i rad utdelas kulturbonusen, som fördelas på toppen av det kvalitetssäkrade verksamhetsstödet, ut till teatrar, konsthallar danskompanier, jazzklubbar och annan Stockholmskultur. Det är glädjande att nästan alla får bonus i år vilket är ett tecken på att hela kulturlivet går framåt.

Bonussystemet är ett steg i riktning mot en kulturpolitik där kulturen tar större plats. Årets resultat visar att uppmuntran fungerar och ger tillbaka en bonus till dem som arbetar målinriktat för att bredda sin publik. Sammanlagt fördelas dryg 6 miljoner kronor ut i bonus.

När jag tillträdde som kulturborgarråd var min ambition att lägga om kulturpolitiken med målen att fler ska ta del av kultur och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet leder till just detta.

Bonussystemet är en del av ett större paket för att skapa tillväxt i kulturlivet. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom t ex intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta var förut. Eftersom vi även prioriterar kultur för barn och unga, gynnar bonusen också dem som ökar sin unga publik.

Bonusutdelning 2010

Madeleine

Kulturbonus ökar tillgängligheten 26 januari 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
add a comment

SvD har under två dagar skrivit om den incitamentsstruktur, s k växtpengarna, som införts i Stockholm. Igår redovisades en undersökning bland det fria kulturlivet. Idag får jag kommentera undersökningen.

En av mina mest angelägna uppgifter som kulturborgarråd anser jag vara att få tillväxt i kulturlivet. Att kulturen i Stockholm tar större plats, når flera och blir den kraft den ska vara i storstadens utveckling. Detta är viktigt eftersom kulturen bär på de demokratiska ideal som jag vill värna, den driver samhället framåt genom att pröva gränser och upprätthålla yttrandefriheten, den bidrar också till det klimat av tolerans och kreativitet som gör Stockholm attraktivt som storstad. Men det är inte allena genom tillskott från offentliga medel som tillväxt skapas. Den måste komma från kulturlivet självt. Stadens uppgift är att stödja en sådan utveckling. Därför skapades incitamentsstrukturen.

Incitamentsstrukturen består bl a av kulturbonusen, stöd till marknadsföring av det fria kulturlivet genom Kulturdirekt, de s k livecheckarna som hjälper musikerna få betalt samt fonden för Innovativ kultur för att gynna nyskapande och samverkan med näringslivet. Se här, här, här, här och här.

Delar av kulturlivet tycker att den kraftiga uppräkning av av kulturstödet som skett under senare år endast skulle utgått i form av höjt verksamhetsstöd. Men då tappar man hela poängen. Kulturbonusen är i första hand till för stockholmarna. Om en verksamhet fått verksamhetsstöd för att producera kultur ska bonusen ge en extra stimulans att sprida den till flera. 

För mig kan det aldrig finnas en motsats mellan hög kvalitet, hög konstnärligthet och stor publik.

Madeleine

Den nya publikbonusen fokuserar på ökad publik 7 mars 2014

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
1 comment so far

Målet med kulturpolitiken har sedan Folkpartiet fick ansvar för den varit att fler ska ta del av kvalitetskulturen och att kulturskapare ska få bättre ekonomiska villkor. Bonussystemet är en del av detta. Det finns ett egenvärde i att fler stockholmare nås av kulturen, men varje kulturentusiast bidrar också med ökade intäkter för verksamheterna. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom till exempel intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas – som det ofta var förut. Av den anledningen inrättade vi kulturbonusen till de fria kulturverksamheterna 2007. Syftet var att stimulera och bidra till att de fria kulturverksamheterna stärker sina egna intäkter och att de fria kulturverksamheterna närmar sig nya och bredare målgrupper – publik, näringsliv och organisationer.

För att kulturbonusen ska svara mot riktlinjerna för det nya kulturstödet kommer systemet för fördelning av bonusen att revideras och samtidigt byta namn till publikbonus. Fyra parametrar för beräkning av bonusen kommer att minska till en – ökade egna intäkter. Ett nytt urvalskriterium för att komma ifråga för bonus är beviljat och därigenom kvalitetssäkrat kulturstöd om minst 350 000 kronor per år. Kulturverksamheter som uppfyller urvalskriterierna ska skicka in en intresseanmälan för att ingå i bonusfördelningen.

I den nya publikbonusen lägger vi större tonvikt vid att kulturlivet ska nå fler och växa. Det är endast verksamheter som uppbär kulturstöd från staden på mera än 350 000 kronor som kan ansöka om bonusen. Det är alltså inte verksamheter som verkar på kommersiella villkor som är aktuella för denna extra åtgärd. Däremot kan och bör även icke-kommersiella och ibland exklusiva kulturverksamheter, vissa med närmast forskningsinriktad karaktär, nå ut till flera. Lyckas man sälja tio extra biljetter till en källarteaterföreställning betyder det att man gjort kulturen till en större del av tio stockholmares liv.

När antalet Stockholmare ökar kraftigt varje år ökar också potentialen för kulturlivet att förstärka sin publik och därigenom sina intäkter. Staden bör stödja detta arbete. Det här är ett sätt.

/ Madeleine

Miljoner till det fria kulturlivet 8 oktober 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
1 comment so far

Tensta konsthall

För sjätte året delades Stockholms stads kulturbonus nyligen ut. Bonusen är en del av Stockholms stads incitamentspengar för att öka det fria kulturlivets publik och egenintäkter men också nå fler barn och unga. Om detta berättade nyligen Kulturnytt om, hör inslaget här.

Bonusen fördelas efter fyra parametrar; självfinansieringsgrad (andel egna intäkter i förhållande till offentligt stöd), ökning av egna intäkter, andel barn- och ungdomspublik samt ökning av andelen barn och unga i publiken.

Ibland förekommer det kritik mot bonusen av somliga som inte har förstått konstruktionen. De hävdar att den gynnar verksamheter som inte håller någon konstnärlig kvalitet. Men det är viktigt att understryka: Det är bara verksamheter som först har fått del av det kvalitetssäkrade kulturstödet som kan få bonus.

Sedan maktskiftet 2006 har stödet till det fria kulturlivet ökat från ca 70 till 116 miljoner kronor per år. Förutom kulturbonusen har bland annat en fond för nyskapande kultur inrättats och kulturstödet utökats. Hösten 2011 gjordes även kulturstödet om vilket bland annat innebar att det blev möjligt att söka för fler år, att konstnärlig kvalitet blev mer tongivande, att armlängdsavståndsprincipen stärktes och att mer hänsyn tas till verksamhetens omfattning och publika räckvidd.

I årets kulturbonus var det 52 kulturaktörer som fick ta del av de 6 miljoner kronor som kulturbonusen utgör. De som denna gång får mest i bonus är: Dansens hus (250 000 kr), Tensta konsthall (250 000 kr), Konstnärernas kollektivverkstad (246 689 kr), Stockholms filmfestival (237 539 kr) och Turteatern (235 258 kr). Hela listan finns nedan:

Verksamhet

Bonus i kr

Stiftelsen Dansens Hus

250 000

Stiftelsen Tensta Konsthall

250 000

Konstnärernas Kollektivverkstad

246 689

Stockholms filmfestival AB

237 539

Turteatern

235 258

Re:Orient

221 068

Stiftelsen Strindbergsmuseet

206 062

Kulturföreningen Konsthall C

194 313

Zirkus Loko-Motiv

192 176

CCAP

184 472

Teater Pero

180 963

Pantomimteatern

174 824

Strindbergs Intima Teater

169 633

AB Fasching Musikproduktion

161 971

Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet

155 613

Örjan Andersson Dance

155 613

Dockteatern Tittut

154 348

Stiftelsen Färgfabriken

153 857

Folkets Bio Stockholm

151 461

Judiska Museet Stockholm

124 110

Teater De Vill

122 394

Farhang

121 623

Boulevardteatern

120 033

Föreningen Dans/Claire Parsons Co.

112 213

Teater Tre

106 067

Bio Rio/Framtidens Mötesplats AB

101 436

Latinamerikanska Folkteatern

100 940

Moment

91 605

Cirkus Cirkör

90 035

Gunilla Heilborn EF

85 994

Fritz´s Corner

79 957

Stockholm International Jazz & Blues Festival

79 048

Orionteatern AB

77 748

Pygméteatern

77 181

Fylkingen

68 787

Stiftelsen Hobby-Leksaksmuseum

66 728

Weld

64 236

Teater Tribunalen

61 655

Mittiprickteatern

60 790

Stiftelsen Finlands kulturinstitut i Sverige

55 810

Intercult

55 147

Z-dansproduktion / Zebra dans

49 977

Forum Jean Claude Arnault HB

47 203

Teater Barbara

44 866

Teater Galeasen

40 790

Föreningen Samtida Musik

38 903

Fabula Storytelling

33 279

Stockholm Early Music Festival

32 392

Föreningen för jazz på Glenn Miller Café

27 653

Kammarmusikföreningen Tonande

20 003

Teater Giljotin

18 648

Stiftelsen K.A.Almgren sidenväveri & museum

17 828

Minna Krook & Co

14 813

Stiftelsen Kurdiska Biblioteket

12 800

/ Madeleine

Fonden för innovativ kultur växer 3 oktober 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: ,
add a comment

Nu står det klart att Innovativ Kultur – Stockholms stads resurs för nyskapande konst och kultur – utökas till att omfatta också Huddinge kommun, Nacka kommun, Stockholms läns landsting och Värmdö kommun. Innebörden blir ett kraftfullt tillskott för gränsöverskridande samarbeten, innovation och kulturell förnyelse i regionen.

Innovativ Kultur startades 2008 på initiativ av Stockholms stad och har till dags dato hjälpt till att finansiera 106 projekt. En fond för nyskapande kultur var och är en del av vårt incitamentspaket för att få kulturlivet att växa, där också kulturbonusen ingår. Här kan du läsa det tjänsteutlåtande från 2008 som låg till grund för fonden.

2012 delades 3 miljoner kronor ut och Innovativ Kultur hade totalt ca 320 sökande. I verksamheten ingår också kvalificerad rådgivning och ett omfattande nätverksskapande. Med det nya regionala samarbetet kommer såväl finansieringen som rådgivningsverksamheten och nätverket att växa.

Innovativ Kultur drivs nu som ett samarbete mellan de deltagande parterna. Detta medför utökade medel och höstens utlysning omfattar 3,2 miljoner kronor av årets total på 5,2 miljoner kronor.

/ Madeleine

Läs det gemensamma pressmeddelandet här.

Teaterförbundet vet inte vad det talar om 20 september 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
add a comment

Teaterförbundets Jaan Kolk vet inte vad han talar om när han anklagar Stockholms stad för censur av de fria teatrarna – det är den enda rimliga slutsatsen man kan dra efter att ha sett hans framträdande i Kulturnyheterna. Att sätta det allvarliga ordet censur i ett sammanhang som handlar om att vissa kulturaktörer inte är garanterad de summor man anser sig vilja ha är stötande och visar på teaterförbundets förfärliga demokratisyn.

Sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken har anslagen till det fria kulturlivet ökat kraftigt. 2006 erhöll fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare 70,6 miljoner kronor per år. Vi har höjt den summan till 116 miljoner, det vill säga  ett ökat anslag med över 46 miljoner kronor.

Det har förutom höjt kulturstöd bland annat inneburit att en fond för innovativ och nyskapande kultur skapats (till vilken flera kommuner i Stockholms län och själva landstinget nu ansluter sig), att en kulturbonus som stimulerar ökad publik inrättats och att subventionen till skolornas och förskolornas besök till fri scenkonst höjts kraftigt.

Men allt handlar inte om att skjuta till nya medel utan också hur man använder pengarna. För drygt två år sedan antog kulturnämnden kulturförvaltningens förslag till nya riktlinjer för stadens stöd till det fria kulturlivet. De nya reglerna innebar i korthet att det blev möjligt att söka stöd för tre år för att öka kontinuiteten, att det blivit möjligt att söka stöd under fler tillfällen under året om idéer om ny programverksamhet eller samarbeten uppstått, att det externa referensarbetet stärktes och utökades för att stärka principen om armlängds avstånd och att bedömningsgrunderna för stöd blev tydligare med större tonvikt på bland annat konstnärlig kvalitet. En enskild teater behöver inte – om den inte skulle vilja det – söka stöd för varje enskild föreställning som Kulturnyheterna uppgav.

Alla ansökningar om stöd genomgår givetvis en prövning. En prövning som dels avser hur väl ansökan motsvarar stadens riktlinjer och dels hur ansökan står sig i förhållande till andra ansökningar. Ett sådant förfarande är det enda rimliga så länge det rör sig om ett stöd och inte en gåva. Det vore ett högst oansvarigt förfarande med skattebetalarnas pengar att dela ut dessa som ett slags in blanco-checkar utan någon form av krav på konstnärlig kvalitet, publik räckvidd eller verksamhetens omfattning. I gårdagens Kulturnyheterna förklarade Patrik Liljegren, ansvarig tjänsteman i frågan på kulturförvaltningen, detta mycket pedagogiskt. Se inslaget här.

De konstnärliga bedömningarna av ansökningarna sker – till framförallt Vänsterpartiets stora förtret – av kulturförvaltningens opolitiska tjänstemän tillsammans med externa referenspersoner. Vi vill inte ha en ordning som i Malmö där Ann Marie Engels (V) partikollega Daniel Sestrajcic (V) kraftigt sänkt delegationsgränsen och flyttat makten från kvalificerade tjänstemän till politiker. Vi vill inte heller ha en ordning, som Miljöpartiet Mats Berglund föreslagit, där fritidspolitiker ska bedöma den konstnärliga kvaliteten i det fria kulturlivet.

Att en ansökan prövas utifrån riktlinjerna och i konkurrens med andra ansökningar betyder att en fri kulturverksamhets stöd både kan gå upp och gå ned över tid. Något annat än denna ordning är också orimlig eftersom det skulle innebära att kulturstödet både stängdes för nya aktörer och att kulturstödets nivå skulle vara en gång för alla givet oavsett hur de olika verksamheterna utvecklar sig, både enskilt och i förhållande till varandra.

Det fria kulturlivet är mycket viktigt för Stockholm. På dess scener och i dess utställningslokaler visas det smala, det oetablerade, det nyskapande på nya eller annorlunda sätt. Därför har staden i flera omgångar höjt anslagen till det fria kulturlivet och infört nya bidragsregler som ger det fria kulturlivet bättre villkor – tvärtemot vad Teaterförbundet försöker ge sken av.

Madeleine

Klassresan börjar på biblioteket 17 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , ,
1 comment so far

Klassresan börjar i klassrummet brukar Jan Björklund säga. För många barn, mig själv inkluderad, börjar den även på biblioteket eller i Kulturskolan. Att se till att barn och unga har tillgång till kultur ska vara en ständigt prioriterad fråga och är även en ständigt aktuell sådan. Så sent som för några veckor sedan replikerade skolborgarrådet Lotta Edholm och jag på Pia Huss i DN på detta tema.

Vi har gjort mycket sedan maktskiftet 2006; stödet till subventionerade teaterbesök för barn i förskola/skola har ökat kraftigt, anslagen till biblioteken har höjts med 30 procent, i kulturbonusen som vi inrättat belönas ökad barnpublik i syfte att ge incitament för det fria kulturlivet att prioritera barn och unga, och ungas besök till Stadsteatern har på sju år nästan fördubblats genom kraftiga satsningar och prioriteringar för att nämna ett axplock.

Det kanske viktigaste är dock det uppdrag kulturnämnden gav kulturförvaltningen strax efter maktskiftet – att ta fram en strategisk plan för barn- och ungdomskulturen i Stockholm ”Kultur i ögonhöjd”, som skulle genomsyra alla förvaltningar och bolag i hela staden. Uppdraget omfattade att utifrån barnkonventionen, den nationella kultur- och ungdomspolitiken, läroplanernas mål och övergripande inriktnings- och verksamhetsmål formulera definiera och formulera övergripande mål, delmål, strategier och ansvarsbeskrivning för stadens barn och ungdomskulturverksamhet. Ambitionen var att planen också skulle fungera som inspiration och verktyg även för aktörer utanför det kommunala uppdraget som är involverade i barns och ungdomars kultur och fritid i Stockholm.

 Nu har planen utvärderats och glädjande nog visar denna utvärdering att planen har varit ett nödvändigt initiativ för att förverkliga visionen om att barn och unga i Stockholm, oavsett bakgrund och förutsättningar, ska ha likvärdig tillgång till kultur för, av och med barn och unga. Planen har stärkt medarbetare i arbetet med barns rättigheter, lyft fram kultur och delaktighet på dagordningar och i verksamhetsplanering liksom inspirerat till nya sätt att tänka och till samarbete.

 Just nu är en uppdaterad version av Kultur i ögonhöjd – som är tydligare, något nerkortat, och mer överskådligt – ute på remiss i hela staden i syfte att om möjligt stärka barnkulturens ställning än mer. Vi tar gärna emot förslag/synpunkter här på bloggen innan det är dags för beslut i Kommunfullmäktige. 2014 ska den nya planen vara igång och då kommer även fler satsningar på barn och ungdomskultur att realiseras.

Madeleine

Skiljelinjen finns här Birgersson! 8 april 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

I allt mediebrus från Socialdemokraternas nyss avslutade kongress hördes inte mycket om kulturpolitiken. Inte mer än inslag om att den var frånvarande som debattämne i plenisalen, som exempelvis Naila Saleems inslag på Kulturnytt med den talande rubriken ”Kulturen i skymundan på S-kongress”.

I dagens DN plockar Susanne Birgersson upp tråden och konstaterar dystert: ”Några verkligt avgörande skillnader mellan regeringens och oppositionens politik är svåra att urskilja. Det var intrycket också efter S- kongressens beslut förra veckan.” Och fortsätter: ”Det spelar kanske inte så stor roll om kulturdepartementet rattas av en moderat eller sosse.”

Att säga att det inte finns några skillnader i kulturpolitik mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är givetvis att gå för långt. Det finns skillnader. Ibland avgörande sådana. Samtidigt är Birgerssons kulturpolitiska ton mer precis än vad som vanligtvis är fallet i den kulturpolitiska debatten där det från kulturmarxistiskt håll låter som om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) skulle ha gått fram som en lieman bland kulturens utgiftsposter.

Samtidigt kan man väl konstatera att den stora skiljelinjen i kulturpolitiken inte går mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Snarare är det Folkpartiet som sin kulturtillvända vana trogen ständigt ligger i debattens framkant. Den till alldeles nyligen kulturpolitiske talespersonen för FP tillika vice ordförande i kulturutskottet, Christer Nylander, höll fanan högt. När han bytte politiskt sakområde tidigare i vinter konstaterade han på sin blogg talande nog att ” Jag tycker själv att jag bidragit med en del, men får ärligt erkänna att jag inte fullt ut lyckats få gehör i alliansregeringen för de förändringar jag skulle vilja se.”

Om man tycker att meningsskiljaktigheterna saknas mellan regering och opposition går det betydligt hetare till i Stockholms stad. Här märks skillnaderna mellan en socialistisk och en liberal kulturpolitik på varje kulturnämnd. Samtidigt som vi år från år successivt utökat kulturbudgeten, framförallt med betoning på stadens bibliotek, har staden varit mycket tydlig med att kulturen inte ska vara förpassad till ett offentligt och/eller ett navelskådande reservat.

Att alla har rätt till kultur av hög kvalitet, det är en av grundbultarna i en liberal kulturpolitik. I kulturen hittar alla människor en utvecklingspotential. Antingen genom att ta del av teater, litteratur, film, dans, musik eller bildkonst. Eller genom eget skapande. Målet med en sådan politik är – till skillnad från socialisternas målsättning – att individen själv ska utvecklas och bilda sig. Odla sig själv.

Mångfald är därför ett liberalt ledord. Samhället måste ge goda förutsättningar till konstnärligt skapande oavsett om det gäller kioskvältare eller experimentell lyrik. Musikaler eller modern dansperformance. Rockkonserter eller konstmusik.

En förutsättning för mångfald är att kulturlivet ska vara oberoende. Därför är det oroväckande att allt för mycket kultur är så pass beroende av politiska beslut. En väg bort från detta är att stärka kulturlivets ickeoffentliga finansiering. Gör man detta som ett komplement och inte ett substitut till offentlig finansiering uppnår man också kulturell tillväxt.

En bit in på mandatperioden efter maktskiftet 2006 i Stadshuset infördes en kulturbonus i stödgivningen till det fria kulturlivet. Tanken med bonusen var att göra tvärtemot vad man gjort tidigare. Istället för att dra ned de offentliga stöden när bidragstagarna lyckades öka sina egna intäkter eller finna en sponsor tänkte vi tvärtom. Ok, du har lyckats få en stor publik att komma (ökade biljettintäkter). Ok, du har lyckats sänka dina kostnader genom att dela lokal med någon annan (ökade egenintäkter) Ok, du har lyckats hitta en sponsor (ökade egenintäkter). Bra! Det stimulerar vi genom att ge en extra bonus. Så växer kulturen. Bort med meningslösa nollsummeekvationer som bestraffar framgång.

Men skillnaden märks inte enbart i stadens bidragsgivning till externa parter. Det har den också gjort i stadens egna verksamheter. Ett exempel är Stockholms stadsbibliotek.

Efter maktskiftet 2006 kunde vi sätta stopp för Socialdemokraternas besparingspolitik på biblioteken. Siffrorna talar för sig själv. 2006 var anslaget 223 miljoner kronor per år, i år är de 292 miljoner kronor per år. Anslagsökningarna har dock varit kombinerade med en förändringsprocess inom Stockholms stadsbibliotek. Biblioteken ska flytta till mer attraktiva lägen där stockholmarna lätt kan nå dem, som exempelvis tunnelbanebiblioteken. De ska i större utsträckning ha öppet på kvällar och helger då stockholmarna har tid att besöka dem.

Ett annat exempel är Stockholms stadsteater. Under flera år har budskapet från fullmäktige till teatern varit tydligt: Anslaget från staden ska i större utsträckning läggas på den konstnärliga verksamheten och skapa mer teater för stockholmarna. Att pengarna ska läggas på konsten!

Detta har varit en mycket framgångsrik strategi. Sedan 2002 har publiken ökat med omkring 60 procent. Detta märks inte minst i biljettintäkterna. Som nu med omkring 70 miljoner kronor är större än någonsin.

Givetvis har utvecklingen inte enbart drivits av att Stadsteatern internt har prioriterat mellan olika kostnadsposter och på så sätt skapat en mer effektiv teater. Att Stadsteaterns anslag från staden har ökat från 196 till 220 miljoner kronor mellan 2006 och 2012 har givetvis gjort att teatern haft mer medel att bedriva teaterverksamhet för.

Våra meningsmotståndare beskyller dessa framgångar nedlåtande som att staden är ”intresserad av vinst” vilket är ett helt befängt påstående. Varje intjänad krona på Stadsteatern har gått tillbaka till teatern – till fler tjänster för skådespelare och fler föreställningar. År efter år. Det är kulturell tillväxt.

Även i yttrandefrihetsfrågor har vi sedan 2006 haft många tillfällen att sticka ut hakan i debatten. Staden har tydligt markerat att den inte accepterar några politiska urvalskriterier eller utrensningsdito i bibliotekens mediebestånd. Biblioteken ska vara en institution som får människor att tänka på egen hand, inte en institution där politiken ska få dem att tänka rätt.

Det här var något om skillnaderna mellan en socialistisk kulturpolitik och en liberal. Skillnaden mellan Moderaternas och Folkpartiets kulturpolitik får vi ta en annan gång.

/ Madeleine

Prata om arbete istället för bidrag! 30 januari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , , , ,
1 comment so far

Punkbandsmusikerns Nike Markelius inlägg om hur det är att vara arbetssökande i allmänhet och arbetssökande kulturskapare i synnerhet har spridits som en löpeld på sociala medier. På Facebook har texten nu delats 11.000 gånger, på Twitter 650 gånger. Reportaget är på samma gång en kritik av svensk arbetsmarknadspolitik som något av en appell om att staten borde garantera alla – eller i varje fall kulturskaparna – en försörjning för att förverkliga sig själva. Den ger också en mycket avklädd bild av vänsterns människosyn i hur Markelius beskriver de yrkespersoner vars arbete det är att vägleda henne tillbaka till yrkeslivet och en inkomst – ett totalt förakt.

Få är det som plockat upp den handske Nike Markelius kastat. Men igår gick Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand i skarp polemik i en artikel:”[D]et är inte en mänsklig rättighet att kunna leva på sin konst. Det är faktiskt inte det. Har man familj är det förbannat svårt; det är ingen skam att Nike Markelius inte har lyckats. Men det är inte heller Arbetsförmedlingens fel att hon har misslyckats.”

Jens gör en korrekt iakttagelse. Inget system fungerar perfekt och ibland har arbetslinjen tolkats väl tufft i relation till sjuka, det förefaller det inte att handla om här. Ingen har rätt att leva av andras inkomster för att i sitt yrkesliv förverkliga sig själv. Detta är inte heller poängen med arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan är inte och ska inte heller vara en försörjningsform för vissa yrkesgrupper utan en försäkring för den som förlorat sitt jobb i väntan på ett nytt. Det är helt rimligt att samhället ställer krav på att den som inte får ett jobb efter en viss tid inom sin egen arbetskategori är tvungen att söka andra typer av jobb.

Men nog om detta. Vore det inte för en gångs skull vara mer intressant – framförallt mer konstruktivt – att tala om hur vi skapar förutsättningar för kulturskaparna att leva av sitt konstnärskap istället för att ständigt diskutera hur de ska få bidrag när de inte kan försörja sig? För det saknas varken idéer eller exempel på hur förutsättningarna för kulturskaparna och kulturföretagen skulle kunna förbättras. Sedan jag blev borgarråd har detta varit den mest prioriterade frågan. Det första initiativet, växt-pengarna, togs redan 2007 och innehöll ett reformpaket samt ökade resurser om 10 mkr per år.

Lägg pengarna på den konstnärliga verksamheten. Stockholms stadsteater har genom att öka sina intäkter och se över sina kostnader skapat och frigjort resurser för det konstnärliga innehållet vilket både lett en större konstnärlig personal och mer teater för allmänheten. Skulle fler teatrar i Sverige arbeta på liknande sätt skulle vi både få mer teater och fler arbetstillfällen för de konstärliga arbetsgrupperna inom teatersektorn.

Betala konstnärerna skäligt. Konstnärernas Riksorganisation har förhandlat fram det så kallade MU-avtalet med staten. Avtalet innebär ett slags miniminivå för den ersättning som betalas ut till konstnärerna när de ställer ut. Stockholm var första kommun att börja tillämpa avtalet. Fler kommuner borde följa efter – ersättningarna många offentliga konsthallar och museer betalar de professionella konstnärerna är skamligt låga.

Mer konst i det offentliga rummet. Enprocentsregeln anger att en procent vid ny-, om- och tillbyggnad i avsättas för konstnärlig gestaltning. En bra regel som innebär att konsten inte glöms bort i det offentliga rummet. Stockholms stad antog regeln redan 1963. Även om det råder bristande kunskapsunderlag om förekomsten av regeln runtom i Sverige menar många att kommunerna som tillämpar den blir allt färre. Staden har också i de två senaste budgetarna höjt anslagen till Stockholm konst så att offentlig konst ska kunna placeras ut även i ”färdigbyggda” områden. Utvecklingen bör vändas och fler ta efter Stockholms exempel.

Skapa incitament för kulturlivet att öka sina intäkter. Stockholms stads kulturbonus innebär bland annat att de kulturaktörer som får kulturstöd från Stockholms stad och lyckas öka sin egenfinansiering genom exempelvis ökad biljettförsäljning belönas med en bonus. Bonusens storlek är kopplad till bland annat de egna intäkterna ökar. På så sätt skapas incitament för kulturaktörerna att nå fler och få en bättre ekonomi.

Gynna samordning av resurser. Som en del av Stockholms kulturnämnds växtpengar har medel delats ut till bland annat Kulturdirekt, en organisation som arbetar för att genom bland annat gemensam biljettförsäljning och annonsering underlätta mötet mellan kulturarrangörerna och kulturkonsumenterna. Fler organisationer som Kulturdirekt borde tillskapas runtom i landet. I den revidering av stadens kulturstöd som gjordes 2011 uppmuntras även samutnyttjande av lokaler så att mer pengar kan gå till kulturverksamheternas innehåll.

Detta är några exempel på hur staden arbetat de senaste åren för att skapa tillväxt inom kultursektorn och på så sätt skapa bättre förutsättningar för kulturskaparna att nå ut och leva på sin konst. Jämte vad en kommun kan göra finns det flera andra viktiga reformer. Exempelvis privatpersoners och företags möjligheter att göra avdrag vid donationer till kulturella ändamål, skattefriheten för stiftelser som ägnar sig åt kulturella ändamål, företagens möjligheter att göra avdrag för förstagångsinköp av samtida konst, sänkning av momsen på e-böcker, sponsringsreglerna för kultursektorn och flera andra förslag som skulle öka efterfrågan på kultur. Makten över dessa förslag har dock riksdag och regeringen, inte Sveriges kommuner.

/ Madeleine

Urpremiär för fri scen på Stadsteatern 29 augusti 2012

Posted by angusthlm in Kultur för fler.
Tags: , , , , , , , , ,
add a comment

Ikväll har pjäsen Medans vi faller av Teater Fryshuset urpremiär på scenen Bryggan. Premiären har blivit möjlig genom ett nytt samarbete mellan Stockholms stadsteater och några av Stockholms oetablerade friteatergrupper.

Medans vi faller skildrar en mörk period i pjäsförfattaren Sebbe Staksets (frontfigur i rapgruppen Kartellen) liv då han som 19-åring började avtjäna ett fem år långt fängelsestraff – en tid som fick förödande konsekvenser för honom och ännu värre för hans flickvän.

I årets budget gavs Stadsteatern i uppdrag att erbjuda det fria scenkonstlivet möjligheten att gästspela på scenen Bryggan. Syftet med initiativet är dels att erbjuda en plats och skapa ett skyltfönster för Stockholms oetablerade grupper, dels att tillgängligöra den teaterkonst som finns utanför de etablerade teatrarna för stadens invånare. Totalt uppgår subventionen på 4 170 000 kronor per år. Satsningen ska ses som ett led i stadens arbete med att stärka möjligheterna för det fria kulturliv som frodas utanför de offentliga kulturinstitutionerna att nå ut till fler: Utökat och omgjort kulturstöd, Kulturdirekt, fler reklamytor för det fria kulturlivetkulturbonusen och ökade subventioner för skolornas scenkonstbesök.

Uppdraget har resulterat i att sex olika frigrupper under hösten kommer att medverka med föreställningar på Bryggan: Teater Fryshuset med Medans vi faller, Teater Komet med Över gränsen, Dotterbolaget med Strindbergs Den starkare, Ful Stage med Here/Här, KEL med KELs anatomiska teater och Lumor med Hon finns inte med på fotografiet och Mellanhavandet.

Stockholm har ett levande teaterliv utanför de etablerade teatrarna som präglas av experimentlusta och nytänkande. En del av teaterlivet som många driver den konstnärliga förnyelsen framåt. Genom den fria scenen kan fler stockholmare ta del av denna kreativitet. Det ska bli spännande att se hur initiativet faller ut.

/ Madeleine

Läs mer om föreställningarna på den fria scenen: Stockholms frigrupper tar över bryggan

Fler reklamytor för det fria kulturlivet 14 augusti 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , ,
7 comments

I Stockholm finns en mängd kulturaktörer utanför de offentliga kulturinstitutionerna som erbjuder stockholmarna kultur av hög kvalitet – det fria kulturlivet. Det är oftast på dessa arenor som gränserna för det konstnärliga skapandet tänjs och där man inte räds brännande samtidsfrågor. Genom ett samarbete mellan Kulturdirekt och Fortum ges det kulturlivet nu tillgång till affischering på 200 reklamtavlor i centrala Stockholm. En siffra som kan fördubblas redan nästa år. DN Stockholm skriver om nyheten idag.

Ett viktigt mål för kulturpolitiken i Stockholms stad är att kulturlivet ska präglas av tillväxt så att stockholmarna får mer kultur och kulturlivets intäkter ökar. Därför har staden infört en kulturbonus som uppmuntrar de fria kulturaktörerna som mottar kulturstöd att öka sina egna intäkter och skapat en fond för nyskapande kultur – Fonden för innovativ kultur. Och därför har staden också varit med och initierat Kulturdirekt som, drivet av kulturlivet självt, ska verka för ökat samarbete mellan aktörerna inom det fria kulturlivet och stödja detsamma när det gäller marknadsföring och biljettförsäljning.

Kulturdirekt köper bland annat annonsutrymmen i dagspressen där det fria kulturlivet kan annonsera till förmånliga priser och har en biljettkassa på Kulturhuset där de fria kulturaktörerna kan sälja biljetter till sina evenemang. Och nu har Kulturdirekt genom ett samarbete med Fortum tillgängliggjort 200 reklamtavlor i centrala innerstaden som medlemmarna kan annonsera på till förmånliga priser. Om försöket faller väl ut har Kulturdirekt möjligheten att fördubbla antalet reklamtavlor. Reklamtavlorna kommer att sättas upp på elskåp redan nu i dagarna.

Förhoppningen är givetvis att de ökade ytorna för det fria kulturlivet att göra reklam för sina evenemang ska öka deras intäkter och bidra till att fler stockholmare kommer i kontakt med samtidskulturen.

/ Madeleine

Läs mer: Kultur på elskåpen

4,7 miljoner till Innovativ Kultur 5 juli 2012

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Kultur för fler.
Tags: , ,
1 comment so far

I går kom den glädjande nyheten att Fonden Innovativ Kultur tilldelas 4 721 688 kronor från Stiftelsen framtidens kulturs sista utdelning. 

Innovativ kultur startade på uppdrag av Stockholms stad hösten 2008, som en del i de så kallade växtpengarna. Det är ett resurscentrum för alla som arbetar med nyskapande projekt, experiment och skapar samarbeten mellan kultur, näringsliv och akademi.

Stiftelsen framtidens kultur hade till uppgift att främja ett vitalt kulturliv genom att ge bidrag till långsiktiga och nyskapande kulturprojekt. Stiftelsen, som bildades 1994 av svenska staten, disponerade för detta syfte medel från de upplösta löntagarfonderna. Innovativ Kultur tilldelas pengarna då Framtidens Kultur ”bedömer verksamheten som intressant och utvecklingsbar, det intresse som visats av andra parter i Stockholmsregionen tyder på att även andra delar denna uppfattning.”

Nu hoppas vi att dessa pengar som Innovativ kultur tilldelats, ytterligare kan bidra till att skapa förutsättningar för hittills oprövad verksamhet, nya konstellationer, samarbeten och gränsöverskridande kultur.

Jonas

 

Kvalitet, frihet, bildning, tillväxt 3 maj 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad, Internet och kulturen, Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , ,
add a comment

Idag uppmärksammar Dagens Nyheter Folkpartiets kulturgrupps inspel till det nya partiprogram som håller på att arbetas fram inom partiet. Jag är en av dem som suttit med i gruppen som arbetat fram programmet ”Kulturland Sverige” och tycker att det innehåller många bra förslag på hur kulturen kan växa, dess oberoende öka samt hur kulturpolitiken kan bidra till ökad bildning och gynna kvalitet. Helt enkelt, klassisk liberal kulturpolitik. Det är dessutom glädjande att många av förslagen innebär satsningar på kulturlivet i Stockholm.

En ständig kamp liberala kulturpolitiker för är den om det offentliga ska våga gynna konstnärlig och kulturell kvalitet. I det nya kulturpolitiska programmet återfinns därför förslaget att offentliga anslag eller bidrag ska vara kvalitetsdrivande – fria aktörer eller offentliga institutioner som höjer kvaliteten ska få ökade resurser. Ska Sveriges kulturinstitutioner ligga i internationell framkant gäller det att vi vågar satsa på kvalitet.

Både folkbibliotekens och skolbibliotekens roll i samhället måste lyftas. Folkbiblioteken bör i högre utsträckning lyfta fram kvalitetslitteraturen. Programgruppen är mycket tyglig med att skolbiblioteken ska vara bemannade och väl utrustade. För att få fart på digitaliseringen av den svenska bokskatten vill Folkpartiet se större offentliga stöd till digitalisering av äldre litteratur, förlagens så kallade backlist.

Inom utbildningspolitiken vill vi se satsningar på humaniora på våra universitet och högskolor samt se att humaniora i ökad utsträckning finns med på andra universitet och högskoleutbildningar.

I en liberal kulturpolitik är konstnärernas och kulturinstitutionernas frihet en mycket viktig fråga. Att det konstnärliga innehållet inte ska styras av politiker är en fråga jag drivit hårt i Stockholms stad. För att öka institutionernas frihet presenteras i programmet därför tanken om att en ny myndighetsform som garanterar avståndet mellan politik och konstnärligt innehåll bör utredas.

För att både öka kulturlivets oberoende från politiken och se till att kulturens plats i samhället växer återfinns även ett kulturekonomiskt paket i programmet, vilket jag tycker är mycket positivt: Sponsringsreglerna för kulturlivet ska tydliggöras, gåvor och donationer till kulturella ändamål ska göras avdragsgilla, skattereglerna för stiftelser som donerar medel till kulturella ändamål måste ändras. Jag hade därutöver gärna sett att även ett system liknande den kulturbonus vi har infört i Stockholms stad även blev nationell, alltså att fria aktörer som lyckas öka sin egenfinansiering får högre offentliga bidrag.

Inspelet ger tydliga besked om att ett nytt operahus och ett nytt nobelmuseum behöver byggas i Stockholm. Att Stockholm behöver en ny opera har jag och Christer Nylander (FP) (vice ordförande kulturutskottet) drivit på för tidigare, bland annat i en artikel på DN-debatt. Med bakgrund av den starka konstscenen i Stockholm föreslås även att en konstbiennal etableras av staten, Stockholms stad och privata finansiärer. Alla dessa förslag skulle lyfta kulturlivet i Stockholm ett snäpp till och placera staden på Europas kulturkarta.

Madeleine

Kan Ohly få vänstern att byta spår? 1 mars 2012

Posted by Madeleine Sjöstedt in Konstnärlig frihet, Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
add a comment

Kollegerna på SJ får vänta ytterligare några år på att återse tjänstledige tågmästare Lars Ohly (V). Den forne vänsterledaren blir istället ny kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet (se bl a SvD , DN och Expressen) Hans första budskap är att tillgängligheten till professionell kultur måste öka och att kulturskaparnas villkor ska förbättras. Menar Ohly allvar med sitt budskap borde han rikta blicken mot Stockholm – och då inte hans nejsägande partivänner i opposition –  för att finna exempel på hur han kan förverkliga sin politik.

Stockholms stad har sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturen arbetat intensivt med frågan hur kulturlivet ska kunna nå ut till fler. Förutom att anslå mer pengar har vi genomfört en rad reformer för att få de fria teatrarna, gallerierna, musikscenerna och stadens egna institutioner att söka sig ut mot publiken och locka fler stockholmare till sina verksamheter. Frågan om kulturarbetarnas villkor har varit prioriterad.

Vi har infört armlängds avstånd mellan politik och det fria kulturlivet mot Vänsterpartiets vilja. Vi har kraftigt satsat på folkbibliotek i hela staden medan vänstern drog ner på bibliotekspengarna när de var med och styrde. Vi har ökat incitamenten för att flera stockholmare ska få ta del av kulturen genom kulturbonus till det fria kulturlivet – något som vänsterpartiet kraftigt motsätter sig. Vi har infört en fond för nyskapande kultur som har svårt att få annat stöd mot vänsterns protester.

Här är några tips på reformer som Lars Ohly kan hämta inspiration ifrån i sitt arbete i kulturutskottet:

Kulturbonusen – en belöning för dem som når ut till fler. Den som lyckas öka sin egenfinansiering genom till exempel intäkter genom biljettförsäljning ska belönas för detta och inte missgynnas som det ofta varit förut. Det måste finnas incitament i den offentliga bidragsgivningen som uppmuntrar att tillgängligheten ökar och att resurserna från andra håll än det offentliga blir större.

Kulturdirekt – hjälp med marknadsföring och biljettförsäljning. Många fria kulturaktörer är små och har därför svårt att marknadsföra sina verksamheter. Därför startade vi Kulturdirekt som en gemensam marknadsföringsresurs för det fria kulturlivet. 

Subventionen – subventionerat biljettpris för Stockholms skolor. Ofta läggs grunden för våra kulturvanor tidigt i livet, därför är det viktigt att man som barn och ungdom får komma i kontakt med professionell kultur. Vi har därför kraftigt ökat anslagen till den så kallade subventionen som innebär att alla skolor får en viss ersättning per biljett när de tar med eleverna på professionell scenkonst (musik, teater, dans) inom det fria kulturlivet. På detta sätt får också de fria scenkonstaktörerna ökade intäkter.

Reformerat kulturstöd – tydligare riktlinjer och bättre resursutnyttjande. Vi har i det nya kulturstödssystemet tydliggjort kriterierna för vad man som fristående kulturaktör kan få pengar till och betonat vikten av att det fria kulturlivet använder sina resurser på bästa möjliga sätt. Många fria kulturaktörer dras idag med stora och ökande lokalkostnader. Om inte kulturstödet ska ätas upp av lokalkostnader måste man se över hur man använder och samarbetar kring lokaler.

MU-avtalet – självklart ska konstnärerna ha betalt. Stockholms stad började tidigt tillämpa det statliga medverkans- och utställningsersättningsavtalet för bild- och formkonstnärer som garanterar att bild- och formkonstnärerna får skäligt betalt när deltar i utställningar som Stockholm stad arrangerar. Som kommun är Stockholm relativt ensamt om att tillämpa MU-avtalet.

De egna institutionerna ska nå ut till fler. Sedan 2006 har vi arbetat målmedvetet för att Stockholms stads egna kulturinstitutioner ska nå ut till fler. Biblioteken ska ligga där stockholmarna rör sig och ha öppet när stockholmarna kan besöka dem. Innehållet i institutionernas verksamhet ska vara aktuellt, hålla hög kvalitet och vara varierat. Befintliga resurser ska utnyttjas. Därför har vi öppnat nya bibliotek och renoverat gamla och förlängt öppettiderna. Därför har Stockholms stadsteater och Stockholms stadsmuseum idag fler besökare än någonsin tidigare. Därför var 2011 ett rekordår för Kulturhuset.

Om Lars Ohly menar allvar med att tillgängligheten till professionell kultur ska öka så måste man förstå att det grundläggande är att ge kultursektorn möjlighet att växa. För att lyckas med detta krävs en bredare finansiering och reformer som strävar efter att få kulturen att nå ut till fler. Då går det inte att som stockholmsvänstern se privata initiativ som en styggelse och motarbeta principen om armlängdsavstånd inom kulturlivet.

Madeleine

Allt fler lever på sin konst 16 juni 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , ,
2 comments

Det är svårt att försörja sig på sin konst. En ny undersökning från konstnärsnämnden om konstnärernas inkomster i Sverige visar dock att de kanske inte har det riktigt så illa som det ibland framställs. Det är dags att omvärdera synen på den fattige konstnären, säger Ingrid Elam, ordförande i Konstnärsnämndens styrelse.

Konstnärer förväntas ofta arbeta gratis eller för en symbolisk ersättning. Det finns en brist på förståelse för att konstnärer har samma rätt som andra yrkesgrupper att få betalt för sitt arbete. Som ett exempel gällande bildkonstnärer: under många år har till statliga som kommunala konsthallar runt om i Sverige blankt struntat i att betala konstnärer som ställer ut sina verk. Alla andra i konsthallarna har däremot fått betalt; städare, butikspersonal, producenter, kuratorer och chefer. Under år 2009 utarbetade konstnärernas riksorganisation och staten ett nytt avtal om utställningsersättning till konstnärer. Det är egentligen inte bindande för kommuner, men Stockholm följer ändå avtalet för att även konstnärerna ska ha betalt för det arbete de utför, och flera andra kommuner följer efter. Vi har även sett till att staden nu tillämpar 1%-procentsregeln gällande konstnärlig utsmyckning av alla ny-, om- och tillbyggnader i staden och det genererar naturligtvis beställningar till konstnärer. Att skapa tillväxt i kulturlivet är också syftet med incitamentstrukturen. Incitamentsstrukturen består bl a av kulturbonusen, stöd till marknadsföring av det fria kulturlivet genom Kulturdirekt, de s k livecheckarna som hjälper musikerna få betalt, samt fonden för Innovativ kultur för att gynna nyskapande och samverkan med näringslivet.

Det är glädjande att undersökningen visar att fler kan försörja sig på sin konst. Men det kan bli ännu bättre. I informations- och tjänstesamhället ökar efterfrågan på kulturella upplevelser, och den utvecklingen måste ske till konstnärernas fördel, de måste gå som vinnare ur den utvecklingen. Vi når dit genom en rad åtgärder, att göra det enklara och förmånligare för företag och privatpersoner att stödja konst och konstnärlig utveckling är ett exempel. Vi måste öka förståelsen för att konst  inte är en hobby, utan ett arbete som måste få kosta . Då ökar viljan att betala – både som konsument och via skattsedeln. Det är glädjande att vi tycks vara på väg åt rätt håll.

Rasmus Liberal: En procent till konst – en regel inget undantag

SvD: Allt fler lever på sin konst

SR: ”Dags att omvärdera synen på den fattige konstnären”

SR: Kvinnliga konstnärer skaffa färre barn

Demagogen 3 maj 2011

Posted by jonasuebel in Kultur för fler, Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: ,
1 comment so far

Roger Mogert är en lustig man. Redan i den traditionella valdebatten på ABF i höstas försökte han redan i sitt inledningsanförande – med en dåres envishet – ge bilden av stora nedskärningar inom kulturen. Då valde han att inte nämna några siffror, då detta skulle ha förfelat sitt syfte. I en replik på DN-debatt idag återkommer återigen hans demagogi. Nu försöker han i en svepande formulering konkretisera vad han menar genom att påstå att jag under mina år har ”administrerat nedskärningar på kulturens område med minst 100 miljoner kronor” . Ett sådant absurd påstående kan inte bemötas på annat sätt än att redovisa stadens kultursatsningar från Roger Mogerts sista budget 2006 fram tills idag.

 

Satsning i miljoner kronor per år.
Källa: Stadens budget.

Som vem som helst kan se går Mogerts demagogi ut på att fara med ren och skär osanning. Det är tyvärr typiskt för Mogert att inte hålla sig till fakta utan bara haspa ur sig svepande formuleringar utan någon botten i verkligheten.

Men även om vi lämnar siffrorna därhän så är det intressant att läsa Mogerts ”replik”. Inte någonstans bemödar han sig att bemöta det faktum att vi under min ledning reformerat och systematiskt utvecklat kulturpolitiken – med ett ständigt nej-sägande från honom själv och Socialdemokraterna. Vi har infört den armlängds avstånd som Juholt pläderar för – och som Mogert och S sa nej till till förmån för kvalitetsbedömande politiker närmare besluten. Vi har satsat på folkbibliotek i hela staden – Mogert och S drog kraftigt ned på bibliotekspengarna. Vi har ökat incitamenten för att flera stockholmare ska få ta del av kulturen genom kulturbonus till det fria kulturlivet – Mogert och S sa nej. Vi har infört en fond för nyskapande kultur som har svårt att få annat stöd – Mogert och S sa nej. Inte någonstans i sin ”replik” bemödar sig Mogert att gå i svaromål.

Men det är i alla fall lätt att hålla med Mogert om att vi var många som drog en lättnandens suck efter både valet 2006 och 2010. För det var ju då som Roger Mogert och Socialdemokraterna förpassades till opposition, där deras politik gör sig allra bäst.

Madeleine

Läs mer om oppositionens kulturpolitik.