jump to navigation

Armlängds avstånd 4 januari 2012

Posted by jonasuebel in Demokrati och mänskliga rättigheter, Konstnärlig frihet, Kultur för fler.
trackback

I dag skriver Martin Liby Alonso på DN:s ledarsida om vikten av armlängds avstånd inom kulturpolitiken. Han exemplifierar sitt resonemang med Teaterrepublikens pjäs ”Jimmie Åkesson” som Region Skånes kulturnämnd gav ett bidrag på 250 000 kronor till tidigare i höstas efter ett politiskt beslut där en nämndledamot reserverade sig. Problemet är inte själva beslutet i sig, att ge bidrag till en pjäs med politiska motiv, utan snarare själva beslutsförfarandet, påpekar Alonso. I vissa kommuner finns fortfarande en osund ordning där politiker lägger sig i verksamheten och beslutar om vilka pjäser som ska få stöd och vilka som inte får det.

Sedan Folkpartiet fick ansvaret för kulturen i Stockholm har vi alltid framhävt behovet av att avpolitisera kvalitetsbedömningarna och att verkligen se till att just armlängds avstånd upprätthålls mellan politik och kulturliv. Det var av det skälet som vi omedelbart efter maktskiftet 2006 avvecklade de politiskt styrda biblioteksråden och kulturstödsutskottet.

För oss är det självklart att det måste vara armlängds avstånd mellan politiska församlingar och den kulturverksamhet som är skattefinansierad. Politiker ska bestämma om storleken på de totala resurserna och fatta beslut om riktlinjer, men inte bedöma vilka enskilda projekt som ska ges stöd.

I kontrast till detta skriver SvD:s teaterkritiker idag att det i Stockholm är ett problem att ”tjänstemännen vid Kulturförvaltningen har fått fria händer”. Det är vidare ”obehagligt godtycklig” att några få teatrar har fått sänkt stöd efter en kvalitetsbedömning av kulturförvaltningen i samråd med referensgrupper. Men hur skulle en annan ordning se ut?

Vi har säkert alla våra favoriter i stadens kulturliv, men detta kan inte vara det enda kriteriet för vad som ska får stöd och inte. I så fall skulle den sakkunniga kvalitetsbedömningen bli omöjlig och den livsviktiga principen om armlängdsavstånd skulle omöjliggöras.

I och med årets budget har anslagen till fria teatrar, dansscener, konstscener och så vidare ökat med över 46 miljoner sedan maktskiftet 2006. Att några få verksamheter får sänkt stöd har alltså inte att göra med att det saknas resurser. För att få bidrag så måste det finnas höga kvalitetskrav och huruvida dessa uppnås eller inte ska inte fritidspolitiker bedöma efter eget tycke och smak.

Jonas

Advertisements

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: