jump to navigation

I demokratins tjänst 23 oktober 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Demokrati och mänskliga rättigheter, Från huvudstad till världsstad.
Tags:
trackback

Nästa år inträffar demokratins största högtid. Då går vi till val för att välja våra representanter i fria och hemliga val. En rättighet människor jorden över offrar sitt liv för. Här tar vi det för givet. Att på olika sätt delta i demokratins hårda och handfasta arbete genom att kunna engagera sig i ett parti är något att känna glädje över. Kanske behöver vi då och då ta de stora orden i vår mun och påminna oss vad som är vårt arbetes mål och mening.

I Folkpartiet är det provvalstider. Jag ställer upp i provvalet till kommunen.

Mitt Stockholm är på god väg att bli en världsstad. En världsstad präglas av att många söker sig dit i strävan efter något annat än det man har. Ofta handlar det om att söka sig bort från tvång, könsroller, inskränkthet eller förtryck. Därför har många av oss som bor i Stockholm verkligen valt att bo här. Vi flyttar från Lidköping, liksom från Liberia. Här kan vi förverkliga vårt liv och våra drömmar oavsett om de handlar om att få trygghet för familjen, anonymitet att välja sitt eget liv, frihet från fördomar, möjlighet till studier eller söka stimulans i det hav av intryck som nära kontakt med många människor ger. Stockholm är och ska vara en fristad där man har frihet att förverkliga det jag man vill vara.

Människorna ska ha förutsättningar att välja sina egna liv och bygger i hög grad sin egen stad. Men för att de bästa förutsättningarna ska finnas spelar politiken stor roll. Mitt engagemang föddes tidigt och det föddes ur vreden. Vreden över människors olika chanser och möjligheter i livet. Och än finns den där: vreden över att alla inte har chansen att börja sin klassresa i klassrummet, vreden över barnets utsatthet i en värld på vuxenhetens villkor, vreden över att man bedöms och döms efter stereotyper, inte efter vem man är. Liberalismen är det självklara svaret om man har ett individuellt underifrån-perspektiv.

Mitt intresse för kulturpolitik kommer ur engagemanget för mänskliga rättigheterna. Kulturlivet är bärare av denna rättighet. Kulturpolitiken är infrastrukturen i en demokrati. För de som inte tror mig så fundera över vad auktoritära regimer och diktatorer gör först – de fängslar journalister och författare, rensar biblioteken, stänger teatrarna och bannlyser musikerna. Det var ingen tillfällighet att östeuropa frigjorde sig genom teatrarna i Prag, journalisterna i Polen och körerna i Estland. Idag för konstnärer världen över vidare detta arv.

Då jag 2006 lämnade Kulturarv utan Gränser för stadshuset var det med erfarenheterna från Balkan med mig. Under de fruktansvärda åren av krig var det kulturarvet som var en av de primära måltavlorna. Bibliotek, museer och religiösa byggda kulturarv jämnades med marken. Det finns mycket att lära ur dessa erfarenheter.

Ett levande och dynamiskt kulturliv är nödvändigt för Stockholm och är en av stadens största tillgångar. Därför har Stockholm med Folkpartiet vid makten genomfört en rad åtgärder för att göra kvalitetskulturen tillgänglig för alla. Vi har gett många barn möjlighet att komma i kontakt med musiken genom Kulturskolan och El Sistema-undervisning i utsatta förorter. Biblioteken har priorierats genom längre öppettider och t-banebibliotek så att flera får möjlighet att söka kunskap och förströelse i litteraturen. Stadsteatern har ökat både antalet föreställningar och sin publik. Det så viktiga fria kulturlivet utanför institutionerna har fått kraftigt höjda anslag och fler har kunnat ta del av det.

Men mycket återstår. Vi lever i en föränderlig värld med nya utmaningar. Nu hotas yttrandefriheten igen i Europa och även här höjs röster för utrensningar och dirigerad kultur. Fördomar och förbud fortsätter att begränsa unga och barns rätt att göra sin röst hörd. Att ungas läsning minskar är ett hot mot såväl deras utbildningsmöjligheter som mot förståelsen för andras känslor och upplevelser. Vi behöver lässatsningar, bibliotek, kulturskolor, men också konst och scenkonst där alla hälsas välkomna och kan möta kvalitetskonsten. Här gör just folkpartiet skillnad. I detta anslag är vi unika. Det vet jag.

Men en levande storstad kräver mera. Ett nytänkande bostadsbyggande, utbyggd infrastruktur och ett socialt skyddsnät med respekt för den enskilde är självklara delar i en liberal politik. Men med allt flera människor blir även de gemensamma rummen än viktigare. I 24-timmarstaden är vi toleranta och hälsar det annorlunda och nya med nyfikenhet och glädje. Vi är tillåtande mot enskilda initiativ på gator och torg, vi uppmuntrar det civila samhällets alla insatser och hälsar café- och klubbliv med glädje.

Då muren föll 1989 trodde vi att liberalismen hade vunnit. Vi hade fel. Nu är många liberala kärnvärden åter under hot. Inget annat parti kommer helhjärtat att stå upp för den enskildas ovillkorliga rätt att vara sig själv och få stöd då det behövs.

Kampen för liberala värderingar måste fortgå varje dag, året runt. Även i Stockholm, även i Stadshuset.

Madeleine

Advertisements

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: