jump to navigation

Politisera inte konsten 29 december 2011

Posted by angusthlm in Konstnärlig frihet.
Tags: , ,
trackback

I P1-morgons sändning kunde man idag lyssna till en kulturdebatt mellan sverigedemokraten Hans Olof Andersson och socialdemokraten Maria Nyman Stjärnskog, båda ledamöter i Region Skånes kulturnämnd. Ämnet för debatt var att teatergruppen Teaterrepubliken i Malmö nyligen beviljats medel för att bland annat sätta upp en pjäs i vilken Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson spelar en central roll. En pjäs vilken enligt Teaterrepublikens dramatiker Jens Peter Karlsson ska vara en kritisk granskning av Sverigedemokraternas mediestrategi.

Andersson menade att kulturnämnden inte borde bevilja medel till en pjäs som tar politisk ställning medan Nyman Stjärnskog försvarade den konstnärliga friheten och kulturnämndens beslut.

På ett intressant sätt belyser morgonens debatt vinterns kanske mest brinnande teaterfråga: Hur politiken ska förhålla sig till teater som behandlar politiskt kontroversiella spörsmål. Ska det finnas politiska pekpinnar som avgör vilka ämnen en teater får behandla om den ska erhålla offentliga medel?

Tidigare i vintras rönte Stockholmsbaserade Turteaterns dramatisering av Valerie Solanas SCUM-manifestet stor medial uppmärksamhet. Den debatten tangerade samma frågeställning i den bemärkelsen att vissa tyckte det var fel att Stockholms stad ger medel till en teater vilken sätter upp en pjäs som, enligt vissa kritiker, uttrycker hat mot män.

Jag tycker att det finns ett väldigt starkt argument som talar för att det offentliga vid medelstilldelning inte ska ta hänsyn till en teaters eller en teateruppsättnings politiska innehåll. Yttrandefriheten, både som mål och medel. Politiken ska inte politisera konstens innehåll och avgöra vilka teman som är tillåtna att yttra sig om respektive vilka teman det inte är tillåtet att yttra sig om.

Denna hållning kan man dels försvara teoretiskt, dels praktiskt.

Den teoretiska ingången rör målet med kulturpolitiken. Det offentliga understödjer kulturen därför att det finns en övertygelse om att kulturen – som många gånger utan offentliga stöd inte skulle finnas – ger människor verktyg att förhålla sig kritiska till samhällets normer, strukturer och utveckling. Verktyg både viktiga för demokratin och för den enskilda människans frihet. Går samhället in och styr över konsten kommer denna funktion att slås sönder: Kulturen får i sådana fall enbart en bekräftande roll i den bemärkelsen att den tilldelas uppgiften att understödja vedertagna estetiska eller politiska föreställningar.

Den praktiska ingången rör tillämpningen av en politisk styrning – om man nu skulle önska en sådan. Hur ska det offentliga utforma politiska kriterier som avgör vad som är ett tillåtet ämne och vad som inte är det? Var går gränsen mellan att en teater behandlar ett politiskt ämne och tar ställning till detsamma? Jag tror att varje försök till sådana gränsdragningar är ogörlig och att en tillämpning av sådana regler skulle bli mycket godtycklig.

Istället för att göra politiska bedömningar i politiska församlingar av anslag till konstnärlig verksamhet är det att föredra att bedömningen sker på kvalitetsmässiga grunder av personer med stor kännedom om den konstart bedömningen rör. Det är vad den berömda principen om armlängds avstånd handlar om – en princip som borgar för konstens och kulturens frihet.

/Anders

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: