Oroväckande att konstföreningarna minskar i antal

Antalet arbetsförlagda konstföreningar har halverats de senaste tio åren kan man idag läsa i Dagens Nyheter. När konstföreningarna lägger ned försvinner också en viktig inkomstkälla för landets konstnärer och ett viktig forum för att introducera samtidskonsten bland allmänheten.

Samtidigt är utvecklingen paradoxal. Intresset för konst verkar tvärtemot intrycket av artikeln i dagens DN bara bli större. De senaste decennierna, och allra mest de senaste åren, har en rad konstinstitutioner öppnat: Magasin 3 (1987), Bonniers konsthall (2006), Fotografiska (2010), Sven-Harrys (2011), Artipelag (2012) och utanför huvudstaden Moderna museets filial i Malmö (2009) och den nybyggda museibyggnaden för Bildmuseet i Umeå (2012). I vintras introducerades också Stockholm Art Week för att med konstmässornaa Market (Konstakademien), Supermarket (Kulturhuset), Photomarket (Fotografiska) som grund skapa en årligt återkommande konstfestival. Till stadens egen konsthall – Liljevalchs – har publiken ökat från ca 107 000 besök 2002 till ca 160 000 besök 2012.

Från Stockholms stads sida är konsten prioriterad. Liljevalchs konsthall har sedan 2006 gått från att ha 17 miljoner kronor i anslag från staden till att för 2013 ha 22,4 miljoner kronor. Det har inneburit extrasatsningar på den offentliga konsten i områden som saknar offentlig konst och större utställningsbudget. I och med att staden bygger mycket tillkommer många uppdrag för offentlig gestaltning för Stockholm konst på grund av den så kallade enprocentsregeln. Genom budgeten 2013 blev det också klart med ny- och ombyggnad av Liljevalchs konsthall. På Kulturhuset Stadsteatern tar man nu ett nytt grepp kring institutionens konstuppdrag med Marianne Lindberg De Geer som ny konstnärlig chef för konst. Nämnda Stockholm Art Week fick även bidrag från staden för att dra igång en återkommande konstfestival.

Att antalet konstföreningar på svenska arbetsplatser blir färre är beklaglig. Men kanske är konstföreningarnas kräftgång, trots allt, inte liktydig med konstens kräftgång? Det kan mycket väl vara ännu ett tecken på att allt färre engagerar sig i det traditionella föreningslivet generellt. Att man idag gör vad man förr gjorde i föreningsform på egen hand och på andra sätt.

Katarina Jönsson Norling, ny ordförande för Konstnärernas Riksorganisation, passar i DN-artikeln på att lyfta fram två reformer som kan hjälpa Sveriges konstnärer att i större utsträckning försörja sig på sin konst: Företags avdragsrätt för inköp av samtidskonst och en översyn av momssatserna för samtidskonst. Det är reformer som jag tycker vore intressanta att se över. Det är angeläget för Sverige att kulturskaparna kan leva på sitt skapande.

/ Madeleine