jump to navigation

Värdet av kultur kan inte mätas 29 oktober 2012

Posted by jonasuebel in Från huvudstad till världsstad, Kultur för fler.
Tags: , ,
trackback

Madeleine replikerar Ingegärd Waaranperä som på DN kulktur ägnar en hel artikel åt att kommentera hennes inlägg i Svenska Dagbladet (20/10) utan att i en enda mening beröra själva sakfrågan: Ska de offentliga kulturanslagen gå till att skapa så mycket konst som möjligt eller är det helt i sin ordning att de används till annat?

Visst är det relevant att även inom kulturen tala om pengar! Att skådespelare, dramatiker och även recensenter får lön är ingen ointressant fråga. Då kulturens resurser är begränsade måste vi tala om hur de används.

Dagens Nyheters Ingegärd Waaranperä ägnar ägnar en hel artikel åt att kommentera mitt inlägg i Svenska Dagbladet (20/10) utan att i en enda mening beröra själva sakfrågan: Ska de offentliga kulturanslagen gå till att skapa så mycket konst som möjligt eller är det helt i sin ordning att de används till annat?

Kulturen behöver ökade resurser. Många måste vara med och ta ansvar för detta, även det offentliga. Sedan jag blev kulturborgarråd har därför stödet till det fria kulturlivet höjts från 70 till 116 miljoner kronor och Stockholms stadsteaters anslag höjts från 196 till 230 miljoner kronor.

På Stockholms stadsteater pågår ett ständigt arbete med att se över kostnader för att lägga så mycket resurser som möjligt på teaterns uppdrag: att spela teater. Ett arbete som resulterar i att fler föreställningar spelas vilket ger fler skådespelare arbetstillfällen och ökade möjligheter för samtidsdramatiker som Birgitta Egerbladh, Carolina Frände, Mattias Andersson, Christina Ouzounidis eller Eva Runefeldt att nå sin publik.

Jag har redovisat en jämförelse mellan Stadsteatern och Dramaten. Den är relevant eftersom den handlar om två teatrar, med respekt för något olika grunduppdrag, som har i uppdrag att erbjuda både bredd och spets. För staden är sådana jämförelser av värde för att se hur de ständigt ökande resurserna till vår teater används.

Värdet av kultur kan inte mätas, men medborgarnas tillgång till drabbande konst kan det. Betraktaren är ingen betungande bisak i konsten. De skattepengar som går till kulturen är väl använda. Därför ska vi våga prata om dem.

Madeleine Sjöstedt (FP),
Kulturborgarråd, Stockholms stad

Annonser

Kommentarer»

1. Nikola M (@dr_opera) - 30 oktober 2012

VI får inte glömma det oerhört viktiga i att verkstäder och hantverk BAKOM scen också finns kvar inuti huset, ett ovärderligt redskap för mycket snabbare och direktare framställning av regissörers och dramatikers visioner. Inte heller scentekniken och kostymeringens behov av att vara på plats, träna och utveckla sin konstform. Idag finns knappt sådana ateljéer kvar utan hyrs in, med effekten att allt går långsammare, felaktigheter svårligen kan rättas till och visionen om en konstnärlig helhet hamnar längre bort.

Det är mycket dyrt att bibehålla unika konstformer som inte har någon stor och berömd föreståndare. Men att ombilda ett konstnärskluster av unik kompetens och en plantskola inom vitt skilda och svåra konstformer till mer av en hyrscen med skelett-besättning borde inte vara någon ambition, oavsett vad det nu må kosta. Man vet inte vad man vill ha förrän det är borta för alltid.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: