jump to navigation

Kulturen ska nå fler och politiken ska inte ge vika för särintressen 16 oktober 2013

Posted by angusthlm in Kultur för fler.
Tags: , ,
trackback

En tid har Stockholms stads nya kulturstöd till det fria kulturlivet diskuterats på SvD:s kultursidor och på andra håll i media. Gamla mottagare av stöd uttrycker kritik när de måste berätta vad de söker stöd för, hur de ska nå ut med verksamheten till stockholmarna och när de i konkurrens söker stöd på lika villkor med nya spännande kulturaktörer.

Idag ger Madeleine kritikerna svar på tal. Artikeln kan läsas genom att klicka här eller nedan.

/ Anders

Särintresset tycks styra i debatten

KULTURDEBATT Med det nya kulturstödet måste etablerade grupper konkurrera med nyutbildade unga begåvningar. Det provocerar, menar Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt i en replik på teaterföreträdarnas kritik.

Vi behöver längre framförhållning, vi behöver ökad transparens, vi vill att politiken ska ha armlängdsavstånd, vi vill ha ökade resurser, vi vill ha ökad flexibilitet. Kraven från de fria kulturaktörerna i Stockholm, har varit tydliga och i mitt tycke rimliga. Därför har vi beslutat om ett nytt kulturstöd i enlighet med önskemålen. Ändå larmas det.

Knepen och skamgreppen är många.

Korvköpare kallas den som anser att kulturens resurser ska användas så att den når så många som möjligt: att människor tar del av den kultur som till stor del finansieras med offentliga medel, och att det är bättre ju fler människor kulturen når.

Misstro och kontroll kallas det när den som ger vill veta vad de sökta pengarna ska gå till och hur man ska nå ut med verksamheten.

Byråkratiska excesser ägnar sig stadens kulturförvaltning åt när den ber den sökande förklara vad man vill använda de sökta miljonerna till.

Censur kallas det när en fri grupp inte bara kan få en summa offentliga medel med åberopande av tidigare meriter.

Och när demagogin tar slut kan man alltid göra som Göteborgs (!) stadsteaters vice vd Anna Takanen och hävda att Stockholms bidrag till de fria teatrarna dras in – långt före det att något beslut är fattat.

Takanen låtsas som om stödet minskar. Sanningen är motsatsen (vilket hon vet om). Sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken i Stadshuset har anslagen till det fria kulturlivet ökat kraftigt. 2006 erhöll det fria kulturlivet omkring 70 miljoner kronor per år. I år är samma siffra omkring 116 miljoner kronor.

Det nya kulturstöd som kulturnämnden för två år sedan fattade beslut om innebär i korthet att det blev möjligt att söka stöd för längre perioder (samtidigt som man kan söka för nya program under tiden), att det blivit möjligt att söka stöd under fler tillfällen under året, att större tonvikt lades på konstnärlig kvalitet, att tydligheten ökade eftersom bedömningsgrunderna finns nedskrivna och möjliga för alla att förhålla sig till, att principen om armlängds avstånd stärktes genom inrättande av beredningsgrupper, och att transparensen ökade genom skriftliga beslut.

Men oavsett hur mycket man lyssnar, ökar resurser och försöker gå till mötes så är det aldrig nog. Det tog tid för mig att inse varför. Det är nämligen det rena särintresset som talar. Inte omsorgen om medborgarnas och samhällets konst- och kulturliv.

Med det nya kulturstödet söker alla på lika villkor och man söker inte för det man har gjort utan för den verksamhet man avser att genomföra. Det innebär att etablerade grupper måste konkurrera med nyutbildade unga begåvningar.

Detta är helt enkelt för provocerande för aktörer som mer eller mindre har prenumererat på stöd från staden. Fram träder bilden av en liten grupp människor som under förevändning av konstens värde och allmänhetens tillgång till kultur främst är ute efter att försvara sina egna och sina vänners intressen.

Detta går stick i stäv med Stockholms kulturpolitik, att kulturen och konsten är en demokratisk rättighet för alla medborgare.

/ Madeleine Sjöstedt (FP), kultur- och fastighetsborgarråd Stockholms stad

Annonser

Kommentarer»

1. Bredare kulturstöd provocerar röststarka | Rasmus (liberal) - 16 oktober 2013

[…] Vi ska inte göra om misstaget att stelna i gamla former. På vägen – läs gärna Madeleine Sjöstedts brinnande inlägg i […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: