jump to navigation

Ett nytt operahus för tillväxt i kulturen 17 januari 2011

Posted by Madeleine Sjöstedt in Från huvudstad till världsstad.
Tags: , ,
trackback

Att Sverige behöver diskutera behovet av en ny nationalopera visar tydligt den debatt som Christer Nylanders och min debattartikel har dragit igång. Det är en konstruktiv debatt, med flera seriösa förslag – om än med en aning prematura synpunkter om själva husets utformning. En diskussion är precis vad vi behöver. Så länge jag hållit på med kulturpolitik har frågan om ett nytt operahus diskuterats från och till. Nu bör vi fokusera på vad vi vill för att sedan hitta sätt att genomföra det.

Jag vill i alla hast kommentera några saker på vägen:

Opera är en föråldrad konstform. Danjel Andersson på Moderna Dansteatern framhärdade i denna uppfattning i Godmorgon världen igår. Om man tycker att operakonsten är en museal verksamhet behövs självfallet ingen ny opera. Min inställning är dock att de sköna konsterna ständigt utvecklas och söker nya former. 

Ett nytt stort scenkonsthus skulle utarma det övriga kulturlivet. Detta är en högst relevant farhåga som analyseras i den fortatta processen. Rasmus Fleischer stämmer in i Danjels Anderssons kritik att utgångspunkten måste vara scenkonstens behov inte huset och att tusen små scenkonsthus är bättre än ett stort. Detta är en åsikt som även jag själv förfäktat. Självklart måste utgångspunkten vara scenkonstens behov och då skulle även jag säga att möjliggörandet av en flora av olika uttrycksformer, på många ställen, med unika uppsättningar är extremt viktigt – ja, en helt nödvändig och primär förutsättning. Fonden för innovativ kultur som vi skapat i Stockholm samt de nya medlen till projektstöden är ett utslag för detta. Men det finns också en annan aspekt som man måste fundera över. Även kulturen kan och ska präglas av tillväxt. Det är bra för Sverige och oss alla om kultursektorn växer. Detta kan ske på olika sätt, men min övertygelse är att även storskaliga projekt måste vara en del av en sådan strategi. Detta får dock inte leda till en dränering av det småskliga kulturlivet. Och det behöver faktiskt inte göra det. Det storskaliga bör istället hjälpa till att bära det småskaliga genom att nya resurser tillförs från olika håll. Tillväxtens möjlighet en förbisedd del av en kulturpolitik som så ensidigt lutar sig mot det offentliga som enda finansieringskälla.

Jag är trött på askesen i kulturens visioner. Vi måste våga närma oss även de storskaliga kulturprojekten, inte med de svulstiga orden utan med realism. Själv har jag varit med om att stoppa ett, det nya stadsbiblioteket, just eftersom riskerna för att det skulle dränera det övriga biblioteksväsendet i Stockholm. Men förutsättningarna inom operakonsten behöver inte vara desamma. 

Vi kommer att få anledning att återvända till denna diskussion. Den är både viktig och intressant.

Madeleine

Godmorgon Världen: Mer opera åt folket!

DN: Stockholm är fullt av operadrömmar

DN: Gåvor bakom Operahus

Från huvudstad till världsstad: Så kan vi få en ny opera

Copyriot: Alternativ till Operahus, PS om Operahus

DN: Nytt operahus kommer att behövas

ABC: FP: Bygg nytt operahus i Stockholm

Radio Stockholm: Folkpartiet vill ha ett nytt Operahus

Kulturbloggen: Folkpartiet villbjuda in näringslivet för att finansiera ett nytt Operahus i Stockholm

Mats Berglunds blogg: Skall vi ha en ny Stockholmsopera?

Mats Berglunds blogg: Drömmande bort…

Teatermagasinet: Folkpartiet: bjud in näringlivet för att finansiera ett nytt operahus

Teatermagasinet: Att det byggs ett nytt operahus är hela Sveriges angelägenhet

SvD: FP-utspel om ny opera

Kommentarer»

1. Nikola Matisic - 17 januari 2011

Den ständigt återkommande nysreflexen kring operakonsten om att den är föråldrad är en banal och sömnig kommentar om en av de mest komplexa och avancerade konstformerna.

Visst kan operaföreställningar vara vidrigt dåliga, precis som dataspel, film eller dansföreställningar – när utövarna inte samspelar, när grundkonceptet är ogenomtänkt och när förarbetet varit för grundligt, t.ex. Det stora problemet är egentligen kommunikationen mellan utövare och publik. Idag finns ingen aktiv kritik från unga utövare eller från publiken och konstnärer deltar väldigt lite i samhällets vardagliga diskurs. Men det gäller väldigt många konstformer idag i sverige.

Vad gäller ålderdomsdiagnosen är detta en förbluffande kommentar från en representant för danskonsten, en av de allra äldsta konstformerna. Det enda som verkligen moderniserats i danskonsten är väl ändå musiken och scenografin? Själva dansen använder ju ett instrument som inte förändrats sedan stenåldern, nämligen människokroppen. Låt mig se en genetiskt manipulerad fyrbent dansare så kan jag också säga att danskonsten är ny.

Vad gäller nybygget av ett operahus behövs en kritisk massa byggas upp, inte av byggherrar eller ambitiösa arkitekter som vill framhäva sig själva utan en kritisk massa måste byggas upp av utövarna och deras entusiastiska gräsrotsanhängare. Här ligger ansvaret på dels operans samlade utövare och yrkesutövare och deras organisation, men lika mycket på de entusiaster som på amatörnivå vill utöva och njuta av opera – med operan som förebild och ledstjärna. Här saknas samarbete totalt.

Ett nybygge måste vara ett resultat av att det gamla huset formligen bågnar av verksamhet för amatörer, ungdomar och entusiaster, liksom experter, internationella stjärnor och blivande solister och konstnärer. Man måste se ungdomar springa i dörrarna och ungdomsorkestrar arbeta ofta och regelbundet med hovkapellet.
Operan kan leda och initiera en gräsrotsrörelse som involverar, långt mer än bara skapa en intresseförening, alla de klassiska individer som djupt engagerar sig i klassisk musik; körsångare (här finns kanske hundratusen eller mer utövare i hela landet), professionella och studerande på ingenjörhögskolor, läkarhögskolor, lärarhögskolor och liknande – alla musikstuderande på musikhögskolor samt pensionerade inom alla dessa områden. Alla dessa individer och andra kan man tänka sig kunna känna engagemang om de blir inkluderade på olika sätt i operans verksamhet genom diverse projekt, forskning, tävlingar och föreställningar – just på det sätt som det svenska samhället fungerar och har fungerat på bästa sätt. inte genom toppstyre utan genom folklig rörelse.

Där behövs framför allt organisation och drivande folkbildande ledargestalter.

2. COPYRIOT | PS om operahus - 17 januari 2011

[…] | PS om Copyswede on Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas?Ett nytt operahus för tillväxt i kulturen « Från huvudstad till världsstad on Alternativ till operahusFriendly Noise on Om årets stöd till kulturtidskrifter (som ser helt […]

3. Robyn Kald - 17 januari 2011

Det är rörande hur mycket ovanstående resonemang påminner om något man hittar i en östeuropeisk tidning från 1978. Kommunisternas s.k. ”kulturprogram” byggde på grundidén att kulturpolitik handlar om gigantiska projekt som ”inspirerar” medborgaren att tänka stort. Det verkar som om du, Madeleine, tänker ungefär såhär: ”Hm… om man satsar alla kort på ett nytt operahus och tar bort uppmärksamhet från den allmänna slakt som annars pågår i Stockholms kulturliv då kanske jag kan få ihop mina opinionssiffror i alla fall. Ja… så gör vi! Det är brilliant!”
Det som stör mig mest är att ingen tar upp det verkliga problemet. Det kulturstöd som bl.a. fria teatergrupper tar del av betalar numera teatrarnas nya skyhöga marknadshyror – en av många negativa konsekvenser av alliansens (läs Madeleines) politik i stadshuset. Jag var inte den enda som skakade av sorg och ilska när Madeleine öppet anklagade teatergrupperna för att vara ”dåliga företagare”. Du hade kunnat bli en mycket fin kommunistpamp, Madeleine, om du hade fötts i Östeuropa för 50 år sedan…

jonasuebel - 17 januari 2011

Tror att det hade varit svårt att bli kommunistpamp i Östeuropa för 50 år sedan samtidigt som man – vilket du menar – är ansvarig för ”nya skyhöga marknadshyror”.

Jonas Uebel

4. hans åberg - 17 januari 2011

Sympatiserar starkt med förslaget till nytt operahus även om jag tycker att placeringen kan diskuteras. Det finns många spännande alternativa platser och någonstans känns det kanske mer naturligt att låta Nationalmuseum växa på den tomt ni föreslår. Museet har ett stort behov av större lokaler och har kämpat länge för att få nyttja baksidan för en utbyggnad. Ser inte varför man håller emot hela tiden.
Tanken att hitta nya sponsorer och alternativa finansiärer tycker jag är lysande även om IKEA tydligen funderar på andra projekt nu när deras gustavianska produktlinje är borttagen.
Att även kulturen är en del av tillväxtbegreppet är en bra poäng. Kultur är bildning och bildning gör att människor växer. Växer individen växer samhället också. Det förtjänar att påpekas i tider då allt för mycket handlar om budgetbalanser och arbetslinjer.

5. Vem skall betala för verksamheten i landets operahus och byggande av ett nytt operahus i Stockholm? | Teatermagasinet - 27 januari 2011

[…] SVD: Behöver vi ännu ett monument? DN: Gåvor bakom operahus Madeleine Sjöstedt bloggar om operahuset. GoodBadGirl har också bloggat om operahusdebatten. Niclas Virin har bloggat om debatten. Bengt […]

6. Innehåll före märkesbyggnader « Från huvudstad till världsstad - 11 februari 2011

[…] i bloggen: Ett nytt operahus för tillväxt i kulturen, Satsning på fria kulturlivet, Beslut fattat om verksamhetsplaner och verksamhetsstöd SVD: […]


Lämna ett svar till Nikola Matisic Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: