jump to navigation

Censur på bibliotek 18 januari 2013

Posted by Madeleine Sjöstedt in Mer läsning och bättre bibliotek.
Tags: , , , , ,
trackback

tintin

Strängnäs kulturchef och författaren Christer Hermansson skriver idag klokt i Dagens Nyheter om folkbiblioteken. Även om jag kan tycka att hans angrepp på Svensk Biblioteksförening skjuter över målet. Poängen är ju att vi måste ha både pappersböcker och e-böcker, det ena formatet utesluter ju inte det andra och det tror jag alla kan enas om.

Den stora förtjänsten med Hermansson artikel är dock att han uppmärksammar och varnar för det nyväckta intresset för censur på våra folkbibliotek. Först ut var Tintingate då samtliga album av den belgiske serietecknarens Hergés penna rensades ut (inte flyttades, läs här) från Kulturhusets barn- och ungdomsbibliotek TioTretton (dock inte Tintin i Kongo som inte fanns på biblioteket i fråga, läs här) och först efter ingripande från Kulturhuschefen Eric Sjöström åter fick ställas upp i bibliotekshyllorna. Senaste föremål för utrensning är Stina Wirséns böcker med figuren Lilla Hjärtat, som bland annat Botkyrka kommun valt att ta bort från bibliotekens samlingar, läs här. Hermansson skriver själv om problematiken:

Vad är egentligen problemet? Handlar det om hur folkbiblioteken ska möta arga läsare och medborgare? Ska bibliotekarierna vara åsiktspoliser? Ska folkbiblioteken spegla det samhälle vi lever i eller vara kliniskt rena från icke politiskt korrekta åsikter? Vad ska vi med folkbiblioteken till? Ska de förvandlas till kommunala pappersantikvariat utan innehåll?

Om man ska tro vissa bibliotekarier bör en stor del av böckerna i landets folkbibliotek rimligen gallras eftersom de innehåller värderingar som inte passar in i samtiden. Men hur kan man i stället möta det på ett pedagogiskt sätt? På ett sätt som inkluderar allmänheten? Ja, inte genom censur utan genom att berätta, debattera och informera om litteraturen och olika författarskap. Att förbjuda, ta bort och tysta ner skapar inte ett bättre och mer tolerant samhälle.”

Jag är själv mycket oroad över denna utveckling. Biblioteken är för mig intimt förknippade med ett demokratiskt samhällsskick. Inte enbart genom att bibliotekens framväxt gick hand i hand med demokratins framväxt. Inte enbart för att biblioteken genom att erbjuda medborgarna möjligheten att bilda sig en uppfattning om historien, samtiden och framtiden bidrar till demokratins fortlevnad. Utan också därför att demokratins värden om tolerans för det avvikande, det fria meningsutbyetet och friheten att själv bilda sig en uppfattning också är bibliotekens.

När biblioteksdebatten tar sin avstamp i vad som inte ska få finnas på biblioteken glömmer man bibliotekens djupt demokratiska funktion: Att biblioteket finns till för att människor på egen hand ska kunna bilda sig en uppfattning snarare än att vara politiska instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt.

Ändå måste ett urval ändå ske. För en tid sedan fann jag en intressant artikel skriven av den amerikanske biblioteksgurun Lester Asheim, Not Censorship But Selection som är ett försök att bena ut skillnaden mellan censur och urval. Urvalet – som är oundvikligt så länge antingen utrymmet eller inköpsbudgeten inte är oändlig – väljer därför att köpa in en bok eller behålla den för dess förtjänster trots dess brister. För censuren däremot är det viktiga att finna anledningar att inte köpa eller behålla boken trots dess övriga förtjänster. Eller med Lesters egna ord:

”The selector says, if there is anything good in this book let us try to keep it; the censor says, if there is anything bad in this book, let us reject it. And since there is seldom a flawless work in any form, the censor’s approach can destroy much that is worth saving.”

En sådan tolerant inställning till vad som ska finnas i bibliotekens bestånd – jämte vad allmänheten efterfrågar – tror jag är en nödvändighet för att försvara bibliotekens roll i ett demokratiskt samhälle och för att biblioteken ska vara en demokratisk institution. Självklart måste vi diskutera representationen av olika etniska, religiösa eller sexuella grupper i litteraturen liksom hur kvinnor och män framställs. Det är så normer och värderingar förändras. En sådan diskussion ska också självklart finnas på biblioteken. Men inte genom att man tar bort utan att man genom samtal och diskussioner sätter böckerna i ett sammanhang.

Värt att nämnas i sammanhanger är också att det i förslaget till ny bibliotekslag (Ds 2012:13) föreslås en skrivelse om att bibliotekens utbud ska präglas av allsidighet och kvalitet, liknande formuleringar finns bland annat i både Danmarks respektive Norges bibliotekslag. Formuleringen innebär bland annat att urvalet ska ske vara allsidigt sammansatt och inte innebära inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter. Med bakgrund av den senaste tidens censurdiskussioner är en sådan förändring av biblitoekslagen välkommen.

Det är, som Hermansson skriver, också synd att biblioteksdebatten kretsar kring vad som ska finnas biblioteken när den stora utmaningen är att diskutera hur vi ska kunna öka läsandet. Med bakgrund av Litteraturutredningens beskrivningar av ungas läsvanor borde detta vara den stora frågan för bibliotekspolitiken.

/ Madeleine

Läs mer: Biblioteken ska inte vara ett politiskt instrument
Läs mer: Lilla Hjärtat portas från Botkyrkas bibliotek
Läs mer: Biblioteken i Botkyrka plockar bort Lilla Hjärtat

Annonser

Kommentarer»

1. aminata - 19 januari 2013

Den debatt som förts under hösten, kring stereotypa avbildningar av svarta handlar inte ett ögonblick om att göra biblioteken till politiska instrument för att få människor att tänka på ett visst sätt. Det handlar om att skydda barn från bilder som skadar dem i deras identitetsskapande.

Ju mer våra barn hunnit bygga sin egen identitet innan de konfronteras med olika fördomar som rör dem själva, desto starkare står de rustade och kan bemöta fördomarna. När barnen är äldre kan man föra diskussioner med dem om det man läser och varför det såg ut som det gjorde på den tiden när rasistiska bilder och ord användes. Men små barn klarar inte att ta till sig information om blackface-figurer och golliwogg, n-ordet eller skällsord. De tar till sig bilderna och skapar sin världsbild utifrån dem.

Det viktigaste arbetet av allt måste väl därför vara att skapa bibliotek dit ALLA barn kan gå och mötas av böcker som innehåller positiva bilder av barn och vuxna som liknar dem själva, som hjälper dem att bygga en god självkänsla? Vi vill väl inte att barnen redan på dagis ska konfronteras med böcker som tydligt signalerar att flickor inte är lika mycket värda som pojkar, eller att människor med mörkare hudfärg inte är lika mycket värda som vita, eller där bilden av dem själva är underordnad?

Lika viktigt som det är att skydda våra barn från böcker och film som framställer nazism och sexism som något normalt, borde det väl därför också vara att skydda dem från rasism och rasistiska stereotypa bilder från 30-talets rassegregerade värld?

2. aminata - 20 januari 2013

Hej. Censurerar du dina kommentarer?

3. Lilla Hjärtat och biblioteken | Aminata.nu - 21 januari 2013

[…] kommun skrev i DN  och Madeleine Sjöstedt, kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms komun skriver på sin blogg ”Att förbjuda, ta bort och tysta ner skapar inte ett bättre och mer tolerant […]

4. Siri - 21 januari 2013

Hej Madeleine! Är det inte skillnad på vuxen- och barnbibliotekens uppdrag? Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm har som uppgift att samla och tillgängliggöra barn- och ungdomslitteratur, men måste inte barnboksavdelningarna på folkbiblioteken ha möjlighet att välja att vara ett ställe dit alla (kanske främst barn, men också föräldrar) kan gå och känna sig välkomna och respekterade – utan att det skulle handla om censur?

5. Mia - 4 februari 2013

Självklart måste det vara skillnad i barn- respektive vuxenavdelningars bestånd, ett urval görs ju redan, per definition iochmed att olika avdelningar för barn, ungdomar och vuxna finns. Att urval på barnavdelningar diskuteras kan därför aldrig ses som censur eller att bibliotekspersonal behöver vara åsiktspoliser.

Allt tillhandahålls inte på barnavdelningar just för att barn är målgruppen, ett större urval finns däremot på vuxenavdelningen där målgruppen kan förväntas sätta saker i sitt sammanhang och diskutera kring detta. Vem som är den som ska ta ansvar för att diskutera med barn och få barnen att sätta böckerna i sitt sammanhang vore önskvärt att få svar på. Av samma anledning har tex antisemitiska böcker flyttats från barnavdelningar, men kan finnas kvar som referensex i magasin med en vuxen målgrupp.

Att, som Madeleine, vara djupt oroad över en utveckling där det diskuteras hur barn, svenska barn med ett globalt ursprung, ska slippas mötas av rasistiska stereotyper på barnavdelningarna är helt enkelt chockerande. Vad oroar? Att även svarta och bruna barn ska få en bättre självbild? Att inte svenska lintottar ges möjlighet att se och läsa gammal rasistisk propaganda? Är det verkligen ett hot mot demokratin? Eller bara så himla svårt att se sin egen vithet?

6. Mrs 2013 - 4 februari 2013

Bästa Madeleine Sjöstedt, tack för att du delar med dig av ditt förhållningssätt i viktiga frågor. Vill du veta vad som gör mig orolig? Att det råder en begreppsförvirring kring saker som till exempel ”yttrandefrihet”, ”censur” och ”tolerans” på en så hög politisk nivå. Det om något måste ses som ett angeläget demokratiskt problem. Precis som du har jag svårt att se hur att ”tysta ner” något skulle bidra till ett mer tolerant samhälle. Men en diskussion kring urval av barnböcker som inkluderar ett annat perspektiv än det vita, jag förstår inte varför det gör dig orolig. Och eftersom du vet att biblioteken i någon mån alltid gör prioriteringar (de kan omöjligen tillhandahålla varenda bok som ges ut), varför reagerar du så kraftigt när just den här grunden för urval kommer upp till diskussion? Eller skriver du en blogg under rubriken ”Censur på bibliotek” varje gång biblioteken föreslår att inte ha en viss bok för utlåning, utifrån andra aspekter av kvalitet? Vilka grunder för urval när det gäller barnböcker tycker du verkar mer relevanta än de som förankras i det faktum att redan utsatta grupper av människor upplever att de blir kränkta? När vill du säga att något ”tas bort” eller ”censureras” och när vill du hänvisa samma sak till behöriga ”urval”? Och för vem skapar vi ett ”tolerant” samhälle när vi påstår att uttryck för rasism är en värdering som passar in i vår samtid och därför bör ”prioriteras”?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: